Japp, åter igen vill jag citera Petter och exakt samma citat dessutom, med brist på fantasit
"Det går bra nu, kompis det går bra nu"
Shit helvetes jävlar JAG FICK MITT DRÖMJOBB!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Och någon som inte är så insatt tänker säkert "eh, ja, du skrev det i fredags.. redan glömt?"
Men nu är det ju liksom inte DET jobbet jag snackar om.
Nä, jag är så jävla vidrig så före jag ens tagit examen så fick jag två jobb på en och samma vecka. Två jobb!!! Båda som projektledare, både involverar etnicitet-frågor och framförallt ungdomar. Jag menar, hur jävla insane är inte detta?!!
Jupp, men nu är det så. Jag ska bli projektledare för Ungdom mot Rasism´s projekt MAKT (Mer Antirasism Kommunalt, Tack!)
Jag ska flytta till Kristianstad inom en månad för att därifrån resa runt i hela Sverige, engagera och peppa ungdomar till att bilda UMR-lokalgrupper och få tjänstemän & politiker att satsa på dessa ungdomar. Mina arbetsuppgifter i stort..
Jag tror jag blir toooookiiiiig av lycka!!
Det finns dock ett paaar små gråa moln (som dock ständigt puffas på eftersom jobbet är så fantastiskt); Flytta ifrån Ume 4 månader innan ja tänkt = flyttprocessen har liksom inte riktigt börjat och jag är inte riktigt redo, alla andra kommer att vara kvar här o kunna hänga me varann när de vill, jag ska flytta till en ny stad där ja inte känner en käft, det finns saker här som precis har börjat som jag hade viljat se vart det (om det) slutade, jag kommer att sakna min Ume-familj så mycket att jag kommer bli gråhårig. Syster, Linn, Malen och the crue. Va fan ska man säga liksom? Det är ju dom som betyder mest i mitt liv just nu. Och så ska jag bara flytta ifrån allt?! Känns konstigt.
Men det löser sig. Det måste det. Det kommer det. Jag tvingar det till att bli bra.
TJOHOOOOOOOOOOOOO KRISTIANSTAD HERE I COME!!
(förneka ångesten förneka ångesten)
torsdag 28 januari 2010
måndag 25 januari 2010
En ignorant jävel till allt jag lärt mig
Den där kunskapen som sitter i våra ryggrader, ska man ifrågasätta den?
Just nu gör jag det. Just nu är jag en påstridig sate som inte lyssnar till den där rösten inom mej som säger att man ska vara safe, att man inte ska ta de där dum-riskerna och att man absolut inte ska handla på impuls.
Nej nej, man ska ha lärt sig av tidigare misstag, man ska ha förstått konsekvenserna av att göra det där som man vill men inte borde. Att det blir skit då, när man gör vad den där fjärilspirr-saken i magen säger, när man går på känsla och inte vetskap.
Ja, straffet har jag fått förr och kanske får jag det igen.
Men jag vill inte leva efter regler som finns bara för att de funkar! Jag vill kunna säga, skriva, skrika det där som jag vill berätta och göra, utan att det ska förstöra allt.
Det finns en konstant rädsla nu. En rädsla jag försöker med all min styrka att hantera. Jag lyckas ganska bra, hittills. Men det har ju inte gått nån tid än, så det säger ingenting egentligen... och jag vet om det, men är ignorant. Jag är fan ignorant mot hela mitt rädda lilla jag som ligger där inne någonstans med en massa kunskap och erfarenhet som jag inte vill veta av. Ja, fan, jag skiter i dig nu. Det får bära eller brista. Lever man safe, på rutin och lyder den där fjantrösten som viskar "var försiktiiiig, passa diiig, tänk efter före" så går man under förr eller senare, eller så lever man ett tryggt långt liv utan några gyllene dagar som varvas med becksvarta, och jag vet vilket jag föredrar.
Ja, nu är det dags för en skimrande brudjävel som gör det hon känn för. Om det går åt helvete och jag faller behöver ja inte vara rädd, jag har redan landat där en gång och mjukat upp landningspunkten. Så jävla illa kan det inte gå en gång till.
Dags att hoppa och se ifall vingarna bär. Med risk att låta pretentiös. Som vanligt när man menar allvar.
Just nu gör jag det. Just nu är jag en påstridig sate som inte lyssnar till den där rösten inom mej som säger att man ska vara safe, att man inte ska ta de där dum-riskerna och att man absolut inte ska handla på impuls.
Nej nej, man ska ha lärt sig av tidigare misstag, man ska ha förstått konsekvenserna av att göra det där som man vill men inte borde. Att det blir skit då, när man gör vad den där fjärilspirr-saken i magen säger, när man går på känsla och inte vetskap.
Ja, straffet har jag fått förr och kanske får jag det igen.
Men jag vill inte leva efter regler som finns bara för att de funkar! Jag vill kunna säga, skriva, skrika det där som jag vill berätta och göra, utan att det ska förstöra allt.
Det finns en konstant rädsla nu. En rädsla jag försöker med all min styrka att hantera. Jag lyckas ganska bra, hittills. Men det har ju inte gått nån tid än, så det säger ingenting egentligen... och jag vet om det, men är ignorant. Jag är fan ignorant mot hela mitt rädda lilla jag som ligger där inne någonstans med en massa kunskap och erfarenhet som jag inte vill veta av. Ja, fan, jag skiter i dig nu. Det får bära eller brista. Lever man safe, på rutin och lyder den där fjantrösten som viskar "var försiktiiiig, passa diiig, tänk efter före" så går man under förr eller senare, eller så lever man ett tryggt långt liv utan några gyllene dagar som varvas med becksvarta, och jag vet vilket jag föredrar.
Ja, nu är det dags för en skimrande brudjävel som gör det hon känn för. Om det går åt helvete och jag faller behöver ja inte vara rädd, jag har redan landat där en gång och mjukat upp landningspunkten. Så jävla illa kan det inte gå en gång till.
Dags att hoppa och se ifall vingarna bär. Med risk att låta pretentiös. Som vanligt när man menar allvar.
lördag 23 januari 2010
Shit pommes
Jäklar vilket samtal vid nio, vilken dag på stan me brudarna, vilken mysig fika me systeryster, vilket sjukt samtal vid halv fem, vilken galen korrefest, vilken spelning på scharren, vilken trevlig utveckling, vilken insane efterfest, vilken lessen malin me datorn, vilken trevlig utveckling, vilken snopen avslutning, vilka härliga nya planer.
Det var en riktigt, riktigt, riktigt jävla bra dag igår. 22 januari 2010 går till historien som den mest innehållsrika, härliga, sjuka och fantastiska dag.
Merci alla inblandade.
Nu ska jag med tungt huvud, runda ostabila fötter och ett icke-pepp dra upp till Kalle och plugg. Mindre kul men ett nödvändigt ont. Ikväll blir det nog dock sweet life igen. Längtar
Det var en riktigt, riktigt, riktigt jävla bra dag igår. 22 januari 2010 går till historien som den mest innehållsrika, härliga, sjuka och fantastiska dag.
Merci alla inblandade.
Nu ska jag med tungt huvud, runda ostabila fötter och ett icke-pepp dra upp till Kalle och plugg. Mindre kul men ett nödvändigt ont. Ikväll blir det nog dock sweet life igen. Längtar
fredag 22 januari 2010
Dagen som jag kommer att minnas som dagen då jag fick mitt första ordentliga jobb
Japp, fredagen den 22 januari 2010 kommer vara dagen jag alltid (tills jag blivit senildement vill säga) kommer att minnas som dagen då jag fick ett samtal där personen på andra sidan luren sa
"Jag vill härmed erbjuda dig tjänsten som projektledare för projektet FAS. Detta eftersom vi fann dig mest kompetent, driven och engagerad. Vi skulle med nöje även ge dig ytterligare 25% arbete utöver de 75% som tjänsten egentligen erbjuder för att du ska kunna vara på hemmet för flyktingungdomarna och lära känna dessa. Dessutom hoppas vi, precis som du beskrivit din vision, att vi i framtiden kommer att kunna utveckla projektet till att innefatta de flesta ungdomar i kommunen"
TJIHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
Har inte riktigt förstått det än. Sitter istället och försöker lägga upp en plan på hur jag på snabbaste sätt ska kunna ta körkort eftersom det egentligen krävs, men de har förbisett det om jag bara lovar att ta en intensivkurs så att jag får det snart. Så mycket vill de ha just mig att min blivande chef ska övertyga kommunchefen att det ändå ska anställa mig.
Today is a good day
Jag är livrädd inför jobbet. Jag känner mig osäker och faktiskt skräckslagen. Men med en övertygelse någonstans i bröstet att det ändå kommer att gå bra. Att jag kommer att klara det med stöd från de involverade organisationerna, vänner och familj.
Ikväll blir det champagne för vännerna. Och ett fett jävla smil på mina läppar.
Och åter igen, jag säger som Petter: Det går bra nu
"Jag vill härmed erbjuda dig tjänsten som projektledare för projektet FAS. Detta eftersom vi fann dig mest kompetent, driven och engagerad. Vi skulle med nöje även ge dig ytterligare 25% arbete utöver de 75% som tjänsten egentligen erbjuder för att du ska kunna vara på hemmet för flyktingungdomarna och lära känna dessa. Dessutom hoppas vi, precis som du beskrivit din vision, att vi i framtiden kommer att kunna utveckla projektet till att innefatta de flesta ungdomar i kommunen"
TJIHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
Har inte riktigt förstått det än. Sitter istället och försöker lägga upp en plan på hur jag på snabbaste sätt ska kunna ta körkort eftersom det egentligen krävs, men de har förbisett det om jag bara lovar att ta en intensivkurs så att jag får det snart. Så mycket vill de ha just mig att min blivande chef ska övertyga kommunchefen att det ändå ska anställa mig.
Today is a good day
Jag är livrädd inför jobbet. Jag känner mig osäker och faktiskt skräckslagen. Men med en övertygelse någonstans i bröstet att det ändå kommer att gå bra. Att jag kommer att klara det med stöd från de involverade organisationerna, vänner och familj.
Ikväll blir det champagne för vännerna. Och ett fett jävla smil på mina läppar.
Och åter igen, jag säger som Petter: Det går bra nu
tisdag 19 januari 2010
Heja heja heeejjaaaaa
Imorgon (onsdag) vill jag att alla som gillar mej ens lite och gärna ser att det går bra för mig (trots om jag någon gång gjort dom orätt, om dom tycker det är drygt när det går bra för andra eller trots att man tycker jag är en mallgroda) ska hålla tummarna för mig.
Imorgon mellan 8 - 18 (!! I know, det kan inte stämma) ska jag på jobbseminarium. Jag ska hålla en redogörelse på 20 minuter med hjälp av Powerpoint i stort sett varför dom ska anställa just mig.
Jag tragglar, jag skriver om, jag pratar, det blir för långt, det blir för kort, det blir bra, det blir dåligt.
Tänk om man ska sitta där och lyssna på alla andra arbetssökares redogörelser också?!! Och ba tänka "fan, vafö va inte jag så smart" eller "åh nej, hon/han har tänkt samma som jag!" eller "jag kan lika gärna åka hem eftersom jag i jämförelse suger"... Ja, för i detta fall finns det ju endast negativa resultat.
Fan, jag är redan så sjukt nervös. Jag blev så nervös på vägen hem från bussen idag att jag spontanköpte en kavaj för 600 spänn på MQ som jag hoppas ska göra att jag ser så proffsig ut som jag egentligen är men inte ser ut i mina urtvättade svarta jeans, min piercing och mina dreads. Får se det som en investering i framtida jobb eller nått.
Det grymma är att alla jag pratat med som jag tänkt mej som samarbetspartners eller personer jag vill timanställa för en föreläsning eller liknande, ALLA har blivit pepp och sagt ja till att jag kan använda deras namn imon som framtida (om JAG får jobbet vill säga) kompanjoner :D En del har t o m lovat att komma gratis bara för att de tycker det låter så bra!!! Galet ju
Ja, så istället för att sitta här och försöka bli av med min nervositet och som istället bara bidrar till att öka den eftersom jag skriver om den, så ska jag nu babbla mitt föredrag ett par gånger till.. Ja, imon ska det gå bra!!! Har jag redan bestämt :)
Imorgon mellan 8 - 18 (!! I know, det kan inte stämma) ska jag på jobbseminarium. Jag ska hålla en redogörelse på 20 minuter med hjälp av Powerpoint i stort sett varför dom ska anställa just mig.
Jag tragglar, jag skriver om, jag pratar, det blir för långt, det blir för kort, det blir bra, det blir dåligt.
Tänk om man ska sitta där och lyssna på alla andra arbetssökares redogörelser också?!! Och ba tänka "fan, vafö va inte jag så smart" eller "åh nej, hon/han har tänkt samma som jag!" eller "jag kan lika gärna åka hem eftersom jag i jämförelse suger"... Ja, för i detta fall finns det ju endast negativa resultat.
Fan, jag är redan så sjukt nervös. Jag blev så nervös på vägen hem från bussen idag att jag spontanköpte en kavaj för 600 spänn på MQ som jag hoppas ska göra att jag ser så proffsig ut som jag egentligen är men inte ser ut i mina urtvättade svarta jeans, min piercing och mina dreads. Får se det som en investering i framtida jobb eller nått.
Det grymma är att alla jag pratat med som jag tänkt mej som samarbetspartners eller personer jag vill timanställa för en föreläsning eller liknande, ALLA har blivit pepp och sagt ja till att jag kan använda deras namn imon som framtida (om JAG får jobbet vill säga) kompanjoner :D En del har t o m lovat att komma gratis bara för att de tycker det låter så bra!!! Galet ju
Ja, så istället för att sitta här och försöka bli av med min nervositet och som istället bara bidrar till att öka den eftersom jag skriver om den, så ska jag nu babbla mitt föredrag ett par gånger till.. Ja, imon ska det gå bra!!! Har jag redan bestämt :)
lördag 16 januari 2010
Att lätta hjärtat och få all kärlek tillbaka
Igår tog jag upp det.. Den där sanningen som kan bli sann alldeles för snart.
Om jag får jobbet i Kristianstad, eller NÄR eftersom jag har bestämt att jag ska få det, är det slut på Ume-familjs-vistelsen. Jag gjorde detta klart för mina två bästa igår. Det var nog bra... Att det kom lite så här på förhand, men det kanske var dumt att det blev på förfest och krogen. Men är väl klassiskt om nått antar jag.
Iaf utbröt detta nått alldeles otroligt fint. Kärleksförklaringar fram och tillbaka, kramar, pussar och en framtidsplanering som liknar sånt man gjort tidigare men som denna gång verkligen känns som ett konkret framtidsarrangemang.
Vi ska alla tre i framtiden flytta till Göteborg.
Japp! Familjen kommer att återförenas någon gång i framtiden i Götet, och vad förslags födelsedagspresent skulle kunna vara finare än en sån överenskommelse?
Detta lugnade mig till den milda grad att jag inte längre kände mig lika förvirrad, ångestladdad eller förfärad inför "the break up". Vi kommer att lösa detta eftersom vi gillar varann, behöver varann i våra liv och inte kan tänka oss ett liv utan varandra.
Fy fan va fint det är med riktiga vänner
Om jag får jobbet i Kristianstad, eller NÄR eftersom jag har bestämt att jag ska få det, är det slut på Ume-familjs-vistelsen. Jag gjorde detta klart för mina två bästa igår. Det var nog bra... Att det kom lite så här på förhand, men det kanske var dumt att det blev på förfest och krogen. Men är väl klassiskt om nått antar jag.
Iaf utbröt detta nått alldeles otroligt fint. Kärleksförklaringar fram och tillbaka, kramar, pussar och en framtidsplanering som liknar sånt man gjort tidigare men som denna gång verkligen känns som ett konkret framtidsarrangemang.
Vi ska alla tre i framtiden flytta till Göteborg.
Japp! Familjen kommer att återförenas någon gång i framtiden i Götet, och vad förslags födelsedagspresent skulle kunna vara finare än en sån överenskommelse?
Detta lugnade mig till den milda grad att jag inte längre kände mig lika förvirrad, ångestladdad eller förfärad inför "the break up". Vi kommer att lösa detta eftersom vi gillar varann, behöver varann i våra liv och inte kan tänka oss ett liv utan varandra.
Fy fan va fint det är med riktiga vänner
fredag 15 januari 2010
Fredagkväll och en vecka då jag tre gånger blivit påmind om Palestina
En gång av frida som berättade om Shatha och att de pratat i telefon, andra gången systers kompis Stenis som varit i Israel precis och nu ikväll då jag hittade nedanstående bild som är gjord av Banksy.
Man kan inte annat än bli lite nedstämd. och jag vill sannerligen tillbaka dit! Gärna snart. Ett fantastiskt land, ett fantastiskt folk och en fruktansvärd situation.
Så sitter man här då i Sverige, i sin lilla trygga lägenhet i Umeå och beklagar sig över att varmvattnet kommer långsamt i kranen, medan vänner där nere inte har nått vatten alls eller blir förgiftade av sitt vatten eftersom Israeler pissat i deras vattencisterner. Man har det fan bra ibland
Man kan inte annat än bli lite nedstämd. och jag vill sannerligen tillbaka dit! Gärna snart. Ett fantastiskt land, ett fantastiskt folk och en fruktansvärd situation.
Så sitter man här då i Sverige, i sin lilla trygga lägenhet i Umeå och beklagar sig över att varmvattnet kommer långsamt i kranen, medan vänner där nere inte har nått vatten alls eller blir förgiftade av sitt vatten eftersom Israeler pissat i deras vattencisterner. Man har det fan bra ibland
onsdag 13 januari 2010
Lite stulet från nära väns blogg (ursk) och nått som gjorde mej lite smålycklig så här på morronkvisten
En gång framröstad som världens bästa låt genom tiderna... Och jag kan inte annat än hålla med. Speciellt i dessa tider då livet verkar gå ganska bra trots all stress, press och panik...
Och den här hittade jag i en ungdomsarbetsrapport imorse... och den gjorde mej lite glad
(Om svårt att se texten i pratbubblan så står det:
Ehuru jag praktiskt må framstå som en 17-årig piercad punkare så är jag teoretiskt nästan vuxen och borde följaktligen behandlas i enlighet med detta)
Och den här hittade jag i en ungdomsarbetsrapport imorse... och den gjorde mej lite glad
(Om svårt att se texten i pratbubblan så står det:
Ehuru jag praktiskt må framstå som en 17-årig piercad punkare så är jag teoretiskt nästan vuxen och borde följaktligen behandlas i enlighet med detta)
tisdag 12 januari 2010
ujujuj
När jag var hemma i Halmstad över jul hittade jag lite gamla bilder från när jag bodde hemma, fyllde 20 o lite sånt, så förde över det till min externa hårddisk. Och nu hittade jag nedanstående bild.
Den är tagen på ett Indie-rave i sthlm i december 2005 tror jag det var. Hyffsat svart och svår, men fucking gorgeous om man frågar mig. Ser i och för sig rätt knarkad ut, men lite skit under naglarna får man ju stå ut med.
Den är tagen på ett Indie-rave i sthlm i december 2005 tror jag det var. Hyffsat svart och svår, men fucking gorgeous om man frågar mig. Ser i och för sig rätt knarkad ut, men lite skit under naglarna får man ju stå ut med.
Nått som ska läggas till på min meritlista.... eller äntä!
En av mina främsta och mest skarpa egenskaper är att när jag har en massa saker jag verkligen inte vill men måste göra, så är jag expert på att dra ut på tiden, hitta en massa andra saker jag "bara måååste" kolla upp och finner en plats i mitt undermedvetna där jag för ett par timmar glömmer det jag verkligen måste göra.
Så istället för att göra de saker som kommer få mej att må bättre och vara mindre stressad, så gör jag det som jag tycker är rätt så kul eller som helt enkelt gör att jag glömmer bort tiden, och så tänker ja "efter detta ska jag ringa de där samtalen/skriva ihop det där dokumentet/läsa den där boken"... men det gör ja inte...
som nu... skriva blogg? Emma, what the hell!
Så istället för att göra de saker som kommer få mej att må bättre och vara mindre stressad, så gör jag det som jag tycker är rätt så kul eller som helt enkelt gör att jag glömmer bort tiden, och så tänker ja "efter detta ska jag ringa de där samtalen/skriva ihop det där dokumentet/läsa den där boken"... men det gör ja inte...
som nu... skriva blogg? Emma, what the hell!
måndag 11 januari 2010
Nämen se på fan där han går
Jag mår bisarrrrt bra just nu av någon anledning.
Va inte orolig, självklart finns det fortfarande orosmoln på min himmel... Not to worry. Men det är ändå nått jäkligt bra över mitt liv just nu.
Och då kommer den där rädslan och ångesten. Att om det är bra kan det bara bli sämre. Sann pessimist vettö.
Men jag tänker för en gångs skull inte gå den vägen, utan istället försöka njuta trots mina skavanker och brister.
Ja, jag visste det. År 2010 är fan ett bra år! Trots att jag bara äger en eftermiddag den 14 juni, eller hur var det J?
Tjo!
Va inte orolig, självklart finns det fortfarande orosmoln på min himmel... Not to worry. Men det är ändå nått jäkligt bra över mitt liv just nu.
Och då kommer den där rädslan och ångesten. Att om det är bra kan det bara bli sämre. Sann pessimist vettö.
Men jag tänker för en gångs skull inte gå den vägen, utan istället försöka njuta trots mina skavanker och brister.
Ja, jag visste det. År 2010 är fan ett bra år! Trots att jag bara äger en eftermiddag den 14 juni, eller hur var det J?
Tjo!
lördag 9 januari 2010
En lycklig tid förmodar jag
Ja, vad säger man? Inte skrivit på riktigt länge nu igen. Men har heller varken haft lust, tid, ork eller ens tänkt på det. Detta skrivs mest i nån slags dåligt samvete gentemot mej själv och en icke ork till att vänta ännu längre... av någon anledning..
Syster, snö och promenad i solsken har präglat den här dagen. Sannerligen en sån där systerdag som vi har alldeles för sällan då vi småpratar, skrattar, är tysta, äter gott, förstår varann utan och innan utan ord, sover lite när den andra är vaken och vakar, är där för varann och gör varann gott utan ansträngning.
Ume känns inte så kul, inte skolan heller för den delen. Vill börja jobba nu. Då underlättas livet lite när man får reda på, som jag fick igår, att jag kommer att bli kallad på arbetsintervju snart. Mucho bra. Och nått jag kommer att glädjas åt, även om jag inte får jobbet/jobben (?). Det betyder nämligen att jag är ett steg närmre slutet på skollivet. Dock orolig att jag stressar bort för mycket. Alla säger ju att detta kommer att vara en tid man kommer att tänka tillbaka på och minnas som en fantastisk tid. Hoppas det, men inte att det är den MEST fantastiska. Då har jag misslyckats.
Äh, enough. Nu ska jag sticka på min mössa och titta på film i tyst sällskap med min syster. Och inget stör
Syster, snö och promenad i solsken har präglat den här dagen. Sannerligen en sån där systerdag som vi har alldeles för sällan då vi småpratar, skrattar, är tysta, äter gott, förstår varann utan och innan utan ord, sover lite när den andra är vaken och vakar, är där för varann och gör varann gott utan ansträngning.
Ume känns inte så kul, inte skolan heller för den delen. Vill börja jobba nu. Då underlättas livet lite när man får reda på, som jag fick igår, att jag kommer att bli kallad på arbetsintervju snart. Mucho bra. Och nått jag kommer att glädjas åt, även om jag inte får jobbet/jobben (?). Det betyder nämligen att jag är ett steg närmre slutet på skollivet. Dock orolig att jag stressar bort för mycket. Alla säger ju att detta kommer att vara en tid man kommer att tänka tillbaka på och minnas som en fantastisk tid. Hoppas det, men inte att det är den MEST fantastiska. Då har jag misslyckats.
Äh, enough. Nu ska jag sticka på min mössa och titta på film i tyst sällskap med min syster. Och inget stör
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
