måndag 30 november 2009

Sista november & dagen efter advent

Första advent blev i goda vännerslag.

Minusgrader, lussebullebakning, kola-tillverkning och i min värld nytillkomna polkabräcken. Glöggdrickning, ljuständning och julmusik strömmandes ut ur högtalarna. De klagande stämmorna vid hemska låtar hörde till och i sann masokistisk-jul-anda fick t o m The real group och Tommy Körberg vara med på playlistan. Allt åtnjöts sedan framför tv:n som visade den klassiska julkalendern Sunes jul. '
Resultat: Magknip, högt blodsocker och en lätt irritation över stöket, disken och den pågående jobbiga musiken = sann julstämning

Idag är det väder som om man skulle befinna sig i tråk-södrasverige. Regn, blåst o hemsk kyla.
Men första adventsdagen igår gör att jag överlever denna dag. Det är det julen är till för: december-ångestdämpande

tisdag 24 november 2009

Med tanke på nedanstående måste jag skryta lite

Sen jag gick upp halv 8 (!!!) imorse har jag fått klart en hel del jobb plus en rest till skolan, dessutom har jag kunnat uppdatera mej nyhetsmässigt, ätit frukost och ändå haft en relativt mysig och lugn morgon. Det enda jag inte kunnat ordna är sömnen då ra, fast jag skulle kunna ta en powernap nu innan jag måste göra mej iordning för plugget kl 13...

Shit vad man som student är ovan vid sådant här liv! Hur fan klarade man gymnasiet egentligen? Och kommer man att överleva ett 8 - 17 jobb? Det e fan tveksamt

När man kommer på att man på ren rutin inte gör det som är bäst för en själv, typ jobbar när man bör, pluggar när man måste eller sover när d e natt




tough shit

måndag 23 november 2009

Att bara skriva och skriva och fortsätta att skriva om ens eget vardagsliv, är det så man ska göra?

Nu ikväll iförd mina röda stövlar cyklade jag över (igenom? i?) världens (nästan iaf) största vattenpöl. Det var mörkt o kusligt, men samtidigt härligt och när det skvätte upp tusentals liter vatten över mina fötter som INTE blev blöta pep jag till på ett ganska töntigt sätt.

Jag gillar mina röda stövlar som mormor köpte till mig när hon var på besök här i somras. Dom har räddat mina fötter och förmodligen min näsa från förkylning x antal gånger denna höst! Underbart. Dessutom är det en himla härlig färg att ha på fötterna.

Nu är min ljusblå mössa färdigstickad. Mitt nya projekt är en vit halsduk som ska passa till, den är halvfärdig. Behöver ett nytt garnnystan men är pank så får vänta till i övermorgon med att köpa ett nytt. Vill ha ett nu!

Ett annat projekt jag har i lag är Sonic på Playstation2 med Malen. Hela helgen och dagens kväll har det skrikits, svärits (ja, jag skrev så först så då får det stå kvar), och vatt handsvett över den där lilla blå igelkotten(?). Kul som fan faktiskt.

Lite omstrukturering i livet. Jag gillar´t.

söndag 22 november 2009

En gammal go´ing som fick mej att ramla tillbaka till när jag var 13 och inte än hade blivit så arg utan bara trevade lite

Jag är inte längre arg, men trevandet fortsätter, precis som jag gjorde när jag var 13 men på kanske andra premisser. Dock tycker jag fortfarande att denna låten är bra. Jag är tyvärr ganska ensam om det.... Men det gör inget.



I'm not the one who made the world what it is today
I'm not the one who caused the problems started long ago
But now I deal with all the consequences that troubles our times
I carry on and never once have even questioned why

(yeah) I'm innocent
But the weight of the world is on my shoulders
(yeah) I'm innocent
But thet battles started are far from over

We're not the ones who leave the homeless in the streets at night
We're not the ones who've kept minorities and women down
Still we grow and then the problems they become our own
We carry on without even realizing why

(yeah) We're innocent
But the weight of the world is on our shoulders
(yeah) We're innocent
But thet battles started are far from over

We're not the ones whose pollution blackened our skies
And ruined our streams
We're not the ones who made the nuclear bombs
That threaten our lives
Wer'e not the ones who let the children starve in faraway lands
We're not the ones who made the streets unsafe to walk at night

And even if we try and not become so overwhelmed
And if we make some contribution to the plight we see
Still our descendants will inherit our mistakes of today
They'll suffer just the same as we and never wonder why

fredag 20 november 2009

Gött o kunna bli lite töntigt glad ibland... Så jävla svennigt, grabbigt men sjukt fint




Osså den amerikanska varianten... lite mer påkostad, lite större, lite mäktigare... som allt annat i det där landet då ra


torsdag 19 november 2009

Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv; som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Om exakt en månad bär det söderut, mot ursprungsstaden, föräldrar och julstök.
Ett kort stopp kommer att äga rum i Göteborg ett dygn för Eddie Izzard, Mathilda-och-inspektion-av-magen-besök och förhoppningsvis en kram med Elof.

Jag längtar, men inte alls så extremt och panikartat som tidigare år. Mer på ett annat sätt. Mer intensivt kanske. Mer pågrund av att jag saknar personerna, mindre av att jag vill komma härifrån och är trött på mörkret. Knappt alls därför faktiskt. Det ser jag som mycket positivt.

Gårdagen

Gick upp halv 6 på morron. Mörkt, regnigt, tyst.
Det är nått förbannat mysigt över att gå upp i en lägenhet tidigt på morron när någon annan fortfarande sover i den, koka sig en kopp te och äta sin rostade macka i ett burrigt höstmörker.

Gick genom stan till busstation för att ta mig till Lycksele. På vägen kikade jag in i folks hem. Ja, jag erkänner att jag var en sån där obehaglig fönstergluttare, men jag kunde inte låta bli! Där det var tänt såg jag in i varma hemtrevliga kök. Ibland såg jag folk som sömnigt gick omkring, o ibland satt de vid sina köksbord och åt frukost.

Sittandes på bussen som tog mej rakt in i inlandet, norrland. Mörkt, regnigt men med en känsla av välbefinnande. Längs den kroka lilla vägen dök det ibland upp små stugområden med fina gamla hus. Även där lös det hemtrevligt i vissa fönster. I mina öron hade jag radio med Morgonpasset i P3, och det kändes nästan som att jag skulle kunna gå in i vilket hus som helst, bli varmt välkomnad och direkt känna mig som hemma. Jag kände mig som en vardagsspion som inte riktigt passade in i det samhälle jag befann mig i.

Mörker, regn och rusk, tidig morgon och en helt vanlig onsdag kan ibland vara det härligaste som finns.

tisdag 17 november 2009

En bild säger mer än 1000 jävliga ord

10 orsaker att hata mig

Livet just nu består av en jävla massa stress. Mest på grund av att:

1) Jag är dålig på att disponera min tid
2) Inte gör det jag ska när jag faktiskt har tid
3) Ibland slutar att bry mej och därför gör roligare saker istället
4) Ibland gör tonårsrevolt all over again mot ingen och mej själv eftersom det är enda sättet jag lärt mej hur man säger "jag pallar inte låt mej vaaaaa!!"
5) Jobbet är roligare än skolan
6) Jag är skoltrött
7) Lärarna i skolan mest hittar på lite uppgifter vi ska göra som makes no sense och därför känns helt meningslösa även för sin egen skull
8) Hösten har kommit med regn till Umeå nu när man fan behöver snön, jävla piss mörker
9) Jag vaknar 5 varje morgon pga att jag är stressad och får för mej att jag behöver jobba. Igår natt t ex trodde jag att jag inlett ett sammarbete med Ungdomsstyrelsen, så då låg jag i 1½ timme från kl 5 och gjorde upp en projektplan i huvudet. *psyket nästa*
10) Jag hellre sitter och gör sådana här listor än tar mig till skolan och får skiten undanstökat. Eh, hjälp

fredag 13 november 2009

Ikväll!! Tonight is the night...igen, tjihooo

Annat datum på bilden, samma energi ikväll!


onsdag 11 november 2009

Ditt namn för en god sak

Skriv på namninsamlingen för att stoppa beslutet om att ta bort replokalerna från Hamnmagasinet i Umeå!

Umeås fantastiska, breda och imponerande musikscen beror på de satsningar man tidigare gjort från ideellt håll i stna. Nu vill politikerna ta bort detta och kommer därmed även att förstöra en stor del av Umeås så viktiga själ.

Så: Skriv på HÄR! Eller gå med i facebookgruppen HÄR!

Tillsammans kan vi göra skillnad!

tisdag 10 november 2009

Allt är i vanlig ordning

PANIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIK
stress
hets
ångest
men sitter o har det småtrevligt me Linnan medan man gör inget särskilt och speciellt inte det man borde.
Magen kommer inte fixa denna veckan. Men det är lugnt. Då är allt som det ska va. Åt helvete, men under organiserat jävla kaos, minus organiserat då ra.

jag vet vad jag behöver få, men inte fan kan man be om det haha, eller kan man?
Ja, om man sväljer all stolthet och vågar jump from a cliff utan att faktiskt bry sig om det är stenhård skam där nere eller kanske en varm o mjuk madrass man skulle hamna på. hmmmmmm

Jä jä

Back to stirrandet av skärm där orden ständigt fastnar eller blir dåligt formulerade.
Tjo!

onsdag 4 november 2009

*gråter tyst & långsamt framför datorn*

Det här.... vad säger man om det här? ARTIKELLÄNK

Möjligtvis corny, men det bevisar väl bara än mer hur förbaskat bra det är

Så sjukt bra



Och så sjukt sant

Och så sitter man här då, igen. Haha, fan vad fascinerande

tisdag 3 november 2009

Först skratt för att sedan få ett plötsligt svettningsanfall

Jag råkade ramla in på den här bilden:




Först fnissade jag åt den härliga nivån på stavningen (ja, det är dåligt att skratta åt någon som inte kan stava, och speciellt när man själv inte är helt 100 på stavning...) och kände mej mycket bättre än SD-idioterna.

Sen såg jag vad det egentligen står. All publicitet är bra publicitet.
En skakning i kroppen och en plötslig kallsvettning gjorde mej illamående. Dom har ju rätt i det.

Fan helvetes jävlar jag tror det kommer att gå bra för dom i nästa val. Och det gör mej så fruktansvärt illa till mods att jag inte klarar av att tänka på det. Men kan självklart inte låta bli....