Idag är det den 14 december. Det betyder att det var den 13 december igår. Alltså Luciadagen.
På högstadiet, under alla de lussekonserter vi gjorde där på skolan, alla de gånger det blev supervarmt i luciatåget eftersom alla ljusen snodde syret, alla de gånger jag satte mig ner under själva framträdandena eftersom jag höll på att svimma, det var lögn. Jag har alltid avskytt att bara försvinna i en grupp av människor när jag står på scen. Så att sätta sig ner mitt i en sång var mitt sätt att få den uppmärksamhet jag ansåg mej förtjäna. Folk blev ju liksom oroliga över de levande ljusen, de långa håren och en person som bara försvinner i mängden. Och sen när hon, alltså jag, dök upp igen andades många ut av lättnad. Det hade gått bra. Ja, såklart, jag mådde ju toppen hela tiden.
Jävla skitunge till att hålla på. Tur att man har växt upp numera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hahahahahahahaha!// Edlunds jänta
Haha!!! Älskade kära syster! Jag var tvungen å läsa högt för Kixi. Jag visste det! Att du är en trollunge alltså...och snacka inte om att ha vuxit upp. du ska ju ha uppmärksamhet till och med när JAG står på scenen nu för tiden!!! PUSS!
Skicka en kommentar