Att vandra i skogen och vilja kräkas

Häng i Halmstad och söndagsutflykt. Vi for säkert en 4-5 mil för att åka till ett supermysigt fikaställe och te-bod som ligger mitt ute i skogen. Gött som attan.

På vägen hem bestämde vi oss för att plocka blåbär och leta efter kantareller i skogen. Superhärligt att traska omkring, känna mossdoft och äta nått litet blåbär.

Efter ett tag hoppa vi in i bilen och for vidare. Vi satt alla där i godan ro när jag plötsligt "aoush" och det stack till precis vid musen. Pritty obehagligt och handen for direkt ner för o känna vad det kunde ha vatt för nåe. Och nått satt där. Eller snarare någon. En äcklig liten jäfla parasit!! Även kallad fästing!

Arrghhrksd fy fan va diskussting! Och självklart i mitt sällskap ren o skär paniiiik! Jag blev som en liten fem-åring o skrek "arrhg va äckligt!! aaaaAAAaargh va äckliiiigt!! AAAARRRGGHH VA ÄCKLIGT!!" eftersom ju mer ja tänkte på att den satt där, desto vidrigare tyckte jag det var. Det hela slutade med att vi fick stanna bilen vid kanten av vägen, mamma fick kliva ur bilen och medan jag tittade åt ett annat håll ryckte hon loss den med en rysning.

Efter det kliade det på mej överallt. Mamma hittade en liten på sin hand som sprang omkring. Senare hittade vi en till på henne som satt i pannan.

Vi hann inte mer än hem förrän jag o pappa stod i underkläder och undersökte varandras ryggar, armhålor, knäveck efter dessa små fruktansvärda djur. Morsan tyckte vi var hur töntiga som helst, men skit samma. Tack o lov hitta vi inga fler. In i duschen, skrubba hela kroppen och trots detta kliar det på mej fortfarande.

Jag, tönt? Jajjemen, men i såna här situationer har jag ingen självironi eller självrespekt. Ingen skam, bryr mej inte ett skit vad andra tycker. Paniken tar över och äcklet stegrar sig.

Skog e skoj. not

Det här är tragiskt nog på allvar

And so is this



Kanske osmakligt av mej att lägga upp... Men jag tycker alltihop är ganska osmakligt.
För det första att dom själva lagt upp detta.
För det andra att dom gått på hela bimbokulturen och vill vara några Ebba von Sydow me sina modebloggar som alla skrattar åt.
För det tredje att jag själv sitter och tittar på det något mot min egen vilja eftersom det är skönt att se att någon kommer ha mer ånget över sin fjortisperiod än vad jag någonsin behövde ha. Det vill säga pure evil från min sida.

Men, som jag brukar säga, vem bryr sig *tihi* - för att citera översta tjejen

Helvetet är nära

Solen skiner ute och vad gör man? Jo man sitter i facking rödarummet och stirrar på sin dator som förvandlar min briljanta text till rena rama skiten. Förstår inte hur det går till riktigt.
Alla bara dumpar mej dessutom. Ja, jag tar det personligt när syrran drar på turné, Linn far till ö-vik, Björn jobbar, Petter drar hem o käkar istället för o rymma med mej och Malen vägrar komma upp till norrland.
Det är ju en konspiration mot mej, dä fattar man jö.

Vad fan ska JAG hitta på liksom?

Dessutom kände krypen på sig att jag blivit ensam hemma, för direkt när syrran for imorse kröp dom ut från sina gömmor. Det första jag möttes av när jag klev upp var en stor fet äcklig spindel som skrek "COME ON, COOOME OOOON!" och jäflar vad den fick spö. Helt platt under röd stövel. Moahaha. Don´t ya mäss wäth me!

Nu stänger biblioteket om 30 minuter, och istället för att känna den där paniken över att jag bara tagit en massa pauser sen jag kom hit (först lunch, sen solpaus ute bara 5 minuter efter lunch, sen fylla på vattnet, sen prata i telefon, sen prata med Petter som lämna mä) och jag bara varit här allt som allt i 2½ timme, så längtar jag tills de ropar ut på sin stapplande engelska "the lajbrary closes novv, wälkom bakk tomorrovv att najn!"
Se you then motherfuckers, kommer jag att skrika ut. Inom mej.

Dekadens!