Onsdag

Onsdag och jag vaknade inte av väckarklockan. Istället sitter jag här nu framför datorn halv ett på eftermiddagen insnärjd i mitt täcke som en annan white trash brud och känner mej groggy.
Det finns mycket saker jag bör göra som jag inte alls känner för. Löften jag gett som jag nu misstänker att jag kommer svika, uppgifter jag borde göra för att göra en annan glad och lättad, jobb jag borde söka för att underlätta min egen sommarekonomi.
Men just nu känns det åter igen som att jag gått in i den där mjuka skumgummiväggen. Jag skulle aldrig jämföra mej med folk som går in i den riktigt hårda väggen, det vore ett hån mot alla dessa männskor. Men min skumgummivägg kan vara nog så jobbig.
Resultatet av detta blir alltid en destruktiv livsstil där jag gör det jag själv just i det tillfället mår bäst av, utan att kunna se in i framtiden hur det kommer påverka mej om en vecka, en dag, en timme. Dock brukar det även gå över efter nån vecka eller så.

Ibland är det sannerligen inte bra att läsa romaner där orden träffar gammalt skräp som man begravt någonstans. När man märker att pulsen plötsligt har ökat och att ögonen åkt över orden men att man inte läst dom eftersom tankarna är nån helt annanstans, i en helt annan tid med helt andra människor. Det är då det slutar med att man sitter i täcket och känner sig äcklig, fryser om fötterna men har ingen kraft att sätta på sig sockar. Den här dan har verkligen börjat fantastiskt bra du!