Det är jul nu i Halmstad. Det kokas gröt, det skärs upp skinka, det smakas på nygjorda senapen med ett "hm, undra om den verkligen är klar" (klassiskt) och det stannas upp och njuts av den vackraste granen i stada (jag o pappa var på 7 ställen under 2 dagar innan vi hittade den eftersom vi tar detta sjukt seriöst, och den är alldeles...alldeles..alldeles uunderbaaar).
Det snöade och sen smälte lite. Kanske att det kommer mer imorgon.
Oavsett får man kramar från föräldrarna när man har lust, det småäts av mammas kakor i smyg och jag jobbar på julmagekulan, den kommer att bli mäktig i år.
Japp, nu är det jul i vårt hus. Och jag är ständigt hur.trött.som.helst.
onsdag 23 december 2009
fredag 18 december 2009
Detaljerad berättelse om mina kommande två dygn
Om exAKT 12 timmar lämnar min o systerns buss Umeå, mot Sundsvall sen tåg mot sthlm o därefter tåg mot gbg.
Strax efter 9 på kvällen är vi framme, och då blir det t o fara direkt till hotellet.
Väl där slänger vi bara av oss våra grejer och drar tillbaka in till stan och vår dejt med Räfven-folken. Kalas hela natten för att dagen efter åtnjuta en hotellfrukost vilket var alldeles för längesedan.
Runt 12 kommer vi att checka ut, ta oss in till stan där jag kommer att förbereda mig inför nästa dejt med eminenta vännen elof.
Strax efter detta kommer jag att möta den nu sannerligen på tjocken-vännen Mathilda.
Ett par timmar kommer sannerligen att flyta förbi kvickt denna eftermiddag. Dock, när kvällen nalkas och middagen blivit intagen kommer jag och min kära storasyster att ta oss till Skandinavium och föreställningen med Eddie Izzard, vilket jag har längtat efter sedan sommaren 2005. Han har mycket att leva upp till.
2 timmar senare ungefär kommer, om vädret tillåter, vår kära mor som vi inte träffat på över 4 månader att sitta i en bil i närheten för att plocka upp oss och köra oss allesammans till Halmstad och föräldravåningen i centrala stan. Där kommer en far och två katter spänt sitta och vänta precis innanför dörren.
Jag ser mycket mycket fram emot att snart få gå och lägga mig så att dessa två fina dygn, ja båda faktiskt eftersom jag älskar att åka tåg, kan få sin början.
South of Sweden here I come
Strax efter 9 på kvällen är vi framme, och då blir det t o fara direkt till hotellet.
Väl där slänger vi bara av oss våra grejer och drar tillbaka in till stan och vår dejt med Räfven-folken. Kalas hela natten för att dagen efter åtnjuta en hotellfrukost vilket var alldeles för längesedan.
Runt 12 kommer vi att checka ut, ta oss in till stan där jag kommer att förbereda mig inför nästa dejt med eminenta vännen elof.
Strax efter detta kommer jag att möta den nu sannerligen på tjocken-vännen Mathilda.
Ett par timmar kommer sannerligen att flyta förbi kvickt denna eftermiddag. Dock, när kvällen nalkas och middagen blivit intagen kommer jag och min kära storasyster att ta oss till Skandinavium och föreställningen med Eddie Izzard, vilket jag har längtat efter sedan sommaren 2005. Han har mycket att leva upp till.
2 timmar senare ungefär kommer, om vädret tillåter, vår kära mor som vi inte träffat på över 4 månader att sitta i en bil i närheten för att plocka upp oss och köra oss allesammans till Halmstad och föräldravåningen i centrala stan. Där kommer en far och två katter spänt sitta och vänta precis innanför dörren.
Jag ser mycket mycket fram emot att snart få gå och lägga mig så att dessa två fina dygn, ja båda faktiskt eftersom jag älskar att åka tåg, kan få sin början.
South of Sweden here I come
Norrland jag förlåter dig
Det är runt - 20 grader här idag, klarblå himmel (eller mer vit, vid den här årstiden tappar himlen sin färg lite i nåland) och pga kylan har snön har fått det där knarrande ljudet när man går på det. Då gillar jag Umeå, jag gillar vintern och jag gillar kylan. När man kliver upp och det ser ut så här utanför sitt fönster så förlåter jag mörkret, hösten och novembermånad för att ha testat mina gränser återigen.
Och nu, när allt är så vackert, luften är himmelskt klar och man snart kommer att kunna snöra på sina nya hockeyrör (Japp, köpte jag på senaste loppisen! Bye bye tönt-tjej-skridskor me jävlig tagg), ja då ska man fara ner till södra Sverige där ruggigheten bor.
Folket där borde komma upp hit och fira jul istället
Och nu, när allt är så vackert, luften är himmelskt klar och man snart kommer att kunna snöra på sina nya hockeyrör (Japp, köpte jag på senaste loppisen! Bye bye tönt-tjej-skridskor me jävlig tagg), ja då ska man fara ner till södra Sverige där ruggigheten bor.
Folket där borde komma upp hit och fira jul istället
torsdag 17 december 2009
Jag har tappat halva min identitet, min röst fungerar inte
Det är nu sant. Jag kan typ inte prata, och skulle säkert inte FÅ göra det heller om jag hade gått till en läkare och hon skulle sagt vad jag ska göra för att bli frisk... "prata inte" hade blivit svaret.
Ursäkta men
fan fan fan
Jag pallar inte detta. Hostar som en kärring som rökt i 50 år och snorar som en 2-åring på dagis. Vad gör det mig till för nått? Ett stort paket bestående av äckel.
Jag hatar att inte känna mej helt 100. Att undra om folk drar bort huvudet från mej för att jag luktar skit eller ifall de bara är rädda att bli smittade. Att vakna efter 10½ timmars sömn, inte känna mej utvilad och inse att min tunga förvandlats till en läderbit. Tack täppta näsa för det. Dessutom, hoppar inte hjärtat lite konstigt ibland?
En hypokondriker utan medicin är som en knarkare utan sin sil. Stirrig, sjukt medveten om sin kropp, analyserande och hyffsat nojig över att det snart kommer att gå åt helvete
Ursäkta men
fan fan fan
Jag pallar inte detta. Hostar som en kärring som rökt i 50 år och snorar som en 2-åring på dagis. Vad gör det mig till för nått? Ett stort paket bestående av äckel.
Jag hatar att inte känna mej helt 100. Att undra om folk drar bort huvudet från mej för att jag luktar skit eller ifall de bara är rädda att bli smittade. Att vakna efter 10½ timmars sömn, inte känna mej utvilad och inse att min tunga förvandlats till en läderbit. Tack täppta näsa för det. Dessutom, hoppar inte hjärtat lite konstigt ibland?
En hypokondriker utan medicin är som en knarkare utan sin sil. Stirrig, sjukt medveten om sin kropp, analyserande och hyffsat nojig över att det snart kommer att gå åt helvete
onsdag 16 december 2009
Rapporteringarna från Köpenhamn och arresteringarna av demonstranter har lite ojämn information. Detta klipp ur Miami Model säger nog för mig
Man ska passa sig att uttala sig om saker om det inte är så att man var där...
Se dokumentären Miami Model, oavsett vad du anser om polisbrutalitet, demonstranter, kravaller och "polisens rätt att försvara sig".
måndag 14 december 2009
Har ett erkännande jag måste göra... offentligt....
Idag är det den 14 december. Det betyder att det var den 13 december igår. Alltså Luciadagen.
På högstadiet, under alla de lussekonserter vi gjorde där på skolan, alla de gånger det blev supervarmt i luciatåget eftersom alla ljusen snodde syret, alla de gånger jag satte mig ner under själva framträdandena eftersom jag höll på att svimma, det var lögn. Jag har alltid avskytt att bara försvinna i en grupp av människor när jag står på scen. Så att sätta sig ner mitt i en sång var mitt sätt att få den uppmärksamhet jag ansåg mej förtjäna. Folk blev ju liksom oroliga över de levande ljusen, de långa håren och en person som bara försvinner i mängden. Och sen när hon, alltså jag, dök upp igen andades många ut av lättnad. Det hade gått bra. Ja, såklart, jag mådde ju toppen hela tiden.
Jävla skitunge till att hålla på. Tur att man har växt upp numera.
På högstadiet, under alla de lussekonserter vi gjorde där på skolan, alla de gånger det blev supervarmt i luciatåget eftersom alla ljusen snodde syret, alla de gånger jag satte mig ner under själva framträdandena eftersom jag höll på att svimma, det var lögn. Jag har alltid avskytt att bara försvinna i en grupp av människor när jag står på scen. Så att sätta sig ner mitt i en sång var mitt sätt att få den uppmärksamhet jag ansåg mej förtjäna. Folk blev ju liksom oroliga över de levande ljusen, de långa håren och en person som bara försvinner i mängden. Och sen när hon, alltså jag, dök upp igen andades många ut av lättnad. Det hade gått bra. Ja, såklart, jag mådde ju toppen hela tiden.
Jävla skitunge till att hålla på. Tur att man har växt upp numera.
Att beklaga sig som fan med många jävla svordomar (ursäkta, svärord menar ja ju)
Efter en faktiskt riktigt bra helg var humöret på topp både igår kväll och i morse trots den tidiga timmen kvart i 7. Det var visst nån jävel som vid schemaplaneringen tänkte att samlingen människor KA T7 som vid varje lektionsdag börjat först kl 13 nu plötsligt skulle gå 8 - 12. 8- 17 på onsdag (dan efter personalfesten på NH, fuckin congratts).
Men alltså, trots tidig timma var humöret bra, fick en lugn morgon och kände mej trots få timmars sömn de senaste 3 dygnen väldigt utvilad.
6 timmar senare ville jag slå någon. Helst mig själv.
Företags ekonomi.
Fattar ni inte så skriver jag det igen:
Företags ekonomi
Detta satans påhitt! Min hjärna tänker etnologi, humanism, kvalitativt och "det finns ingen sanning inga svar"! Inte jävla ränteskrifter, amorteringar och annat skit! JAG FATTAR DET INTE! och det är väldigt tack vare vår hyffsat opedagogiska lärare som vi haft. Merci för det.
Efter över en timme var vi fyra nervvrak som höll på o mörda varann. Skämten var inte ens kul längre och den ironi inför vår livssituation vi annars gemensamt brukar kunna småfnissa åt blev nu till klump i magen, stress-symptom magknip och en sån jävla irritation i kroppen att armarna sprätte till ibland.
Det jävligaste av allt är dessutom att vi inte hade kommit längre med uppgiften när vi gav upp än vad vi hade när vi börjat.
Mitt jullov kommer bestå av förberedelse av föreläsning på kunskapsmässan, policydokumentsanalys, förberedelse inför D-uppsatsen och seminarieuppgift. Fy ***** va sköj. Dessutom kommer jag garanterat att bli sjuk.
Livet, d e kul d. Precis som vädret
Men alltså, trots tidig timma var humöret bra, fick en lugn morgon och kände mej trots få timmars sömn de senaste 3 dygnen väldigt utvilad.
6 timmar senare ville jag slå någon. Helst mig själv.
Företags ekonomi.
Fattar ni inte så skriver jag det igen:
Företags ekonomi
Detta satans påhitt! Min hjärna tänker etnologi, humanism, kvalitativt och "det finns ingen sanning inga svar"! Inte jävla ränteskrifter, amorteringar och annat skit! JAG FATTAR DET INTE! och det är väldigt tack vare vår hyffsat opedagogiska lärare som vi haft. Merci för det.
Efter över en timme var vi fyra nervvrak som höll på o mörda varann. Skämten var inte ens kul längre och den ironi inför vår livssituation vi annars gemensamt brukar kunna småfnissa åt blev nu till klump i magen, stress-symptom magknip och en sån jävla irritation i kroppen att armarna sprätte till ibland.
Det jävligaste av allt är dessutom att vi inte hade kommit längre med uppgiften när vi gav upp än vad vi hade när vi börjat.
Mitt jullov kommer bestå av förberedelse av föreläsning på kunskapsmässan, policydokumentsanalys, förberedelse inför D-uppsatsen och seminarieuppgift. Fy ***** va sköj. Dessutom kommer jag garanterat att bli sjuk.
Livet, d e kul d. Precis som vädret
fredag 11 december 2009
Dumdag
Vakna och det första jag kom på var att jag hade glömt att lägga till kontaktuppgifter till mig i min ansökan till ett viktigt jobb. Inte det första man vill komma på när man öppnar ögonen, man la ansökan på lådan igår och det var sista sökningsdag idag. Så fick ringa ett hyffsat pinsamt samtal sen.
Efter det har dagen bara fortsatt på samma sätt. Inställda möten, pissiga sanningar om sig själv och en labil jävla känsla i kroppen som skriker att allt kommer att gå åt helvete. Ja, jag är kanske en smula dramatisk men va fan, låt så vara. Det är en ådra i mig jag sen länge har accepterat.
Jag missköter även den enklaste jävla uppgift. Förmodligen eftersom den är pinsam, understimulerande och tidsödande. Och nä, det är inte bara o göra när hela kroppen skriker "fuck iiiiiiiiiiiiiiiiiiiitttt!!!!!!!!!!!!!"
Känns iaf bra o veta att jag ikväll ska få stå i DJ:båset, dricka drinkar (atkins-drinkar = sprit o ramlösa... not nice men fan d e ju iaf alkohol) o spela kick ass musik. Den jäveln som kommer och önskar nån jävla r´nb kommer fan få veta att den lever idag. Jag känner det i magen.
Sist men inte minst, här kommer ytterligare en låt som förmodligen jag är lite ensam om att verkliten verkligen gilla, och det är lite pinsamt att det är från samma album sen sist. Men fuck it. Idag är den mer talande än någonsin, och endast inför mej själv. Den är inte ett statement för någon annan!!! OBS OBS!!!!!
Efter det har dagen bara fortsatt på samma sätt. Inställda möten, pissiga sanningar om sig själv och en labil jävla känsla i kroppen som skriker att allt kommer att gå åt helvete. Ja, jag är kanske en smula dramatisk men va fan, låt så vara. Det är en ådra i mig jag sen länge har accepterat.
Jag missköter även den enklaste jävla uppgift. Förmodligen eftersom den är pinsam, understimulerande och tidsödande. Och nä, det är inte bara o göra när hela kroppen skriker "fuck iiiiiiiiiiiiiiiiiiiitttt!!!!!!!!!!!!!"
Känns iaf bra o veta att jag ikväll ska få stå i DJ:båset, dricka drinkar (atkins-drinkar = sprit o ramlösa... not nice men fan d e ju iaf alkohol) o spela kick ass musik. Den jäveln som kommer och önskar nån jävla r´nb kommer fan få veta att den lever idag. Jag känner det i magen.
Sist men inte minst, här kommer ytterligare en låt som förmodligen jag är lite ensam om att verkliten verkligen gilla, och det är lite pinsamt att det är från samma album sen sist. Men fuck it. Idag är den mer talande än någonsin, och endast inför mej själv. Den är inte ett statement för någon annan!!! OBS OBS!!!!!
måndag 7 december 2009
Snodd idé men min alldeles egna önskelista (och JA jag vill ha det jag önskar mej trots att det kanske känns lite tråkigare att ge bort)
Emmas önskelista (inkluderar även önskningar jag önskat mig sen jag var runt 3 år, vilket är en tradition. Och runt jul är det nazi-traditionist som gäller)
1) Att tomten ska komma
2) En Sodastreamer
3) En Fjällräven-rygga, gärna mossgrön eller silvergråaktig
4) Pussel... kanske ett räcker.. Svårt när det är samma ord i singularis som i pluralis. Så: Ett pussel
5) En vit jul (i Halmstad?! Hahahaha)
6) En klädköpar-dag på stan inklusive fika och en himla massa strötimmar (om vi har lust, annars skiter vi i d, handlar det vi ska osså går vi hem till lugna vrån.. kan me funka)
7) Sällskapsspel! Gör inget om ja spelat det förut. Det ska va skoj
8) Dvd-boxen av Hayao Miyazaki. Finns två olika. Roligast den med Totoro, men den andra går också bra.
9) Andra dvd-boxar. Me like
10) En almanacka! Nu jäklar ska jag strukturera upp mitt liv!
11) En årsprenumeration på nå bra fanzine
12) Att Guldnos är snäll hela julen
Jag tror jag stannar där, på det gyllene talet 12. Känns bra på nå sätt.
Där har ni den ialla fall! 2009 års önskelista by Emma.
Snart snart snaaaaart är det dags. Inte ens bara 12 dagar kvar tills jag och syster sätter oss på bussen söderut, till gbg, ett dygn där och sen hem till mamma, pappa, Pricken och Snusan. Jag längtar nu
1) Att tomten ska komma
2) En Sodastreamer
3) En Fjällräven-rygga, gärna mossgrön eller silvergråaktig
4) Pussel... kanske ett räcker.. Svårt när det är samma ord i singularis som i pluralis. Så: Ett pussel
5) En vit jul (i Halmstad?! Hahahaha)
6) En klädköpar-dag på stan inklusive fika och en himla massa strötimmar (om vi har lust, annars skiter vi i d, handlar det vi ska osså går vi hem till lugna vrån.. kan me funka)
7) Sällskapsspel! Gör inget om ja spelat det förut. Det ska va skoj
8) Dvd-boxen av Hayao Miyazaki. Finns två olika. Roligast den med Totoro, men den andra går också bra.
9) Andra dvd-boxar. Me like
10) En almanacka! Nu jäklar ska jag strukturera upp mitt liv!
11) En årsprenumeration på nå bra fanzine
12) Att Guldnos är snäll hela julen
Jag tror jag stannar där, på det gyllene talet 12. Känns bra på nå sätt.
Där har ni den ialla fall! 2009 års önskelista by Emma.
Snart snart snaaaaart är det dags. Inte ens bara 12 dagar kvar tills jag och syster sätter oss på bussen söderut, till gbg, ett dygn där och sen hem till mamma, pappa, Pricken och Snusan. Jag längtar nu
söndag 6 december 2009
En favorit scen alla kategorier när det gäller film, som även ger en lite styrka att våga säga det där man inte gör pga PK-verkligheten
Dock måste jag påpeka att jag har andra "fuck-you-kategorier" än Edward Norton. Idén är däremot fantastisk. PK-verkligheten finns av en anledning, men ibland får det fan vara någon jäkla gräns... Speciellt när slutklämmen är att den som mest ska dra åt helvete är en själv
tisdag 1 december 2009
Min idiotiska livsfilosofi
"Gör inte idag det du kan göra imorgon"
Och på grund av detta sitter jag i skiten imon.
Tjofadderlittanlango!
Och på grund av detta sitter jag i skiten imon.
Tjofadderlittanlango!
måndag 30 november 2009
Sista november & dagen efter advent
Första advent blev i goda vännerslag.
Minusgrader, lussebullebakning, kola-tillverkning och i min värld nytillkomna polkabräcken. Glöggdrickning, ljuständning och julmusik strömmandes ut ur högtalarna. De klagande stämmorna vid hemska låtar hörde till och i sann masokistisk-jul-anda fick t o m The real group och Tommy Körberg vara med på playlistan. Allt åtnjöts sedan framför tv:n som visade den klassiska julkalendern Sunes jul. '
Resultat: Magknip, högt blodsocker och en lätt irritation över stöket, disken och den pågående jobbiga musiken = sann julstämning
Idag är det väder som om man skulle befinna sig i tråk-södrasverige. Regn, blåst o hemsk kyla.
Men första adventsdagen igår gör att jag överlever denna dag. Det är det julen är till för: december-ångestdämpande
Minusgrader, lussebullebakning, kola-tillverkning och i min värld nytillkomna polkabräcken. Glöggdrickning, ljuständning och julmusik strömmandes ut ur högtalarna. De klagande stämmorna vid hemska låtar hörde till och i sann masokistisk-jul-anda fick t o m The real group och Tommy Körberg vara med på playlistan. Allt åtnjöts sedan framför tv:n som visade den klassiska julkalendern Sunes jul. '
Resultat: Magknip, högt blodsocker och en lätt irritation över stöket, disken och den pågående jobbiga musiken = sann julstämning
Idag är det väder som om man skulle befinna sig i tråk-södrasverige. Regn, blåst o hemsk kyla.
Men första adventsdagen igår gör att jag överlever denna dag. Det är det julen är till för: december-ångestdämpande
tisdag 24 november 2009
Med tanke på nedanstående måste jag skryta lite
Sen jag gick upp halv 8 (!!!) imorse har jag fått klart en hel del jobb plus en rest till skolan, dessutom har jag kunnat uppdatera mej nyhetsmässigt, ätit frukost och ändå haft en relativt mysig och lugn morgon. Det enda jag inte kunnat ordna är sömnen då ra, fast jag skulle kunna ta en powernap nu innan jag måste göra mej iordning för plugget kl 13...
Shit vad man som student är ovan vid sådant här liv! Hur fan klarade man gymnasiet egentligen? Och kommer man att överleva ett 8 - 17 jobb? Det e fan tveksamt
Shit vad man som student är ovan vid sådant här liv! Hur fan klarade man gymnasiet egentligen? Och kommer man att överleva ett 8 - 17 jobb? Det e fan tveksamt
måndag 23 november 2009
Att bara skriva och skriva och fortsätta att skriva om ens eget vardagsliv, är det så man ska göra?
Nu ikväll iförd mina röda stövlar cyklade jag över (igenom? i?) världens (nästan iaf) största vattenpöl. Det var mörkt o kusligt, men samtidigt härligt och när det skvätte upp tusentals liter vatten över mina fötter som INTE blev blöta pep jag till på ett ganska töntigt sätt.
Jag gillar mina röda stövlar som mormor köpte till mig när hon var på besök här i somras. Dom har räddat mina fötter och förmodligen min näsa från förkylning x antal gånger denna höst! Underbart. Dessutom är det en himla härlig färg att ha på fötterna.
Nu är min ljusblå mössa färdigstickad. Mitt nya projekt är en vit halsduk som ska passa till, den är halvfärdig. Behöver ett nytt garnnystan men är pank så får vänta till i övermorgon med att köpa ett nytt. Vill ha ett nu!
Ett annat projekt jag har i lag är Sonic på Playstation2 med Malen. Hela helgen och dagens kväll har det skrikits, svärits (ja, jag skrev så först så då får det stå kvar), och vatt handsvett över den där lilla blå igelkotten(?). Kul som fan faktiskt.
Lite omstrukturering i livet. Jag gillar´t.
Jag gillar mina röda stövlar som mormor köpte till mig när hon var på besök här i somras. Dom har räddat mina fötter och förmodligen min näsa från förkylning x antal gånger denna höst! Underbart. Dessutom är det en himla härlig färg att ha på fötterna.
Nu är min ljusblå mössa färdigstickad. Mitt nya projekt är en vit halsduk som ska passa till, den är halvfärdig. Behöver ett nytt garnnystan men är pank så får vänta till i övermorgon med att köpa ett nytt. Vill ha ett nu!
Ett annat projekt jag har i lag är Sonic på Playstation2 med Malen. Hela helgen och dagens kväll har det skrikits, svärits (ja, jag skrev så först så då får det stå kvar), och vatt handsvett över den där lilla blå igelkotten(?). Kul som fan faktiskt.
Lite omstrukturering i livet. Jag gillar´t.
söndag 22 november 2009
En gammal go´ing som fick mej att ramla tillbaka till när jag var 13 och inte än hade blivit så arg utan bara trevade lite
Jag är inte längre arg, men trevandet fortsätter, precis som jag gjorde när jag var 13 men på kanske andra premisser. Dock tycker jag fortfarande att denna låten är bra. Jag är tyvärr ganska ensam om det.... Men det gör inget.
I'm not the one who made the world what it is today
I'm not the one who caused the problems started long ago
But now I deal with all the consequences that troubles our times
I carry on and never once have even questioned why
(yeah) I'm innocent
But the weight of the world is on my shoulders
(yeah) I'm innocent
But thet battles started are far from over
We're not the ones who leave the homeless in the streets at night
We're not the ones who've kept minorities and women down
Still we grow and then the problems they become our own
We carry on without even realizing why
(yeah) We're innocent
But the weight of the world is on our shoulders
(yeah) We're innocent
But thet battles started are far from over
We're not the ones whose pollution blackened our skies
And ruined our streams
We're not the ones who made the nuclear bombs
That threaten our lives
Wer'e not the ones who let the children starve in faraway lands
We're not the ones who made the streets unsafe to walk at night
And even if we try and not become so overwhelmed
And if we make some contribution to the plight we see
Still our descendants will inherit our mistakes of today
They'll suffer just the same as we and never wonder why
I'm not the one who made the world what it is today
I'm not the one who caused the problems started long ago
But now I deal with all the consequences that troubles our times
I carry on and never once have even questioned why
(yeah) I'm innocent
But the weight of the world is on my shoulders
(yeah) I'm innocent
But thet battles started are far from over
We're not the ones who leave the homeless in the streets at night
We're not the ones who've kept minorities and women down
Still we grow and then the problems they become our own
We carry on without even realizing why
(yeah) We're innocent
But the weight of the world is on our shoulders
(yeah) We're innocent
But thet battles started are far from over
We're not the ones whose pollution blackened our skies
And ruined our streams
We're not the ones who made the nuclear bombs
That threaten our lives
Wer'e not the ones who let the children starve in faraway lands
We're not the ones who made the streets unsafe to walk at night
And even if we try and not become so overwhelmed
And if we make some contribution to the plight we see
Still our descendants will inherit our mistakes of today
They'll suffer just the same as we and never wonder why
fredag 20 november 2009
Gött o kunna bli lite töntigt glad ibland... Så jävla svennigt, grabbigt men sjukt fint
Osså den amerikanska varianten... lite mer påkostad, lite större, lite mäktigare... som allt annat i det där landet då ra
torsdag 19 november 2009
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv; som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv
Om exakt en månad bär det söderut, mot ursprungsstaden, föräldrar och julstök.
Ett kort stopp kommer att äga rum i Göteborg ett dygn för Eddie Izzard, Mathilda-och-inspektion-av-magen-besök och förhoppningsvis en kram med Elof.
Jag längtar, men inte alls så extremt och panikartat som tidigare år. Mer på ett annat sätt. Mer intensivt kanske. Mer pågrund av att jag saknar personerna, mindre av att jag vill komma härifrån och är trött på mörkret. Knappt alls därför faktiskt. Det ser jag som mycket positivt.
Ett kort stopp kommer att äga rum i Göteborg ett dygn för Eddie Izzard, Mathilda-och-inspektion-av-magen-besök och förhoppningsvis en kram med Elof.
Jag längtar, men inte alls så extremt och panikartat som tidigare år. Mer på ett annat sätt. Mer intensivt kanske. Mer pågrund av att jag saknar personerna, mindre av att jag vill komma härifrån och är trött på mörkret. Knappt alls därför faktiskt. Det ser jag som mycket positivt.
Gårdagen
Gick upp halv 6 på morron. Mörkt, regnigt, tyst.
Det är nått förbannat mysigt över att gå upp i en lägenhet tidigt på morron när någon annan fortfarande sover i den, koka sig en kopp te och äta sin rostade macka i ett burrigt höstmörker.
Gick genom stan till busstation för att ta mig till Lycksele. På vägen kikade jag in i folks hem. Ja, jag erkänner att jag var en sån där obehaglig fönstergluttare, men jag kunde inte låta bli! Där det var tänt såg jag in i varma hemtrevliga kök. Ibland såg jag folk som sömnigt gick omkring, o ibland satt de vid sina köksbord och åt frukost.
Sittandes på bussen som tog mej rakt in i inlandet, norrland. Mörkt, regnigt men med en känsla av välbefinnande. Längs den kroka lilla vägen dök det ibland upp små stugområden med fina gamla hus. Även där lös det hemtrevligt i vissa fönster. I mina öron hade jag radio med Morgonpasset i P3, och det kändes nästan som att jag skulle kunna gå in i vilket hus som helst, bli varmt välkomnad och direkt känna mig som hemma. Jag kände mig som en vardagsspion som inte riktigt passade in i det samhälle jag befann mig i.
Mörker, regn och rusk, tidig morgon och en helt vanlig onsdag kan ibland vara det härligaste som finns.
Det är nått förbannat mysigt över att gå upp i en lägenhet tidigt på morron när någon annan fortfarande sover i den, koka sig en kopp te och äta sin rostade macka i ett burrigt höstmörker.
Gick genom stan till busstation för att ta mig till Lycksele. På vägen kikade jag in i folks hem. Ja, jag erkänner att jag var en sån där obehaglig fönstergluttare, men jag kunde inte låta bli! Där det var tänt såg jag in i varma hemtrevliga kök. Ibland såg jag folk som sömnigt gick omkring, o ibland satt de vid sina köksbord och åt frukost.
Sittandes på bussen som tog mej rakt in i inlandet, norrland. Mörkt, regnigt men med en känsla av välbefinnande. Längs den kroka lilla vägen dök det ibland upp små stugområden med fina gamla hus. Även där lös det hemtrevligt i vissa fönster. I mina öron hade jag radio med Morgonpasset i P3, och det kändes nästan som att jag skulle kunna gå in i vilket hus som helst, bli varmt välkomnad och direkt känna mig som hemma. Jag kände mig som en vardagsspion som inte riktigt passade in i det samhälle jag befann mig i.
Mörker, regn och rusk, tidig morgon och en helt vanlig onsdag kan ibland vara det härligaste som finns.
tisdag 17 november 2009
10 orsaker att hata mig
Livet just nu består av en jävla massa stress. Mest på grund av att:
1) Jag är dålig på att disponera min tid
2) Inte gör det jag ska när jag faktiskt har tid
3) Ibland slutar att bry mej och därför gör roligare saker istället
4) Ibland gör tonårsrevolt all over again mot ingen och mej själv eftersom det är enda sättet jag lärt mej hur man säger "jag pallar inte låt mej vaaaaa!!"
5) Jobbet är roligare än skolan
6) Jag är skoltrött
7) Lärarna i skolan mest hittar på lite uppgifter vi ska göra som makes no sense och därför känns helt meningslösa även för sin egen skull
8) Hösten har kommit med regn till Umeå nu när man fan behöver snön, jävla piss mörker
9) Jag vaknar 5 varje morgon pga att jag är stressad och får för mej att jag behöver jobba. Igår natt t ex trodde jag att jag inlett ett sammarbete med Ungdomsstyrelsen, så då låg jag i 1½ timme från kl 5 och gjorde upp en projektplan i huvudet. *psyket nästa*
10) Jag hellre sitter och gör sådana här listor än tar mig till skolan och får skiten undanstökat. Eh, hjälp
1) Jag är dålig på att disponera min tid
2) Inte gör det jag ska när jag faktiskt har tid
3) Ibland slutar att bry mej och därför gör roligare saker istället
4) Ibland gör tonårsrevolt all over again mot ingen och mej själv eftersom det är enda sättet jag lärt mej hur man säger "jag pallar inte låt mej vaaaaa!!"
5) Jobbet är roligare än skolan
6) Jag är skoltrött
7) Lärarna i skolan mest hittar på lite uppgifter vi ska göra som makes no sense och därför känns helt meningslösa även för sin egen skull
8) Hösten har kommit med regn till Umeå nu när man fan behöver snön, jävla piss mörker
9) Jag vaknar 5 varje morgon pga att jag är stressad och får för mej att jag behöver jobba. Igår natt t ex trodde jag att jag inlett ett sammarbete med Ungdomsstyrelsen, så då låg jag i 1½ timme från kl 5 och gjorde upp en projektplan i huvudet. *psyket nästa*
10) Jag hellre sitter och gör sådana här listor än tar mig till skolan och får skiten undanstökat. Eh, hjälp
fredag 13 november 2009
onsdag 11 november 2009
Ditt namn för en god sak
Skriv på namninsamlingen för att stoppa beslutet om att ta bort replokalerna från Hamnmagasinet i Umeå!
Umeås fantastiska, breda och imponerande musikscen beror på de satsningar man tidigare gjort från ideellt håll i stna. Nu vill politikerna ta bort detta och kommer därmed även att förstöra en stor del av Umeås så viktiga själ.
Så: Skriv på HÄR! Eller gå med i facebookgruppen HÄR!
Tillsammans kan vi göra skillnad!
Umeås fantastiska, breda och imponerande musikscen beror på de satsningar man tidigare gjort från ideellt håll i stna. Nu vill politikerna ta bort detta och kommer därmed även att förstöra en stor del av Umeås så viktiga själ.
Så: Skriv på HÄR! Eller gå med i facebookgruppen HÄR!
Tillsammans kan vi göra skillnad!
tisdag 10 november 2009
Allt är i vanlig ordning
PANIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIK
stress
hets
ångest
men sitter o har det småtrevligt me Linnan medan man gör inget särskilt och speciellt inte det man borde.
Magen kommer inte fixa denna veckan. Men det är lugnt. Då är allt som det ska va. Åt helvete, men under organiserat jävla kaos, minus organiserat då ra.
jag vet vad jag behöver få, men inte fan kan man be om det haha, eller kan man?
Ja, om man sväljer all stolthet och vågar jump from a cliff utan att faktiskt bry sig om det är stenhård skam där nere eller kanske en varm o mjuk madrass man skulle hamna på. hmmmmmm
Jä jä
Back to stirrandet av skärm där orden ständigt fastnar eller blir dåligt formulerade.
Tjo!
stress
hets
ångest
men sitter o har det småtrevligt me Linnan medan man gör inget särskilt och speciellt inte det man borde.
Magen kommer inte fixa denna veckan. Men det är lugnt. Då är allt som det ska va. Åt helvete, men under organiserat jävla kaos, minus organiserat då ra.
jag vet vad jag behöver få, men inte fan kan man be om det haha, eller kan man?
Ja, om man sväljer all stolthet och vågar jump from a cliff utan att faktiskt bry sig om det är stenhård skam där nere eller kanske en varm o mjuk madrass man skulle hamna på. hmmmmmm
Jä jä
Back to stirrandet av skärm där orden ständigt fastnar eller blir dåligt formulerade.
Tjo!
onsdag 4 november 2009
Möjligtvis corny, men det bevisar väl bara än mer hur förbaskat bra det är
Så sjukt bra
Och så sjukt sant
Och så sitter man här då, igen. Haha, fan vad fascinerande
Och så sjukt sant
Och så sitter man här då, igen. Haha, fan vad fascinerande
tisdag 3 november 2009
Först skratt för att sedan få ett plötsligt svettningsanfall
Jag råkade ramla in på den här bilden:
Först fnissade jag åt den härliga nivån på stavningen (ja, det är dåligt att skratta åt någon som inte kan stava, och speciellt när man själv inte är helt 100 på stavning...) och kände mej mycket bättre än SD-idioterna.
Sen såg jag vad det egentligen står. All publicitet är bra publicitet.
En skakning i kroppen och en plötslig kallsvettning gjorde mej illamående. Dom har ju rätt i det.
Fan helvetes jävlar jag tror det kommer att gå bra för dom i nästa val. Och det gör mej så fruktansvärt illa till mods att jag inte klarar av att tänka på det. Men kan självklart inte låta bli....
Först fnissade jag åt den härliga nivån på stavningen (ja, det är dåligt att skratta åt någon som inte kan stava, och speciellt när man själv inte är helt 100 på stavning...) och kände mej mycket bättre än SD-idioterna.
Sen såg jag vad det egentligen står. All publicitet är bra publicitet.
En skakning i kroppen och en plötslig kallsvettning gjorde mej illamående. Dom har ju rätt i det.
Fan helvetes jävlar jag tror det kommer att gå bra för dom i nästa val. Och det gör mej så fruktansvärt illa till mods att jag inte klarar av att tänka på det. Men kan självklart inte låta bli....
tisdag 27 oktober 2009
Hoppsan Kerstin
Höstmörkret har nu kommit till Umeå på allvar och ögonen börjar gå i kors under föreläsningar, när man läser viktiga böcker eller verkligen MÅSTE vara vaken och koncentrerad.
Alla andra timmar på dygnet är det inga som helst problem att hålla sig vaken och allert. Alltså är ögon-i-kors-syndromet endast psykiskt. Som all annan skit.
Men trots mörkret, trots trötthet och trots en viss depressionsomfamningsmöjlighet är jag vid god vigör. Ja, jag skulle faktiskt vilja säga att jag är på ett ganska gott humör. Misstänksamheten mot detta sprider sig, självklart. Men jag har än inte hitta fallgropen. Den kommer när den kommer. Som vanligt.
Snart november. Det borde vara annorlunda. På alla sätt
Alla andra timmar på dygnet är det inga som helst problem att hålla sig vaken och allert. Alltså är ögon-i-kors-syndromet endast psykiskt. Som all annan skit.
Men trots mörkret, trots trötthet och trots en viss depressionsomfamningsmöjlighet är jag vid god vigör. Ja, jag skulle faktiskt vilja säga att jag är på ett ganska gott humör. Misstänksamheten mot detta sprider sig, självklart. Men jag har än inte hitta fallgropen. Den kommer när den kommer. Som vanligt.
Snart november. Det borde vara annorlunda. På alla sätt
torsdag 22 oktober 2009
Att erkänna eller inte erkänna är aldrig en fråga
Det hände precis en sån där grej som man antingen aldrig berättar för någon för att slippa skämmas, eller som man berättar för alla för att bearbeta det.
Jag väljer nummer 2.
Kom precis på mej själv med att stå hängande över brödrosten, stirrandes på mackan som var mellan de glödande stängerna nere i maskinen och viskade (med bebis-stämma) först tyst "mackissen?"... väntade lite o ökade i styrka "mackissääään?"... o ropade sedan, fortfarande med bebis-stämma "MASKISSÄÄÄÄÄN??!!" Kom sedan på vad jag gjorde så gick o satte mej vid datorn istället.
Kom och hjälp mej
Jag väljer nummer 2.
Kom precis på mej själv med att stå hängande över brödrosten, stirrandes på mackan som var mellan de glödande stängerna nere i maskinen och viskade (med bebis-stämma) först tyst "mackissen?"... väntade lite o ökade i styrka "mackissääään?"... o ropade sedan, fortfarande med bebis-stämma "MASKISSÄÄÄÄÄN??!!" Kom sedan på vad jag gjorde så gick o satte mej vid datorn istället.
Kom och hjälp mej
onsdag 21 oktober 2009
Stog och diska då detta citat for genom huvudet
"Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter"
Dep.re.ssiioooooooooooooooooooon!
Att dricka 4 liter vatten i panik eftersom man inte kan göra annat
Ja herre ge va jävla trött ja e i hövve nu!
Jobbar på min rapport till Nordmalings kommun.. Och den innefattar siffror.. SIFFROR!! Jag har fan inte använt mej av siffror, procent och stapeldiagram sen jag gick i gymnasiet.. Nästan. Hade en liten tillfällig sinnesförvirring under ett Ica-projekt för ett år sen, men då var det andra som gjorde stapeldiagrammen! Detta är insane!
Det kommer säkert bli bra i slutändan, e bara så jävla jobbigt att skriva nått som man inte riktigt vet vad det ska utmynna i. jag vet alltså inte riktigt vad det är beställaren vill ha!? Det jag skrivit, eller har den haft en helt annan idé i huvudet och kommer därför nu att bli besviken på mej o mitt jobb? Hoppas nischt
Jag e hungrig, trött, har ont i ögonen och känner av min magsyra eftersom jag vatt sjuuuukt stressad senaste veckan. Inte braow.
Time to slappna av lite kanske... Kan jag göra mer på rapporten idag? Jag tror faktiskt inte det.. Eller, säkert, mer kan man alltid göra. Frågan är om det kommer göra hela saken bättre eller sämre. Me don´t know
Och åter igen har jag strukturerat upp mitt huvud o funderingar genom bloggen. Alltså betyder det att ett fåtal stackare kommer att sitta o läsa om ingenting men allt för mej. Eh, sorry.
Jobbar på min rapport till Nordmalings kommun.. Och den innefattar siffror.. SIFFROR!! Jag har fan inte använt mej av siffror, procent och stapeldiagram sen jag gick i gymnasiet.. Nästan. Hade en liten tillfällig sinnesförvirring under ett Ica-projekt för ett år sen, men då var det andra som gjorde stapeldiagrammen! Detta är insane!
Det kommer säkert bli bra i slutändan, e bara så jävla jobbigt att skriva nått som man inte riktigt vet vad det ska utmynna i. jag vet alltså inte riktigt vad det är beställaren vill ha!? Det jag skrivit, eller har den haft en helt annan idé i huvudet och kommer därför nu att bli besviken på mej o mitt jobb? Hoppas nischt
Jag e hungrig, trött, har ont i ögonen och känner av min magsyra eftersom jag vatt sjuuuukt stressad senaste veckan. Inte braow.
Time to slappna av lite kanske... Kan jag göra mer på rapporten idag? Jag tror faktiskt inte det.. Eller, säkert, mer kan man alltid göra. Frågan är om det kommer göra hela saken bättre eller sämre. Me don´t know
Och åter igen har jag strukturerat upp mitt huvud o funderingar genom bloggen. Alltså betyder det att ett fåtal stackare kommer att sitta o läsa om ingenting men allt för mej. Eh, sorry.
måndag 19 oktober 2009
Realist javisst, men ibland måste man leva i förnekelse
I en stressad och pressad situation, en helvetesvecka för att tala klarspråk, känner jag harmoni och ett välmående jag knappt minns.
Det är liksom okej att vissa saker är skit. Det finns ju en hel del som är bra.
Äckligt positiv.
Huvva, vars ska detta sluta?
Det är liksom okej att vissa saker är skit. Det finns ju en hel del som är bra.
Äckligt positiv.
Huvva, vars ska detta sluta?
söndag 18 oktober 2009
Där ser man...
Jag fick frågan precis på msn av en vän hur det är med mej. Jag svarade:
jo tack, det är stressigt, mycket å göra men ganska fint...
det är vackert i Ume nu me alla löv, kylan, frosten och mössorna på folks huvuden. Så jag är hyffsat lycklig.
Kall o torr höst. Bra grejer. Låter löven som ligger på marken att fortsätta vara torra så de prasslar när man sparkar runt i dom.. det gillar jag skarpt
Det måste ju betyda att livet är ganska bra just nu... tänker jag...
jo tack, det är stressigt, mycket å göra men ganska fint...
det är vackert i Ume nu me alla löv, kylan, frosten och mössorna på folks huvuden. Så jag är hyffsat lycklig.
Kall o torr höst. Bra grejer. Låter löven som ligger på marken att fortsätta vara torra så de prasslar när man sparkar runt i dom.. det gillar jag skarpt
Det måste ju betyda att livet är ganska bra just nu... tänker jag...
fredag 16 oktober 2009
Tonight is gånna be de night aj will remeeemböö
Yes. Jag e på grymt bra humör idag. Jag gillar´t. Jag e i stort sett helt frisk. Och nu ska jag in till stan för o köpa en låda vin till mej, emma o förhoppningsvis elfoffo och allt vad eftertanke och förtanke är ska försvinna ur mitt huvud och jag ska bara göra göra göra göra!!! tjihooooo
Förresten, igår fick jag lära mej att bokstaven å är ett a med ett liiiitet gulligt o ovanför. Skulle kunna vara veckans sötaste kunskap.
Fanzy frajday!!!!
Förresten, igår fick jag lära mej att bokstaven å är ett a med ett liiiitet gulligt o ovanför. Skulle kunna vara veckans sötaste kunskap.
Fanzy frajday!!!!
torsdag 15 oktober 2009
Hur hetero är din spotifylista?
Ja det frågar sig Stockholm Pride hemsidan.
Bara det att dom frågar hur hetero den är och inte homo signalerar för mej ett normtänk. Att de som testar kommer att vara mest hetero, näst efter det möjligtvis homo.
Och inte nog med detta. Dessutom är namnen du behöver ha på din playlist för att förtjäna några som helst homo-poäng sådana som Timberlake, michael jackson, Robyn & Kylie Minouge. Skit bra musik alltså!
Ellööööööör
Nja, inte riktigt va enligt mej. Och då måste jag ju vara totalt hetero uppenbarligen.
Och ja, jag förstår precis som alla andra (eller, haha just det, inte alla människor utan humor...) att det är en himla massa procent av ironi bakom denna kampanj och att det förmodligen mest är för att locka folk till deras hemsida som Pride gjort detta.
Men fy helvete va misslyckat i så fall!!
Vill man verkligen anspela än mer på både hetero- och homonormen än vad som redan görs? Känner man att vägen att gå för att finna stöd hos de personer som befinner sig utanför sin redan tajta klick där man har stöd är genom att säga det som folk redan tror sig veta? Jag är skeptisk.
Att jag är den som säger följande är ganska talande om man känner mej:
Man ska aldrig, och då menar jag A.L.D.R.I.G. förutsätta att personer förstår ironi, att de är så medvetna om ens bakomliggande tanke att de med ett fniss kommer att lägga till sin spellista för att se hur bögis eller flatig den är, och sen tänka "haha, ja va roligt, då ´vet´ jag det liksom! haha, ja dom e för roliga dom där. Heja heja"
För folk som e dum i huvvet kommer inte att tänka så. Och folk e dum i huvvet. Det förstår man om man bara befinner sig utanför dörren en helt vanlig dag i mer än 2 timmar och pratar lite slöstrött me nån man inte känner. Eller med nån man känner. Det funkar med.
Ja, aj aj aj sthlm Pride. Det finns fan ingen Pride alls i detta. Jag e lessen.
Och för dej som vill kolla, tihi, hur hetero du är, fniss, kolla in den här hemsidan. För övrigt var jag med min playlist 100% hetero. Tack, då vet jag det till nästa gång jag går ut på krogen. Så slipper jag få identitetskris och börja fundera (ehh, appropå bloggens innehåll kanske jag ska flagga här *ironi ironi ironi*!!). Musiken är, som alla vet, ens gud om man nu inte har nån av de stora 5 religioneran i världen.
Pöss o haj
Bara det att dom frågar hur hetero den är och inte homo signalerar för mej ett normtänk. Att de som testar kommer att vara mest hetero, näst efter det möjligtvis homo.
Och inte nog med detta. Dessutom är namnen du behöver ha på din playlist för att förtjäna några som helst homo-poäng sådana som Timberlake, michael jackson, Robyn & Kylie Minouge. Skit bra musik alltså!
Ellööööööör
Nja, inte riktigt va enligt mej. Och då måste jag ju vara totalt hetero uppenbarligen.
Och ja, jag förstår precis som alla andra (eller, haha just det, inte alla människor utan humor...) att det är en himla massa procent av ironi bakom denna kampanj och att det förmodligen mest är för att locka folk till deras hemsida som Pride gjort detta.
Men fy helvete va misslyckat i så fall!!
Vill man verkligen anspela än mer på både hetero- och homonormen än vad som redan görs? Känner man att vägen att gå för att finna stöd hos de personer som befinner sig utanför sin redan tajta klick där man har stöd är genom att säga det som folk redan tror sig veta? Jag är skeptisk.
Att jag är den som säger följande är ganska talande om man känner mej:
Man ska aldrig, och då menar jag A.L.D.R.I.G. förutsätta att personer förstår ironi, att de är så medvetna om ens bakomliggande tanke att de med ett fniss kommer att lägga till sin spellista för att se hur bögis eller flatig den är, och sen tänka "haha, ja va roligt, då ´vet´ jag det liksom! haha, ja dom e för roliga dom där. Heja heja"
För folk som e dum i huvvet kommer inte att tänka så. Och folk e dum i huvvet. Det förstår man om man bara befinner sig utanför dörren en helt vanlig dag i mer än 2 timmar och pratar lite slöstrött me nån man inte känner. Eller med nån man känner. Det funkar med.
Ja, aj aj aj sthlm Pride. Det finns fan ingen Pride alls i detta. Jag e lessen.
Och för dej som vill kolla, tihi, hur hetero du är, fniss, kolla in den här hemsidan. För övrigt var jag med min playlist 100% hetero. Tack, då vet jag det till nästa gång jag går ut på krogen. Så slipper jag få identitetskris och börja fundera (ehh, appropå bloggens innehåll kanske jag ska flagga här *ironi ironi ironi*!!). Musiken är, som alla vet, ens gud om man nu inte har nån av de stora 5 religioneran i världen.
Pöss o haj
En hjärna som börjar bli frisk och därför är på högvarv... were will it end?
Har suttit i eftermiddag och nu på kvällen och tittat på när Fredrik Lindström far runt i Sverige och kollar på dialektmysterier. Jag blir lycklig av sånna program.
Dessutom blir jag nyfiken och en himla massa funderingar börjar ticka o tacka i hjärnan. Speciellt när en av tanterna från gnällbältet sa "De där tyckte sig va lite finare, lite förmer, och ville därför inte umgås. Så kom det sig att de här två byarna aldrig träffades eller tyckte om varann".
Fy bövelen va intressant! Undra om det är därför det ser ut så i byarna häromkring, att det ligger en massa historiskt gnabb o trams bakom alla dagens fejder, så nu vet man inte ens längre varför man inte gillar varann.. Det bara är så eftersom det alltid varit så och eftersom man blivit uppfostrad te å tycka så.
Iiiiiiinterestiiiing
Kan en kulturanalytiker som egentligen inte kan direkt det här med dialekter och grejer börja luska i sånt där? Jaaa, vafö inte?
Kul o se vart D-uppsatsen kommer att sluta. Jag e fan pepp på att börja skriva den snart! Ska bara komma på för vem ja ska skriva den, var jag ska göra fältstudie och vad den ska handla om... Piece of cake
höhö
Dessutom blir jag nyfiken och en himla massa funderingar börjar ticka o tacka i hjärnan. Speciellt när en av tanterna från gnällbältet sa "De där tyckte sig va lite finare, lite förmer, och ville därför inte umgås. Så kom det sig att de här två byarna aldrig träffades eller tyckte om varann".
Fy bövelen va intressant! Undra om det är därför det ser ut så i byarna häromkring, att det ligger en massa historiskt gnabb o trams bakom alla dagens fejder, så nu vet man inte ens längre varför man inte gillar varann.. Det bara är så eftersom det alltid varit så och eftersom man blivit uppfostrad te å tycka så.
Iiiiiiinterestiiiing
Kan en kulturanalytiker som egentligen inte kan direkt det här med dialekter och grejer börja luska i sånt där? Jaaa, vafö inte?
Kul o se vart D-uppsatsen kommer att sluta. Jag e fan pepp på att börja skriva den snart! Ska bara komma på för vem ja ska skriva den, var jag ska göra fältstudie och vad den ska handla om... Piece of cake
höhö
Aouch
Läste nyssen:
If I died today, would there be anything you wish you had said to me?
Sånt man inte vill tänka på men ibland gör ändå.
Kan vara bra att fundera på, kan även vara destruktivt som attan.
Allt jag ville just nu. Tjaow!
If I died today, would there be anything you wish you had said to me?
Sånt man inte vill tänka på men ibland gör ändå.
Kan vara bra att fundera på, kan även vara destruktivt som attan.
Allt jag ville just nu. Tjaow!
En sån där knäpp dag då man inte riktigt vet nått alls
idag önskar jag att jag hade magisk kraft så att alla mina önskningar och befallningar skulle gå i uppfyllelse. Och inte på ett "då hade jag köpt en helt ny garderob och SEN gjort världsfred"-sätt utan mer....:
Jag hade samlat alla personer jag mötte och stötte mej med när jag var en sämre (eller, inte sämre kanske, bara en annan och svagare) emma än vad jag är idag.
Jag hade tackat vissa personer för deras tid och engagemang i mitt liv, vissa hade jag bett om ursäkt till och andra hade jag skällt ut. Fast de flesta hade jag nog tackat ändå.. Jag har funderat de senaste dagarna på alla snubbar som varit mina nära vänner som jag plötsligt blivit blixtförälskad i och sedan lagt all skuld och skam på dom och deras val och beteenden.
Jag har funderat på alla vänner och ovänner (som i icke vänner men inte ovänner som i "jag gillar inte dej") vars liv jag har tvingat mej in i, eftersom jag i stundens hetta ansett att det ska ha legat i deras intresse att faktiskt vara med mej och vilja veta vad jag tycker om saker och ting.
Jag hade bett om ursäkt för alla de gånger då jag på fester blivit ledsen bara för att jag har alkohol i kroppen och ett sorgset sinne som jag måste dela med mej av, och därför helt enkelt bara i just den stunden försökt att hitta varför jag är ledsen och då egentligen hittat på nått som passade precis då... Alltså inte direkt sant. Mycket för att få uppmärksamhet men mest för att jag inte haft möjlighet att hantera vad kroppen har försökt att säga.
En sån dag är det idag. Och det är bara lunch.
Att vara sjuk gör en småsnyftig och lättmanipulerad. Kul att gå till hjärnskrynklaren idag haha.
Och appropå det... Det är så roligt att folk i allmänhet blir obekväma av att jag säger att jag går hos en terapeut. Många anser eller har lärt sig att det ska vara nått skamligt, något man hyschar om och som man har för sig själv.
Nischt I say
Jag berättar ju inte för folk i allmänhet vad det är jag o min skrynklare pratar om, inte ens de allra närmsta vet allt, för de ska inte veta allt.
Men faktumet att jag går dit är nått vem som helst kan få veta. Intressant vilka ämnen som gör folk obekväma. Och vad anledningen egentligen är.
Ja, jag är en HYSTERIKA
uj uj uj
Jag hade samlat alla personer jag mötte och stötte mej med när jag var en sämre (eller, inte sämre kanske, bara en annan och svagare) emma än vad jag är idag.
Jag hade tackat vissa personer för deras tid och engagemang i mitt liv, vissa hade jag bett om ursäkt till och andra hade jag skällt ut. Fast de flesta hade jag nog tackat ändå.. Jag har funderat de senaste dagarna på alla snubbar som varit mina nära vänner som jag plötsligt blivit blixtförälskad i och sedan lagt all skuld och skam på dom och deras val och beteenden.
Jag har funderat på alla vänner och ovänner (som i icke vänner men inte ovänner som i "jag gillar inte dej") vars liv jag har tvingat mej in i, eftersom jag i stundens hetta ansett att det ska ha legat i deras intresse att faktiskt vara med mej och vilja veta vad jag tycker om saker och ting.
Jag hade bett om ursäkt för alla de gånger då jag på fester blivit ledsen bara för att jag har alkohol i kroppen och ett sorgset sinne som jag måste dela med mej av, och därför helt enkelt bara i just den stunden försökt att hitta varför jag är ledsen och då egentligen hittat på nått som passade precis då... Alltså inte direkt sant. Mycket för att få uppmärksamhet men mest för att jag inte haft möjlighet att hantera vad kroppen har försökt att säga.
En sån dag är det idag. Och det är bara lunch.
Att vara sjuk gör en småsnyftig och lättmanipulerad. Kul att gå till hjärnskrynklaren idag haha.
Och appropå det... Det är så roligt att folk i allmänhet blir obekväma av att jag säger att jag går hos en terapeut. Många anser eller har lärt sig att det ska vara nått skamligt, något man hyschar om och som man har för sig själv.
Nischt I say
Jag berättar ju inte för folk i allmänhet vad det är jag o min skrynklare pratar om, inte ens de allra närmsta vet allt, för de ska inte veta allt.
Men faktumet att jag går dit är nått vem som helst kan få veta. Intressant vilka ämnen som gör folk obekväma. Och vad anledningen egentligen är.
Ja, jag är en HYSTERIKA
uj uj uj
onsdag 14 oktober 2009
Booooooooooooooooooooooooooom chackallack
Min hjärna väger obehagliga 40 kg. Mina ögon svinsvider i dubbel bemärkelse och min kropp skriker "soooov men stanna vaken, sitt uppe men gå o lägg dej, läs men det pallar du inte så glo på tv vilket gör ont i dina ögon!!"
Fucking hell
Och jag e så sjukt less på att tycka synd om mej själv efter alla dessa veckor. Men what to do? DET ÄR JU SJUKT SYND OM MEJ!
Och dessutom ska ja till hjärnskrynklaren imorgon, så då kommer verkligen hela kroppen vara fucked.
Tjihoooooooooooooooooo
Life is beautiful
Fucking hell
Och jag e så sjukt less på att tycka synd om mej själv efter alla dessa veckor. Men what to do? DET ÄR JU SJUKT SYND OM MEJ!
Och dessutom ska ja till hjärnskrynklaren imorgon, så då kommer verkligen hela kroppen vara fucked.
Tjihoooooooooooooooooo
Life is beautiful
Jävla skitkropp som inte kan vara 100% bra
I måndags var det FREEEDOOOOOM!!! Då tog jag av skenan på armen. Den blev bedömd som frisk (av en jävligt osäker läkare som gjorde o gör mej orolig, men lev i förnekelse!!) och jag fick lite övningar för armen... som gör ont... eftersom jag inte kan räta ut den över huvudtaget. Spexigt.
Men, igår började då en annan del av kroppen såklart att krångla.. Man får ju inte vara helt frisk, näj näj näj, tänk om livet kunde få vara så där himla bra ibland. Huvva, vad skulle man då hitta på liksom?
Nä, självklart blev halsen igår tjockare och tjockare, ögonen mer och mer ömma och huvudet mer och mer sepä.
Idag är det kalas hos mej. Emma kommer hit för o fix o trix. Spännande. Hoppas det funkar trots knäppt huvud och en influensa-dum-känsla i kroppen. Helvete, svinis 4-real eller vanlig flunsa? Återstår att se.
Jag visste det
Men, igår började då en annan del av kroppen såklart att krångla.. Man får ju inte vara helt frisk, näj näj näj, tänk om livet kunde få vara så där himla bra ibland. Huvva, vad skulle man då hitta på liksom?
Nä, självklart blev halsen igår tjockare och tjockare, ögonen mer och mer ömma och huvudet mer och mer sepä.
Idag är det kalas hos mej. Emma kommer hit för o fix o trix. Spännande. Hoppas det funkar trots knäppt huvud och en influensa-dum-känsla i kroppen. Helvete, svinis 4-real eller vanlig flunsa? Återstår att se.
Jag visste det
fredag 9 oktober 2009
Allvarligt men ändå på skoj. Avgör själv
Häromdagen fick jag reda på att man har lyckats få två hon-djur att bli gravida tillsammans... Det räckte alltså med två kvinnogener för att skapa en bebis.
Snart behövs inte mannen nå mer. Inte biologiskt sett iaf.
Framtiden är nått spännande
Snart behövs inte mannen nå mer. Inte biologiskt sett iaf.
Framtiden är nått spännande
tisdag 6 oktober 2009
Rosor på kinden och solsken i blick. Intalande positivt
Jobba jobba jooåååbba
Jag sitter här på kommunhuset och känner hur cashen rullar in. typ. inte alls, men ändå. Jag ignorerar det faktum att jag imorgon har ett litteratur seminarium som jag inte kommer att hinna läsa nästan nått till.. Glöm glöm glöm. Istället låter jag den här dagen gå till intervjuer som jag får BETALT för o göra (helt sjukt! inte men ändå) och sammanställa en massa statistik (hata, hata, hata statistik!).
Det är skit fint väder ute! Och snorkallt.
Var tvungen att gå hemifrån halv 8 imorse för o hinna me bussen hit, och då var det is på pölarna, frostiga löv och isklädda bilar. Jag hade inga vantar o var utan mössa. Dumt. Men solen sken varmt! Och jag tänkte istället på att jag idag får uppleva ungefär 2½ timme fler soltimmar än va ja hade fått om jag fått ställa klockan som vanligt. Gött
Keep it positive
Nu är det 30 min kvar tills nästa informant kommer. Ska kolla igenom frågorna som alltid kan förbättras. Haj
Jag sitter här på kommunhuset och känner hur cashen rullar in. typ. inte alls, men ändå. Jag ignorerar det faktum att jag imorgon har ett litteratur seminarium som jag inte kommer att hinna läsa nästan nått till.. Glöm glöm glöm. Istället låter jag den här dagen gå till intervjuer som jag får BETALT för o göra (helt sjukt! inte men ändå) och sammanställa en massa statistik (hata, hata, hata statistik!).
Det är skit fint väder ute! Och snorkallt.
Var tvungen att gå hemifrån halv 8 imorse för o hinna me bussen hit, och då var det is på pölarna, frostiga löv och isklädda bilar. Jag hade inga vantar o var utan mössa. Dumt. Men solen sken varmt! Och jag tänkte istället på att jag idag får uppleva ungefär 2½ timme fler soltimmar än va ja hade fått om jag fått ställa klockan som vanligt. Gött
Keep it positive
Nu är det 30 min kvar tills nästa informant kommer. Ska kolla igenom frågorna som alltid kan förbättras. Haj
måndag 5 oktober 2009
Exakt 3 månader kvar till min födelsedag
Jag har så mycket att göra att jag verkligen behöver en almanacka! Och det är helt sjukt. Det har inte jag behövt sen jag gick i tvåan på gymnasiet, det var vårtermin och alla lärarna hade planerat in alla slutprov på samma 3 veckor. Så det säger inte lite.
Frågan är om jag har bajsmycket att göra eller om det är jag som knappt haft nått att göra på tre år...? Inte van? Nä, det tror jag inte. Bara o hålla ut, snart kommer det att lugna ner sig igen... Typ
Frågan är om jag har bajsmycket att göra eller om det är jag som knappt haft nått att göra på tre år...? Inte van? Nä, det tror jag inte. Bara o hålla ut, snart kommer det att lugna ner sig igen... Typ
söndag 4 oktober 2009
Med ovilja att pussla
Humöret är i botten, ögonen svider och det alldeles för svåra pusslet ligger på vardagsrumsbordet och måste bli ihop pusslat. Precis, det "måste" bli ihop pusslat. Då ska man inte pussla när man känner så. Men what the heck, som det är nu finns det ungefär 40 andra saker som jag borde göra ännu mer, men som jag vill ännu mindre. Så då tvångspusslar jag hellre.
Nedan helhetsbild
Det som ska bli resultatbilden... Lite mycket vitt, bitar med mat på och en helvetes massa kastruller, kockrockar o annat skit.
Nedan helhetsbild
Det som ska bli resultatbilden... Lite mycket vitt, bitar med mat på och en helvetes massa kastruller, kockrockar o annat skit.
nu när man ändå inte har nått bättre för sig
Igår (fredag) svaldes det en massa stolthet.
Först inför finaste vännen som såklart tog mej i sin famn och visade på stor styrka som vanligt. Det var skönt och precis vad jag behövde. Sannerligen lite mindre ensam i sällskapet.
Efter en kaos sitta-och-dricka-vin-o-grejs-hos-mej-i-tvåsamhet gick vi till NH. Och tur va la d! Efter att ha beklagat mej hemma över standard-inlednings-raggning ("Vad heter du ra? Jaha, vad pluggar du ra?" vilket betyder en lång diskussion om mina värderingar och allt på en gång) mötte jag en männska som sa "Vad fan gillar du för musik ra? Nämn 3 band snabbt".
Svalde sedan stoltheten på dansgolvet. Svalde samma stolthet när jag och främlingen betedde oss som fjortisar och gick åt varsitt håll efter ett skämtgräl och ingen vände och gick efter den andra. Långt efter att han var borta ångrade jag mej, vände och letade upp han. Bra initiativ.
Bra fredag.
Hemsk lördag. Omänsklig bakfylla med fruktansvärd huvudvärk och lesshet på egentligen nått bra.
Kontentan rå?
Ja, jag skulle väl vilja säga att det där med stolthet är ett starkt karaktärsdrag hos mej. Så just därför blir det så tydligt en sån här kväll hur mycket man har att vinna om man skippar fjanteriet. Det är jobbibgt, man blir sårbar, men det kan också bli sjukt bra.
Först inför finaste vännen som såklart tog mej i sin famn och visade på stor styrka som vanligt. Det var skönt och precis vad jag behövde. Sannerligen lite mindre ensam i sällskapet.
Efter en kaos sitta-och-dricka-vin-o-grejs-hos-mej-i-tvåsamhet gick vi till NH. Och tur va la d! Efter att ha beklagat mej hemma över standard-inlednings-raggning ("Vad heter du ra? Jaha, vad pluggar du ra?" vilket betyder en lång diskussion om mina värderingar och allt på en gång) mötte jag en männska som sa "Vad fan gillar du för musik ra? Nämn 3 band snabbt".
Svalde sedan stoltheten på dansgolvet. Svalde samma stolthet när jag och främlingen betedde oss som fjortisar och gick åt varsitt håll efter ett skämtgräl och ingen vände och gick efter den andra. Långt efter att han var borta ångrade jag mej, vände och letade upp han. Bra initiativ.
Bra fredag.
Hemsk lördag. Omänsklig bakfylla med fruktansvärd huvudvärk och lesshet på egentligen nått bra.
Kontentan rå?
Ja, jag skulle väl vilja säga att det där med stolthet är ett starkt karaktärsdrag hos mej. Så just därför blir det så tydligt en sån här kväll hur mycket man har att vinna om man skippar fjanteriet. Det är jobbibgt, man blir sårbar, men det kan också bli sjukt bra.
torsdag 1 oktober 2009
Att redan ha förlorat nått som finns kvar
Antingen har jag blivit folkilsk eller socialt missanpassad de senaste åren. Att träffa folk jag inte känner allt för väl, behöva vara trevlig och inte allt för ouppfostrad, det är absolut inget jag någonsin längre känner för.
Kanske har jag hittat på det själv, men jag har som för mig att jag förut tyckte det var spännande att lära känna nytt folk, få nya bekanta och fler att heja på i stan. Men som livet är nu skulle jag inte kunna bry mej mindre.
Förstå, jag älskar o vara me mina vänner, de är min familj här i Umeå. Det är bara det att jag inte behöver fler. Och har inte behövt fler på väldigt väldigt länge. Bra kan man tycka. Tills det faktum att det inte ens är 8 månader kvar tills skolan är slut. Då Umeå är slut. Då är eran av vännerna som en familj slut. Studenten all over again fast 100 gånger värre, utan att överdriva ens det minsta.
Ska man då ut i verkligheten igen, börja lära känna folk man efter fjärde träffen inte vill känna längre eftersom de uppenbarligen var dumma i huvvet, börja ställa alla de där frågorna om igen som gör att man lär känna varann på riktigt, fatta varandras humor, vad man får säga och inte, om man kan ringa en söndagsnatt eller inte och vara ledsen, sitta tyst med i flera timmar i fullständig harmoni etc etc etc.
En dyster skugga av det som en gång var en ståtlig vänskap kommer ju vara det som finns kvar. Och jag grämer mig självklart redan. Det gör man om sinnesstämningen säger en att man bör försöka vara förberedd.
Kanske har jag hittat på det själv, men jag har som för mig att jag förut tyckte det var spännande att lära känna nytt folk, få nya bekanta och fler att heja på i stan. Men som livet är nu skulle jag inte kunna bry mej mindre.
Förstå, jag älskar o vara me mina vänner, de är min familj här i Umeå. Det är bara det att jag inte behöver fler. Och har inte behövt fler på väldigt väldigt länge. Bra kan man tycka. Tills det faktum att det inte ens är 8 månader kvar tills skolan är slut. Då Umeå är slut. Då är eran av vännerna som en familj slut. Studenten all over again fast 100 gånger värre, utan att överdriva ens det minsta.
Ska man då ut i verkligheten igen, börja lära känna folk man efter fjärde träffen inte vill känna längre eftersom de uppenbarligen var dumma i huvvet, börja ställa alla de där frågorna om igen som gör att man lär känna varann på riktigt, fatta varandras humor, vad man får säga och inte, om man kan ringa en söndagsnatt eller inte och vara ledsen, sitta tyst med i flera timmar i fullständig harmoni etc etc etc.
En dyster skugga av det som en gång var en ståtlig vänskap kommer ju vara det som finns kvar. Och jag grämer mig självklart redan. Det gör man om sinnesstämningen säger en att man bör försöka vara förberedd.
måndag 28 september 2009
Inom psykologin är apati en benämning för när en individ ställer sig likgiltig inför aspekter av det emotionella, fysiska eller sociala livet.
Still going strong. Inte en droppe alkohol denna helg heller! Istället fick jag en riktigt trevlig söndag me sista Sagan om ringen-filmen, nerbäddad me raggsockar, pyjamasbyxor och chips inom en handrörelses räckhåll.
Efter film blev det utflykt till Holmsund där jag aldrig hade varit förr, promenad ut på en kaj me fina båtar (jag ska köpa en som heter Hercules och som låg där. En sån där riktigt gammal dukk-dukk-dukk-båt) och solsken i blick. Kort därefter ett stopp vid en Kolera-massgrav från 1850-talet som låg mitt ute i ingenstans och var gammal och bortglömd.
Sunday lovely sunday
Idag, måndag, och jag kom på för ett par timmar sen hur jäkla mycket jag har att göra de närmsta fyra veckorna. Mycket skola, mycket arbete, mycket gräva hjärna, radio-tjaffs, mycket farande och helst även ta hand lite om mej själv med.
Det jag skulle behöva hjälp med är att lägga upp en tidsplan. Något jag inte kan göra själv tror ja. Om jag inte har en plan den närmsta månaden kommer det sluta med apati. Väldigt dåligt. Och en ganska vanlig diagnos ja ställer på mej själv lite nu och då.
Så. Nu. Klä på mej, ut o gå i solen för D-vitamin, sen skola. Skola skola skola hela dan
Efter film blev det utflykt till Holmsund där jag aldrig hade varit förr, promenad ut på en kaj me fina båtar (jag ska köpa en som heter Hercules och som låg där. En sån där riktigt gammal dukk-dukk-dukk-båt) och solsken i blick. Kort därefter ett stopp vid en Kolera-massgrav från 1850-talet som låg mitt ute i ingenstans och var gammal och bortglömd.
Sunday lovely sunday
Idag, måndag, och jag kom på för ett par timmar sen hur jäkla mycket jag har att göra de närmsta fyra veckorna. Mycket skola, mycket arbete, mycket gräva hjärna, radio-tjaffs, mycket farande och helst även ta hand lite om mej själv med.
Det jag skulle behöva hjälp med är att lägga upp en tidsplan. Något jag inte kan göra själv tror ja. Om jag inte har en plan den närmsta månaden kommer det sluta med apati. Väldigt dåligt. Och en ganska vanlig diagnos ja ställer på mej själv lite nu och då.
Så. Nu. Klä på mej, ut o gå i solen för D-vitamin, sen skola. Skola skola skola hela dan
lördag 26 september 2009
drugs are good, they let you do things that you know you not should, and when you do 'em people think that you're cool
Om man får lite abstinens efter alkohol när man inte har druckit nått alls på 3 veckor, är det ett dåligt tecken eller ett friskhetstecken?
Frågan är väl me om ja e sugen på en öl eller grogg för att den är god, eller om ja e sugen på o bli full, tumla runt o va odräglig... För o överdriva lite...
För fy faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan va ja känner för o kröka ikväll!!!!!
Frågan är väl me om ja e sugen på en öl eller grogg för att den är god, eller om ja e sugen på o bli full, tumla runt o va odräglig... För o överdriva lite...
För fy faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan va ja känner för o kröka ikväll!!!!!
onsdag 23 september 2009
Schizofren som vanligt då ra, eller hur var det nu igen?
Något i min hjärna gör det omöjligt för mig att plugga, resa på mig, gå ut i friska luften och allt annat som jag måste/bör/vill göra. Det är knäppt, I know, men det kan inte hjälpas.
Får la ta straffet i helgen o plugga o allt sånt då istället. Jag misstänker att bristen på nikotin i min kropp är en stor skurk. Slå det samman med en vit månad och början av grävning i huvudet av okänd människa, bruten jävla armbåge, skolstart och anställning så kanske det inte är schizofreni trots allt. Kanske bara en maschokistisk narcissistisk hjärna och kropp som protesterar men samtidigt gillar det.
Snälla, tvinga mej hemifrån!
Får la ta straffet i helgen o plugga o allt sånt då istället. Jag misstänker att bristen på nikotin i min kropp är en stor skurk. Slå det samman med en vit månad och början av grävning i huvudet av okänd människa, bruten jävla armbåge, skolstart och anställning så kanske det inte är schizofreni trots allt. Kanske bara en maschokistisk narcissistisk hjärna och kropp som protesterar men samtidigt gillar det.
Snälla, tvinga mej hemifrån!
tisdag 22 september 2009
En höstpåminnelse fylld av det finaste
Vaknade lite lipig och utan ork, så struntade helt enkelt i att gå upp.
Syster kom hem och jag var snäsig och sur, vilket hon struntade i och fortsatte o prata med mej precis som att "jaha vadå rå ser du inte att jag försöker läsa här"-kroppsspråket från min sida inte existerade.
Efter ett par timmar for hon hemifra tills imon "så får du va själv ikväll älsk" men la även till en inbjudan av kvällsmat på Mariehem som jag självklart dissade trots att jag ville.
Ett par timmar senare ringer det på dörren. Utanför står en främmande kvinna och räcker över en inpackad blomsterkvast. "Till Emma" säger hon och går.
Väldigt nyfiken stänger ja dörren och öppnar packetet. En höstbukett med en vacker röd ros och annan blomma som inte min icke gröna hjärna vet vad den heter och röda vackra höstlöv möter mej. Ett kort hänger från en stjälk där det står:
"Syster! Du är den finaste jag vet! Puss, syster"
I samma sekund ja läser det börjar ja storböla. Inte på ett "åh va fint och vad rörd jag blir"-sätt utan snarare "jag är så jävla lessen att jag går sönder"-sätt vilket är helt oproportioneligt. Och det slutar inte.
Först 10 minuter senare går det över, och vad det än var som gjorde att jag vaknade på fel sida i morse och som har gjort att jag varit på så otroligt konstigt humör hela dan, så lättade det. Försvann lite grann.
Och vad är lärdomen av detta? Att man aldrig är så ensam som man kanske intalar sig? Eller att den där systern minsann ibland vet mer än vad man tror?
Vardagen kan fan va både sotig och alldeles klar på samma gång ibland
Syster kom hem och jag var snäsig och sur, vilket hon struntade i och fortsatte o prata med mej precis som att "jaha vadå rå ser du inte att jag försöker läsa här"-kroppsspråket från min sida inte existerade.
Efter ett par timmar for hon hemifra tills imon "så får du va själv ikväll älsk" men la även till en inbjudan av kvällsmat på Mariehem som jag självklart dissade trots att jag ville.
Ett par timmar senare ringer det på dörren. Utanför står en främmande kvinna och räcker över en inpackad blomsterkvast. "Till Emma" säger hon och går.
Väldigt nyfiken stänger ja dörren och öppnar packetet. En höstbukett med en vacker röd ros och annan blomma som inte min icke gröna hjärna vet vad den heter och röda vackra höstlöv möter mej. Ett kort hänger från en stjälk där det står:
"Syster! Du är den finaste jag vet! Puss, syster"
I samma sekund ja läser det börjar ja storböla. Inte på ett "åh va fint och vad rörd jag blir"-sätt utan snarare "jag är så jävla lessen att jag går sönder"-sätt vilket är helt oproportioneligt. Och det slutar inte.
Först 10 minuter senare går det över, och vad det än var som gjorde att jag vaknade på fel sida i morse och som har gjort att jag varit på så otroligt konstigt humör hela dan, så lättade det. Försvann lite grann.
Och vad är lärdomen av detta? Att man aldrig är så ensam som man kanske intalar sig? Eller att den där systern minsann ibland vet mer än vad man tror?
Vardagen kan fan va både sotig och alldeles klar på samma gång ibland
måndag 21 september 2009
Sol, tidig morgon och att ta av ett gips
Klockan ringer och Morgonpasset i P3 sätts på på radion. När man vaknar kvart i 7 på morronen som student (som har svårt att gå upp i tid) blir man (jag) lite chockad.
Men när jag sen finner mej själv promenerandes upp för Svingen i morgonsolen som trots höst är varm mot kinden kan jag inte låta bli att njuta. Och herre ge va mycket folk det är som cyklar och promenerar så tidigt! Efter över 4 år har jag liksom glömt hur det är att varje vardag kliva upp tidigt och ta mej till skolan/jobbet som börjar kl 8.
Bla bla, iaf, varför ja va uppe var för att ta av gipset. Det var absolut inte en lika trevlig upplevelse som jag trodde att det skulle va. Ömt, inte kunna räta ut armen och inga muskler kvar var inte så sköj. Men luft mot huden har aldrig varit så skönt! Kände syret t o m genom hooden. Och mina små armhårstrån jublade!
Nu ska jag till sjukhuset igen för att få se röntgen plåtarna och få höra en läkare som säger a) att det har växt ihop fint och att jag nu ska börja använda den b) att det ser för jävligt ut och att ja behöver gips i 2 veckor till c) att jag behöver en akut operation eftersom det har växt ihop fel.
Mn lilla robotarm och jag kommer om 24 min få veta om vi kan bli vi igen, eller om armen fortfarande ska vara ett dött ting som hänger vid min kropp. Spiieennandä
Men när jag sen finner mej själv promenerandes upp för Svingen i morgonsolen som trots höst är varm mot kinden kan jag inte låta bli att njuta. Och herre ge va mycket folk det är som cyklar och promenerar så tidigt! Efter över 4 år har jag liksom glömt hur det är att varje vardag kliva upp tidigt och ta mej till skolan/jobbet som börjar kl 8.
Bla bla, iaf, varför ja va uppe var för att ta av gipset. Det var absolut inte en lika trevlig upplevelse som jag trodde att det skulle va. Ömt, inte kunna räta ut armen och inga muskler kvar var inte så sköj. Men luft mot huden har aldrig varit så skönt! Kände syret t o m genom hooden. Och mina små armhårstrån jublade!
Nu ska jag till sjukhuset igen för att få se röntgen plåtarna och få höra en läkare som säger a) att det har växt ihop fint och att jag nu ska börja använda den b) att det ser för jävligt ut och att ja behöver gips i 2 veckor till c) att jag behöver en akut operation eftersom det har växt ihop fel.
Mn lilla robotarm och jag kommer om 24 min få veta om vi kan bli vi igen, eller om armen fortfarande ska vara ett dött ting som hänger vid min kropp. Spiieennandä
fredag 18 september 2009
uME bro´s on da club motherfuckers!! be there or be square
Ikväll är det dags för uME bro´s igen på NH, Umeå.
Efter en paus är vi nu tillbaka, mer sugna på att spela grym musik än någonsin förut!
Och har du tänkt önska Five, nått R´nB aktigt, Britney eller nått jävligt *dunk-dunka-dunk*, don´t bother to be there.
Punk, Rock, Hardcore, Ska, Oldies och Reggae är det enda som spelas. Mööööjligtvis lite pop...
Efter en paus är vi nu tillbaka, mer sugna på att spela grym musik än någonsin förut!
Och har du tänkt önska Five, nått R´nB aktigt, Britney eller nått jävligt *dunk-dunka-dunk*, don´t bother to be there.
Punk, Rock, Hardcore, Ska, Oldies och Reggae är det enda som spelas. Mööööjligtvis lite pop...
onsdag 16 september 2009
antisemiter in my ass (läs mellan raderna)
ja, vad ska man säga? jag tycker det är kul att de kallar svenskar för antisemiter bara för att en artikel i aftonbladet visade att israeler tog muslimska organ och sålde dessa (eller hur det nu var. exakt hur är ointressant här)
de har verkligen lyckats skapa en stat som ingen vågar att kritisera över huvudtaget eftersom alla då är rädda att bli kallade för antisemiter
vilket annat land har den statusen?
Det är när ett land inte kan inspekteras utifrån som det sannerligen blir farligt. När landet själv får avgöra vad som är rätt och vad som är fel. När staten kan strunta i FN och hela världen sticker huvudet i sanden för att slippa se folkmord. Historien upprepar sig. Och är det några som borde ta del av folkmords smärta, av förföljelse och av att vara så kontrollerade av några andra så att de kan bli utrensade utan att någon direkt lyfter på ögonbrynet så är det väl judarna?
När ska det kollektiva dåliga samvetet ta slut? När ska förföljelsen av Palestinierna ta slut? När ska världen sluta att oroa sig för att bli kallade för antisemiter?
tisdag 15 september 2009
Just in case att någon skulle bry sig och vilja skriva upp hur jag mår just nu...
Jag tror jag har svinis.
Dock, eftersom jag är hypokondriker, så har jag redan haft den 4 gånger. Men denna gång är det lite annorlunda. Varm panna, kalla händer, snurrig, trött och ont i ögonen. Lägg till bruten armbåge och ingen jävel, inte en enda djävul, kan inte tycka synd om mej.
Dessutom! (ja, det kommer mera...) Syrran far till Ryssland imonbittida.
Detta betyder att om detta nu slår ut ordentligt så kommer jag ligga här... Alldeles utslagen och ensam, och tycka sjukt synd om mej själv!
Livet e hårt mot dom hårda, som Linnan ibland uttrycker det
Dock, eftersom jag är hypokondriker, så har jag redan haft den 4 gånger. Men denna gång är det lite annorlunda. Varm panna, kalla händer, snurrig, trött och ont i ögonen. Lägg till bruten armbåge och ingen jävel, inte en enda djävul, kan inte tycka synd om mej.
Dessutom! (ja, det kommer mera...) Syrran far till Ryssland imonbittida.
Detta betyder att om detta nu slår ut ordentligt så kommer jag ligga här... Alldeles utslagen och ensam, och tycka sjukt synd om mej själv!
Livet e hårt mot dom hårda, som Linnan ibland uttrycker det
måndag 14 september 2009
Att ha psyke som en guldfisk = lycka
Jaha, så har jag nu halvlegat i soffan hela kvällen... igen.
Armen har krånglat och skavt mot fulgipset (det är verkligen gräsligt hemskt fult, uppklippt och illgrönt me bruna tejpbitar över) och jag har tittat på en medelmåttig film.
För det är lite så ens liv ser ut, inte sant? Medelmåtta, lite smärta och tid som bara rinner som sand mellan ens fingrar utan att man märker det eftersom man under tiden befinner sig i en påhittad verklighet som egentligen går att komma ifrån om man bara trycker på off-knappen.
Men det gör man ju inte, eller hur?
Nä huvva om man skulle råka komma åt den där knappen som skulle göra att man uppfattade mer av det liv man hade, som skulle få en att märka vad som pågår och därmed få ångest över att det inte var ens handling som var medelmåttig utan hela en själv.
Jag har valt att lägga hela mitt psyke i en främlings händer. Vad resultatet blir av detta är svårt att förutse. Det enda jag vet är att jag hoppas hon kommer att lyckas få mej till å trycka på den där förbannade knappen.
Armen har krånglat och skavt mot fulgipset (det är verkligen gräsligt hemskt fult, uppklippt och illgrönt me bruna tejpbitar över) och jag har tittat på en medelmåttig film.
För det är lite så ens liv ser ut, inte sant? Medelmåtta, lite smärta och tid som bara rinner som sand mellan ens fingrar utan att man märker det eftersom man under tiden befinner sig i en påhittad verklighet som egentligen går att komma ifrån om man bara trycker på off-knappen.
Men det gör man ju inte, eller hur?
Nä huvva om man skulle råka komma åt den där knappen som skulle göra att man uppfattade mer av det liv man hade, som skulle få en att märka vad som pågår och därmed få ångest över att det inte var ens handling som var medelmåttig utan hela en själv.
Jag har valt att lägga hela mitt psyke i en främlings händer. Vad resultatet blir av detta är svårt att förutse. Det enda jag vet är att jag hoppas hon kommer att lyckas få mej till å trycka på den där förbannade knappen.
fredag 11 september 2009
Dagen då man, som vanligt men ändå inte, är beredd på det värsta eftersom världen är skit
11 september.
Behöver jag säga så mycket mer?
Förmodligen om jag känner världen och dess befolkning rätt, dock tyvärr inte världen som läser här. Borde ha varit så, men verkligheten är aldrig så som den borde vara.
Ja, idag är jag inåtvänt bitter. Utåt sett ser jag nog ut som vanligt, jag kommer säkert inte ens att yttra särskilt mycket bittra saker idag. Det sitter i hjärtat istället. Fast på ett okej sätt.
Nog om mej. Mer om den pissiga världen.
Händelser 11 september:
1857: Ett nybyggartåg blir massakrerat av mormoner utanför Salt Lake City.
1922: Brittiskt mandat proklameras i Palestina.
1962: Mauro Scocco, svensk låtskrivare, "musiker", föds
1973: En militärjunta, ledd av Augusto Pinochet, störtar Chiles president Salvador Allende i en militärkupp.
1981: Dylan Klebold, Amerikansk massmördare, mannen bakom Columbine Highschool massakern, föds
1985: Två tåg frontalkolliderar i portugisiska Alcafache och fattar eld. Uppgifterna om antal omkomna varierar mellan 45 och 150.
1988: Det svenska punkbandet Imperiet gör sin sista spelning på Ritz i Stockholm.
2001: Dagen då västvärlden vände sig ännu mer från Mellanöstern och alla människor där blev dömda till terror, död, diskriminering och trakasserier. Allt på grund av några idioter båda sidor och skitpolitik.
2003: Sveriges utrikesminister Anna Lindh avlider till följd av de skador hon har tillfogats i ett knivöverfall dagen innan.
2009: Emma sitter på sin kammare och känner bitterhet i hjärtat och dagen är inte ens slut.
Behöver jag säga så mycket mer?
Förmodligen om jag känner världen och dess befolkning rätt, dock tyvärr inte världen som läser här. Borde ha varit så, men verkligheten är aldrig så som den borde vara.
Ja, idag är jag inåtvänt bitter. Utåt sett ser jag nog ut som vanligt, jag kommer säkert inte ens att yttra särskilt mycket bittra saker idag. Det sitter i hjärtat istället. Fast på ett okej sätt.
Nog om mej. Mer om den pissiga världen.
Händelser 11 september:
1857: Ett nybyggartåg blir massakrerat av mormoner utanför Salt Lake City.
1922: Brittiskt mandat proklameras i Palestina.
1962: Mauro Scocco, svensk låtskrivare, "musiker", föds
1973: En militärjunta, ledd av Augusto Pinochet, störtar Chiles president Salvador Allende i en militärkupp.
1981: Dylan Klebold, Amerikansk massmördare, mannen bakom Columbine Highschool massakern, föds
1985: Två tåg frontalkolliderar i portugisiska Alcafache och fattar eld. Uppgifterna om antal omkomna varierar mellan 45 och 150.
1988: Det svenska punkbandet Imperiet gör sin sista spelning på Ritz i Stockholm.
2001: Dagen då västvärlden vände sig ännu mer från Mellanöstern och alla människor där blev dömda till terror, död, diskriminering och trakasserier. Allt på grund av några idioter båda sidor och skitpolitik.
2003: Sveriges utrikesminister Anna Lindh avlider till följd av de skador hon har tillfogats i ett knivöverfall dagen innan.
2009: Emma sitter på sin kammare och känner bitterhet i hjärtat och dagen är inte ens slut.
torsdag 10 september 2009
Oh what a happie daaaaay oh happy day
Idag fick jag en 20% anställning som kulturanalytiker för ett projekt i Nordmaling kommun.
Anställning innan examen är kung.
Jag är glad.
Och självklart måste jag skriva det både här och på fejjan. Man måste säga det själv för ingen annan kommer att göra det. Och skriker man inte ut det i facking cyper spejs så finns det inte. Är allt som räknas nu för ti´n när allt går på data, som vännen Karl har förklarat.
Därför:
Tjohooooooooooooo
Anställning innan examen är kung.
Jag är glad.
Och självklart måste jag skriva det både här och på fejjan. Man måste säga det själv för ingen annan kommer att göra det. Och skriker man inte ut det i facking cyper spejs så finns det inte. Är allt som räknas nu för ti´n när allt går på data, som vännen Karl har förklarat.
Därför:
Tjohooooooooooooo
måndag 7 september 2009
Bruten arm
Ja, precis som rubriken avslöjar har jag brutit armen.. Armbågen för att vara mer exakt. Därför blir det verkligen inte skrivet nått här nu. Sjukt lamt att skriva det mesta med bara högerhanden. Lat? Självklart men palla bry. Jag är trött, jag är funktionsnedsatt och det är galet synd om mej. And that is that.
En annan det är sjukt synd om är syrran. Pga mitt lilla handikapp kan ja inte diska, laga nån avancerad mat eller duscha själv. Därför jobbar hon nu för 2 i vissa avseenden trots att jag försöker vara så lite i vägen som möjligt.
Så. Ja. På den vägen ere!
En annan det är sjukt synd om är syrran. Pga mitt lilla handikapp kan ja inte diska, laga nån avancerad mat eller duscha själv. Därför jobbar hon nu för 2 i vissa avseenden trots att jag försöker vara så lite i vägen som möjligt.
Så. Ja. På den vägen ere!
söndag 16 augusti 2009
Att vandra i skogen och vilja kräkas
Häng i Halmstad och söndagsutflykt. Vi for säkert en 4-5 mil för att åka till ett supermysigt fikaställe och te-bod som ligger mitt ute i skogen. Gött som attan.
På vägen hem bestämde vi oss för att plocka blåbär och leta efter kantareller i skogen. Superhärligt att traska omkring, känna mossdoft och äta nått litet blåbär.
Efter ett tag hoppa vi in i bilen och for vidare. Vi satt alla där i godan ro när jag plötsligt "aoush" och det stack till precis vid musen. Pritty obehagligt och handen for direkt ner för o känna vad det kunde ha vatt för nåe. Och nått satt där. Eller snarare någon. En äcklig liten jäfla parasit!! Även kallad fästing!
Arrghhrksd fy fan va diskussting! Och självklart i mitt sällskap ren o skär paniiiik! Jag blev som en liten fem-åring o skrek "arrhg va äckligt!! aaaaAAAaargh va äckliiiigt!! AAAARRRGGHH VA ÄCKLIGT!!" eftersom ju mer ja tänkte på att den satt där, desto vidrigare tyckte jag det var. Det hela slutade med att vi fick stanna bilen vid kanten av vägen, mamma fick kliva ur bilen och medan jag tittade åt ett annat håll ryckte hon loss den med en rysning.
Efter det kliade det på mej överallt. Mamma hittade en liten på sin hand som sprang omkring. Senare hittade vi en till på henne som satt i pannan.
Vi hann inte mer än hem förrän jag o pappa stod i underkläder och undersökte varandras ryggar, armhålor, knäveck efter dessa små fruktansvärda djur. Morsan tyckte vi var hur töntiga som helst, men skit samma. Tack o lov hitta vi inga fler. In i duschen, skrubba hela kroppen och trots detta kliar det på mej fortfarande.
Jag, tönt? Jajjemen, men i såna här situationer har jag ingen självironi eller självrespekt. Ingen skam, bryr mej inte ett skit vad andra tycker. Paniken tar över och äcklet stegrar sig.
Skog e skoj. not
På vägen hem bestämde vi oss för att plocka blåbär och leta efter kantareller i skogen. Superhärligt att traska omkring, känna mossdoft och äta nått litet blåbär.
Efter ett tag hoppa vi in i bilen och for vidare. Vi satt alla där i godan ro när jag plötsligt "aoush" och det stack till precis vid musen. Pritty obehagligt och handen for direkt ner för o känna vad det kunde ha vatt för nåe. Och nått satt där. Eller snarare någon. En äcklig liten jäfla parasit!! Även kallad fästing!
Arrghhrksd fy fan va diskussting! Och självklart i mitt sällskap ren o skär paniiiik! Jag blev som en liten fem-åring o skrek "arrhg va äckligt!! aaaaAAAaargh va äckliiiigt!! AAAARRRGGHH VA ÄCKLIGT!!" eftersom ju mer ja tänkte på att den satt där, desto vidrigare tyckte jag det var. Det hela slutade med att vi fick stanna bilen vid kanten av vägen, mamma fick kliva ur bilen och medan jag tittade åt ett annat håll ryckte hon loss den med en rysning.
Efter det kliade det på mej överallt. Mamma hittade en liten på sin hand som sprang omkring. Senare hittade vi en till på henne som satt i pannan.
Vi hann inte mer än hem förrän jag o pappa stod i underkläder och undersökte varandras ryggar, armhålor, knäveck efter dessa små fruktansvärda djur. Morsan tyckte vi var hur töntiga som helst, men skit samma. Tack o lov hitta vi inga fler. In i duschen, skrubba hela kroppen och trots detta kliar det på mej fortfarande.
Jag, tönt? Jajjemen, men i såna här situationer har jag ingen självironi eller självrespekt. Ingen skam, bryr mej inte ett skit vad andra tycker. Paniken tar över och äcklet stegrar sig.
Skog e skoj. not
torsdag 13 augusti 2009
Det här är tragiskt nog på allvar
And so is this
Kanske osmakligt av mej att lägga upp... Men jag tycker alltihop är ganska osmakligt.
För det första att dom själva lagt upp detta.
För det andra att dom gått på hela bimbokulturen och vill vara några Ebba von Sydow me sina modebloggar som alla skrattar åt.
För det tredje att jag själv sitter och tittar på det något mot min egen vilja eftersom det är skönt att se att någon kommer ha mer ånget över sin fjortisperiod än vad jag någonsin behövde ha. Det vill säga pure evil från min sida.
Men, som jag brukar säga, vem bryr sig *tihi* - för att citera översta tjejen
onsdag 5 augusti 2009
Helvetet är nära
Solen skiner ute och vad gör man? Jo man sitter i facking rödarummet och stirrar på sin dator som förvandlar min briljanta text till rena rama skiten. Förstår inte hur det går till riktigt.
Alla bara dumpar mej dessutom. Ja, jag tar det personligt när syrran drar på turné, Linn far till ö-vik, Björn jobbar, Petter drar hem o käkar istället för o rymma med mej och Malen vägrar komma upp till norrland.
Det är ju en konspiration mot mej, dä fattar man jö.
Vad fan ska JAG hitta på liksom?
Dessutom kände krypen på sig att jag blivit ensam hemma, för direkt när syrran for imorse kröp dom ut från sina gömmor. Det första jag möttes av när jag klev upp var en stor fet äcklig spindel som skrek "COME ON, COOOME OOOON!" och jäflar vad den fick spö. Helt platt under röd stövel. Moahaha. Don´t ya mäss wäth me!
Nu stänger biblioteket om 30 minuter, och istället för att känna den där paniken över att jag bara tagit en massa pauser sen jag kom hit (först lunch, sen solpaus ute bara 5 minuter efter lunch, sen fylla på vattnet, sen prata i telefon, sen prata med Petter som lämna mä) och jag bara varit här allt som allt i 2½ timme, så längtar jag tills de ropar ut på sin stapplande engelska "the lajbrary closes novv, wälkom bakk tomorrovv att najn!"
Se you then motherfuckers, kommer jag att skrika ut. Inom mej.
Dekadens!
Alla bara dumpar mej dessutom. Ja, jag tar det personligt när syrran drar på turné, Linn far till ö-vik, Björn jobbar, Petter drar hem o käkar istället för o rymma med mej och Malen vägrar komma upp till norrland.
Det är ju en konspiration mot mej, dä fattar man jö.
Vad fan ska JAG hitta på liksom?
Dessutom kände krypen på sig att jag blivit ensam hemma, för direkt när syrran for imorse kröp dom ut från sina gömmor. Det första jag möttes av när jag klev upp var en stor fet äcklig spindel som skrek "COME ON, COOOME OOOON!" och jäflar vad den fick spö. Helt platt under röd stövel. Moahaha. Don´t ya mäss wäth me!
Nu stänger biblioteket om 30 minuter, och istället för att känna den där paniken över att jag bara tagit en massa pauser sen jag kom hit (först lunch, sen solpaus ute bara 5 minuter efter lunch, sen fylla på vattnet, sen prata i telefon, sen prata med Petter som lämna mä) och jag bara varit här allt som allt i 2½ timme, så längtar jag tills de ropar ut på sin stapplande engelska "the lajbrary closes novv, wälkom bakk tomorrovv att najn!"
Se you then motherfuckers, kommer jag att skrika ut. Inom mej.
Dekadens!
måndag 27 juli 2009
onsdag 1 juli 2009
Nu ere sommar nu ere sol, nu ere koskit i hagen!
O det är varmt. Varmt as hell.
Därför älv-häng me Linnan o Arne.
I lördags vart det förfest på Farmen, sen världsbästa kvällen ääver på Scharinska! Efter det gick vi t statoil, köpte folle o satte oss vid älven ett stort gäng. Folk droppade av lite smått då och då, men vi var några starka kvar. Linnan gick vid 7 på morron, Erika vid strax efter 9. Då var det bara jag, Kalle, Lillen o 3 grabbar till. Vi badade, drack öl, snackade skit o hade det gött till kl 15 på söndags eftermiddagen. Då for vi hem t Kalle för att glo på star wars. Funkade i 5 minuter sen sov vi som små lamm. Knappt underligt efter en 29 timmars vaka. Bäst tajm ävääär!
Idag ere peppning inför resa net t V-ås o Malen imon. På lördag blir det resa t Hultan o häng på campingeni 8 dar me the swedish finest. Därför ska här tillverkas blandband så Arne kan spela bästa musiken och locka till sig lammkött. Djiiihaaaa
Därför älv-häng me Linnan o Arne.
I lördags vart det förfest på Farmen, sen världsbästa kvällen ääver på Scharinska! Efter det gick vi t statoil, köpte folle o satte oss vid älven ett stort gäng. Folk droppade av lite smått då och då, men vi var några starka kvar. Linnan gick vid 7 på morron, Erika vid strax efter 9. Då var det bara jag, Kalle, Lillen o 3 grabbar till. Vi badade, drack öl, snackade skit o hade det gött till kl 15 på söndags eftermiddagen. Då for vi hem t Kalle för att glo på star wars. Funkade i 5 minuter sen sov vi som små lamm. Knappt underligt efter en 29 timmars vaka. Bäst tajm ävääär!
Idag ere peppning inför resa net t V-ås o Malen imon. På lördag blir det resa t Hultan o häng på campingeni 8 dar me the swedish finest. Därför ska här tillverkas blandband så Arne kan spela bästa musiken och locka till sig lammkött. Djiiihaaaa
onsdag 24 juni 2009
"Där kan vi segla på molnen tillsammans"
Den senaste tiden har varit hektisk men absolut inte stressad. Och det är väl det som kännetecknar sommarn som bäst, att man knappt vet vilken dag det är, att man har massa att hitta på men inget som behövs göras just idag, att tiden går fort men ändå långsamt medan man ena stunden ligger på stranden medan den andra sitta på någons uteplats och dricker öl.
Jag minns inte senaste sommarn jag kände mej så avslappnad, ostressad eller lugn. Jag har ingen panik som skriker "IDAG ÄR DU LEDIG SÅ ÄVEN OM DU INTE KÄNNER FÖR DET MÅSTE DU BA UT I SOOLÄÄÄN!!" eftersom jag inte kan vara mer ledig än vad jag är. Inget jobb, inga tider att passa, ingen som bestämmer över mej. Jag är fattig men lycklig. Förmodligen eftersom det är självvalt.
För det är väl så här man ska ha det på sommaren? Man ska väl bara kunna vakna upp i sin egen eller någon annans säng och tänka "jaha, vad känner jag för o göra idag rå?" och inte "nu är det en timme kvar tills ja börjar jobba, trots solsken o 25 grader ute".
Nä, fan, jag är mitt i fattigmansland o risk för rastlöshet. Men helvete vad jag trivs
Jag minns inte senaste sommarn jag kände mej så avslappnad, ostressad eller lugn. Jag har ingen panik som skriker "IDAG ÄR DU LEDIG SÅ ÄVEN OM DU INTE KÄNNER FÖR DET MÅSTE DU BA UT I SOOLÄÄÄN!!" eftersom jag inte kan vara mer ledig än vad jag är. Inget jobb, inga tider att passa, ingen som bestämmer över mej. Jag är fattig men lycklig. Förmodligen eftersom det är självvalt.
För det är väl så här man ska ha det på sommaren? Man ska väl bara kunna vakna upp i sin egen eller någon annans säng och tänka "jaha, vad känner jag för o göra idag rå?" och inte "nu är det en timme kvar tills ja börjar jobba, trots solsken o 25 grader ute".
Nä, fan, jag är mitt i fattigmansland o risk för rastlöshet. Men helvete vad jag trivs
fredag 12 juni 2009
Sommaren -09 planer
Ikväll kl 21 sätter jag mej på tåget söderut.
Ner till Göttebooorjj för o träffa Mathilda o fina Stella som jag inte direkt pratat me på snart fyra år. Ingen sovplats dock än på lördan men vet att det löser sig på nått sätt.
På söndagen är det dags för Elofs prästvigning och se han utan skägg för första gången. Spännande och ärofyllt att få vara en del av den dagen.
Måndagkväll eller så blir det tåg ner till Halmstad och familj. Hänga där ett par dar med mamma & pappa på balkong med katt i knät, kanske ett dopp i havet eller iaf en promenad vid sidan om.
Sen torsdag upp igen till Nåland för firande av Midsommar här uppe med sol dygnet runt och i goda vänners lag.
Efter det är det dags för Arvikafestivalen, hoppas jag iaf om de är nöjda med min affischering så att ja får en gratisbiljett...!
Förhoppningsvis ska jag åka direkt från Arvika till Hultsfredsfestivalen, planka in på campingområdet och hänga där ett par dar. Billigt, skoj och mycket vänner.
När jag kommer hem ska jag träffa en snubbe som har nå integrationsprojekt me kids här uppe som han vill att jag ska utvärdera, och kommer vi fram till nå bra ska jag iväg på ett ungdomsläger med dom i slutet på juli. Göra intervjuer me kids o ha d gött.
Direkt efter läger är det dags för Urkult! Ser faktiskt mycket fram emot denna lilla festival!
Så är vi då inne i augusti och inga planer. Kanske en till tur ner till söder, kanske bara gött häng uppe i Nåland med ljusa nätter och pissljummen öl vid älven. Vi får se.
Det jag känner är att detta kan bli bra skit. Inga pengar, försöka plugga där emellan på sommarkursen och ha det bra.
Sommar -09 kan bli riktigt king!
Ner till Göttebooorjj för o träffa Mathilda o fina Stella som jag inte direkt pratat me på snart fyra år. Ingen sovplats dock än på lördan men vet att det löser sig på nått sätt.
På söndagen är det dags för Elofs prästvigning och se han utan skägg för första gången. Spännande och ärofyllt att få vara en del av den dagen.
Måndagkväll eller så blir det tåg ner till Halmstad och familj. Hänga där ett par dar med mamma & pappa på balkong med katt i knät, kanske ett dopp i havet eller iaf en promenad vid sidan om.
Sen torsdag upp igen till Nåland för firande av Midsommar här uppe med sol dygnet runt och i goda vänners lag.
Efter det är det dags för Arvikafestivalen, hoppas jag iaf om de är nöjda med min affischering så att ja får en gratisbiljett...!
Förhoppningsvis ska jag åka direkt från Arvika till Hultsfredsfestivalen, planka in på campingområdet och hänga där ett par dar. Billigt, skoj och mycket vänner.
När jag kommer hem ska jag träffa en snubbe som har nå integrationsprojekt me kids här uppe som han vill att jag ska utvärdera, och kommer vi fram till nå bra ska jag iväg på ett ungdomsläger med dom i slutet på juli. Göra intervjuer me kids o ha d gött.
Direkt efter läger är det dags för Urkult! Ser faktiskt mycket fram emot denna lilla festival!
Så är vi då inne i augusti och inga planer. Kanske en till tur ner till söder, kanske bara gött häng uppe i Nåland med ljusa nätter och pissljummen öl vid älven. Vi får se.
Det jag känner är att detta kan bli bra skit. Inga pengar, försöka plugga där emellan på sommarkursen och ha det bra.
Sommar -09 kan bli riktigt king!
onsdag 10 juni 2009
Tack så mycket ha det gött haj
Senaste tidens inlägg har innehållit ungefär 0 % energi vilja att direkt skriva egentligen.
Därför ska den här bloggen nu ta lite semester och det ska skrivas endast när fingrarna och hjärnan skriker att det är ett måste.
Jag kräver nämligen mer energi och lust än bara vanlig halvtör mediåker skit. Och just nu varken får jag eller har jag det.
Så ja, ha en fin sommar!
Därför ska den här bloggen nu ta lite semester och det ska skrivas endast när fingrarna och hjärnan skriker att det är ett måste.
Jag kräver nämligen mer energi och lust än bara vanlig halvtör mediåker skit. Och just nu varken får jag eller har jag det.
Så ja, ha en fin sommar!
tisdag 9 juni 2009
Mycket som gick fel, men fan va bra det vart
Vi skulle ha köpt fika men det glömdes bort.
Vi skulle ha fångat gäddor men de var trötta och struntade i oss.
Vi skulle ha varit fyra på middan men vart 7.
Vi skulle ha delat på en baginbox men istället åkte bärs o götta fram.
Vi skulle ha ätit potatissallad men istället vart det klyftpotäter.
Vi skulle ha tatt det lugnt o haft en soft kväll men istället vart det halvhårt.
Gårdagen va riktigt sweet.
Idag lämnar Malen Umeå. Att ha ett år kvar på universitetet känns som en otrolig tröst en dag som denna. Nästa år kommer det dock vara över på denna fantastiska tid i livet. Inget man vill tänka på direkt
Vi skulle ha fångat gäddor men de var trötta och struntade i oss.
Vi skulle ha varit fyra på middan men vart 7.
Vi skulle ha delat på en baginbox men istället åkte bärs o götta fram.
Vi skulle ha ätit potatissallad men istället vart det klyftpotäter.
Vi skulle ha tatt det lugnt o haft en soft kväll men istället vart det halvhårt.
Gårdagen va riktigt sweet.
Idag lämnar Malen Umeå. Att ha ett år kvar på universitetet känns som en otrolig tröst en dag som denna. Nästa år kommer det dock vara över på denna fantastiska tid i livet. Inget man vill tänka på direkt
söndag 7 juni 2009
Tjihoo
braiga Miljöpartiet har fått grymma siffror i EU-valet.
Det enda jag har att säga om detta är:
Vassego, det var så lite så!
Det enda jag har att säga om detta är:
Vassego, det var så lite så!
1991:ornas år
Det är de som är födda 1991 som är årets 18:åringar.
Hur sjukt jävla läskigt är inte det? Och hur gammal betyder inte det att man själv är?
Den frågan kan bara var och en själv besvara...
De får börja gå på krogen, köra bil och byta namn.
Vad för sorts stress detta ger mej är: vad har jag gjort de senaste 5 åren?
Okej, en hel del. Men jag menar sånt som verkligen spelar roll?!
Tagit examen. Punkt. Det var la det ungefär.
Inget körkort, inte bytat namn, inte haft ett ordentligt förhållande, inte tattuerat mej.
Men skitsamma. Åren innan 18 var skit, åren efter har varit förhållandevis jävligt bra när man tänker efter. Och bättre kommer det att bli, det känns liksom i luften.
Så, grattis 18-åringarna. Nu börjar det på allvar, ingen kommer längre att säga vad ni ska göra och när. Och just därför gör man ingenting.
Hur sjukt jävla läskigt är inte det? Och hur gammal betyder inte det att man själv är?
Den frågan kan bara var och en själv besvara...
De får börja gå på krogen, köra bil och byta namn.
Vad för sorts stress detta ger mej är: vad har jag gjort de senaste 5 åren?
Okej, en hel del. Men jag menar sånt som verkligen spelar roll?!
Tagit examen. Punkt. Det var la det ungefär.
Inget körkort, inte bytat namn, inte haft ett ordentligt förhållande, inte tattuerat mej.
Men skitsamma. Åren innan 18 var skit, åren efter har varit förhållandevis jävligt bra när man tänker efter. Och bättre kommer det att bli, det känns liksom i luften.
Så, grattis 18-åringarna. Nu börjar det på allvar, ingen kommer längre att säga vad ni ska göra och när. Och just därför gör man ingenting.
torsdag 4 juni 2009
Nu ska mitt liv ett tag framöver vara en sångtext
Last time I was sober, man I felt bad
Worst hangover that I ever had
It took six hamburgers and scotch all night
Nicotine for breakfast just to put me right
'cos if you wanna run cool
If you wanna run cool
If you wanna run cool, you got to run
On heavy, heavy fuel
My life makes perfect sense
Lust and food and violence
Sex and money are my major kicks
Get me in a fight I like dirty tricks
'cos if you wanna run cool
Yes if you wanna run cool, you got to run
On heavy, heavy fuel
My chick loves a man who's strong
The things she'll do to turn me on
I love the babes, don't get me wrong
Hey, that's why I wrote this song
I don't care if my liver is hanging by a thread
Don't care if my doctor says I ought to be dead
When my ugly big car won't climb this hill
I'll write a suicide note on a hundred dollar bill
'cos if you wanna run cool
If you wanna run cool
Yes if you wanna run cool, you got to run
On heavy, heavy fuel
Och för den som vill lyssna på den o inte bara läsa så finns här en skön livespelning.. Fan va gubbar kan rocka!:
Worst hangover that I ever had
It took six hamburgers and scotch all night
Nicotine for breakfast just to put me right
'cos if you wanna run cool
If you wanna run cool
If you wanna run cool, you got to run
On heavy, heavy fuel
My life makes perfect sense
Lust and food and violence
Sex and money are my major kicks
Get me in a fight I like dirty tricks
'cos if you wanna run cool
Yes if you wanna run cool, you got to run
On heavy, heavy fuel
My chick loves a man who's strong
The things she'll do to turn me on
I love the babes, don't get me wrong
Hey, that's why I wrote this song
I don't care if my liver is hanging by a thread
Don't care if my doctor says I ought to be dead
When my ugly big car won't climb this hill
I'll write a suicide note on a hundred dollar bill
'cos if you wanna run cool
If you wanna run cool
Yes if you wanna run cool, you got to run
On heavy, heavy fuel
Och för den som vill lyssna på den o inte bara läsa så finns här en skön livespelning.. Fan va gubbar kan rocka!:
ME ROCK
Jahapp, det är inte lätt att kicka ass men är man grym så är man.
Jag och vännerna gleeed ut från opponeringen idag med leenden på läpparna (förutom nått litet gnissel som jag hoppas hon vet hon bör strunta i) och hade övervunnit den förbenade uppsatsen. Vi utnämnde dessutom oss själva till "Gruppen av fil. Kandidater". Tror vi ska starta en klubb. För detta är ju stort. Oerhört stort. Eller nått.
Jag och vännerna gleeed ut från opponeringen idag med leenden på läpparna (förutom nått litet gnissel som jag hoppas hon vet hon bör strunta i) och hade övervunnit den förbenade uppsatsen. Vi utnämnde dessutom oss själva till "Gruppen av fil. Kandidater". Tror vi ska starta en klubb. För detta är ju stort. Oerhört stort. Eller nått.
onsdag 3 juni 2009
Onsdag
Onsdag och jag vaknade inte av väckarklockan. Istället sitter jag här nu framför datorn halv ett på eftermiddagen insnärjd i mitt täcke som en annan white trash brud och känner mej groggy.
Det finns mycket saker jag bör göra som jag inte alls känner för. Löften jag gett som jag nu misstänker att jag kommer svika, uppgifter jag borde göra för att göra en annan glad och lättad, jobb jag borde söka för att underlätta min egen sommarekonomi.
Men just nu känns det åter igen som att jag gått in i den där mjuka skumgummiväggen. Jag skulle aldrig jämföra mej med folk som går in i den riktigt hårda väggen, det vore ett hån mot alla dessa männskor. Men min skumgummivägg kan vara nog så jobbig.
Resultatet av detta blir alltid en destruktiv livsstil där jag gör det jag själv just i det tillfället mår bäst av, utan att kunna se in i framtiden hur det kommer påverka mej om en vecka, en dag, en timme. Dock brukar det även gå över efter nån vecka eller så.
Ibland är det sannerligen inte bra att läsa romaner där orden träffar gammalt skräp som man begravt någonstans. När man märker att pulsen plötsligt har ökat och att ögonen åkt över orden men att man inte läst dom eftersom tankarna är nån helt annanstans, i en helt annan tid med helt andra människor. Det är då det slutar med att man sitter i täcket och känner sig äcklig, fryser om fötterna men har ingen kraft att sätta på sig sockar. Den här dan har verkligen börjat fantastiskt bra du!
Det finns mycket saker jag bör göra som jag inte alls känner för. Löften jag gett som jag nu misstänker att jag kommer svika, uppgifter jag borde göra för att göra en annan glad och lättad, jobb jag borde söka för att underlätta min egen sommarekonomi.
Men just nu känns det åter igen som att jag gått in i den där mjuka skumgummiväggen. Jag skulle aldrig jämföra mej med folk som går in i den riktigt hårda väggen, det vore ett hån mot alla dessa männskor. Men min skumgummivägg kan vara nog så jobbig.
Resultatet av detta blir alltid en destruktiv livsstil där jag gör det jag själv just i det tillfället mår bäst av, utan att kunna se in i framtiden hur det kommer påverka mej om en vecka, en dag, en timme. Dock brukar det även gå över efter nån vecka eller så.
Ibland är det sannerligen inte bra att läsa romaner där orden träffar gammalt skräp som man begravt någonstans. När man märker att pulsen plötsligt har ökat och att ögonen åkt över orden men att man inte läst dom eftersom tankarna är nån helt annanstans, i en helt annan tid med helt andra människor. Det är då det slutar med att man sitter i täcket och känner sig äcklig, fryser om fötterna men har ingen kraft att sätta på sig sockar. Den här dan har verkligen börjat fantastiskt bra du!
tisdag 2 juni 2009
Dagens låtrad
Who you tryin' to get crazy with ese?
Don't you know I'm loco?
Låten jag funderat över och försökt komma på i över 1½ vecka, och som jag nu helt kom fram till vilken det var.. Skööööönt! och så fucking true
Don't you know I'm loco?
Låten jag funderat över och försökt komma på i över 1½ vecka, och som jag nu helt kom fram till vilken det var.. Skööööönt! och så fucking true
Rat-dag
Idag vaknade jag kl 7 av att syrran skulle gå upp o fara till Pite. Stackars tös, knappt kommit hem från Palle-land förräns hon ska åka till Pite-land med bandet och lira på någon högstadieskola. Fast samtidigt sjukt orättvist! Jag vill med vara medlem i ett band som får ett par tusän för att åka och spela för folk som fortfarande har tandställning och dricker folköl i hemlighet för sina föräldrar!
Dock är jag inte medlem och därför inte riktigt välkommen, så istället stannade jag hemma, gick upp när syster gått och gick o la mej i hennes säng istället och zappade mellan GóMorron Sverige, Tv4 Nyhetsmorgon och Barnkanalen. Somnade väl om runt 10 och vaknade halv 12 av att Malen ringde, vilket var tur! För då kom jag på att jag ju igår hade varit duktig och ordnat en tvättid till kl 12 idag. Dumma dumma duktiga Emma! Inte fan orkade jag egentligen att tvätta idag!
Men men, det var bara att börja riva runt i Palle-dammiga gamla trasor och rutsch ner i källarn där de två maskinerna bara väntade på att få slarva bort ytterligare minst en socka för mej.
Efter det har jag inte gjort nått. Bara gått suckandes ner i källarn när det varit dags att trycka in mer äcklig tvätt eller hänga upp fräscha härliga kläder på det hemskt höga sträcket som gör att man får nackspärr och blir alldeles snurrig.
Nä, jag kände att idag när molnen far runt på himlen och gör vinden extra kall var det dags för en ligga-i-syrrans-säng-ätandes-godis-hon-glömt-o-pastasallad-ja-gjort och snusa sönder läppen medan kroppen känner ett "aaaah" av välbehag av att få göra inget.
Dock slutar det som det alltid gör när man haft såna här dagar. Nu sitter jag här, galet rastlös o hyffsat uttråkad, lagom tills de riktigt bra programmen börjar vilka jag inte längre riktigt vill se. Jag känner mej äcklig, smutsig och ratig. Och snurrig i huvudet! Hypokondriker som jag ju är (ja, jag har erkänt detta för mej själv nu) så har jag funderat hela dan på om det kan vara nån slags dödlig sjukdom jag har i huvudet o kroppen, eller om det kanske bara är lite förkylning och utmattning. Min hjärna menar på det första alternativet, men jag vet ju bättre än så, ehhh hehehehe eeh.
Dock är jag inte medlem och därför inte riktigt välkommen, så istället stannade jag hemma, gick upp när syster gått och gick o la mej i hennes säng istället och zappade mellan GóMorron Sverige, Tv4 Nyhetsmorgon och Barnkanalen. Somnade väl om runt 10 och vaknade halv 12 av att Malen ringde, vilket var tur! För då kom jag på att jag ju igår hade varit duktig och ordnat en tvättid till kl 12 idag. Dumma dumma duktiga Emma! Inte fan orkade jag egentligen att tvätta idag!
Men men, det var bara att börja riva runt i Palle-dammiga gamla trasor och rutsch ner i källarn där de två maskinerna bara väntade på att få slarva bort ytterligare minst en socka för mej.
Efter det har jag inte gjort nått. Bara gått suckandes ner i källarn när det varit dags att trycka in mer äcklig tvätt eller hänga upp fräscha härliga kläder på det hemskt höga sträcket som gör att man får nackspärr och blir alldeles snurrig.
Nä, jag kände att idag när molnen far runt på himlen och gör vinden extra kall var det dags för en ligga-i-syrrans-säng-ätandes-godis-hon-glömt-o-pastasallad-ja-gjort och snusa sönder läppen medan kroppen känner ett "aaaah" av välbehag av att få göra inget.
Dock slutar det som det alltid gör när man haft såna här dagar. Nu sitter jag här, galet rastlös o hyffsat uttråkad, lagom tills de riktigt bra programmen börjar vilka jag inte längre riktigt vill se. Jag känner mej äcklig, smutsig och ratig. Och snurrig i huvudet! Hypokondriker som jag ju är (ja, jag har erkänt detta för mej själv nu) så har jag funderat hela dan på om det kan vara nån slags dödlig sjukdom jag har i huvudet o kroppen, eller om det kanske bara är lite förkylning och utmattning. Min hjärna menar på det första alternativet, men jag vet ju bättre än så, ehhh hehehehe eeh.
måndag 1 juni 2009
Alldeles strax
Jätte super snart kommer min andra hälft hem.
Vilken minut som helst ringer hon och säger att planet har landat och att hon sitter på flygbussen på väg hem.
Snart, alldeles strax kommer min syster vara hemma igen.
Vilken minut som helst ringer hon och säger att planet har landat och att hon sitter på flygbussen på väg hem.
Snart, alldeles strax kommer min syster vara hemma igen.
söndag 31 maj 2009
Tillfreds och ett ständigt lugn
Reflekterande, analyserande, tolkningar och tankearbete, känslouttryck och förvirring. Livet gör lite vad det känner för just nu och min enda uppgift verkar vara att bara hänga på, följa med den ström som jag har hamnat i.
Problemen finns där ständigt, de lämnar mej inte för en sekund.
Arbetslöshet, ett enormt sinande av pengar, resor som inte längre går att genomföra, festivaler jag helt enkelt får glömma.
Men trots detta, trots all skit och stress som gömmer sig precis under huden känner jag mig nöjd och tillfreds. Lugn och glad. Som att känslan av att det jag känner och är med om är normalt, något som jag bara har väntat på och vetat om utan stress. Att nu klarar jag mig.
Hur mycket av detta som kommer från att jag varit i Palestina eller att jag precis upplevt en härlig helg, det vet jag inte. Kanske är det bara min tur nu att bli lugn. Det viktigaste är gjort. Uppsatsen, resan, de rätta kommentarerna och frågorna med ett endast yttre lugn men en skälvning som ingen såg - allt detta har gjorts, genomförts och med ett gott resultat.
Japp, det är bra nu
Problemen finns där ständigt, de lämnar mej inte för en sekund.
Arbetslöshet, ett enormt sinande av pengar, resor som inte längre går att genomföra, festivaler jag helt enkelt får glömma.
Men trots detta, trots all skit och stress som gömmer sig precis under huden känner jag mig nöjd och tillfreds. Lugn och glad. Som att känslan av att det jag känner och är med om är normalt, något som jag bara har väntat på och vetat om utan stress. Att nu klarar jag mig.
Hur mycket av detta som kommer från att jag varit i Palestina eller att jag precis upplevt en härlig helg, det vet jag inte. Kanske är det bara min tur nu att bli lugn. Det viktigaste är gjort. Uppsatsen, resan, de rätta kommentarerna och frågorna med ett endast yttre lugn men en skälvning som ingen såg - allt detta har gjorts, genomförts och med ett gott resultat.
Japp, det är bra nu
Dä ä schlut nuh
Efter uppsatsinlämning och Yra och komma hem och allt bara de senaste 5 dagarna så är jag trött nu.
Söndag. Vaknandet chockartat men med leende. Nu älv-häng me Petter och ett reflekterande jag behöver. Fast analysen kan vänta, nu ska jag bara ha det gött.
Alla morsors dag. Så, har du klämt ut en unge till vår överexploaterade värld antar ja att du e extra bra idag, så ja, grattis då ra
häjj
Söndag. Vaknandet chockartat men med leende. Nu älv-häng me Petter och ett reflekterande jag behöver. Fast analysen kan vänta, nu ska jag bara ha det gött.
Alla morsors dag. Så, har du klämt ut en unge till vår överexploaterade värld antar ja att du e extra bra idag, så ja, grattis då ra
häjj
onsdag 27 maj 2009
Hemma i numera gröna ume
Klockan är halv sju på morgonen och äntligen ska jag snart få gå och lägga mej. Är så hiskeligt trött att jag egentligen undrar varför jag nu började skriva blogg...
Men minnena från resan sitter liksom som mest färskt nu. Är rädd att de ska börja suddas ut i kanterna och att alla de där känslorna man har haft hela tiden ska bli mindre viktiga och kanske till och med glömmas bort.
Igår förmiddag satt jag med syster i 30 graders värme vid Jaffa porten i gamla stan i Jerusalem och väntade på min Nisher till flygplatsen. Självklart var den försenad. Till slut kom den i alla fall, så kramade syster hejdå för bara en vecka framåt och hoppade in. Självklart körde den heller inte direkt till flygplatsen utan snarare runt en jävla massa, in i de israeliska kvarteren mellan Jerusalem och Tel Aviv. Dom har en väldigt rolig Herr Gåman där som ser ut som en jude med hatt och ostkrokar. måste be syster försöka fota en sån!
Iaf, jag började bli stressad eftersom vi aldrig verkade närma oss flygplatsen och att allt tog en himla tid!
Väl på flygplatsen iaf blev jag stoppad när jag gått kanske 25 meter. Fram till den första väskröntgen-prylen och medan jag stod där i kön var det två kvinnor som förhörde mej var jag hade varit, vad mitt syfte med resan vatt, vem jag rest med, om jag träffat några "lokala" personer där jag vatt, om jag packat min väska själv, om jag fått gåvor etc etc. Självklart ljög jag som en bortsbindare och berättade inte att jag vatt i Nablus eller Ramallah. Dessutom sa jag bara att jag varit i Betlehem o Döda Havet endast över dagen eftersom jag endast har försäkring i Jerusalem. Dock var de mycket misstänksamma (med all rätt).
Två gånger fick min stora rygga åka igenom "vi filmar den innifrån och ut"-mackapären, och sen bad de mej (beordrade mej) att gå bort till ett "uppackningsbord där vi ska känna dej på pulsen". Så jag gjorde det. Gick dit, var trevlig men avskalad, skämtade lite om att jag såg farlig ut och sa att alla mina Palestinaschjalar i väskan beror på ett fett mode i Sverige och att de är "veeery expensive...veeeery" med skön dialekt. Den ena tjejen var riktigt trevlig och pratade lite med mej. Den andra tittade på mej som att jag var något halvdött katten släpat in och sen kissat på.
Iaf, de hittade ju såklart inget skumt och jag förklarade varför jag hade lite av syrrans kläder i min väska (fattade inte sen varför jag ens nämnt det från början, men de tyckte det var lite mystiskt med min stora väska när jag bara vatt där 11 dar, så lika bra att tala sanning på den punkten antar jag). Efter det gick, tack o lov, den trevliga tjejen med mej till incheckningen. (förresten, "trevlig tjej" här menas med kanske ler ett artighetsleende var fjärde minut). Sen fick jag bära min väska, under hennes eskort, till nån hiss där jag fick lämna min väska. Fattade aldrig riktigt den grejen.
Jahopp, då sa hon hej då och "nice flight" och jag fick nu gå till passkontrollen (de hade ju bara kollat mitt pass 4 gånger redan). Ja, där körde de igenom min handväska 2 gånger, de bad mej öppna den, "den är redan öppen" sa jag eftersom den var det, och de började rota runt. Samtidigt kom det en "säkerhetsansvarig" och började förhöra mej om var jag hade varit, vad mitt syfte med resan vatt, vem jag rest med, om jag träffat några "lokala" personer där jag vatt, om jag packat min väska själv, om jag fått gåvor etc etc. Det vill säga exakt samma frågor som tidigare, bara lite mera tätt inpå eftersom hon stod med sitt ansikte ungefär 2 cm från mitt. Jag skämtade lite, frågade om det var problem bara för att jag rört min tå vid Västbanken vilket var "neej neeej neeej, vi bara misstänker att nått inte är riktigt som det ska", "jaha, ehh, som vadå?" "nä, det kan jag inte gå in på men det är nog bäst att du går tillbaka till" och så sa hon det där bordet där de dissikerar väskor, det vill säga tillbaka från början. Jahopp, så då vart jag eskorterad med en vakt tillbaka igen.
När jag kom dit tittade den trevliga tjejen upp, nu faktiskt trevlig på riktigt, och sa att "dej trodde jag faktiskt inte att jag skulle få se igen". "Näpp, men ja sakna dej så sjukt mycket att ja såg lite extra mystisk ut". 2 av uppacknigs-människorna tyckte det var kul sagt, 2 vakt-människor tyckte inte det.
Jaow men då var det dags för min handväska. Medan de röntgade min kamera, telefon och I-pod efter, ja inte fan vet jag, senapsgas? Sprängämnen? K-pistar? så fick jag följa med, tack o lov, den trevliga tjejen till ett litet avsides rum på flygplatsen. Där tog jag av mej skorna, till hennes förtret hehe, och min tröja för kroppsvisitation. Så grundligt har jag aldrig någonsin blivit kollad, inom några som helst kategorier. Hon var dock trevlig och nästan ursäktande och berättade lite om sig själv. Det var nästan så att jag började prata om min resa, men lyckades hålla tungan rätt i mun. Bara för att hon var trevlig så behöver det inte betyda att hon var vettig, en "snäll och bra Israel", så jag höll käft. bara nickade o möjligtvis sa va jag hittat på i Jerusalem.
Jahapp, mina skor o min tröja vatt även de röntgade. När det var klart gick vi tillbaka där jag helt enkelt hade börjat för att hämta min handväska. När vi kom dit var min kamera borta. Då vart ja suuuupernervös att de skulle sitta någonstans o kolla på bilderna eftersom där finns foton från Nablus o överallt! Men snäll-tjejen sa att de bara röntgade den me o att den förmodligen va i maskinen. Dock har den vatt igång för sen såg jag att jag har ett litet foto på golvet på flygplatsen som jag inte tagit. Creepy.
Ja... När jag fått tillbaka allt, blivit halvt utfrågad en gång till frågade jag om det var nått mer jag kunde stå till tjänst med? Det verkade det inte vara, och bara för att vara på den säkra sidan eskorterade snäll-tjejen mej genom passkontroll o allt. Dock fick ja gå igenom den där fyrkanten som skriker mot metall 2 gånger. Inte för att ja hade nån metall på mej utan förmodligen mest för att de tyckte det var roligt o de inte hade så mycket att göra. Jag hade ju för fan precis blivit kroppsvisiterad med både maskin, mänskliga händer och sån där de letar efter metall under marken med!!
Jaja, bara visning av pass i "ska hon verkligen få åka ut från landet" kvar, där jag fick min utåkningsstämpel i passet. Gick bakom den lilla kioskliknande byggnationen och vem sitter inte där om en till gubbe som preciiiiiiiis innan de tyyyyyp släpper all sin säkerhetsnojja ska kolla ens pass och alla klisterlappar de satt på mej, på min handväska, på passet o överallt som förmodligen betydde "ha så skoj me denna brud" eller nått. När han då tittade på passet fråga ja han "du, är det fler såna här säkerhetsgrejer nu eller har ni bestämt er för om jag är ok?" Och fick svaret "inga fler fram till gaten".
Efter det var det som en vanlig flygplats. Typ.
Ja, mycket ska man vara med om innan man dör. Och detta är inte ens slutet på min "åka-hem" historia, men nu måste ja sova lite innan det är dags att gå upp och skriva klart uppsats idag.
I ume är det 8 grader ungefär, grått o trist. Men egna sängen, egna duschen, egna toan och anarki i klädval. Det är rätt gött att va hemma!
Men minnena från resan sitter liksom som mest färskt nu. Är rädd att de ska börja suddas ut i kanterna och att alla de där känslorna man har haft hela tiden ska bli mindre viktiga och kanske till och med glömmas bort.
Igår förmiddag satt jag med syster i 30 graders värme vid Jaffa porten i gamla stan i Jerusalem och väntade på min Nisher till flygplatsen. Självklart var den försenad. Till slut kom den i alla fall, så kramade syster hejdå för bara en vecka framåt och hoppade in. Självklart körde den heller inte direkt till flygplatsen utan snarare runt en jävla massa, in i de israeliska kvarteren mellan Jerusalem och Tel Aviv. Dom har en väldigt rolig Herr Gåman där som ser ut som en jude med hatt och ostkrokar. måste be syster försöka fota en sån!
Iaf, jag började bli stressad eftersom vi aldrig verkade närma oss flygplatsen och att allt tog en himla tid!
Väl på flygplatsen iaf blev jag stoppad när jag gått kanske 25 meter. Fram till den första väskröntgen-prylen och medan jag stod där i kön var det två kvinnor som förhörde mej var jag hade varit, vad mitt syfte med resan vatt, vem jag rest med, om jag träffat några "lokala" personer där jag vatt, om jag packat min väska själv, om jag fått gåvor etc etc. Självklart ljög jag som en bortsbindare och berättade inte att jag vatt i Nablus eller Ramallah. Dessutom sa jag bara att jag varit i Betlehem o Döda Havet endast över dagen eftersom jag endast har försäkring i Jerusalem. Dock var de mycket misstänksamma (med all rätt).
Två gånger fick min stora rygga åka igenom "vi filmar den innifrån och ut"-mackapären, och sen bad de mej (beordrade mej) att gå bort till ett "uppackningsbord där vi ska känna dej på pulsen". Så jag gjorde det. Gick dit, var trevlig men avskalad, skämtade lite om att jag såg farlig ut och sa att alla mina Palestinaschjalar i väskan beror på ett fett mode i Sverige och att de är "veeery expensive...veeeery" med skön dialekt. Den ena tjejen var riktigt trevlig och pratade lite med mej. Den andra tittade på mej som att jag var något halvdött katten släpat in och sen kissat på.
Iaf, de hittade ju såklart inget skumt och jag förklarade varför jag hade lite av syrrans kläder i min väska (fattade inte sen varför jag ens nämnt det från början, men de tyckte det var lite mystiskt med min stora väska när jag bara vatt där 11 dar, så lika bra att tala sanning på den punkten antar jag). Efter det gick, tack o lov, den trevliga tjejen med mej till incheckningen. (förresten, "trevlig tjej" här menas med kanske ler ett artighetsleende var fjärde minut). Sen fick jag bära min väska, under hennes eskort, till nån hiss där jag fick lämna min väska. Fattade aldrig riktigt den grejen.
Jahopp, då sa hon hej då och "nice flight" och jag fick nu gå till passkontrollen (de hade ju bara kollat mitt pass 4 gånger redan). Ja, där körde de igenom min handväska 2 gånger, de bad mej öppna den, "den är redan öppen" sa jag eftersom den var det, och de började rota runt. Samtidigt kom det en "säkerhetsansvarig" och började förhöra mej om var jag hade varit, vad mitt syfte med resan vatt, vem jag rest med, om jag träffat några "lokala" personer där jag vatt, om jag packat min väska själv, om jag fått gåvor etc etc. Det vill säga exakt samma frågor som tidigare, bara lite mera tätt inpå eftersom hon stod med sitt ansikte ungefär 2 cm från mitt. Jag skämtade lite, frågade om det var problem bara för att jag rört min tå vid Västbanken vilket var "neej neeej neeej, vi bara misstänker att nått inte är riktigt som det ska", "jaha, ehh, som vadå?" "nä, det kan jag inte gå in på men det är nog bäst att du går tillbaka till" och så sa hon det där bordet där de dissikerar väskor, det vill säga tillbaka från början. Jahopp, så då vart jag eskorterad med en vakt tillbaka igen.
När jag kom dit tittade den trevliga tjejen upp, nu faktiskt trevlig på riktigt, och sa att "dej trodde jag faktiskt inte att jag skulle få se igen". "Näpp, men ja sakna dej så sjukt mycket att ja såg lite extra mystisk ut". 2 av uppacknigs-människorna tyckte det var kul sagt, 2 vakt-människor tyckte inte det.
Jaow men då var det dags för min handväska. Medan de röntgade min kamera, telefon och I-pod efter, ja inte fan vet jag, senapsgas? Sprängämnen? K-pistar? så fick jag följa med, tack o lov, den trevliga tjejen till ett litet avsides rum på flygplatsen. Där tog jag av mej skorna, till hennes förtret hehe, och min tröja för kroppsvisitation. Så grundligt har jag aldrig någonsin blivit kollad, inom några som helst kategorier. Hon var dock trevlig och nästan ursäktande och berättade lite om sig själv. Det var nästan så att jag började prata om min resa, men lyckades hålla tungan rätt i mun. Bara för att hon var trevlig så behöver det inte betyda att hon var vettig, en "snäll och bra Israel", så jag höll käft. bara nickade o möjligtvis sa va jag hittat på i Jerusalem.
Jahapp, mina skor o min tröja vatt även de röntgade. När det var klart gick vi tillbaka där jag helt enkelt hade börjat för att hämta min handväska. När vi kom dit var min kamera borta. Då vart ja suuuupernervös att de skulle sitta någonstans o kolla på bilderna eftersom där finns foton från Nablus o överallt! Men snäll-tjejen sa att de bara röntgade den me o att den förmodligen va i maskinen. Dock har den vatt igång för sen såg jag att jag har ett litet foto på golvet på flygplatsen som jag inte tagit. Creepy.
Ja... När jag fått tillbaka allt, blivit halvt utfrågad en gång till frågade jag om det var nått mer jag kunde stå till tjänst med? Det verkade det inte vara, och bara för att vara på den säkra sidan eskorterade snäll-tjejen mej genom passkontroll o allt. Dock fick ja gå igenom den där fyrkanten som skriker mot metall 2 gånger. Inte för att ja hade nån metall på mej utan förmodligen mest för att de tyckte det var roligt o de inte hade så mycket att göra. Jag hade ju för fan precis blivit kroppsvisiterad med både maskin, mänskliga händer och sån där de letar efter metall under marken med!!
Jaja, bara visning av pass i "ska hon verkligen få åka ut från landet" kvar, där jag fick min utåkningsstämpel i passet. Gick bakom den lilla kioskliknande byggnationen och vem sitter inte där om en till gubbe som preciiiiiiiis innan de tyyyyyp släpper all sin säkerhetsnojja ska kolla ens pass och alla klisterlappar de satt på mej, på min handväska, på passet o överallt som förmodligen betydde "ha så skoj me denna brud" eller nått. När han då tittade på passet fråga ja han "du, är det fler såna här säkerhetsgrejer nu eller har ni bestämt er för om jag är ok?" Och fick svaret "inga fler fram till gaten".
Efter det var det som en vanlig flygplats. Typ.
Ja, mycket ska man vara med om innan man dör. Och detta är inte ens slutet på min "åka-hem" historia, men nu måste ja sova lite innan det är dags att gå upp och skriva klart uppsats idag.
I ume är det 8 grader ungefär, grått o trist. Men egna sängen, egna duschen, egna toan och anarki i klädval. Det är rätt gött att va hemma!
måndag 25 maj 2009
Sista dagen i Palestina
Sitter på Stars & Bucks Café i Ramallah med systers dator medan hon är och gör en intervju för hennes uppsats. Skönt med ö, ä och å på datorn! Dock inte lika gött med sista dagen...
Jag är trött som en gnu och ganska stressad över min uppsats, men vill trots detta stanna kvar. Jag har vant mej vid kulturen och har träffat så många underbara människor! Dessutom har jag ändå inte träffat alla som jag ville av fridas vänner, så ytterligare en vecka vore bra. Men men, nu är det inget att göra. Jag måste hem för att ordna med uppsatsen innan inlämning på fredag.
Eftersom jag valde att stanna fyra dagar till här stannade vi längre i Nablus än vad vi hade planerat. På onsdagen for åkte vi med Mina på en av hans "arbetsresor" till utkanten av Ramallah och åt hemma hos en av hans anställda och även runt till en del andra ställen. Torsdagen var vi medbjudna till någon fancypancy tillställning mellan Nablus och Jenin där högt uppsatta personer i de två städerna sågs. Det var Palestinsk folkdans och ett band som lira. Precis som överallt annars blev folk helt fascinerade av mej o syrran, så vi blev hela tiden fotograferade. Både i smyg och av personer som kom fram och fråga om det var ok. Människor stod på flera meters avstånd och glodde i ett par minuter och vek inte undan med blicken även om vi tittade rakt på dom... Känner sig som apa i bur, och precis som apan vänjer man sig efter ett tag.
På fredagar är det muslimers lediga dag, så därför for vi med Mina och en taxichaufför till Jericho och Döda Havet. Chaffisen blev vår nya kompis men pratade typ ingen engelska. Jobbigt att veeerkligen vilja prata med någon men inte kunna!
Jericho är en av världens äldsta städer och den stad som ligger lägst i förhållande till havsnivån i hela världen. Detta betyder öken och otroligt varmt! 40 grader ungefär, i skuggan vilket det inte fanns mycket av. Efter det som sagt Döda havet. Mina hade lovat oss att vi skulle komma in på en Israelisk strand så att det var ok med bikini. Men precis som mycket annat som lovas här så blev det självklart inte så. De israeliska vakterna till den stranden ljög för oss både om priset och om hur länge det var öppet så att vi inte skulle vilja komma in med våra Palestinska vänner. Därför struntade vi i det och gick 50 meter bort till den Palestinska stranden.. Det enda som skilde dom åt var 3 meter högt stängsel, och den israeliska stranden var verkligen strand och fin medan den andra var stenig, skräpig och svåråtkomlig...
I vilket fall, det fick bli bikini trots muslimsk strand vilket kan jämföras med att jag på en svensk vanlig strand skulle gå helt naken och sitta med särade ben.. det är ungefär lika kontroversiellt. Och vem hade inte stirrat hemma då?! Därför lite obekvämt... Men Mina och chaffisen var jätte gulliga och hjälpte oss så mycket de kunde med praktiska saker som att hämta handdukarna när vi gick upp och sånt.
Döda Havet var fantastiskt!!! Ingen som har inte har varit där kan förstå hur det är att inte kuna sjunka. Trots att jag inte bottnade kunde jag stå rakt i vattnet och flyta som en kork. Vi smetade in oss i den berömda leran och blev lena som bebisar.
Bla bla bla, kan inte berätta allt här, då blir detta blogginlägg huuur långt som helst. I korthet
*Döda Havet - Fantastiskt!
*På vägen hem - bilen gick sönder i öknen, överhettad, kom hem till slut
*Lördagmorgon - lämnade Nablus och for med en organisation för funktionsnedsatta till Tulkarem och ett slags semesterställe med pool och grejer. Där brände jag mej eftersom jag inte tänkte på att axlarna aldrig har varit i solen sen jag kom hit pga ständig skjorta eller långärmat. Dock inte så farligt som jag har varit med om innan.
Efter Tulkarem for jag o Frida hit till Ramallah. Hem till hennes vän Rabah med familj. Världens gulligaste men energikrävande ungar!! Fick en ny bästis nämligen den 8 (snart 9, väldigt viktigt!!!) åriga Roha. Där sov vi en natt och spenderade nästan hela dagen igår. Så himla mysiga och vänliga människor, precis som de flesta i det här landet.
Igår eftermiddag träffade vi en person frida tidigare intervjuat och hennes kollega kom även dit till kafét. Detta möte var bra för mej eftersom den sortens prat vi hade där kring Gaza, Palestina, Israel och ockupationen etc inte har varit så aktuellt.. Iaf inte på det sättet. Dessa ämnen lämnar aldrig människors vardagliga tal, men dessa två personer hade en speciell analytisk förmåga som jag uppskattade väldigt mycket.
Efter den tre timmar långa fikan for vi hem till en annan av systers vänner nämligen Widad. Där spenderade vi kvällen igår och det var väldigt avslappnat. Skönt att halvglo på tv samtidigt som man nästan vardagspratar med folk. Ett litet andningshål i all intensitet. Dock blev det såklart tal om muren som nästan ligger vägg i vägg med deras lägenhet. På andra sidan muren börjar byarna in till Jerusalem, den plats många vill åka till men nästan ingen kan. Check points och skit, och igår, samma dag som vi var hemma hos dessa människor, hade ena sonen blivit stoppad i check pointen, blivit förhörd och visiterad huuur länge som helst så att han kom försent till jobbet. Jävla bajs israeler.
Så, idag. Vi for in till Ramallah, träffade Omar som har massa små personer inne i kroppen som pratar med honom. Låter underligt? Är underligt, men härlig människa och teaterfjolla ut i fingerspetsarna.
Efter mötet med Omar gick vi hit till kafét. Och nu sitter jag alltså här. Ikväll ska vi ta oss förbi check points och skit in till Jerusalem för att spendera sista natten där själva innan jag far imon förmiddag tillbaka till Sväje. Som sagt både tråkigt och skönt. Har verkligen inga pengar kvar efter allt farande och speciellt inte efter Döda Havet upplevelsen som kostade mer än vi hade räknat med...
Svårt än så länge att summera resan. Kommer nog behöva ett tag hemma för att kunna göra det. Det enda jag direkt kan säga att informationen på UD:s hemsida att det skulle vara farligt att åka hit, att man inte ska nämna att man är svensk pga Muhammed-bilderna och all annan information är rena rama skitsnacket. Visst, det är inte totalt säkert! Det är militär överallt, du ska förbi nervösa israeler i check points som står med laddade K-pistar och sånt. Men att avråda västmänniskor att åka hit är så barnsligt att jag blir förbannad. Detta är ett underbart land med mycket problem. Det kan upplevas hemskt och förtryckande och är det också i många avseenden, men man får aldrig glömma att den svenska kulturen och den arabiska är totalt skilda.
Masalam
Jag är trött som en gnu och ganska stressad över min uppsats, men vill trots detta stanna kvar. Jag har vant mej vid kulturen och har träffat så många underbara människor! Dessutom har jag ändå inte träffat alla som jag ville av fridas vänner, så ytterligare en vecka vore bra. Men men, nu är det inget att göra. Jag måste hem för att ordna med uppsatsen innan inlämning på fredag.
Eftersom jag valde att stanna fyra dagar till här stannade vi längre i Nablus än vad vi hade planerat. På onsdagen for åkte vi med Mina på en av hans "arbetsresor" till utkanten av Ramallah och åt hemma hos en av hans anställda och även runt till en del andra ställen. Torsdagen var vi medbjudna till någon fancypancy tillställning mellan Nablus och Jenin där högt uppsatta personer i de två städerna sågs. Det var Palestinsk folkdans och ett band som lira. Precis som överallt annars blev folk helt fascinerade av mej o syrran, så vi blev hela tiden fotograferade. Både i smyg och av personer som kom fram och fråga om det var ok. Människor stod på flera meters avstånd och glodde i ett par minuter och vek inte undan med blicken även om vi tittade rakt på dom... Känner sig som apa i bur, och precis som apan vänjer man sig efter ett tag.
På fredagar är det muslimers lediga dag, så därför for vi med Mina och en taxichaufför till Jericho och Döda Havet. Chaffisen blev vår nya kompis men pratade typ ingen engelska. Jobbigt att veeerkligen vilja prata med någon men inte kunna!
Jericho är en av världens äldsta städer och den stad som ligger lägst i förhållande till havsnivån i hela världen. Detta betyder öken och otroligt varmt! 40 grader ungefär, i skuggan vilket det inte fanns mycket av. Efter det som sagt Döda havet. Mina hade lovat oss att vi skulle komma in på en Israelisk strand så att det var ok med bikini. Men precis som mycket annat som lovas här så blev det självklart inte så. De israeliska vakterna till den stranden ljög för oss både om priset och om hur länge det var öppet så att vi inte skulle vilja komma in med våra Palestinska vänner. Därför struntade vi i det och gick 50 meter bort till den Palestinska stranden.. Det enda som skilde dom åt var 3 meter högt stängsel, och den israeliska stranden var verkligen strand och fin medan den andra var stenig, skräpig och svåråtkomlig...
I vilket fall, det fick bli bikini trots muslimsk strand vilket kan jämföras med att jag på en svensk vanlig strand skulle gå helt naken och sitta med särade ben.. det är ungefär lika kontroversiellt. Och vem hade inte stirrat hemma då?! Därför lite obekvämt... Men Mina och chaffisen var jätte gulliga och hjälpte oss så mycket de kunde med praktiska saker som att hämta handdukarna när vi gick upp och sånt.
Döda Havet var fantastiskt!!! Ingen som har inte har varit där kan förstå hur det är att inte kuna sjunka. Trots att jag inte bottnade kunde jag stå rakt i vattnet och flyta som en kork. Vi smetade in oss i den berömda leran och blev lena som bebisar.
Bla bla bla, kan inte berätta allt här, då blir detta blogginlägg huuur långt som helst. I korthet
*Döda Havet - Fantastiskt!
*På vägen hem - bilen gick sönder i öknen, överhettad, kom hem till slut
*Lördagmorgon - lämnade Nablus och for med en organisation för funktionsnedsatta till Tulkarem och ett slags semesterställe med pool och grejer. Där brände jag mej eftersom jag inte tänkte på att axlarna aldrig har varit i solen sen jag kom hit pga ständig skjorta eller långärmat. Dock inte så farligt som jag har varit med om innan.
Efter Tulkarem for jag o Frida hit till Ramallah. Hem till hennes vän Rabah med familj. Världens gulligaste men energikrävande ungar!! Fick en ny bästis nämligen den 8 (snart 9, väldigt viktigt!!!) åriga Roha. Där sov vi en natt och spenderade nästan hela dagen igår. Så himla mysiga och vänliga människor, precis som de flesta i det här landet.
Igår eftermiddag träffade vi en person frida tidigare intervjuat och hennes kollega kom även dit till kafét. Detta möte var bra för mej eftersom den sortens prat vi hade där kring Gaza, Palestina, Israel och ockupationen etc inte har varit så aktuellt.. Iaf inte på det sättet. Dessa ämnen lämnar aldrig människors vardagliga tal, men dessa två personer hade en speciell analytisk förmåga som jag uppskattade väldigt mycket.
Efter den tre timmar långa fikan for vi hem till en annan av systers vänner nämligen Widad. Där spenderade vi kvällen igår och det var väldigt avslappnat. Skönt att halvglo på tv samtidigt som man nästan vardagspratar med folk. Ett litet andningshål i all intensitet. Dock blev det såklart tal om muren som nästan ligger vägg i vägg med deras lägenhet. På andra sidan muren börjar byarna in till Jerusalem, den plats många vill åka till men nästan ingen kan. Check points och skit, och igår, samma dag som vi var hemma hos dessa människor, hade ena sonen blivit stoppad i check pointen, blivit förhörd och visiterad huuur länge som helst så att han kom försent till jobbet. Jävla bajs israeler.
Så, idag. Vi for in till Ramallah, träffade Omar som har massa små personer inne i kroppen som pratar med honom. Låter underligt? Är underligt, men härlig människa och teaterfjolla ut i fingerspetsarna.
Efter mötet med Omar gick vi hit till kafét. Och nu sitter jag alltså här. Ikväll ska vi ta oss förbi check points och skit in till Jerusalem för att spendera sista natten där själva innan jag far imon förmiddag tillbaka till Sväje. Som sagt både tråkigt och skönt. Har verkligen inga pengar kvar efter allt farande och speciellt inte efter Döda Havet upplevelsen som kostade mer än vi hade räknat med...
Svårt än så länge att summera resan. Kommer nog behöva ett tag hemma för att kunna göra det. Det enda jag direkt kan säga att informationen på UD:s hemsida att det skulle vara farligt att åka hit, att man inte ska nämna att man är svensk pga Muhammed-bilderna och all annan information är rena rama skitsnacket. Visst, det är inte totalt säkert! Det är militär överallt, du ska förbi nervösa israeler i check points som står med laddade K-pistar och sånt. Men att avråda västmänniskor att åka hit är så barnsligt att jag blir förbannad. Detta är ett underbart land med mycket problem. Det kan upplevas hemskt och förtryckande och är det också i många avseenden, men man får aldrig glömma att den svenska kulturen och den arabiska är totalt skilda.
Masalam
onsdag 20 maj 2009
Underbara Nablus
Efter en bra tid i Betlehem for vi igar till norra delen av Vastbanken namligen Nablus. Har finns inga turister vilket betyder mer exklusivitet over vara blonda har, men aven att slippa en massa turistfallor och saljande av skitsaker. Dessutom slipper vi skammas over pinsamma vastmanniskor som inte forstar att man kanske ska respektera den kultur man har akt till..
Fridas van Mina bor har i Nablus, och jag fick ett underbart valkomnande. Efter att vi lamnat vaskor o grejs hos honom for jag o syster pa Turkiskt bad. Med det menas varmt o kallt vatten om vart annat, angbastu o olivoljetval. Saklart var det endast kvinnor dar. Dessutom betalade vi for massage och skrubbning. Kvinnan som gav mej detta var en bastant men trevlid dam. haha, jag har aldrig blivit sa knadad pa ryggen nagonsin forut! Aj blandades med ah. Sen var det dags for skrubbning. Hon togh pa sig en handske och bara korde! hart och rejalt, bade skont och inte. Hon vande pa mej och sen framsida. Man kande sig verkligen som ett stycke kropp och inte manniska, vilket var en harlig kansla faktiskt. Efter det sa hon "slappna av" medan hon holl om mitt huvud. och jag "jaha?" och sen knakade det till helt plotsligt nar hon snabbt som fan knackte min nacke at bada hallen. Laskigt men skont! Kunde verkligen rora nacken mycket langre at sidorna efterat!
Igar kvall hade vi grillfest dar en van till Mina aven var inbjuden. Jag o frida hade kopt vin och Absolut Vodka (svensk vodka, exkluuusiiive) som vi hade med oss eftersom man har inte kan kopa nagon alkohol. Satt uppe till sent och lyssnade pa musik, drack o at och pratade. Vaaaaldigt trevligt!!! Kanske den basta kvallen har sen jag kom.
Det gjorde aven att jag bestamde mej for att stanna langre. Egentligen skulle jag akt hem pa fredag, men bara for en liten stund sen bokade jag om biljetterna sa jag istallet aker pa tisdag eftermiddag. Detta kostade en slant, men jag o frida delade pa det. Bada kande att det latt var vart det. Ska forsoka avsluta min uppsats harifran vilket jag tror att jag kan gora. I annat fall far ja sitta lite halvpanik pa onsdag nar jag kommer hem. Latt vart dock. Sa himla skont att vara har!
Nu ska jag tillbaka hem till Mina for studier medan syster ska ivag pa intervju. Pa fredag eller lordag blir det Doda havet och saltbad. Min kropp kommer vara len som en barnrumpa nar jag kommer tillbaka efter gardagens behandling och badet i havet. Fint som snus. Har i Nablus ar det heller inte riktigt lika varmt som i sodra Palestina vilket faktiskt ar riktigt skont! 35 grader i skuggan ar lite for varmt for turistande och promenader i uppforsbackar som aldrig tar slut...
Over and outaaah!!!
Fridas van Mina bor har i Nablus, och jag fick ett underbart valkomnande. Efter att vi lamnat vaskor o grejs hos honom for jag o syster pa Turkiskt bad. Med det menas varmt o kallt vatten om vart annat, angbastu o olivoljetval. Saklart var det endast kvinnor dar. Dessutom betalade vi for massage och skrubbning. Kvinnan som gav mej detta var en bastant men trevlid dam. haha, jag har aldrig blivit sa knadad pa ryggen nagonsin forut! Aj blandades med ah. Sen var det dags for skrubbning. Hon togh pa sig en handske och bara korde! hart och rejalt, bade skont och inte. Hon vande pa mej och sen framsida. Man kande sig verkligen som ett stycke kropp och inte manniska, vilket var en harlig kansla faktiskt. Efter det sa hon "slappna av" medan hon holl om mitt huvud. och jag "jaha?" och sen knakade det till helt plotsligt nar hon snabbt som fan knackte min nacke at bada hallen. Laskigt men skont! Kunde verkligen rora nacken mycket langre at sidorna efterat!
Igar kvall hade vi grillfest dar en van till Mina aven var inbjuden. Jag o frida hade kopt vin och Absolut Vodka (svensk vodka, exkluuusiiive) som vi hade med oss eftersom man har inte kan kopa nagon alkohol. Satt uppe till sent och lyssnade pa musik, drack o at och pratade. Vaaaaldigt trevligt!!! Kanske den basta kvallen har sen jag kom.
Det gjorde aven att jag bestamde mej for att stanna langre. Egentligen skulle jag akt hem pa fredag, men bara for en liten stund sen bokade jag om biljetterna sa jag istallet aker pa tisdag eftermiddag. Detta kostade en slant, men jag o frida delade pa det. Bada kande att det latt var vart det. Ska forsoka avsluta min uppsats harifran vilket jag tror att jag kan gora. I annat fall far ja sitta lite halvpanik pa onsdag nar jag kommer hem. Latt vart dock. Sa himla skont att vara har!
Nu ska jag tillbaka hem till Mina for studier medan syster ska ivag pa intervju. Pa fredag eller lordag blir det Doda havet och saltbad. Min kropp kommer vara len som en barnrumpa nar jag kommer tillbaka efter gardagens behandling och badet i havet. Fint som snus. Har i Nablus ar det heller inte riktigt lika varmt som i sodra Palestina vilket faktiskt ar riktigt skont! 35 grader i skuggan ar lite for varmt for turistande och promenader i uppforsbackar som aldrig tar slut...
Over and outaaah!!!
söndag 17 maj 2009
Rattelse
i forra inlagget skrev jag att det var 28 grader i solen... sjalvklart menade jag i skuggan. Idag har vi kommit fram till att det maste ha varit kring 35. och skojjar inte! Vi har nastan inte kunnat gora natt forutom att sitta under parasoll, dricka vatska och forsoka andas...
Till slut gick vi iaf till nativitykyrkan dar lilla jesusen sags har fotts. coolio.
Ikvall gick vi ut nar det hade borjat skymma och tog en taxi in t stan igen. skont att vara ute och ga och tackla alla halsningsgalna karlar som visslar, sager VALKOMMEN och vill salja, prata eller vad dom nu vill... lite lattare iaf nar det inte ar sa varmt o man inte ar lika lattretlig..
Till och med bosattningarna man sag harifran var vackra pa avstand nar det los i fonstren och det var beckmorkt i ovrigt.
Jag har dessutom sett ett fik dar de vid skylten hade en jultomte, stjarnor och andra juliga saker... lite fel kansla, men ar det Betlehem sa ar det antar jag.
nu ska vi formodligen snart ga o lagga oss efter en lang o varm (!!!) dag.. imon blir det flyktinglager, konstert pa kvallen o sen utgang. gotta!
Till slut gick vi iaf till nativitykyrkan dar lilla jesusen sags har fotts. coolio.
Ikvall gick vi ut nar det hade borjat skymma och tog en taxi in t stan igen. skont att vara ute och ga och tackla alla halsningsgalna karlar som visslar, sager VALKOMMEN och vill salja, prata eller vad dom nu vill... lite lattare iaf nar det inte ar sa varmt o man inte ar lika lattretlig..
Till och med bosattningarna man sag harifran var vackra pa avstand nar det los i fonstren och det var beckmorkt i ovrigt.
Jag har dessutom sett ett fik dar de vid skylten hade en jultomte, stjarnor och andra juliga saker... lite fel kansla, men ar det Betlehem sa ar det antar jag.
nu ska vi formodligen snart ga o lagga oss efter en lang o varm (!!!) dag.. imon blir det flyktinglager, konstert pa kvallen o sen utgang. gotta!
Palestina so far
Igar morse kom jag fram till jerusalem. Var val framme vid Damaskusporten vid halv 5 pa morronen, och syster motte upp mej. vid den punkten var vi bada sa glada att jag var framme att ingen var trott. istallet for att ga o lagga oss stannade vi uppe, at falafel till frukost och borjade traska runt. fram till 11 gick vi runt i gamla stan, gick Via Dolorosa (den gata dar jesus bar sitt kors), motte trevliga manniskor, gick till taltet dar manniskor har protesterat mot bosattningar i flera veckor men de var borta (taltet var kvar men inge folk vilket var sjukt underligt!!) och gick upp pa Olivberget och besokte kyrkor, vackra tradgardar och ja, hade det bra helt enkelt i varmen (igar var det val 30 grader eller sa i solen). vid 11 blev lite trotta sa tog en siesta i ungefar 2 timmar nar det var som varmast. Da hade jag varit vaken 27 timmar sa va ratt sliten.
pa eftermiddagen tog vi det ganska lugnt. vi gick utanfor gamla stan och till de israeliska kvarteren, at mat o drack ol. gott o skont att komma bort lite fran myllret. somnade vid 9 pa kvallen haha sjuuukt trotta efter att verkligen ha besokt i stort sett hela gamla stan vilket at valdigt stort!
idag gick vi till Klipp mosken. Far ju inte komma in men gick i tradgarden och tog kort pa den otroligt vackra byggnaden som man far lite pytteskinn av att sta sa nara. efter det hamtade vi vara vaskor och tog en buss till Betlehem. min forsta check point men en fin sadan eftersom mycket turister gar igenom dar. fick se folk som inte kom igenom, manniskor som det tog lang tid for att komma igenom bara for att soldaterna kunde lata det ta lang tid och sa vi, som i stort sett tog en liten promenad igenom. Det ar ganska tydligt vart gransen gar pa folk o folk har!
nu har vi precis kommit fram till det hostel vi ska sova pa i natt o har jobbar syrrans van shadi, det ar han vi sitter o vantar pa nu.
galet varmt ute. Gick i stekhet sol nu vid kl 12 me vara vaskor bara for att jag ville ta kort pa banksys streetart, latt vart!!!!! kunde inte sluta le efter att jag fatt foto pa favorit verket dar en flicka visiterar en soldat. far lagga upp bilder sen..
nu racker det, far se nar jag har tid eller lust att skriva nasta gang. kanske snart eftersom har finns datorer dar vi ska bo.
jag har det iaf underbart och hemskt och harligt och blir forbannad och allt pa en gang. som det ska vara.
Idag ska vi forresten se ifall det ar nagon massa i Fodelsekyrkan som vi kan besoka. hade vatt coolt faktiskt.
pa eftermiddagen tog vi det ganska lugnt. vi gick utanfor gamla stan och till de israeliska kvarteren, at mat o drack ol. gott o skont att komma bort lite fran myllret. somnade vid 9 pa kvallen haha sjuuukt trotta efter att verkligen ha besokt i stort sett hela gamla stan vilket at valdigt stort!
idag gick vi till Klipp mosken. Far ju inte komma in men gick i tradgarden och tog kort pa den otroligt vackra byggnaden som man far lite pytteskinn av att sta sa nara. efter det hamtade vi vara vaskor och tog en buss till Betlehem. min forsta check point men en fin sadan eftersom mycket turister gar igenom dar. fick se folk som inte kom igenom, manniskor som det tog lang tid for att komma igenom bara for att soldaterna kunde lata det ta lang tid och sa vi, som i stort sett tog en liten promenad igenom. Det ar ganska tydligt vart gransen gar pa folk o folk har!
nu har vi precis kommit fram till det hostel vi ska sova pa i natt o har jobbar syrrans van shadi, det ar han vi sitter o vantar pa nu.
galet varmt ute. Gick i stekhet sol nu vid kl 12 me vara vaskor bara for att jag ville ta kort pa banksys streetart, latt vart!!!!! kunde inte sluta le efter att jag fatt foto pa favorit verket dar en flicka visiterar en soldat. far lagga upp bilder sen..
nu racker det, far se nar jag har tid eller lust att skriva nasta gang. kanske snart eftersom har finns datorer dar vi ska bo.
jag har det iaf underbart och hemskt och harligt och blir forbannad och allt pa en gang. som det ska vara.
Idag ska vi forresten se ifall det ar nagon massa i Fodelsekyrkan som vi kan besoka. hade vatt coolt faktiskt.
fredag 15 maj 2009
Au revoir Sväje!
En timme kvar tills flygbussen går. Då är jag på väg!!
Först nu kom pirret. Det ordentliga kalaspirret som man hade när man var 7 och skulle gå till skolan för första gången. Lite kallsvettiga händer och en aning ångest över att man ska ha glömt nått! Dessutom är jag hyffsat asmycket nervös inför passkontrollen. Systers råd: var lugn, tala långsamt, le.
Lugn, långsamt, le. Check!
Konstigt att tänka att jag om 14 timmar kommer dricka morgonte med syster vid Damaskusporten. Men härligt!
Lyssnar på Timbuktus "Det löser sej" och känner mej lite lugnare. Det ordnar sig ju alltid!
wöwöwö bara 50 min tills jag går hemifrån. Jag vill nu nu nu! Har redan dubbelkollat passet, biljetterna, packningen, inget vasst i väskan, mina kläder och allt 4 gånger. Vill fara nu!!!
Förresten, är det bara jag i hela världen som inte fattat vad det här med Twitter är för nått? Känner mej ju 95 år gammal
Först nu kom pirret. Det ordentliga kalaspirret som man hade när man var 7 och skulle gå till skolan för första gången. Lite kallsvettiga händer och en aning ångest över att man ska ha glömt nått! Dessutom är jag hyffsat asmycket nervös inför passkontrollen. Systers råd: var lugn, tala långsamt, le.
Lugn, långsamt, le. Check!
Konstigt att tänka att jag om 14 timmar kommer dricka morgonte med syster vid Damaskusporten. Men härligt!
Lyssnar på Timbuktus "Det löser sej" och känner mej lite lugnare. Det ordnar sig ju alltid!
wöwöwö bara 50 min tills jag går hemifrån. Jag vill nu nu nu! Har redan dubbelkollat passet, biljetterna, packningen, inget vasst i väskan, mina kläder och allt 4 gånger. Vill fara nu!!!
Förresten, är det bara jag i hela världen som inte fattat vad det här med Twitter är för nått? Känner mej ju 95 år gammal
torsdag 14 maj 2009
It´s the final countdoown!!
Inte många timmar kvar nu tills jag far. 17 för att vara mer exakt. 30 timmar tills jag är framme.
Går runt i lägenheten och letar efter saker att packa. Det känns som att jag har glömt en miljard saker eftersom jag knappt ska ha nått med mej. Det stör mej sjukt mycket.
Imon kan det nog bli stressigt. Måste in te stan o köpa o fixa en massa grejer. Sen upp till uni för att lämna tillbaka bok. Packa det sista, göra mej klar för avfärd. Försöka hinna plugga lite till för att få ihop teorin, reffa lite extra på vissa ställen och utveckla ett helt nytt resonemang som jag idag fick reda på under handledningen. Diska o städa lite här hemma så det inte växer en massa konstigheter lite överallt när jag kommer hem, och lite annat smått o gott.
Uppsatsen är inte klar. Typ klar, men det betyder inte klar. Damn!
Min bok Tre år i g är försvunnen. Har inte behövt den i stort sett under hela uppsatsskrivningen, men nu gör jag det! Och då är den mystiskt borta. Fattar det inte.
Är trött som en jävla gnu men ingen tid för sömn. Ska försöka ordna ett par mer saker innan sängen på allvar kan få locka mej till sig. Sista natten i umä på en vecka.
Och till sist, bara för att det är the final countdown, så måste den här killen få va me.
Går runt i lägenheten och letar efter saker att packa. Det känns som att jag har glömt en miljard saker eftersom jag knappt ska ha nått med mej. Det stör mej sjukt mycket.
Imon kan det nog bli stressigt. Måste in te stan o köpa o fixa en massa grejer. Sen upp till uni för att lämna tillbaka bok. Packa det sista, göra mej klar för avfärd. Försöka hinna plugga lite till för att få ihop teorin, reffa lite extra på vissa ställen och utveckla ett helt nytt resonemang som jag idag fick reda på under handledningen. Diska o städa lite här hemma så det inte växer en massa konstigheter lite överallt när jag kommer hem, och lite annat smått o gott.
Uppsatsen är inte klar. Typ klar, men det betyder inte klar. Damn!
Min bok Tre år i g är försvunnen. Har inte behövt den i stort sett under hela uppsatsskrivningen, men nu gör jag det! Och då är den mystiskt borta. Fattar det inte.
Är trött som en jävla gnu men ingen tid för sömn. Ska försöka ordna ett par mer saker innan sängen på allvar kan få locka mej till sig. Sista natten i umä på en vecka.
Och till sist, bara för att det är the final countdown, så måste den här killen få va me.
onsdag 13 maj 2009
"Åh, allra redan?!"
Verkligen chockerande nyheter du!
Det roligaste är att det i artikeln står att det skulle ha varit "ett av studenternas viktigaste nöjesetablissemang"
Hahahaha jävligt kul faktiskt
Jävla crapställe
Men appropå detta!
Jag o Malen dj:ar på NH ikväll! Det är bartömning inför sommarn eftersom NH ska renoveras och byggas om från och med fredag... officiellt. Inofficiellt är det då personalfest... vilken inte jag ska på.
"varför?
hör jag någon fråga
jo, för då far ja till Palestiiiinaaa!!!
Det roligaste är att det i artikeln står att det skulle ha varit "ett av studenternas viktigaste nöjesetablissemang"
Hahahaha jävligt kul faktiskt
Jävla crapställe
Men appropå detta!
Jag o Malen dj:ar på NH ikväll! Det är bartömning inför sommarn eftersom NH ska renoveras och byggas om från och med fredag... officiellt. Inofficiellt är det då personalfest... vilken inte jag ska på.
"varför?
hör jag någon fråga
jo, för då far ja till Palestiiiinaaa!!!
Uppsats skeenden
Fan vad lövely det är när man skrollar så mycket fram och tillbaka att scroll-grejen blir helt geggig o asäcklig av all skit av ens till synes rena händer. Det lägger sig liksom som en otroligt otrevlig klump på varsin sida av makapären. Me nischt like.
Process process är det enda jag har tänkt appropå uppsatsen de senaste veckorna. Är så jävla gött när man har suttit fast i ett par timmar, småskrikit för sig själv (rätt gött då att va ensam hemma eftersom man låter mentalsjuk) och sagt saker som "jag FATTAR ÄNTEEE" väldigt högt. Och så då, plötsligt bara släpper det! Man skriver en halv sida utan problem och tycker det blev skit bra!
Dock, nån timme senare läser man igenom den halva sidan och inser att det är skit... Men den där minuten när det släpper överväger ändå denna besvikelse, och när man sedan går och lägger sig är det den känslan man minns i kroppen.
Okej, jag har en konstant ångest i hjärnan och kommer hela tiden på saker som jag missat vilket gör att jag högt utbrister "Ja just dä!!", som t ex igårkväll när ja borsta tänderna. Bara sprutade tandkrämsludd över spegeln. Torka torka, städa upp lödder, och sen när jag skulle skriva upp det jag hade kommit på, ja då hade jag självklart glömt det.
Labil som attan är man. Och stressad!
Om 1½ timme ska jag skicka uppsatsen till handledare för en i stort sett sluthandledning... Känns ganska jobbigt.
Men just därför bör ja sluta skriva här och återgå till de sidor jag just nu hatar mest i hela världen. Kan även vara bland det sämsta jag någonsin läst. Men det hör till processen att tycka det...
Process rocess ocess cess ess ss s. Ekot in my brain
Process process är det enda jag har tänkt appropå uppsatsen de senaste veckorna. Är så jävla gött när man har suttit fast i ett par timmar, småskrikit för sig själv (rätt gött då att va ensam hemma eftersom man låter mentalsjuk) och sagt saker som "jag FATTAR ÄNTEEE" väldigt högt. Och så då, plötsligt bara släpper det! Man skriver en halv sida utan problem och tycker det blev skit bra!
Dock, nån timme senare läser man igenom den halva sidan och inser att det är skit... Men den där minuten när det släpper överväger ändå denna besvikelse, och när man sedan går och lägger sig är det den känslan man minns i kroppen.
Okej, jag har en konstant ångest i hjärnan och kommer hela tiden på saker som jag missat vilket gör att jag högt utbrister "Ja just dä!!", som t ex igårkväll när ja borsta tänderna. Bara sprutade tandkrämsludd över spegeln. Torka torka, städa upp lödder, och sen när jag skulle skriva upp det jag hade kommit på, ja då hade jag självklart glömt det.
Labil som attan är man. Och stressad!
Om 1½ timme ska jag skicka uppsatsen till handledare för en i stort sett sluthandledning... Känns ganska jobbigt.
Men just därför bör ja sluta skriva här och återgå till de sidor jag just nu hatar mest i hela världen. Kan även vara bland det sämsta jag någonsin läst. Men det hör till processen att tycka det...
Process rocess ocess cess ess ss s. Ekot in my brain
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
