...är här och pratar en massa och fort. Inte underligt eftersom hon far till Palestina imon på praktik.
Jag blir mer en iakttagare och tyst. Dricker öl och känner mej orolig men ändå lugn. Jag tror det hade varit mer oroligt om jag for. Hon är ju iaf stabil och lugn. Det är bra.
Lilla söta foffis i Palestina.
Min älskling långt härifrån.
Åh vad jag är avis och stolt och orolig och lugn och glad och ledsen och trött och pigg och syster och kompis och en lugn famn och en orolig själ och allt på en gång.
Huvudvärk
fredag 27 februari 2009
Nya hundäään bevisen
Spår utanför vår lägenhet igår när vi kom hem sent
Här viker dom in mot vår dörr, men sedan snabbt igen viker av ut mot vägen. Återigen blev förmodligen den stackars hundäään påkommen, suck, stackaaarn!!
Jaha och vad nu?
Läste precis om vår kära bank Swedbank som har aktier i svartlistade företag som producerar klusterbomber och kärnvapen. Man blir ju lycklig det blir man ju.
PK- och hippiedelen av min hjärna skriker "BYYYT BAAANK" medan studentdelen småviskar "njaaa, dom har ju så bra studenterbjudande..."
Fan me.
Det e la fan me att det ska vara så förbannat svårt att leva bra och rätt. Ska man ta den här striden med eller blir det bara en fis i rymden? tyvärr är det väl så att de flesta inklusive jag själv just tänker "en fis i rymden". Så kanske dags att bryta det o byta bank. För inte fan vill jag vara en del i den världen där jag mer eller mindre är medlem i ett företag som livnär sig på andras död och smärta. Varför måste dom va så jäkla dumma i huvvet? Awrgh, jag blir så less.
Förbannade jäkla skit värld.
men snart kommer syster hit, då blir det lite ljusare för en stund.
PK- och hippiedelen av min hjärna skriker "BYYYT BAAANK" medan studentdelen småviskar "njaaa, dom har ju så bra studenterbjudande..."
Fan me.
Det e la fan me att det ska vara så förbannat svårt att leva bra och rätt. Ska man ta den här striden med eller blir det bara en fis i rymden? tyvärr är det väl så att de flesta inklusive jag själv just tänker "en fis i rymden". Så kanske dags att bryta det o byta bank. För inte fan vill jag vara en del i den världen där jag mer eller mindre är medlem i ett företag som livnär sig på andras död och smärta. Varför måste dom va så jäkla dumma i huvvet? Awrgh, jag blir så less.
Förbannade jäkla skit värld.
men snart kommer syster hit, då blir det lite ljusare för en stund.
torsdag 26 februari 2009
En helt vanlig torsdags eftermiddag
15.40
Har suttit ute i nästan två timmar idag i solen (det vart inte så mycket det där med att bära svart... dock svart hood, räknas det som sorgklädsel?) läst och språkat strunt med Linnan. Vi väntade oss få se hundäään men den kom aldrig.. Insåg precis att jag inte introducerat hundäään här på bloggen och nu är det i stort sett för sent.
Okeeej då en kortis
Hundäään är en söt liten svart krabat som går förbi här ibland. Jag som annars inte gillar hundar gillar hundäään. Varje gång den går förbi o ja eller Linn ser den skriker vi just "hundäään" och den andre kommer farande som ett spjut. Vi har kommit fram till att den är kidnappad och att den söker oss med ögon och själ-slängande-kommunikation, vilket vi självklart känner i våra egna själar. Jag förstår hur psykat detta låter och tänker därför inte berätta så mycket mer eftersom ingen kommer förstå allvaret i detta. Jag vet inte hur många räddningsplaner vi kommit på och hur många gömda meddelanden från hundäään vi har försökt tolka, det hela är mycket problematiskt.
Meddelanden vi fått:
*Ett avslitet koppel som låg i närheten av vår gata
*En mössa med en tecknad katt på som låg "slängd" på ett staket
*Små hundäään tass-spår i snön som liksom riktas mot vår dörr men sedan PLÖTSLIGT viker av precis som att den blivit påkommen
*Hundäään skall från en lägenhet när jag gick till tvättstugan
*Linnan mötte hundäään på gatan och kände då en sinnesnärvaro hon aldrig tidigare varit med om
*Den försvann i 2 veckor, och sen "plötsligt" när jag var ensam hemma gick den förbi "nonchalant" (den vill ju inte avslöja sig för mycket för husse aka kidnapparen, det förstår man ju)
*Ett tickande ljud som vi tolkade som att den knackade med klon på fönsterrutan när vi gick förbi, men vi kunde inte lokalisera vars ljudet kom ifrån
*"husse" och "matte" är ett geekpar, tror dom att vi har gått på. Vi har dock sett igenom deras förklädnad där man ser råbarkade skurkar
osv osv.
Detta lämnar oss aldrig, vi tänker på detta hela tiden och letar ständigt efter nya tecken. Energikrävande arbete, det säger jag bara.
Man förstår ju att det är proffs vi har att göra med som Linnan sa när vi diskuterade kidnapparnas strategier. Rena rama mindgame!
2 veckor kvar av Södertälje vistelsen...
Hundäään, we will save you!!!
Har suttit ute i nästan två timmar idag i solen (det vart inte så mycket det där med att bära svart... dock svart hood, räknas det som sorgklädsel?) läst och språkat strunt med Linnan. Vi väntade oss få se hundäään men den kom aldrig.. Insåg precis att jag inte introducerat hundäään här på bloggen och nu är det i stort sett för sent.
Okeeej då en kortis
Hundäään är en söt liten svart krabat som går förbi här ibland. Jag som annars inte gillar hundar gillar hundäään. Varje gång den går förbi o ja eller Linn ser den skriker vi just "hundäään" och den andre kommer farande som ett spjut. Vi har kommit fram till att den är kidnappad och att den söker oss med ögon och själ-slängande-kommunikation, vilket vi självklart känner i våra egna själar. Jag förstår hur psykat detta låter och tänker därför inte berätta så mycket mer eftersom ingen kommer förstå allvaret i detta. Jag vet inte hur många räddningsplaner vi kommit på och hur många gömda meddelanden från hundäään vi har försökt tolka, det hela är mycket problematiskt.
Meddelanden vi fått:
*Ett avslitet koppel som låg i närheten av vår gata
*En mössa med en tecknad katt på som låg "slängd" på ett staket
*Små hundäään tass-spår i snön som liksom riktas mot vår dörr men sedan PLÖTSLIGT viker av precis som att den blivit påkommen
*Hundäään skall från en lägenhet när jag gick till tvättstugan
*Linnan mötte hundäään på gatan och kände då en sinnesnärvaro hon aldrig tidigare varit med om
*Den försvann i 2 veckor, och sen "plötsligt" när jag var ensam hemma gick den förbi "nonchalant" (den vill ju inte avslöja sig för mycket för husse aka kidnapparen, det förstår man ju)
*Ett tickande ljud som vi tolkade som att den knackade med klon på fönsterrutan när vi gick förbi, men vi kunde inte lokalisera vars ljudet kom ifrån
*"husse" och "matte" är ett geekpar, tror dom att vi har gått på. Vi har dock sett igenom deras förklädnad där man ser råbarkade skurkar
osv osv.
Detta lämnar oss aldrig, vi tänker på detta hela tiden och letar ständigt efter nya tecken. Energikrävande arbete, det säger jag bara.
Man förstår ju att det är proffs vi har att göra med som Linnan sa när vi diskuterade kidnapparnas strategier. Rena rama mindgame!
2 veckor kvar av Södertälje vistelsen...
Hundäään, we will save you!!!
"Åh hjälp det brinner va!"
Vaknar på morron av härlig morgonradio från mobilen. Ligger o småmyser i sängen till P3s morgonprogram i ungefär en halvtimme, då sätter nyheterna igång.
"Fyra bränder uppstod i natt i Södertälje i 4 olika matbutiker. Det betraktas som grov mordbrand men inga ännu misstänka. Willys på Wedaområdet är totalförstört..."
Där hör jag inte så mycket mer. Börjar istället fundera över vars Weda ligger i Södertälje (har ju bara bott här i 5½ vecka..) och kommer fram till att ja, det är ju det Willys som ligger bara 15 minuters promenad härifrån, mitt Willys som jag skulle gått till igår och storhandlat men inte orkade och tänkte därför "jag gör det imon istället". Jag gör det imon istället.... HA jo pyttsan.
Jag hade verkligen planerat att: Jag går upp, klär på mej direkt, tar en morgonpromenad till Willys, handlar gófrukost och lite annat som jag behöver och sen traskar hem igen.
Nu sitter jag här i pyjamas, snopen, utan frukost och bara dyra småbutiker i närheten. No more Willys in da nejbörhood.
Jag ska bära svart idag.
"Fyra bränder uppstod i natt i Södertälje i 4 olika matbutiker. Det betraktas som grov mordbrand men inga ännu misstänka. Willys på Wedaområdet är totalförstört..."
Där hör jag inte så mycket mer. Börjar istället fundera över vars Weda ligger i Södertälje (har ju bara bott här i 5½ vecka..) och kommer fram till att ja, det är ju det Willys som ligger bara 15 minuters promenad härifrån, mitt Willys som jag skulle gått till igår och storhandlat men inte orkade och tänkte därför "jag gör det imon istället". Jag gör det imon istället.... HA jo pyttsan.
Jag hade verkligen planerat att: Jag går upp, klär på mej direkt, tar en morgonpromenad till Willys, handlar gófrukost och lite annat som jag behöver och sen traskar hem igen.
Nu sitter jag här i pyjamas, snopen, utan frukost och bara dyra småbutiker i närheten. No more Willys in da nejbörhood.
Jag ska bära svart idag.
onsdag 25 februari 2009
Krrsscchhh!!
Fy fan va ja e LEESS!!!
Transkribera kan nog va en av topp 5 grejer i livet som är sjuuukt tråkigt att göra.
Efter att ha suttit hela jävla eftermiddagen med det här, har en kvart kvar att transkribera på DEN HÄR intervjun, så vet jag att jag har ytterligare en timmes intervju kvaaar! Jag får fan paniiiik. Så där irriterad i kroppen atthur jag än sitter så skaver tröjan, röven viker sig på alla möjliga konstiga håll som den säkert gör i vanliga fall med men som just nu käns sjukt jävla jobbigt och hemskt och man kniper in tårna eftersom man annars är rädd att man ska spontansparka och då råka göra det rakt in i elementet så att man råga på att ska bryta tårna me. Ögonen kliar, armarna käns jobbiga att ha fastsittandes på kroppen eftersom de bara är i vägen just nu och ryggen käns böjd och konstig och värkandes. Svanken är öm och jag bara hatar min kropp just nu för att den är så jävla påtaglig! Dessutom börjar jag få en smått jobbig huvudvärk och mina fingrar orkar inte plinta ner fler jävla ord från en människa som i slow motion låter som världens drygaste person trots att jag vet att hon va sjukt trevlig i verkligheten. JAG ORKAR INTE MER NU!
Kan ju inte heller strunta i det, utan måste bara genomlida detta djävulskap. Känner för att skrika åt informanten att sluta säga så mycket bra saker som jag kaaaanske kommer att få nytta av sen, det är ju inte säkert, och då har jag suttit här i onödan och transkriberat. Åt helvete med C-uppsatsen nu skiter jag snart i det här!!!
aaaaaAAAAAIIIIIHHH!!!!
Transkribera kan nog va en av topp 5 grejer i livet som är sjuuukt tråkigt att göra.
Efter att ha suttit hela jävla eftermiddagen med det här, har en kvart kvar att transkribera på DEN HÄR intervjun, så vet jag att jag har ytterligare en timmes intervju kvaaar! Jag får fan paniiiik. Så där irriterad i kroppen atthur jag än sitter så skaver tröjan, röven viker sig på alla möjliga konstiga håll som den säkert gör i vanliga fall med men som just nu käns sjukt jävla jobbigt och hemskt och man kniper in tårna eftersom man annars är rädd att man ska spontansparka och då råka göra det rakt in i elementet så att man råga på att ska bryta tårna me. Ögonen kliar, armarna käns jobbiga att ha fastsittandes på kroppen eftersom de bara är i vägen just nu och ryggen käns böjd och konstig och värkandes. Svanken är öm och jag bara hatar min kropp just nu för att den är så jävla påtaglig! Dessutom börjar jag få en smått jobbig huvudvärk och mina fingrar orkar inte plinta ner fler jävla ord från en människa som i slow motion låter som världens drygaste person trots att jag vet att hon va sjukt trevlig i verkligheten. JAG ORKAR INTE MER NU!
Kan ju inte heller strunta i det, utan måste bara genomlida detta djävulskap. Känner för att skrika åt informanten att sluta säga så mycket bra saker som jag kaaaanske kommer att få nytta av sen, det är ju inte säkert, och då har jag suttit här i onödan och transkriberat. Åt helvete med C-uppsatsen nu skiter jag snart i det här!!!
aaaaaAAAAAIIIIIHHH!!!!
tisdag 24 februari 2009
Busshelvetes resa
Till slut i natt stängde jag av datorn och försökte istället lyssna på lugn musik så ja skulle bli trött. Gick inte så jäkla bra.
Någonstans på vägen gick det på en white trash brud och satte sig preciiis bakom mej. Dödens puff kom ständigt till mej i form av ingrodd gammal röklukt och billig parfym. Hon tryckte ständigt upp mitt ryggstöd så att mitt huvud for upp o studsade tillbaka, och hon verkade inte ens märka eller bry sig om vilket. Trots den sena timmen talade hon jämt och ständigt i telefon med nån på knacklig hemsk engelska och sa varje gång i slutet på samtalet "aj miss jo, aj löv jooo". Och inte bara det att hon talade ofta, det var högt oxå! Gäll...hemsk...röst...med äcklig gammrök andedräkt så ja var tvungen att dra upp palestina schjalen över näsan för att kunna andas.
Runt 3 tiden började jag bli halv groggy och somnade. 30 min senare vaknar jag av att white trash bruden bakom mej skriiiiker "fy faaan va d gör ont i rööööven!! Jaha, och vart e vi på väg då? Till Dyseldorf?! Fan va folk va tråkiga här då! Vi är på väg till Dyseldorf!!"
Ett kvävt men bestämt "sssccchh" for över mina läppar samtidigt som jag vände mej om. Satte mej åt rätt håll igen då hon fortsätter "Ooooj, ska man va tyyyst?! Vad händer annars, blir man utslängd här i ingenstans kanske... Nähe, va fan" "Men va tyst nu RA!" väser jag utan att hinna tänka efter och märker att all den irritation jag kännt över hennes buffande i mitt ryggstöd o hela hennes uppenbarelse kommer ut i ett par stakkato ord. "Men va faaaan, så kan man ju inte göra! Hallå! Så kan man ju inte säga!" mumlar nått och sen halvt för sig själv men tystare "vad ska jag säga nu rå?... du, förlåt, jag drömde, jag pratade i sömnen".
Halvt jävla less och med en stark vilja att slänga ut bruden med mina egna händer säger ja halvtrevligt "det är lugnt" men tänker "håll käften nu brudjävel innan jag hoppar på dej".
5 min senare sover bruden vidare, utan problem, och börjar dessutom snarka. En annan är ju klarvaken, får åter igen sätta på Ipoden, kl är 4 på morron, jag har sovit i en halvtimme och det är 2 timmar kvar innan jag är framme i sthlm, 3½ innan sängen i Södertälje.
När jag väl är hemma har jag varit vaken i 22 timmar, knappt ätit nått på 15 timmar och möts av ett tomt kylskåp.
Livet kan va bra härligt ibland
Någonstans på vägen gick det på en white trash brud och satte sig preciiis bakom mej. Dödens puff kom ständigt till mej i form av ingrodd gammal röklukt och billig parfym. Hon tryckte ständigt upp mitt ryggstöd så att mitt huvud for upp o studsade tillbaka, och hon verkade inte ens märka eller bry sig om vilket. Trots den sena timmen talade hon jämt och ständigt i telefon med nån på knacklig hemsk engelska och sa varje gång i slutet på samtalet "aj miss jo, aj löv jooo". Och inte bara det att hon talade ofta, det var högt oxå! Gäll...hemsk...röst...med äcklig gammrök andedräkt så ja var tvungen att dra upp palestina schjalen över näsan för att kunna andas.
Runt 3 tiden började jag bli halv groggy och somnade. 30 min senare vaknar jag av att white trash bruden bakom mej skriiiiker "fy faaan va d gör ont i rööööven!! Jaha, och vart e vi på väg då? Till Dyseldorf?! Fan va folk va tråkiga här då! Vi är på väg till Dyseldorf!!"
Ett kvävt men bestämt "sssccchh" for över mina läppar samtidigt som jag vände mej om. Satte mej åt rätt håll igen då hon fortsätter "Ooooj, ska man va tyyyst?! Vad händer annars, blir man utslängd här i ingenstans kanske... Nähe, va fan" "Men va tyst nu RA!" väser jag utan att hinna tänka efter och märker att all den irritation jag kännt över hennes buffande i mitt ryggstöd o hela hennes uppenbarelse kommer ut i ett par stakkato ord. "Men va faaaan, så kan man ju inte göra! Hallå! Så kan man ju inte säga!" mumlar nått och sen halvt för sig själv men tystare "vad ska jag säga nu rå?... du, förlåt, jag drömde, jag pratade i sömnen".
Halvt jävla less och med en stark vilja att slänga ut bruden med mina egna händer säger ja halvtrevligt "det är lugnt" men tänker "håll käften nu brudjävel innan jag hoppar på dej".
5 min senare sover bruden vidare, utan problem, och börjar dessutom snarka. En annan är ju klarvaken, får åter igen sätta på Ipoden, kl är 4 på morron, jag har sovit i en halvtimme och det är 2 timmar kvar innan jag är framme i sthlm, 3½ innan sängen i Södertälje.
När jag väl är hemma har jag varit vaken i 22 timmar, knappt ätit nått på 15 timmar och möts av ett tomt kylskåp.
Livet kan va bra härligt ibland
måndag 23 februari 2009
För övrigt (2)
Japp, fett uttråkad redan.
40 minuter sen jag skrev sist.
1½ timme sen jag satte mej på bussen.
Vi är i Övik. Spännande.
Jag är hungrig. Var otroligt ohungrig när jag satte mej på bussen så tänkte att "äh, macka, töh, pyttsan, kommer INTE behöva"
Nu "åh, macka, mjau, sjuttsingen så gott det hade vari"
Ja har en chokladkaka som var liten när jag köpte den och som nu är halv. En halv flaska vatten. Max i syne men inte möjlighet att ta mej dit. En galen chaufför. I nöd av åksjuketabletter men ignorerar fortfarande det faktumet att jag kan stänga av datorn. Saliven är tjock. "Dåligt tecken" for förbi i skallen, men tittar bara åt ett annat håll. "Det man inte vet vet inte man det" eller "det man inte vet tev etni nam ted" så kan även araberna läsa det fast ändå inte.
Tjo om man hade haft sällskap. Tji när man är ensam.
Det piper i mitt öra. Fattades bara det.
40 minuter sen jag skrev sist.
1½ timme sen jag satte mej på bussen.
Vi är i Övik. Spännande.
Jag är hungrig. Var otroligt ohungrig när jag satte mej på bussen så tänkte att "äh, macka, töh, pyttsan, kommer INTE behöva"
Nu "åh, macka, mjau, sjuttsingen så gott det hade vari"
Ja har en chokladkaka som var liten när jag köpte den och som nu är halv. En halv flaska vatten. Max i syne men inte möjlighet att ta mej dit. En galen chaufför. I nöd av åksjuketabletter men ignorerar fortfarande det faktumet att jag kan stänga av datorn. Saliven är tjock. "Dåligt tecken" for förbi i skallen, men tittar bara åt ett annat håll. "Det man inte vet vet inte man det" eller "det man inte vet tev etni nam ted" så kan även araberna läsa det fast ändå inte.
Tjo om man hade haft sällskap. Tji när man är ensam.
Det piper i mitt öra. Fattades bara det.
För övrigt (1)
Jag har en jääävligt jobbig låt på hjärnan som ja inne i huvudet (hade ja nynnat på den högt är ja rädd att ja blivit avkastad från bussen här i middle of nowäär) hummar och smånynnar på.
"Hiphopens 10 bud ord, tra la la la (nu snabbare la) lalalalalala laaa"
Jag kan inte mer än så.
Jävla Feven.
Och så känner vi väl alla till den historien när Feven blev intervjuad i sitt nya kändisskap och blev ombedd att räkna upp de 10 hiphop budorden, och hon kuuuunde inte dom *heeela Svääääje skrattar!*
(Och nä, jag vet att "vi alla" inte känner till den historien, det är bara det att man blir mer slagkraftig om man kör sin kunskap och sen ger skam till alla de som inte vet)
Over and out från en allt mer åksjuk emma som vägrar fälla ihop datorn eftersom det bara är svart utanför fönstret ändå.
"Hiphopens 10 bud ord, tra la la la (nu snabbare la) lalalalalala laaa"
Jag kan inte mer än så.
Jävla Feven.
Och så känner vi väl alla till den historien när Feven blev intervjuad i sitt nya kändisskap och blev ombedd att räkna upp de 10 hiphop budorden, och hon kuuuunde inte dom *heeela Svääääje skrattar!*
(Och nä, jag vet att "vi alla" inte känner till den historien, det är bara det att man blir mer slagkraftig om man kör sin kunskap och sen ger skam till alla de som inte vet)
Over and out från en allt mer åksjuk emma som vägrar fälla ihop datorn eftersom det bara är svart utanför fönstret ändå.
Death road
Eftersom jag är sjukt skrockfull så gillar jag inte min egna rubrik, men tvingar mej själv att låta den passera.
Jag sitter nu på Ybuss med gratis internet (sweeeeet men lite sjukt, internet på buss!!) och känner att ja, det här kan nog gå dåligt fast ändå inte liksom... Schizo som man ju är (eller bara jag?).
Nu på typ 2 minuter har han kört på de där strecken som är på sidorna av vägen ungefär 15 ggr, det skumpar och det skakar men mannen längst fram trycker än mer på gaspedalen.. Vägarna är fulla av snö och tiden är sen... Härligt och tryggt. Not.
Umeå var bra, FÖR bra. Jag vill inte fara ner igen. Missförstå mej rätt, praktik e bra skit o så, men jag e less på att bo i en tom lägenhet, jag är less på Södertälje och jag är less på att inte ha min syster i min närhet. Jag saknar redan min egna säng och skrubb, den skönaste kudde jag glömde sist och nu inte känns lönt att ta med, vår härliga lägenhet och den trygghet som man inte tänker på att man går runt i i Umeå, men som man saknar i Södertälje där otryggheten är galet påtaglig...
Ok, nu stannade bussen på en väldigt trafikerad väg vid kanten och busschauffören har gått ut men inte sagt nått... Inte särskilt avslappnande.Och nu kör han vidare... Hmm..... Hade jag haft bagage hade jag nu varit orolig att luckan öppnats eller nått, men som tur är har jag min lilla rygga under sätet och datorn i knät, dvs bagagefri och lätt som en fågel..
Shit skulle kunna sitta här och skriva resten av natten känner jag bara för att det är en bra sysselsättning om man vill slippa känna sig loooonelyyy I´m so looonelyyy. Men detta ska dock inte göras. Man vet aldrig vad som sen publiceras då som kanske aldrig ska publiceras.
Så det tar bara slut här... För nu... Ska kolla på "Resan till Melonia". Lövely
Jag sitter nu på Ybuss med gratis internet (sweeeeet men lite sjukt, internet på buss!!) och känner att ja, det här kan nog gå dåligt fast ändå inte liksom... Schizo som man ju är (eller bara jag?).
Nu på typ 2 minuter har han kört på de där strecken som är på sidorna av vägen ungefär 15 ggr, det skumpar och det skakar men mannen längst fram trycker än mer på gaspedalen.. Vägarna är fulla av snö och tiden är sen... Härligt och tryggt. Not.
Umeå var bra, FÖR bra. Jag vill inte fara ner igen. Missförstå mej rätt, praktik e bra skit o så, men jag e less på att bo i en tom lägenhet, jag är less på Södertälje och jag är less på att inte ha min syster i min närhet. Jag saknar redan min egna säng och skrubb, den skönaste kudde jag glömde sist och nu inte känns lönt att ta med, vår härliga lägenhet och den trygghet som man inte tänker på att man går runt i i Umeå, men som man saknar i Södertälje där otryggheten är galet påtaglig...
Ok, nu stannade bussen på en väldigt trafikerad väg vid kanten och busschauffören har gått ut men inte sagt nått... Inte särskilt avslappnande.Och nu kör han vidare... Hmm..... Hade jag haft bagage hade jag nu varit orolig att luckan öppnats eller nått, men som tur är har jag min lilla rygga under sätet och datorn i knät, dvs bagagefri och lätt som en fågel..
Shit skulle kunna sitta här och skriva resten av natten känner jag bara för att det är en bra sysselsättning om man vill slippa känna sig loooonelyyy I´m so looonelyyy. Men detta ska dock inte göras. Man vet aldrig vad som sen publiceras då som kanske aldrig ska publiceras.
Så det tar bara slut här... För nu... Ska kolla på "Resan till Melonia". Lövely
söndag 22 februari 2009
Hos älsklingen
Världens Bästa lagar mat bakom mej.
Vistelse i hemmet i Ume hos den underbaraste.
Vi lagar murklor till sås, rödvinsfärsbiffar och pärer. Foffis mat + emma
Det hela har en bakgrundmusik i form av härlig Simon & Garfunkel.
Dagens har varit i Star Wars anda, likaväl gårdagskvällen. Nu har vi bara tredje filmen kvar, sen har vi sett alla. Systerns första, min andra.
Umeå kommer för alltid bli minst tre viktiga saker:
Syster, Elof och Star Wars.
Och återupptäckten av systerkärleken.
Nu åter till spisen där mirakel sker
Vistelse i hemmet i Ume hos den underbaraste.
Vi lagar murklor till sås, rödvinsfärsbiffar och pärer. Foffis mat + emma
Det hela har en bakgrundmusik i form av härlig Simon & Garfunkel.
Dagens har varit i Star Wars anda, likaväl gårdagskvällen. Nu har vi bara tredje filmen kvar, sen har vi sett alla. Systerns första, min andra.
Umeå kommer för alltid bli minst tre viktiga saker:
Syster, Elof och Star Wars.
Och återupptäckten av systerkärleken.
Nu åter till spisen där mirakel sker
onsdag 18 februari 2009
Feministfestival?
Såg precis ett event på fejjan som är Feministfestival på Hamnmagasinet 28/2 i Ume. Dock är endast kvinnor och barn välkomna, män alltså uteslutna...
Hm hm hmm
Inte dags att lägga den delen av feminismen på hatthyllan och välkomna männen in i feminismens värld? Blir riktigt less på riktigt.
När jag funderar kan jag inte komma på ett enda bra argument som har ett starkare motargument till varför männen inte skulle få komma.
Och här kämpar man för att få snubbar att fatta att feminism inte är en giiirl thing. Det gick ju mycket åt fanders där i ett svep.
Ack denna bistra upp åt väggarna fel värld. Less less less
Hm hm hmm
Inte dags att lägga den delen av feminismen på hatthyllan och välkomna männen in i feminismens värld? Blir riktigt less på riktigt.
När jag funderar kan jag inte komma på ett enda bra argument som har ett starkare motargument till varför männen inte skulle få komma.
Och här kämpar man för att få snubbar att fatta att feminism inte är en giiirl thing. Det gick ju mycket åt fanders där i ett svep.
Ack denna bistra upp åt väggarna fel värld. Less less less
tisdag 17 februari 2009
Ps 2 för dagen
Linnan har en massa fis-analyser för sig. Nyss kläckte hon ur sig "vilken kvällsfis" när ja la en halvbrakare. "bestämd men inte för bestämd, den va liksom tillrätta lagd, nu är dan över typ". Ungefär så sa hon. Skönt att få det förklarat för sig.
Ja, vi har alla våra roller i rat-lägenheten i en mellansvensk stad. Skönt att veta ens identitet så man inte bli förvirrad
Ja, vi har alla våra roller i rat-lägenheten i en mellansvensk stad. Skönt att veta ens identitet så man inte bli förvirrad
At last!
Äntligen har vi fått internet hemma, efter 4½ veckas jävla slit. Och nu när vi bara ska va här i 3½ vecka till så är det väl lika bra att säga upp det rå på en gång. Dom lär ju fan undra... Först ringer vi stup i kvarten och är as sura över att vi aldrig får internet, och sen när vi väl får det, ja då vill vi inte ha d längre.
Må så vara. Tänker inte betala ett öre i onödan (sa den 70-åriga kärringen som sitter på en halv miljon men ändå tjatar om hur fjuttig hennes pension är).
Det är bra annorlunda, att bo med två från klassen. Det funkar bra men det beror nog mycket på att vi runt kvällstid knappt pratar med varandra utan sitter med varsin dator. Kan gå flera timmar utan att vi ens yttrar ett ord till varann. Lövely om man frågar mej. Men det är det ingen som gör så då svarar jag ändå.
Lånade böcker på stadsbibilioteket idag. Hade inget lånekort så var tvungen att skaffa ett nytt. Efter att den lite annorlunda mannen i kassan hade skrivit in alla mina uppgifter sträckte han fram ett vitt litet papper och en grön penna och bad mej skriva ner den kod jag ville ha. Det stod några precis bakom mej och tryckte så jag plitade diskret ner den kod jag ville ha och liksom föööste över pappret till mannen över disken så de inte skulle se. "Tack" sa han och började knappa in koden samtidigt som han sa "koden ja, då ska vi se, tvåååå, fyyyyra, står det fem? ja feeeem" och så vidare. Tack, det var en bra och diskret tanke men det funkade inte så bra i praktiken...
Nu ska jag krypa till kojs och försöka göra mej lugn inför morgondagens intervju som nog kommer bli en rysare... Har en känsla av att hen jag ska snacka med kan bli förbannad över de lite mer jobbiga och icke PK frågor jag tänkt ställa... Men ilska kan va bra, då kan man få mer information än om personen bara är artig och man är snäll mot dom... Läskigt som satan är det iaf...
Internet in da hooousaaa! fy fan va götta!
Må så vara. Tänker inte betala ett öre i onödan (sa den 70-åriga kärringen som sitter på en halv miljon men ändå tjatar om hur fjuttig hennes pension är).
Det är bra annorlunda, att bo med två från klassen. Det funkar bra men det beror nog mycket på att vi runt kvällstid knappt pratar med varandra utan sitter med varsin dator. Kan gå flera timmar utan att vi ens yttrar ett ord till varann. Lövely om man frågar mej. Men det är det ingen som gör så då svarar jag ändå.
Lånade böcker på stadsbibilioteket idag. Hade inget lånekort så var tvungen att skaffa ett nytt. Efter att den lite annorlunda mannen i kassan hade skrivit in alla mina uppgifter sträckte han fram ett vitt litet papper och en grön penna och bad mej skriva ner den kod jag ville ha. Det stod några precis bakom mej och tryckte så jag plitade diskret ner den kod jag ville ha och liksom föööste över pappret till mannen över disken så de inte skulle se. "Tack" sa han och började knappa in koden samtidigt som han sa "koden ja, då ska vi se, tvåååå, fyyyyra, står det fem? ja feeeem" och så vidare. Tack, det var en bra och diskret tanke men det funkade inte så bra i praktiken...
Nu ska jag krypa till kojs och försöka göra mej lugn inför morgondagens intervju som nog kommer bli en rysare... Har en känsla av att hen jag ska snacka med kan bli förbannad över de lite mer jobbiga och icke PK frågor jag tänkt ställa... Men ilska kan va bra, då kan man få mer information än om personen bara är artig och man är snäll mot dom... Läskigt som satan är det iaf...
Internet in da hooousaaa! fy fan va götta!
Ps
Om man vill beskåda det dansande mästerverk vi gjorde som jag nämner i nedstående blogginlägg så klicka på länken. Jag har bara en sak att säga om den: Vackert, det är vackert.
Observera inredningen. Stoltheten över den fina soffan och inget övrigt möblemang är otroligt stark.
Länk till --> Dansvideo with the stars
Observera inredningen. Stoltheten över den fina soffan och inget övrigt möblemang är otroligt stark.
Länk till --> Dansvideo with the stars
Skrockfull men ignorant
Fredagen den 13de. Dagen då allt djävulskap brukar krypa fram ur sina hålor och göra livet surt för en liten skrockfull dam som inte väntar sig nått annat än just hemskigheter en sådan dag.
Dock, i fredags, var det andra bullar. Jag och Linnan sa hej och adjöss till Eriko som for till sthlm, och ett par timmar senare åkte väl kylskåpskyld ratbärs fram och öppnades till ett nöjt "aaaah" från båda kvinnfolkens strupar.
Ett par "aaah" senare var det full rulle i en annars ganska öde lägenhet i en mellan svensk stad där bekanta inte existerar. Musiken höjdes, stämbanden vibrerade mellan oss i ett konstant läge precis som att de 4 veckor vi bott tillsammans knappt existerat, utan istället hade varit ifrån varandra ett tag och därför hade massvis att prata om. Danssockorna åkte på, musiken höjdes ytterligare och med risk att bli utskrattade av förbipasserande dansade vi till Greacelåtar och annat halvratigt.
Vid midnatt, "spööööktimmen!!" som vi även skrämde oss själva med, for vi in till stan, hittade ett hak där det visade sig att bara medelålders hängde, d v s ett av den bästa sorts hak man kan hitta där nån snubbe stod med elgitarr hängande på magen, en rundgångsframkallande mick vid munnen och ett härligt förinspelat bakgrunds komp som han kunde lira alla medelålders klassiker till, d v s bland annat mina favorit låtar. Framför "scenen", som egentligen var mer en tröskel, stod 3 kvinnor, de såg lyckliga ut där de gungade sina höfter i takt och hade armar och händer liksom så där knutna vid sidorna i midjehöjd som man hade när man var liten och dansade hiphop.
Vi svepte en varsin bärs, de stängde nämligen bara 20 min efter att vi kommit dit, och fick reda på av bartendern att ett ställe "för såna som ni" var öppet lite längre ner.
O´learys.
Vad mer behövs säga än att O´learys en fredagkväll verkar se precis likadan ut i hela Sverige, Halmstad som Umää och likväl Södertälje. Wannabe brats och fjortisbrudar. Självklart drevs det en hel del både med oss själva som med de andra i överdrivna danssteg där vi visade att vi inte "var som dom", vilket dom nog var lättade över att vi inte heller trodde.
Sibylla vid stängdningsdags, prat med en trevlig snubbe som sedan ställde sig bakom mej och gjorde ett juck i röven på mej vilket gjorde att min uppfattning om honom inte var lika positiv, och han tyckte nog inte heller jag verkade så himla lättsinnad och trevlig längre när han fick frågan vad han trodde att han höll på med.
Taxi hem, ätande mat, gemensam tandborstning och i säng.
Inget oturligt hände. Men snart kommer det en fredag 13 till. Sista fredagen i den här stan. Så allt djävulskap som nu krypt in i sina gömmor får en chans till. Bring it ooooooon!! (nä huvva, bara skoja eeeehhehe please låt mej va)
Dock, i fredags, var det andra bullar. Jag och Linnan sa hej och adjöss till Eriko som for till sthlm, och ett par timmar senare åkte väl kylskåpskyld ratbärs fram och öppnades till ett nöjt "aaaah" från båda kvinnfolkens strupar.
Ett par "aaah" senare var det full rulle i en annars ganska öde lägenhet i en mellan svensk stad där bekanta inte existerar. Musiken höjdes, stämbanden vibrerade mellan oss i ett konstant läge precis som att de 4 veckor vi bott tillsammans knappt existerat, utan istället hade varit ifrån varandra ett tag och därför hade massvis att prata om. Danssockorna åkte på, musiken höjdes ytterligare och med risk att bli utskrattade av förbipasserande dansade vi till Greacelåtar och annat halvratigt.
Vid midnatt, "spööööktimmen!!" som vi även skrämde oss själva med, for vi in till stan, hittade ett hak där det visade sig att bara medelålders hängde, d v s ett av den bästa sorts hak man kan hitta där nån snubbe stod med elgitarr hängande på magen, en rundgångsframkallande mick vid munnen och ett härligt förinspelat bakgrunds komp som han kunde lira alla medelålders klassiker till, d v s bland annat mina favorit låtar. Framför "scenen", som egentligen var mer en tröskel, stod 3 kvinnor, de såg lyckliga ut där de gungade sina höfter i takt och hade armar och händer liksom så där knutna vid sidorna i midjehöjd som man hade när man var liten och dansade hiphop.
Vi svepte en varsin bärs, de stängde nämligen bara 20 min efter att vi kommit dit, och fick reda på av bartendern att ett ställe "för såna som ni" var öppet lite längre ner.
O´learys.
Vad mer behövs säga än att O´learys en fredagkväll verkar se precis likadan ut i hela Sverige, Halmstad som Umää och likväl Södertälje. Wannabe brats och fjortisbrudar. Självklart drevs det en hel del både med oss själva som med de andra i överdrivna danssteg där vi visade att vi inte "var som dom", vilket dom nog var lättade över att vi inte heller trodde.
Sibylla vid stängdningsdags, prat med en trevlig snubbe som sedan ställde sig bakom mej och gjorde ett juck i röven på mej vilket gjorde att min uppfattning om honom inte var lika positiv, och han tyckte nog inte heller jag verkade så himla lättsinnad och trevlig längre när han fick frågan vad han trodde att han höll på med.
Taxi hem, ätande mat, gemensam tandborstning och i säng.
Inget oturligt hände. Men snart kommer det en fredag 13 till. Sista fredagen i den här stan. Så allt djävulskap som nu krypt in i sina gömmor får en chans till. Bring it ooooooon!! (nä huvva, bara skoja eeeehhehe please låt mej va)
torsdag 12 februari 2009
Irriterad as hell
Jag avskyr när man ser igenom personer och man inser att man inte är på ett ställe för att man faktiskt har ett utbyte utan bara för att man är gratis arbetskraft och ung.
Kanske ska förklara närmre..
För ett par veckor sen kom det en kvinna som jobbar här i huset och undrade om vi kunde tänka oss att ställa upp och hjälpa till lite under en kväll de har här nu som kallas Designnatten. "hmmmnjaha" sa vi och va lite skeptiska. Hon sa då att det bara handlade om ett par timmar på fredagen den 13 (huvva vilket oerhört läskigt datum för övrigt!!) med att hjälpa folk o hitta o skit på det campus som finns här. Dessutom ville hon att vi skulle göra någon slags kulturanalys av dagen, eller de fåååå timmarna vi skulle va där, o fundera över vad de skulle kunna göra annorlunda nästa år.. "hmm, ok, fine" sa vi, det handlade ju bara om ca 2 timmar!
Idag kom vi dit för att få information om morgondagen. Hon hade dock ingen som helst respekt över att vi satt och vänta utan sprang runt, snacka me folk o försökte skriva ut nått jävla papper vi skulle få. Till slut gick ja fram o sa att vi kunde ju läsa det där på mailen o sånt, och då vart det en jävla fart plötsligt.
Vi fick pappret med info, och där stod "Tid som vi behöver hjälp: 10-16" no no nooo det var vi inte överens om hörrö! Och sen visade det sig att det vi verkligen ska göra är att stå och se dumma ut, hjälpa de folk som undrar saker (som har att göra med ingenjörsskap åh hejja mitt område...hmm.. ja kommer kunna svara på suuuuper många frågor du!) och bara traska runt...
När vi skulle gå, till slut efter en jävla massa trams och nått tal hon tyckte vi skulle lyssna på när dagen öppnades men som bara var skitsnack och säljande av kommunen dvs totalt ointressant för oss, så sa hon "ja men då ses vi imon tihihöhö (hon skrattade så jämt helt obefogat)" varav vi sa "jaha ehh, då ses vi imon HALV TOLV då" och Linn sa (fan va bra hon e att ha med, hon formulerar sig ju så jävla snyggt o smidigt att man kommer undan me allt på ett stiligt sätt) "Ja, vi har ju förutsatt att det var halv tolv när vi planerat" varav kvinnan nickade liiiite för ivrigt och jajajaja:ade och sa självklart och annat sånt man säger när man försökt utnyttja unga människor till gratis arbete och blir påkommen.
Hade vi varit 35 så hade hon aldrig förutsatt att vi skulle göra detta slags arbete. Men nu råkar vi vara unga, studenter och då kommer man visst undan med vad som helst.... tror man.. Shi fick hon... Biiiiaaaatch
Kanske ska förklara närmre..
För ett par veckor sen kom det en kvinna som jobbar här i huset och undrade om vi kunde tänka oss att ställa upp och hjälpa till lite under en kväll de har här nu som kallas Designnatten. "hmmmnjaha" sa vi och va lite skeptiska. Hon sa då att det bara handlade om ett par timmar på fredagen den 13 (huvva vilket oerhört läskigt datum för övrigt!!) med att hjälpa folk o hitta o skit på det campus som finns här. Dessutom ville hon att vi skulle göra någon slags kulturanalys av dagen, eller de fåååå timmarna vi skulle va där, o fundera över vad de skulle kunna göra annorlunda nästa år.. "hmm, ok, fine" sa vi, det handlade ju bara om ca 2 timmar!
Idag kom vi dit för att få information om morgondagen. Hon hade dock ingen som helst respekt över att vi satt och vänta utan sprang runt, snacka me folk o försökte skriva ut nått jävla papper vi skulle få. Till slut gick ja fram o sa att vi kunde ju läsa det där på mailen o sånt, och då vart det en jävla fart plötsligt.
Vi fick pappret med info, och där stod "Tid som vi behöver hjälp: 10-16" no no nooo det var vi inte överens om hörrö! Och sen visade det sig att det vi verkligen ska göra är att stå och se dumma ut, hjälpa de folk som undrar saker (som har att göra med ingenjörsskap åh hejja mitt område...hmm.. ja kommer kunna svara på suuuuper många frågor du!) och bara traska runt...
När vi skulle gå, till slut efter en jävla massa trams och nått tal hon tyckte vi skulle lyssna på när dagen öppnades men som bara var skitsnack och säljande av kommunen dvs totalt ointressant för oss, så sa hon "ja men då ses vi imon tihihöhö (hon skrattade så jämt helt obefogat)" varav vi sa "jaha ehh, då ses vi imon HALV TOLV då" och Linn sa (fan va bra hon e att ha med, hon formulerar sig ju så jävla snyggt o smidigt att man kommer undan me allt på ett stiligt sätt) "Ja, vi har ju förutsatt att det var halv tolv när vi planerat" varav kvinnan nickade liiiite för ivrigt och jajajaja:ade och sa självklart och annat sånt man säger när man försökt utnyttja unga människor till gratis arbete och blir påkommen.
Hade vi varit 35 så hade hon aldrig förutsatt att vi skulle göra detta slags arbete. Men nu råkar vi vara unga, studenter och då kommer man visst undan med vad som helst.... tror man.. Shi fick hon... Biiiiaaaatch
tisdag 10 februari 2009
Skön lirare
Intervjuade en snubbe idag i medelåldern som såg ut som att han tyckt om sprit och kanske punk när han var ung, men idag hade tryckt in sig i en svenssonvilla me hund och hela skiten och bytt ut spriten mot bärs. Och det där med bärs tror jag han gilla för det var en skön kagge han hade! En sån där jag-ställer-glaset-på-magen-och-den-står-kvar skön mage liksom. Gillar´t!
Han gillade även sin egna röst och sina tankar, och jag gillade med hans fina röst och tankar så jag lät han hållas iaf en timme innan jag faktiskt började ställa de frågor jag hade tänkt. Men det var trevligt och jag fick te och det stod kaka på bordet. Dock vågade jag inte äta av kakan eftersom jag är uppfostrad så att man tar inte förräns man blir erbjuden. Han åt kaka. Min mage knorrade men jag åt ingen. Vågade inte ens titta på den.
Nä men det var skönt med en härlig lirare, och han gör nog ett bra arbete med kidsen han träffar.
Ja just det, när jag kom dit så skulle jag ringa när jag hoppade av bussen så skulle han komma o möta mej. Det gick väl fram en signal sen svara han "Hej Emma med svart mössa och hörlurar i ena handen och du tittar åt vänster". Lite läskigt, vilket jag även påpekade vilket han tyckte var väldigt roligt uppenbarligen. Så det var ju tur att han inte var en läskig gubbe ute i förorten, vilket ens ack så för rädda hjärna annars kan hitta på inom loppet av 1 hundradel när hjärtat tickar på helt utan anledning. Det är det som är det underliga med den här stan. Luften är liksom för syrefattig eller nått så kroppen reagerar konstigt och man ser mördare, rånare och våldtäktsmän i gamla gubbar som går med rullator. Underligt.
Han gillade även sin egna röst och sina tankar, och jag gillade med hans fina röst och tankar så jag lät han hållas iaf en timme innan jag faktiskt började ställa de frågor jag hade tänkt. Men det var trevligt och jag fick te och det stod kaka på bordet. Dock vågade jag inte äta av kakan eftersom jag är uppfostrad så att man tar inte förräns man blir erbjuden. Han åt kaka. Min mage knorrade men jag åt ingen. Vågade inte ens titta på den.
Nä men det var skönt med en härlig lirare, och han gör nog ett bra arbete med kidsen han träffar.
Ja just det, när jag kom dit så skulle jag ringa när jag hoppade av bussen så skulle han komma o möta mej. Det gick väl fram en signal sen svara han "Hej Emma med svart mössa och hörlurar i ena handen och du tittar åt vänster". Lite läskigt, vilket jag även påpekade vilket han tyckte var väldigt roligt uppenbarligen. Så det var ju tur att han inte var en läskig gubbe ute i förorten, vilket ens ack så för rädda hjärna annars kan hitta på inom loppet av 1 hundradel när hjärtat tickar på helt utan anledning. Det är det som är det underliga med den här stan. Luften är liksom för syrefattig eller nått så kroppen reagerar konstigt och man ser mördare, rånare och våldtäktsmän i gamla gubbar som går med rullator. Underligt.
torsdag 5 februari 2009
Knasig luft i hemmet?
På grund av den levnadssituation som jag befinner mej i med mina två umää-vänner så har vi löst sovproblemet så att jag sover i klädkammaren.
precis ovanför min säng finns en ventil. Och ingen liten sak. Nä ni vet en sån där stor aluminiuminkädd sak som liksom låter som det kan göra om man har en fläkt i ett badrum. Inte den bästa förutsättningen för bra sömn. Dessutom undrar jag om den är inlädd i asbest eller vad fan d nu het. Det är nämligen som så att jag i vanliga fall så där 3 gånger i månaden precis kan redogöra för vad jag drömt under natten. Men nu, flera nätter i rad kommer jag ihåg exakt (!) vad jag drömt.
Jag vet att en del jag känner tycker det är aslamt att få höra vad folk har drömt, men skit samma.
Inatt blev jag t ex skjuten två gånger i armen när jag o några vänner försökte rymma från en psykopatisk kvinna som vi trodde var schysst. När jag ramlade ner i en hög hörde jag en polare skrika ett dramatiskt "neeeeej" i bakgrunden. Men som sagt, det blev ju bara två hål i armen. Dessa opererade vi sedan ut utan verktyg. Det var nämligen två symetriska hål där en massa skrot satt kvar. Det räckte att vi hällde vatten i dom så det torkade blodet löstes upp, och sen var det bara att trycka ner fingrarna djupt ner i armen och pilla upp allt skrot. Dock gick psyk-kvinnan fri eftersom alla trodde hon var normal och ingen trodde på oss...
Ja, det var bara en liiiten del av drömmen. Härom natten vaknade jag mörkrädd som fan och kunde redogöra för en fantastisk mardröm som jag tänkte att skulle jag skriva ner den och bara putsa på några detaljer skulle det bli en fascinerande skräckis på biograferna.
Jag undrar vad det är med rummet som gör att jag drömmer så mycket. Och underliga saker dessutom. Jag har vaknat av att jag sitter upp och letar efter nått i täcket, tänt i taket så jag hittat mobilen, släckt igen och sen lyst mej fram med mobilen. Har ingen aning om varför taklampan inte var lika bra.
Sorry, jag ska inte trötta ut folk med mina drömmar och skit, men jag är verkligen förundrad över detta fenomen! Och det börjar både bli jobbigt och spännande att somna på natten. Har ingen som helst aning om vilka äventyr jag ska hålla på att dö i under natten.
precis ovanför min säng finns en ventil. Och ingen liten sak. Nä ni vet en sån där stor aluminiuminkädd sak som liksom låter som det kan göra om man har en fläkt i ett badrum. Inte den bästa förutsättningen för bra sömn. Dessutom undrar jag om den är inlädd i asbest eller vad fan d nu het. Det är nämligen som så att jag i vanliga fall så där 3 gånger i månaden precis kan redogöra för vad jag drömt under natten. Men nu, flera nätter i rad kommer jag ihåg exakt (!) vad jag drömt.
Jag vet att en del jag känner tycker det är aslamt att få höra vad folk har drömt, men skit samma.
Inatt blev jag t ex skjuten två gånger i armen när jag o några vänner försökte rymma från en psykopatisk kvinna som vi trodde var schysst. När jag ramlade ner i en hög hörde jag en polare skrika ett dramatiskt "neeeeej" i bakgrunden. Men som sagt, det blev ju bara två hål i armen. Dessa opererade vi sedan ut utan verktyg. Det var nämligen två symetriska hål där en massa skrot satt kvar. Det räckte att vi hällde vatten i dom så det torkade blodet löstes upp, och sen var det bara att trycka ner fingrarna djupt ner i armen och pilla upp allt skrot. Dock gick psyk-kvinnan fri eftersom alla trodde hon var normal och ingen trodde på oss...
Ja, det var bara en liiiten del av drömmen. Härom natten vaknade jag mörkrädd som fan och kunde redogöra för en fantastisk mardröm som jag tänkte att skulle jag skriva ner den och bara putsa på några detaljer skulle det bli en fascinerande skräckis på biograferna.
Jag undrar vad det är med rummet som gör att jag drömmer så mycket. Och underliga saker dessutom. Jag har vaknat av att jag sitter upp och letar efter nått i täcket, tänt i taket så jag hittat mobilen, släckt igen och sen lyst mej fram med mobilen. Har ingen aning om varför taklampan inte var lika bra.
Sorry, jag ska inte trötta ut folk med mina drömmar och skit, men jag är verkligen förundrad över detta fenomen! Och det börjar både bli jobbigt och spännande att somna på natten. Har ingen som helst aning om vilka äventyr jag ska hålla på att dö i under natten.
onsdag 4 februari 2009
Gammalt samvete
Visst är det väl underligt att en situation som inträffade för jätte längesen bara så där plötsligt kan komma upp. En situation då man kanske var dum, dålig eller bara en aning för spontan så det blev så där fel som man inte alls menade.
Igår bubblade en sån situation upp i min trötta hjärna. Jag satt och läste Situation Sthlm. Där stod "Månadens kommentar: Tar du kort?" som en person som sålt tidningen fått höra.
Då plötsligt mindes jag en situation på tuben från i somras. Jag åkte med nån, vem minns jag inte, då det kom på en förmodligen hemlös person på tåget. Den kom och fråga efter pengar varav jag slet upp min plånbok. Men som i en tecknad film flög det upp en mal, och inga kontanter kunde skådas. Jag bad om ursäkt för detta, varav kvinnan sa "äsch, det gör inget, vi tar det nästa gång" och log sött mot mej. Då sa jag, som ni säkert redan har förstått, lite skämtsamt och med ett leende "du tar inte kort?".
Som jag VILL minnas det log hon tillbaka, vände sig halvt om och sa "Jo, här bak" och pekade på röven.
Jag VILL minnas att hon inte tog illa upp, att hon fattade att jag inte drev med hennes situation utan bara försökte vara lustig, på ett jävligt platt och idiotiskt sätt.
Så var det förmodligen inte.
Igår när jag försökte somna kunde jag inte släppa denna situationen. Jag låg och grunna på om jag hade varit oerhört oförskämd, om folk tyckte jag var översittartyp och drev med henne, att jag slängde upp det hon inte hade, ett kontantkort.
Jag försökte komma fram till vad jag skulle ha kunnat gjort efter detta. Sprungit efter henne och bett henne om att få bjuda på nått från exempelvis Pressbyrån. Att jag kunde gått av med henne, gått till en Bankomat och gett henne en hundring som hon skulle ha mer nytta av än jag.
Snurr snurr snurr.
Situationen jag knappt mindes längre gjorde mej plötsligt till den största idiot och ett fruktansvärt äckel.
Det var svårt att sova igår.
Igår bubblade en sån situation upp i min trötta hjärna. Jag satt och läste Situation Sthlm. Där stod "Månadens kommentar: Tar du kort?" som en person som sålt tidningen fått höra.
Då plötsligt mindes jag en situation på tuben från i somras. Jag åkte med nån, vem minns jag inte, då det kom på en förmodligen hemlös person på tåget. Den kom och fråga efter pengar varav jag slet upp min plånbok. Men som i en tecknad film flög det upp en mal, och inga kontanter kunde skådas. Jag bad om ursäkt för detta, varav kvinnan sa "äsch, det gör inget, vi tar det nästa gång" och log sött mot mej. Då sa jag, som ni säkert redan har förstått, lite skämtsamt och med ett leende "du tar inte kort?".
Som jag VILL minnas det log hon tillbaka, vände sig halvt om och sa "Jo, här bak" och pekade på röven.
Jag VILL minnas att hon inte tog illa upp, att hon fattade att jag inte drev med hennes situation utan bara försökte vara lustig, på ett jävligt platt och idiotiskt sätt.
Så var det förmodligen inte.
Igår när jag försökte somna kunde jag inte släppa denna situationen. Jag låg och grunna på om jag hade varit oerhört oförskämd, om folk tyckte jag var översittartyp och drev med henne, att jag slängde upp det hon inte hade, ett kontantkort.
Jag försökte komma fram till vad jag skulle ha kunnat gjort efter detta. Sprungit efter henne och bett henne om att få bjuda på nått från exempelvis Pressbyrån. Att jag kunde gått av med henne, gått till en Bankomat och gett henne en hundring som hon skulle ha mer nytta av än jag.
Snurr snurr snurr.
Situationen jag knappt mindes längre gjorde mej plötsligt till den största idiot och ett fruktansvärt äckel.
Det var svårt att sova igår.
måndag 2 februari 2009
Efter kaos
kommer trötthet.
Måndag på stadshuset, men jag har tagit mental-söndag.
De konkreta tankar jag får blir snabbt diffusa och jag kan inte hindra dom från att fladdra vidare ut i glömskans rymd.
Istället sitter jag och gungar på min stol, lyssnar på Svenska akademin och skulle kunna tänka mej en 5 timmars fika med de närmsta där man får fastna med blicken mitt i ett samtal och försvinna ut i en tillfällig dimma utan att någon skulle tycka man var värdelös.
Jag tänker på min vän som behöver någon, och jag kan inte vara där.
Ibland är man inte tillräckligt bra för alla. För alla som man vill vara bra för.
Hjärtklappning utan kaffe
Svarta fjärilar i magen utan nervositet.
Smittad av förvirring, smittad av en resa för djupt in i kärnan. Där det är omöjligt att finna klippa utan hala aljer. Och ändå klamrar jag mej fast, vägrar släppa trots önskan om att kunna.
Allt blir bra. Allt kommer bli bra. Det har jag bestämt.
Måndag på stadshuset, men jag har tagit mental-söndag.
De konkreta tankar jag får blir snabbt diffusa och jag kan inte hindra dom från att fladdra vidare ut i glömskans rymd.
Istället sitter jag och gungar på min stol, lyssnar på Svenska akademin och skulle kunna tänka mej en 5 timmars fika med de närmsta där man får fastna med blicken mitt i ett samtal och försvinna ut i en tillfällig dimma utan att någon skulle tycka man var värdelös.
Jag tänker på min vän som behöver någon, och jag kan inte vara där.
Ibland är man inte tillräckligt bra för alla. För alla som man vill vara bra för.
Hjärtklappning utan kaffe
Svarta fjärilar i magen utan nervositet.
Smittad av förvirring, smittad av en resa för djupt in i kärnan. Där det är omöjligt att finna klippa utan hala aljer. Och ändå klamrar jag mej fast, vägrar släppa trots önskan om att kunna.
Allt blir bra. Allt kommer bli bra. Det har jag bestämt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
