Inom psykologin är apati en benämning för när en individ ställer sig likgiltig inför aspekter av det emotionella, fysiska eller sociala livet.

Still going strong. Inte en droppe alkohol denna helg heller! Istället fick jag en riktigt trevlig söndag me sista Sagan om ringen-filmen, nerbäddad me raggsockar, pyjamasbyxor och chips inom en handrörelses räckhåll.
Efter film blev det utflykt till Holmsund där jag aldrig hade varit förr, promenad ut på en kaj me fina båtar (jag ska köpa en som heter Hercules och som låg där. En sån där riktigt gammal dukk-dukk-dukk-båt) och solsken i blick. Kort därefter ett stopp vid en Kolera-massgrav från 1850-talet som låg mitt ute i ingenstans och var gammal och bortglömd.

Sunday lovely sunday

Idag, måndag, och jag kom på för ett par timmar sen hur jäkla mycket jag har att göra de närmsta fyra veckorna. Mycket skola, mycket arbete, mycket gräva hjärna, radio-tjaffs, mycket farande och helst även ta hand lite om mej själv med.

Det jag skulle behöva hjälp med är att lägga upp en tidsplan. Något jag inte kan göra själv tror ja. Om jag inte har en plan den närmsta månaden kommer det sluta med apati. Väldigt dåligt. Och en ganska vanlig diagnos ja ställer på mej själv lite nu och då.

Så. Nu. Klä på mej, ut o gå i solen för D-vitamin, sen skola. Skola skola skola hela dan

drugs are good, they let you do things that you know you not should, and when you do 'em people think that you're cool

Om man får lite abstinens efter alkohol när man inte har druckit nått alls på 3 veckor, är det ett dåligt tecken eller ett friskhetstecken?

Frågan är väl me om ja e sugen på en öl eller grogg för att den är god, eller om ja e sugen på o bli full, tumla runt o va odräglig... För o överdriva lite...

För fy faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan va ja känner för o kröka ikväll!!!!!

Schizofren som vanligt då ra, eller hur var det nu igen?

Något i min hjärna gör det omöjligt för mig att plugga, resa på mig, gå ut i friska luften och allt annat som jag måste/bör/vill göra. Det är knäppt, I know, men det kan inte hjälpas.
Får la ta straffet i helgen o plugga o allt sånt då istället. Jag misstänker att bristen på nikotin i min kropp är en stor skurk. Slå det samman med en vit månad och början av grävning i huvudet av okänd människa, bruten jävla armbåge, skolstart och anställning så kanske det inte är schizofreni trots allt. Kanske bara en maschokistisk narcissistisk hjärna och kropp som protesterar men samtidigt gillar det.

Snälla, tvinga mej hemifrån!

En höstpåminnelse fylld av det finaste

Vaknade lite lipig och utan ork, så struntade helt enkelt i att gå upp.
Syster kom hem och jag var snäsig och sur, vilket hon struntade i och fortsatte o prata med mej precis som att "jaha vadå rå ser du inte att jag försöker läsa här"-kroppsspråket från min sida inte existerade.
Efter ett par timmar for hon hemifra tills imon "så får du va själv ikväll älsk" men la även till en inbjudan av kvällsmat på Mariehem som jag självklart dissade trots att jag ville.

Ett par timmar senare ringer det på dörren. Utanför står en främmande kvinna och räcker över en inpackad blomsterkvast. "Till Emma" säger hon och går.
Väldigt nyfiken stänger ja dörren och öppnar packetet. En höstbukett med en vacker röd ros och annan blomma som inte min icke gröna hjärna vet vad den heter och röda vackra höstlöv möter mej. Ett kort hänger från en stjälk där det står:
"Syster! Du är den finaste jag vet! Puss, syster"

I samma sekund ja läser det börjar ja storböla. Inte på ett "åh va fint och vad rörd jag blir"-sätt utan snarare "jag är så jävla lessen att jag går sönder"-sätt vilket är helt oproportioneligt. Och det slutar inte.

Först 10 minuter senare går det över, och vad det än var som gjorde att jag vaknade på fel sida i morse och som har gjort att jag varit på så otroligt konstigt humör hela dan, så lättade det. Försvann lite grann.

Och vad är lärdomen av detta? Att man aldrig är så ensam som man kanske intalar sig? Eller att den där systern minsann ibland vet mer än vad man tror?
Vardagen kan fan va både sotig och alldeles klar på samma gång ibland

Sol, tidig morgon och att ta av ett gips

Klockan ringer och Morgonpasset i P3 sätts på på radion. När man vaknar kvart i 7 på morronen som student (som har svårt att gå upp i tid) blir man (jag) lite chockad.
Men när jag sen finner mej själv promenerandes upp för Svingen i morgonsolen som trots höst är varm mot kinden kan jag inte låta bli att njuta. Och herre ge va mycket folk det är som cyklar och promenerar så tidigt! Efter över 4 år har jag liksom glömt hur det är att varje vardag kliva upp tidigt och ta mej till skolan/jobbet som börjar kl 8.

Bla bla, iaf, varför ja va uppe var för att ta av gipset. Det var absolut inte en lika trevlig upplevelse som jag trodde att det skulle va. Ömt, inte kunna räta ut armen och inga muskler kvar var inte så sköj. Men luft mot huden har aldrig varit så skönt! Kände syret t o m genom hooden. Och mina små armhårstrån jublade!

Nu ska jag till sjukhuset igen för att få se röntgen plåtarna och få höra en läkare som säger a) att det har växt ihop fint och att jag nu ska börja använda den b) att det ser för jävligt ut och att ja behöver gips i 2 veckor till c) att jag behöver en akut operation eftersom det har växt ihop fel.

Mn lilla robotarm och jag kommer om 24 min få veta om vi kan bli vi igen, eller om armen fortfarande ska vara ett dött ting som hänger vid min kropp. Spiieennandä

uME bro´s on da club motherfuckers!! be there or be square

Ikväll är det dags för uME bro´s igen på NH, Umeå.

Efter en paus är vi nu tillbaka, mer sugna på att spela grym musik än någonsin förut!

Och har du tänkt önska Five, nått R´nB aktigt, Britney eller nått jävligt *dunk-dunka-dunk*, don´t bother to be there.
Punk, Rock, Hardcore, Ska, Oldies och Reggae är det enda som spelas. Mööööjligtvis lite pop...

antisemiter in my ass (läs mellan raderna)

ja, vad ska man säga? jag tycker det är kul att de kallar svenskar för antisemiter bara för att en artikel i aftonbladet visade att israeler tog muslimska organ och sålde dessa (eller hur det nu var. exakt hur är ointressant här)

de har verkligen lyckats skapa en stat som ingen vågar att kritisera över huvudtaget eftersom alla då är rädda att bli kallade för antisemiter

vilket annat land har den statusen?

Det är när ett land inte kan inspekteras utifrån som det sannerligen blir farligt. När landet själv får avgöra vad som är rätt och vad som är fel. När staten kan strunta i FN och hela världen sticker huvudet i sanden för att slippa se folkmord. Historien upprepar sig. Och är det några som borde ta del av folkmords smärta, av förföljelse och av att vara så kontrollerade av några andra så att de kan bli utrensade utan att någon direkt lyfter på ögonbrynet så är det väl judarna?

När ska det kollektiva dåliga samvetet ta slut? När ska förföljelsen av Palestinierna ta slut? När ska världen sluta att oroa sig för att bli kallade för antisemiter?

Just in case att någon skulle bry sig och vilja skriva upp hur jag mår just nu...

Jag tror jag har svinis.

Dock, eftersom jag är hypokondriker, så har jag redan haft den 4 gånger. Men denna gång är det lite annorlunda. Varm panna, kalla händer, snurrig, trött och ont i ögonen. Lägg till bruten armbåge och ingen jävel, inte en enda djävul, kan inte tycka synd om mej.

Dessutom! (ja, det kommer mera...) Syrran far till Ryssland imonbittida.

Detta betyder att om detta nu slår ut ordentligt så kommer jag ligga här... Alldeles utslagen och ensam, och tycka sjukt synd om mej själv!

Livet e hårt mot dom hårda, som Linnan ibland uttrycker det

Att ha psyke som en guldfisk = lycka

Jaha, så har jag nu halvlegat i soffan hela kvällen... igen.

Armen har krånglat och skavt mot fulgipset (det är verkligen gräsligt hemskt fult, uppklippt och illgrönt me bruna tejpbitar över) och jag har tittat på en medelmåttig film.

För det är lite så ens liv ser ut, inte sant? Medelmåtta, lite smärta och tid som bara rinner som sand mellan ens fingrar utan att man märker det eftersom man under tiden befinner sig i en påhittad verklighet som egentligen går att komma ifrån om man bara trycker på off-knappen.
Men det gör man ju inte, eller hur?
Nä huvva om man skulle råka komma åt den där knappen som skulle göra att man uppfattade mer av det liv man hade, som skulle få en att märka vad som pågår och därmed få ångest över att det inte var ens handling som var medelmåttig utan hela en själv.

Jag har valt att lägga hela mitt psyke i en främlings händer. Vad resultatet blir av detta är svårt att förutse. Det enda jag vet är att jag hoppas hon kommer att lyckas få mej till å trycka på den där förbannade knappen.

Dagen då man, som vanligt men ändå inte, är beredd på det värsta eftersom världen är skit

11 september.

Behöver jag säga så mycket mer?
Förmodligen om jag känner världen och dess befolkning rätt, dock tyvärr inte världen som läser här. Borde ha varit så, men verkligheten är aldrig så som den borde vara.

Ja, idag är jag inåtvänt bitter. Utåt sett ser jag nog ut som vanligt, jag kommer säkert inte ens att yttra särskilt mycket bittra saker idag. Det sitter i hjärtat istället. Fast på ett okej sätt.

Nog om mej. Mer om den pissiga världen.

Händelser 11 september:

1857: Ett nybyggartåg blir massakrerat av mormoner utanför Salt Lake City.

1922: Brittiskt mandat proklameras i Palestina.

1962: Mauro Scocco, svensk låtskrivare, "musiker", föds

1973: En militärjunta, ledd av Augusto Pinochet, störtar Chiles president Salvador Allende i en militärkupp.

1981: Dylan Klebold, Amerikansk massmördare, mannen bakom Columbine Highschool massakern, föds

1985: Två tåg frontalkolliderar i portugisiska Alcafache och fattar eld. Uppgifterna om antal omkomna varierar mellan 45 och 150.

1988: Det svenska punkbandet Imperiet gör sin sista spelning på Ritz i Stockholm.

2001: Dagen då västvärlden vände sig ännu mer från Mellanöstern och alla människor där blev dömda till terror, död, diskriminering och trakasserier. Allt på grund av några idioter båda sidor och skitpolitik.

2003: Sveriges utrikesminister Anna Lindh avlider till följd av de skador hon har tillfogats i ett knivöverfall dagen innan.

2009: Emma sitter på sin kammare och känner bitterhet i hjärtat och dagen är inte ens slut.

Oh what a happie daaaaay oh happy day

Idag fick jag en 20% anställning som kulturanalytiker för ett projekt i Nordmaling kommun.

Anställning innan examen är kung.

Jag är glad.

Och självklart måste jag skriva det både här och på fejjan. Man måste säga det själv för ingen annan kommer att göra det. Och skriker man inte ut det i facking cyper spejs så finns det inte. Är allt som räknas nu för ti´n när allt går på data, som vännen Karl har förklarat.

Därför:

Tjohooooooooooooo

Bruten arm

Ja, precis som rubriken avslöjar har jag brutit armen.. Armbågen för att vara mer exakt. Därför blir det verkligen inte skrivet nått här nu. Sjukt lamt att skriva det mesta med bara högerhanden. Lat? Självklart men palla bry. Jag är trött, jag är funktionsnedsatt och det är galet synd om mej. And that is that.

En annan det är sjukt synd om är syrran. Pga mitt lilla handikapp kan ja inte diska, laga nån avancerad mat eller duscha själv. Därför jobbar hon nu för 2 i vissa avseenden trots att jag försöker vara så lite i vägen som möjligt.

Så. Ja. På den vägen ere!