Att döma andra

Sitter på en restaurang i Gbg. Klockan är över tio på kvällen och jag och min kollega har precis kommit med tåget. Vi har slunkit in på ett ställe för att få i oss lite käk innan läggdags.
Då kommer han in, Den Ensamma Mannen.
DEM beställer en kopp kaffe, ett glas vin och en bit morotskaka. Bruden som jobbar låter så där äckligt jävla astrevlig på rösten men ler inte, varken med munnen o framför allt inte med ögonen. Klockan är efter tio en torsdagkväll och jag kan förstå henne, men ändå tänker jag "Var iaf trevlig mot DEM, ser du inte hur ensam han är ändå utan ditt bidrag till avsky och utanförskap"
ja det är så jävla äckligt. För när jag ser den här mannen stå vid en disk, lite vilsen och förvirrad och väntar på sin morotskaka och vin, då har jag redan målat upp hans livssituation och jag har redan "förstått" att det är synd om han.
Vidriga Emma Bergman har kommit fram till att hon kan "tycka synd om någon" bara baserat på att ha iakttagit i 2 minuter vid en helt vanlig situation en torsdagskväll då en man, kanske på väg hem från jobbet, bestämde sig att unna sig lite gott, lugnt och skönt alldeles själv. Jag vet inte ett skit om DEM.

Att "tycka synd om" måste vara bland det mest stigmatiserande som finns. Skämmes!

Tänkvärt

"Människan har inte rötter. Hon har fötter. Så sluta fråga mig varifrån jag kommer. Fråga mig vart jag är på väg."
Edna Eriksson