Folkkök och sång

På söndag är det Folkkök med temat Norrland. Måste fara dit då!

Och sen en liten barnvisa jag o min kära mor bråkade lite om när jag var nere i Halmstad. Nu har jag beviiis för att hon sjöng fel och jag iaf var inne på rätt spår! Tar här versen som passar bäst i dagens nåland:

Titta ut titta ut en minut! Titta ut titta ut en minut!

Vilken årstid är det nu? Kan vi svara jag och du?

//: Jo, det är vinter och snö,

det är is på var sjö,

vinden den blåser så kall.://

Ha!

Att vara icke-ilska

Jag är inte arg längre.. Eller, alltså, missförstå mej rätt, jag är inte arg på det där arga-hela-tiden-sättet som jag varit så länge som vilket ändå har varit bra för mej. Men det är bland annat därför jag inte kan sända radio längre, har liksom inte de direkta aggressionerna längre som måste komma ut. Detta skapar för mej en liten identitetskris. Ok att den är bra, men det är alltid konstigt att gå igenom en sån.
För mej är det konstigt att komma på att jag går och ler för mej själv över inget speciellt trots (!) att det snöar, blåser, är skitväder och min Ipod som går på "blandning" har satt på någon halvtaskig låt.
Missförstå mej rätt igen, jag kommer aldrig sluta att vara arg och förbannad över samhällets djävulskap som t ex det faktum att jag lever under ett kvinnoförtryck gentemot patriarkatet, att människor diskrimineras dagligen, att personer tar sig friheter mot mej och andra som de inte har rätt till etc. Såna saker kommer jag alltid att vara arg över och skrika högt om.
Men all den där ilskan som jag gått och burit på länge har någonstans på vägen runnit av mej. Den, då jag letar efter saker jag kan bli förbannad över. Då jag går in på Aftonbladet bara för att jag vet att där kommer jag hitta nått jag kan svära högt över. Då jag pratar och umgås med idioter och sätter mej själv i situationer då jag vet att jag bara kommer bli irriterad och nedtryckt. Någon gång la jag liksom av med det utan att direkt reflektera över det. Tills idag när jag var på väg hem från skolan och kom på att jag var glad trots vädret (som jag förklarade här ovan). Att istället för att se killen som bar på en förpackning med en ny dator som en miljöförstörare, fruktansvärd konsumtion och ett finger i ögat på fattiga etc så såg jag en sjukt nöjd snubbe som längtat efter en ny dator efter att den andra hade kraschat med alla hans bilder och dokument på. Chockerande!
Att, som jag o syster pratade om häromdagen, kan tycka om människor inte för att de ska ge mej personligen några förmåner, utan bara för att de är bra och för att man vet att de me tycker en själv är bra.
Men vad ska man göra hela dagarna om man inte är arg längre? Vad ska jag nu prata om med folk? Man kan ju inte prata om och vara arg över härskande sociala normer som drar ner folk i skiten hela dagarna med sina vänner. Då kommer de ju bli less på det istället.
Identitetskris... fast på ett bra sätt kanske... Eller så bara lurar jag mej själv och är fortfarande arg egentligen.. vi får la se.

Konstig känsla

Att sätta sig och läsa akademiska böcker inte för att man måste, inte för att den står som kurs litteratur, utan för att man vill och man har tid och lust för det... För mej är det totalt främmande, men sjukt härligt!
Det är förhoppningsvis så här livet efter skolan kommer bli.
Självklart vill jag ju liksom läsa det vi måste eftersom jag vill läsa det programmet som jag vill, men det är ändå ett måste ord som strular till det hela.
Bara härligt att läsa om ungdomskultur, förebyggande arbete och kulturanalytiska ämnen en torsdag för att man har lust. En underlig men fantastisk känsla. Som jag nu ska återgå till istället för att bli apatisk framför tvn, datorn eller i sängen bara stirrande framför mej i ett ångestladdat tillfälle. Nä, istället ska jag mysa ner mig i fåtöljen. Ibland har man det fan bra ändå

Hum

Den viktigaste matchen gick åt skogen.. Den prestigefyllda matchen mellan HBK o Hammarby. Men men, det är bara att gratulera Bajen till att nu igen va bäst i sthlm, och är det några som borde vara det så är det ju dom.

Inatt har det snöat här. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Syster var hur lycklig som helst. Jag är mer skeptisk.

Och alla lämnar Ume lite titt som tätt numera. Jag var ju precis borta i 16 dar, Malen ska vara borta i 2 veckor, Linnan far till Ö-vik i helgen o syrran far ner till Halmstad nästa onsdag. Tack och lov kommer alla tillbaka iaf, och det är alltid någon kvar.

Konstigt hur själv man kan bli trots att man inte är ensam. Min kropp saknar en annan kropp som man bara kan sträcka sig efter och röra vid. Ruffsa lite i håret, bli ruffsad i håret. Men det är så verkligheten ser ut. Det är så det är. Inget att tjaffsa om.

Tillbaka igen då rå

Tillbaka i Umeå, mörkret o kylan, men även värmen från syster, vänner och mina egna saker, min egna säng!

Under min flumresa upp hit (jag håller på o läser en sån där bok ni vet som man blir sjukt påverkad av hur man pratar, tänker och skriver) så skrev jag ner lite flyktiga tankar eller saker jag såg, kom på, funderade över. De redovisas nedan:

Varför är det vänstertrafik för tågen när de möts?

Eftersom jorden faller mot solen långsamt långsamt, kan det inte vara så då att vår galax faller mot en annan galax och att vi någon gång kommer stoppas?

Söta och coola ungar e söta och coola i ungefär 30 minuter, sen blir de monster...

Man åker förbi en helvetes massa träd när man åker tåg, och få hus och annat roligare.

Jag skäms när mina skor är nya eftersom de är så vita, så då skitar jag ner dom. Men vissa håller sina vita så länge det bara går..

Undra om det skulle vara värt att aldrig älska och vilja vara med någon så att man slapp mista någon, för till slut kommer alla mista alla.

Ja, det kan vara ensamt att åka tåg, men man hinner fundera över en massa saker som är helt meningslösa och just därför härliga att fundera över...

Blogg-paus

Som ni som ibland råkar ramla in på min fantastiska blogg kanske har märkt så är ja lite frånvarande just nu.. Beror på att ja hänger i Malmö..
Har inte så mycket tid till att uppdatera här. Det är mest film, chibbe o kramar som gäller för tillfället. Låter så äckligt sockersött så man vill spy och är väl det med antar jag. Men e ganska gött me..
Drack precis min första bärs på 3 veckor... Första alkoholen över huvudtaaaget på 3 veckor.. Fantastiskt.. Har inte hållt uppe så länge sen ja va typ.. 14... Mcus sa att han inte kände nån annan som inte hållt uppe så länge på så många år, men ja tar det som en komplimang.. tror ja...
Gott som fan var det iaf... GOOOOTT va det.. Kändes som att hela kroppen stannade upp, kollade var det för grejs som rann ner och JUBLADE! kanske inte levern, men resten... Mmmm, det va galet gött!
Nu ska ja hjälpa pojken att diska... Plikten kallar att betala för sin vistelse..
Återkommer nog när ja e tillbaka i Umää...

Tur ja e student

Jag fattar inget av lågkonjukturen. Förstår inte hälften av vad de säger på ekonominyheterna, förutom att man ska vara kraftigt bekymrad... eller?
Mina studieskulder ändras ju inte.. Men mina aktier och fonder är totalt fucked. Kanske kommer mat o sånt bli dyrare, kanske hyran höjs och vem vet om det kommer bli ännu dyrare att fara ner t Halmstad till sommaren...
Men det är väl ungefär så mycket jag fattat. Trots att man pratar om det överallt, det är ständig rapportering på nyheterna, DNs hemsida och vart man än tittar.
Är det lönt att bry sig? Det finns väl ändå inget jag kan göra.. eller?
Som mitt ex från när jag gick i 9:an hade sagt "Låt inte ditt stackars huvud bry sig om det där..". Hm

Lamt

Min tid i Halmstad fuckar sig lite.. Huvudvärk igår, stress över att tentan inte blir klar så att jag bara kan vara ledig, praktikens icke existens och en vilja att kunna hänga me föräldrarna utan att känna någon annan stress o press har gjort denna vistelsen annorlunda mot vad ja hade tänkt mej.
När jag insåg att jag t o m fräste åt snälla mamma o pappa imorse för att jag inte fick studiero och paniken bredde ut sig, så bad jag om ursäkt, tog mitt pick o pack o gick till biblioteket.
Sitter här nu, tittar ut på ett höstigt grått regnigt Halmstad och får inte studiero här heller. Kan ha o göra med att denna tentan är den sämsta jag skrivit i hela mitt liv, och att den inte ens går att rädda om jag ens försöker. Därför är det egentligen dags att bara skriva de sista orden och sen lägga ner.
Drygt 2 dygn kvar här bara, sen är det dags för Malmö. Känns som att det trots allt blev för lite tid här.. Kanske får fara tillbaka någon mer dag på vägen tillbaka norrut,,,
Inte för att jag har en superlängtan än till Nåland. Har ingen direkt önskan om att stanna här eller i ofs. Men känner inte heller att ingen av dom här platserna passar mej. Kanske kan jag som det ser ut nu stanna precis vart som helst eftersom inget direkt lockar eller olockar. Konstigt.
Önskar jag hade nått vettigt och skoj att skriva om, eller en konkret tanke eller fundering som skulle va iaf lite halvkul att läsa om, men sorry dudes, det är så här lam min hjärna är för tillfället.

2 cm kortare

Tack vare en enorm smäll igår är jag nu kortare.. Men vi ska inte gå händelserna i förväg..
Igår for jag från Umeå ner till Halmstad.
Min resa började med att jag inte fattade grejen med att checka in via internet och hur (och egentligen VAD) man sen skulle göra på sjävla flygplatsen..? Fick veta av en förbipasserande flygplansplatsvärdinna (kan inte se snyggt ut på ett visitkort) att jag var tvungen att hämta ut mitt egna boardinpasskort-grejs. Så medan jag förvirrat gick ur kön till lämna-bagaget-grejen passade jag på att fråga hur det egentligen skulle bli i sthlm...? Skulle de kunna fixa så jag slapp hämta ut min väska från planet för att sen checka in den igen på nästa flyg? Hade ju bara 25 min på mej, men hade Sista minuten biljett, d v s två olika biljetter. En från Ume - sthlm, en annan sthlm - Ängelholm. Och nej, självklart kunde de inte fixa detta, "men du kan ju ta din väska, full med spray, mousse, schampoo, överfallsspray och annat smått o gott som du då måste slänga, som handbagage!" Jahaja... bara att rensa skiten...
Väl inne i vänta-på-att-få-gå-ombord-på-flygplanet-rummet, fick jag höra att flyget redan var 10 min försenat. Detta betydde att ja nu bara hade 15 min på mej att byta flyg i sthlm!! Och tiden bara krympte. Väl sittande på flyget var jag så uppstressad av att missa flyget i sthlm att ja satt och slog med handen på låret, bytte ständigt sittställning och suckade högt över säkerhetsvisning som ändå ingen bryr sig om. Kände hur mina svettkörtlar började överproducera äckelsaker, och den übersnygga killen i lika snygg brun skinnjacka som jag började vända sig bort från mej. Väste mellan tänderna "flyg nu då för faaan" och nått måste hört mej, för planet började röra på sig..
Hela vägen till sthlm satt jag och djup andades för att försöka slappna av. Dock totalt meningslöst. Pulsen låg på ungefär 340 slag i minuten och jag tyckte att vi flög ooovanligt långsamt. Väl 12 minuter från att landa ropade flygvärdinnan ut de gater som vi alla hade bråttom till. Detta har ja aldrig varit med om förut på ett flyg. Plötsligt kändes det som att man satt på ett tåg där de ropade ut "Ni som ska till göteborg med flyget som går 20.55, skynda skynda till gate 41. Ni som ska till Ängelholm 21.05 skynda nästan lika mycket som göteborgarna men till gate 42. Ni som ska..."
Där slutade ja lyssna. Det enda som for genom mitt huvud var "42 42 42 42" och jag kände adrenalinet spruta ut i kroppen.
Väl på marken tar det ju alltid en liten stund innan dörren öppnas. De måste satt nytt rekord i fixa-fram-trapp-grejen, för det tog en ministund. Dock under denna ministund insåg jag att übersnygga killen satt o småglodde på mej, icke på ett charmigt sätt, utan bara ett "jävla stressade psyko" sätt eftersom jag satt och småhoppa på mitt säte. beredd att flyga upp när folk väl hade börjat flytta på sig i gången (självklart satt jag vid fönstret). "Har du klocka på dej?" frågade ja därför för att han skulle förstååå att ja inte var flygrädd eller kissenödig eller nått, utan helt enkelt var en av dessa som hade helt sjuuukligt bråttom ut.
Kom ut i gången, slet åt mej min väska så hårt att den gick sönder, slängde bort nån jävla halsduk som nån lagt över min datorväska ("den är min" sa snygga killen "oj, ehh, tihi, förlåt" sa illaluktande för-sent-att-göra-ett-gott-intryck-men-försöker-ändå-tjejen) och spraaang ut ur planet, genom gaten, ställde mej blickstilla för att orientera mej och började springa mot min nästa gate som var 15 gatear bort (här funderade ja över om det kanske var nån som trodde att jag var jagad eller nått, för folk såg lite oroliga ut. Det är aldrig kul att se nån se farlig och stressad ut på en flygplats!). Men jag hann. Jag HANN till min gate!
In i nästa plan, helt svettig och varm och äcklig, och självklart hade jag en plats lääängst bak i planet. Så tryckte mej igenom den smalaste plan-mitts-gången jag nånsin sett med min datorväska hoppandes mellan sätena bakom mej i takt med min gungiga gångstil så alla på vägen fick den på sig, satte mej ner, och började andas normalt vilket jag inte hade gjort på ungefär 2 timmar.
Spänningshuvudvärk men iaf så småningom hyffsat normal puls.
En stillsam 50 minuter lång resa till Ängelholm. Satt och småmyste när *KABOOOM*, nyutexaminerad pilot skulle landa för första gången i dens liv.. Andra gången i mitt liv som detta händer. Folk som sov vaknade med all sannolikhet. Kommentarer runt omkring mej "Men jösses Amanda" "Herre ge" "Vad fan var det där?". Min kommentar till grannen "Hurra vi lever!" och "Ja, där blev man 2 cm kortare". Dock ingen direkt respons. Ryggraden pressades ihop så mycket att det kändes som att man aldrig mer skulle kunna stå som en vettig människa. Men jag levde, och jag var framme!
Pappa väntades i terminalen. Kram och mys och "vilken tur du hann me planet" och klapp på rygg.
Färd till Halmstad i ny bil "Kan du känna ny-bil-doften?" och samtal hem till mamma unisont "Vi åker racerbil hem!".
Så.. Nu är jag här. Med krypa upp bredvid mamma i hennes säng när man vaknat, frukost och katt-kel, lunch hos måmå & måfa, promenad och nu en sovande trött mors andetag i rummet bredvid.
Lätt värt gårdagens jävla kallebalik...

Emma-tid

Detta råkade bli till en dag då ja knappt gör nått vettigt alls. Har bara städat undan liiiite grann. Inte dammtorkat eller dammsugit eller nått sånt seriöst. Nä, verkligen bara plockat undan lite. Ingen skola blir det heller.
Men fy fan vilken skön förmiddag jag haft. Kollat bloggar, lyssnat på musik, ritat världens snyggaste Darth Vader t Elof på facebooks graffitivägg, kommenterat lite hitan o ditan på olika bloggar, fixat min Ipods spellista som jag hade tröttnat på, spelat Cinematic Orchestras nya skiva super högt trots bakisgrannar, diskat undan de saker som annars skulle vara en enda stor växt av konstiga saker när jag kommer tillbaka om 1½ vecka, tittat på de få löv som hänger kvar på trädet utanför mitt fönster och funderat på om alla kommer ligga på marken när ja kommer hem igen (utan att medvetet försöka komma fram till nått svar) osv. Jag har helt enkelt haft söndag. Sen kvart i 8. Drygt 5 timmar kvar tills flygbussen går. Då ska ja hinna med en promenad me Elof och en liten träff me systeryster. Väldigt stressigt! Inte.

Jag märker att jag hinner fundera på saker jag har glömt bort att fundera på. Som allt som är dåligt med könskvotering (jag känner att jag måste vara heeelt på det klara med mina argument där eftersom folk ofta frågar om detta när de "feministiska-diskussionerna" ploppar upp på fester där man inte känner nån), varför jag är (om jag är så) fascinerad över ungdomar och identitet, genusteorier, jämställdhetsarbete och HBT-frågor, vad exakt det är jag gör och varför, varför jag nu åker söderut trots att jag inte har råd med mina små CSN-pengar som redan är borta.
Det är skönt. Det är nyttigt för mej. Äntligen har jag tid att komma underfund med mej själv igen och varför jag är som jag är och tycker som jag gör. Varför jag blir arg på vissa människor, känner sorg över andra och hopplöshet över den tredje. Vilka det är som gör mej glad, vilka jag blir imponerad av, vilka jag vill sitta och prata med för evigt.
Plötsligt känns inte hösten i sig själv lika jobbig. Detta kan nog gå ändå.

Tidig söndag

Om 13 timmar kommer jag befinna mej i Ängelholm. Där blir jag upphämtad för att sedan fara i bil till Halmstad till föräldrar, bror och katt. Som alltid känns det lite konstigt så här innan man ska fara, lite omöjligt att förstå liksom... Men tack o lov missar ja korridorsmötet ikväll. It will be tjaffs!

Igår kväll gjorde jag ett nytt rekord! Jag har aldrig gått och lagt mej så tidigt en lördag förut utan att ha varit sjuk. 21.15 stängde jag av datorn, la mej i sängen o läste. 22.14 släckte jag lampan o somna. Vaknade nu kvart i 8 av mig själv. Utvilad, skön i kroppen och lite förvirrad över vilken dag det var. Helt sinnessjukt, men jag mår bra av det. Kroppen, hjärnan och allt där emellan känns mjukt, utvilat, rofyllt, ostressat. Imorgon har jag haft 2 vita veckor. Ska nog fortsätta ett tag till.

Igår var det 37 pers som läste min blogg. Eller 4 som gjorde det flera gånger. Men jag undrar sååå vilka dessa är!

Nu ska ja städa mitt rum lite, packa min väska och vara i stort sett klar, så ja vid 12 kan fara t skolan o fix lite grejer. Fy fan vilken geek ja känner mej som. Hur de nu känner sig... Om dom finns..

förresten..

Är det inte underligt att man benämner sin partner som "flickvän" eller "pojkvän"? Just ordet "vän" och det könsbestämmande precis innan blir ju lite underligt. I ett heterosexuellt förhållande förutsätter det att man inte har några andra vänner av det motsatta könet, och vice versa i homosexuellt förhållande..
Just thinking..

Underliga tankegångar

Jag tror jag behöver bli uppfångad.
På vilket sätt detta skulle ske vet jag inte. Inte heller av vem. Om det ens är någon. Kanske skulle det räcka med musik eller en fin personlig gåva. Kanske skulle ett sms göra susen.
Kanske jag inte ens behöver bli uppfångad. Det kanske skulle räcka med en kopp te med precis rätt person. Kel i nacke och sova med arm runt sig. Eller resan söderut imorgon kväll. Eller sedan resan tillbaka till Umeå och inse att det är här jag ska vara. Om det är så.
Ikväll krävs det inte mycket. Åt något håll.

Schizo-paper

Helvetes skit. Jag fattar inte vad mina lärare vill att jag ska skriva egentligen i mitt paper!!? Jag fattar inte vad de exakt vill att jag ska bevisa att jag har fattat, för i varenda bok jag läser så är den kulturanalytiska tanken och blicken grundämnet, och det kan vi ju redan! Och att fixa ihop alla dessa böcker som handlar om olika saker men ändå samma, och sedan applicera dom på ett helt annat objekt eller organisation, ja det kan ju inte bli annat än totalt jävla schizo!
Jag fattar typ inte mitt eget paper. Jag fattar inte vad det är jag försöker visa på. Jag fattar inte vad exakt det är jag ska skriva för att de ska förstå att jag är bra och har läst!
Helvete me...
Men vi sitter här iaf, jag o Malen, på universitets biblioteket en lördag (!!) och är sjukt jävla duktiga. Alltid nått man kan klappa sig på axeln för sen ikväll och känna att man gjort bra. Även om reslutatet i sig själv kommer bli skit...
Ja, detta arbetet kommer verkligen bli skit dåligt. Men va fan, för att få Godkännt krävs det ju typ att man bara lämnar in ett papper där det är nerkraffsat lite grejs...
Bara för det är dom säkert extra hårda denna gången... Fan me

Arrghh

Jag försökte fan tidigare idag. Jag försökte verkligen ordna så jag skulle kunna fara ner t söder redan ikväll. Packade t o m en väska full med smutstvätt direkt från tvättkorgen på ungefär 4 minuter samtidigt som jag pratade i telefon och gjorde mej mentalt förberedd på att slänge mej i en taxi till flygplatsen.
Det gick inge bra. Jag sitter ju fortfarande här, började leta efter resor imon istället men insåg 45 min senare att det inte var någon idé. Ibland kan man inte få allt som man vill.
Det jag DOCK kom fram till var att helvete vad snåla alla flygbolag är, förutom SAS faktiskt! Ingen annanstans finns det ungdoms eller studentpriser, utan en biljett ungefär 129 mil söderut kostar nästan 3000 kr!! För vaaad?!! En översminkad flygvärdinna som ler stelt, en torr bulle man får köpa för 45 spänn och en illaluktande gubbe som granne i försmå säten. Nej tack jäkla flygbolag! Och visst, man kan säga: Ja men ta tåget rå!! Ja, det kan man ju göra om man alltid känner för att fram och tillbaka på en vecka åka runt 27 timmar tåg och buss... Men jag är faktiskt lite för ego och för lat för detta, därför tar jag en flygresa ner och tågresa hem denna gången... också..
Men ja, så sitter jag alltså här, ska snart gå o lägga mej eftersom jag ska vara duktig flicka och för första gången nånsin vad jag kan minnas, en lördag gå till universitetet för att plugga, läsa och skriva. Vad tusan har hänt med tösen? En stark övertygelse om att åka söderut, få fysisk kontakt och lite ömhet ska rädda henne från nått..? Kanske det. Räcker som anledning för mej iaf. Men inte fan far jag imon för det... Skit me

Hundar...

...kan vara ett av de äckligaste djuren nånsin.
Det hund-människor trooor är att när hundar viftar på svansen så är de glada.
Vad det egeeentligen innebär är att de sprider ut anala-partiklar i luften som ska göra att man på lukten kan känna att dom är dom och ingen annan liten hund.. Så man inte blir förvirrad när man kommer hem liksom och undrar om det verkligen är ens egna hund som står där..
Dessutom äter de upp andras och sitt eget bajs, de ska alltid lukta i ens skrev när man ska hälsa, de slaffsar när de äter och kan inte tvätta sig själva. En blöt hund luktar fruktansvärt otroligt äckligt, och de har ingen som helst hyffs.
En katt däremot har olika läge på svansen för att visa deras humör. En katt med svansen rakt upp när man kommer hem, hälsar. När den är neråt bakåt med en liten böj på slutet, visar katten att den går runt och är nöjd med liver o s v. De gräver ner sin skit, utom möjligtvis "ledar-katten" om de är många i samma hushåll, som då bara gräver ner det lite grann. De kelar mot ens ben istället för att lukta i skrevet när de ska hälsa och visa att de tycker om en, de äter väldigt sofistikerat och tvättar sig själva (vilket kan vara ett argument att de skulle vara äckliga, men deras saliv och mun blir rent på 4 sekunder). En katt blir inte blöt.

DESSUTOM är katter coola. En hund kan du lära att sitta, ligga, spela död. Den tycker om dej för att du säger åt den att göra det.
En katts kärlek måste du förtjäna, annars kommer den antingen strunta i dej eller klösa dig. Vill den inte ha mer kel går den sin väg. Och säger du "kom hit" ger den dej fingret, vänder sig om och svansar därifrån. Självständig, stolt och livsälskare. Vad mer kan man begära?

Ja, detta var bara ett litet inlägg i den katt vers hund debatten jag har märkt är väldigt utbredd här på internet. Iaf i min värld! I min alldeles egna internet-värld. Så låt mej va

HBK - Hammarby

Nämen, vad är det jag seeeer?
Ligger Halmstad före Hammarby?!!
Inte helt chockerande i ofs eftersom jag sagt hela sommaren att HBK alltid blir kick ass på slutet och därmed oftast klättrar som fan i slutet av säsongen...
Men nöjdare än vad jag är just nu kan man knappt va, eller vad säger du Mcus?
Och dessutom DIF e före... ajajajaj! Men där löser det sig nog, tror du int?
Ja, jag vet att det sitter minst en väldigt sur person just nu i Malmö, och en väldigt nöjd och glad person i Umeå. Som det kan gå, som det kan gå....

Hörde jag ett Halmstad? HALMSTAD!

"Toppen är vårat HBK, toppen dom vita och dom blå svänget, i bollklubbsgänget när hela laxastan till Örjan skall gå. Toppen är vårat HBK, toppen är när dess kvastar gå stilen och lagprofilen är det som gjort dig till klubben med go. Bakom dig vi ställer så gärna upp, om så allsvenska eller cup. Du alltid kan räkna med vårt stöd, såväl i framgång som motgångens nöd. I toppen ska ligga HBK, proppen den åker alla på glansen, och elegansen är adelsmärket för vårt HBK"

Röda rummet

Att sitta i Röda rummet och försöka läsa ger en mycket mer än bara akademisk kunskap. Man får även en väldigt klar bild över hur folk mår och i vilken årstid man befinner sig.
Överallt runt om mej nu sitter folk och snörvlar, nyser, hostar, andas högt p g a igentäppta näsor och huttrar till. Man kan känna att folk är lite rastlösa och mår inte så bra eftersom ett ständigt ljud av hur folk skruvar på sig, vilket innebär att tyg mot tyg som gnids mot varandra och detta ger ett ganska irriterande ljud, är konstant. När det är så här tyst som det är i Röda rummet så blir alla små små ljud så himla påtagliga, och om man inte kan hålla total koncentration på läsningen utan istället börjar lyssna efter dessa små irriterande ljud, ja då är man körd. Man hör, förutom de ljud jag redan räknat upp, hur folk häller upp kaffe (detta gör en kissenödig) går runt (vilket betyder att man kan höra om den har klackar eller mjuka skor) drar och flyttar stolar (visar på rastlöshet och obekväm sittställning) och ett ständigt prassel från böcker, anteckningsblock och plastpåsar med medtagna mackor eller dylikt. Ibland kommer det även in folk som omöjligt kan viska verkar det som. Folk med riktig basröst som viskar, men som i mina öron bara blir ett jobbigt muller. Och så finns det såklart människor som sitter och skriver på sina datorer, som jag gör nu, och som man hör det här jobbiga klipperi-klappret ifrån...

Dags igen..

Jaha då var det dags igen för tenta. För första gången denna terminen sitter jag på universitetet för att förbereda mej inför att kunna börja skriva den individuella tentan, och med det menas att ja "fusk-läser". Inte fuskar... bara fusk-läser. Jag ögnar igenom de böcker ja måste använda mej av, letar efter ett ämne jag kan skriva om, funderar över vilken profillitteratur jag ska ha etc.
Just nu sitter jag och systeryster vid restaurangen på Universum (vilket ödmjukt namn de kom på för denna byggnaden förresten... verkligen) och ser ut över en parkering där det är mycket liv och rörelse. Detta är bra, har man nått att vila ögonen på medan man så att säga "funderar"... Eller egentligen bara tar fusk-pauser.
Om jag nu är riiiiktigt riktigt duktig kan ja fara söderut på fredag kväll eller så. Nått jag fortfarande inte är säker på att jag ska göra, men förmodligen. Mor min ligger ju på sjukan tills imon, o sen ska hon vara hemma och kurera sig, så tänkte det kunde va mys att hänga lite med henne och Pricken o pappa när han är hemma. Få vara lite dotter och liten ett tag... Inte helt fy skam.
Men nä, istället för att skriva här, och istället för att sitta och titta på den buss som stannat här utanför och folk med packning håller på att äntra och därmed fundera över vart de ska fara, så kanske jag skulle ta tag i läsandet. Så jag kan va så där duktig som jag ju vill...
Tjo!

Hörrven?

Snart dags för mys ute i korridorsköket me fika o meningslöst tv-tittande me Pontus, Anton o Malen. Dock sänds Idol bara på fredagar numera! Det som var vår tradition att titta på bara på tisdagar!!! WTF?!!

Jag är alldeles frusen o hemsk.. Linnans kommentar "Du har fått hörrven".
Vad som riktigt menas med detta är det bara norrlänningar som vet verkar det som.

Skit

Vad jag önskar att jag hade ett badkar som jag nu skulle kunna krypa ner i...
Bubbelbad, god bok, mysbelysning och få ligga där hur länge man vill o orkar.
Istället blir det tråkig dusch där ja måste tvätta mitt hår i kallvatten på grund av mitt jävla löshår. Inget som lockar, men ack så illa tvunget.
Sen ska jag banne mej gosa in mej i mjukiskläder, tända ljus, dricka en kopp te och försöka läsa... igen. Här är mörkt nu. Trots inga moln på himlen. Så sjukt deprimerande

Kanske no more Bitterfittan i radion..

Idag pratade jag med programchefen för studentradion om att ja kanske inte kan lira mer.. Känner att ja har så galet mycket att tänka på me skolan nu, och att det bara blir en press och stress me programmet som gör att det inte längre e kul att sända.. Känns trist på nått sätt, men vad ska man göra..? Kanske sända varannan vecka istället? Återstår att se.
Iaf blir det inget program idag och heller inte förmodligen nästa vecka eftersom jag förhoppningsvis då kommer befinna mej i Halmstad. Beror lite på hur det går med gruppuppgiften och sån skit.
Men detta betyder ju istället att bloggen förhoppningsvis kommer vakna till liv lite igen, att det blir mer skrivet här i samma anda som förr, då detta var mitt forum för att beklaga mej över all skit. Hoppas verkligen på det...
Nu ska ja försöka sätta mej och läsa i fåtöljen (önskar det var PÅ Fåtöljen i sthlm!!!) utan att bli less och typ decka. Har suttit i skolan i 6½ timme idag, vilket för vissa är inget men för mej är det huuuur mycket som helst inför en vanlig tenta.... allt är relativt, sådeså

Jag vet

Jag skrev för typ 1 timme sen att jag inte skulle blogga så mycket längre.. Och istället känner jag för att skriva hela tiden.
Det är väl det som är mitt problem. När jag väl bestämt mej för att strunta i nått, sluta me det eller bara bestämt mej för att ja, nu är det slut, ja då vill jag inget hellre än att göra just det jag inte får. Likt en jävla tonårs-revolt-fylld-unge, fast inte mot nån maktgrej utan bara mot mej själv...
Jävligt underligt. Likt den här dagen har varit jävligt underlig. Jag har pendlat hela tiden mellan "ja bryr mej inte" till rosenrasande arg till lite lessen till glad till förbannad till viljan att bara vara ensam till att vara med massor med folk till.. Ja, ni förstår. Eller du... som läser...typ
Jag gillar inte när det känns som att folk leker lite med en. Speciellt inte när man egentligen förstår att de förmodligen inte gör det utan det är en själv som är totalt jävla labil bara. Jag gillar inte när jag förstår att jag tror att allas värld snurrar kring mej. Likt en tre-åring som inte fattar att folk man ser i t ex en bil har ett annat liv som man inte vet nått om.
Ja fan, jävla skit dag som e grå o trist o regning o kall o jävlig... Och så ska man om ett par timmar sitta nyduschad o snygg bland folk o vara social utan alkohol som gör en glad. Detta kommer ju gå åt helvete, det behöver ju inte ens nån berätta för mej. Fan me

Sms-hetts

Om 10 sms har ja skickat 10.000 sms från min telefon.
Sicko?

I en tid...

.. då saker måste prioriteras, då kanske det är fel att skriva blogg, att känna hettsen över att försöka vara intressant, fundera ut saker folk skulle bry sig ens det minsta om, ständigt kolla bloggtoppen så att iaf någon ensam liten varelse läser...
Det kanske är dags att sluta sända radio så jag slipper sitta och panikskriva på söndagar och måndagar, känna en gnolande stress o panik under veckorna att ja måste hitta saker ja kan prata om. I ofs är världen helt sjuk, så inspiration får man ju lätt. Men det är det där sista, att tänka ut hur jag ska kunna vidare utveckla detta störda, så folk pallar lyssna på det. Vet inte om jag pallar mer.
Kanske är det dags att sluta vara så förbaskat bitter, ta sig i kragen och göra nått åt saken istället för att bara anse att allt är världens och samhällets fel. Inse att jag kanske har en liiiiten del i det hela att ja inte pluggar som jag ska, städar som jag bör, tränar som jag måste, äta vettigt som kroppen kräver. Visst är mycket av det samhällets fel, men bara till en viss gräns. Efter det är det faktiskt min så att säga "fria vilja" (haha, sicket skämt) som styr.
Varför skulle detta räcka att lägga av med när jag även skulle kunna sluta med att bry mej så förbannat över små saker..? Jag skulle lika gärna kunna, nu när jag ändå är inne i förändringens tid, sluta vara trevlig mot folk jag inte bryr mej om, sluta försöka få saker att gå ihop som ändå inte kommer fungera, sluta mäta mej runt magen eftersom jag är dömd att ha en liten plutmage som vissa ändå gillar (kanske inte jag, men andra, och det är ju DET som är det viktiga.. lärde ja mej på högstadiet).
Jag skulle kunna sluta beklaga mej på hösten och istället acceptera att jag inte kan göra nått åt att solen snart kommer dö. Jag skulle kunna börja ta till vara på det jag vill, på det jag tycker om, på det som betyder saker. Sluta göra saker bara för att folk förväntar sig att jag ska göra det, tycka det, säga det, vara så. Åt helvete med alltihop. Åt skogen med blogghets, radiostress, pluggångest, samhällsproblematik man ändå inte kan göra nått åt, bitterhet och skit.
Det är ingen positiv tid som väntar. Istället är det en "gör det du bör och du kommer må liiiite bättre....kanske" tid som kommer.
Det är iaf värt ett försök.. eller?

Vita veckor..

I måndags började mina 2 vita veckor. Jag ska börja med 2 veckor, kanske att det blir en månad, återstår att se. Och ja, jag kommer förmodligen tjata helt jävla galet mycket om detta.. Har redan lyckats nämna det typ 200 ggr för mina vänner, och de är redan less. Vilket jag självklart mer eller mindre struntar i. Jag kommer behöva säga det, diskutera högt varför det är bra, hur mycket pengar ja förhoppningsvis kommer spara osv. för att klara detta bättre. Förstår hur drygt det kommer vara för dom att lyssna på det, men men... Det är ju mina vänner så någonstans i deras undermedvetna förstår de nog.
Idag blev det först EPP, där jag drack Pepsi Max. Sen blev den en spontan miniförfest hos mej, jag kollade på och ska nu städa undan ölburkar. Är schleten efter dagens duktiga plugg, så gick inte med ut, men det var väldigt trevligt. Helt ärligt är jag faktiskt inte ens sugen på bärs. Värre kommer det nog dock bli imon då vi ska på Scharinska på punk-spelningar. Men men...
Som sagt gott folk, var beredda på mycket tjat om detta. Vitt i mitt liv... Det är tufft. Inte tufft som i coolt utan som i jobbigt. Som i "icke naturligt beteende". Jag tror inte ja ska kalla det "vita veckor". Vet dock inte vad jag skulle kalla det istället. Förslag någon?

Det slog mej

Det var längesen någon skickade en låt till mej som beskrev nått för mej, som handlade antingen om mej eller nått jag borde göra/fundera över/känna/veta.
Jag saknar Stella då. Och sätter på skivan jag en gång för ganska exakt tre år sedan fick av henne.
Jag tänker tillbaka på då jag fick smset "Lyssna på Run med Snow Patrol" av en annan, och mitt svar var "Bright eyes - Haligh, haligh, A lie, Haligh"
Jag minns de gånger jag gått in i en skivaffär, frågat efter en specifik låt med nått band jag inte vetat om förut, och expiditen har fått leta upp den och sen sett mej stå med feta hörlurar vid disken och antingen börjat le eller gråta eller båda samtidigt.
Jag funderar över hur fint det var när jag skickade Gravitation av Kent till Toff och insåg att det var över men hur glad han skulle bli. Så himla längesen.
När jag fick ett kuvert med en bränd skiva som var bara till mej precis när jag hade flyttat till Umeå, och jag stängde in mej och lyssnade på den i timmar.
Jag saknar musik-skickar-kärleken
Senaste musik-skickar-kärleken ja skickade. Detta är kärlek på allvar för mej

Ordentligt höstrusk

Så jag tar min bok, myser in mej i min pläd ner i fåtöljen, tänder lite ljus och lyssnar på regnet som stänker mot rutan.
Ikväll blir det inga funderingar har jag bestämt. Ikväll blir det bara jag och världen på andra sidan av bokens sidor.
Så fuck off världen, ikväll bryr jag mej inte.

Funderingar

Jag är inne i en period då jag har en massa att fundera över, men ingen ork till att göra det.
Mina beslut tas ofta väldigt spontant. Flytten till sthlm när jag var 19 bestämdes på ett par dar och sen gjorde jag det bara utan boende, jobb eller nått annat som väntade. Lika så med tillbaka till Halmstad och sen Umeå. Jag började läsa KA efter ungefär 2 dagars funderande, vilket betydde 4 års studerande istället för 6 månader. Färga håret svart eller blont eller rött eller klippa av det, alltid en spontan handling på stan.
Så nu när jag därför har saker som jag på riktigt inte bara KAN göra, utan faktiskt måste fundera över, ja då blir jag knäpp. Ändrar mej hela tiden, kommer på andra lösningar som jag sen förkastar, bestämmer mej, bestämmer om, lägger mej under täcket och har rå ångest.
I natt kom jag på att jag kanske skulle ta och fara ner till Halmstad och läsa nästa kurs på distans. Just för att få lite distans t Ume, vara tvungen att läsa eftersom jag inte skulle kunna gå på föreläsningarna och sen kunna känna mej duktig bara för att jag vatt på skolan i 3 timmar utan att ha gjort nått utan bara druckit kaffe o snackat skit. Jag tror det skulle bli aaaas tråkigt i Halmstad, ingen o hänga me, ingen o diskutera med, ingen man så där vardagligen naturligt skulle träffa... Det skulle bli sketa jobbigt och hemskt och ensamt och tragiskt. Men jag tror jag måste få distans till det jag har för att just fatta vad det är jag har.
Ja, om jag bara i så fall skulle kunna fara imorron... Så ja slapp fundera över det. Eller hade kommit på det senare. Malens kommentar på det hela: Ja men du kommer ju inte fara ner o stanna där så länge, det vet ju jag.
Nä, hon kanske har rätt.. Men jag måste nog komma på det själv tror jag... Det är nästan läskigt hur seriöst jag funderar över detta...
Eller, ligger under täcket och har rå ångest över det...