Bjällerklang bjällerklang cykla bak-o-fram, i ett hörn där stod en björn och måla rumpan grön

Det är jul nu i Halmstad. Det kokas gröt, det skärs upp skinka, det smakas på nygjorda senapen med ett "hm, undra om den verkligen är klar" (klassiskt) och det stannas upp och njuts av den vackraste granen i stada (jag o pappa var på 7 ställen under 2 dagar innan vi hittade den eftersom vi tar detta sjukt seriöst, och den är alldeles...alldeles..alldeles uunderbaaar).

Det snöade och sen smälte lite. Kanske att det kommer mer imorgon.
Oavsett får man kramar från föräldrarna när man har lust, det småäts av mammas kakor i smyg och jag jobbar på julmagekulan, den kommer att bli mäktig i år.

Japp, nu är det jul i vårt hus. Och jag är ständigt hur.trött.som.helst.

Detaljerad berättelse om mina kommande två dygn

Om exAKT 12 timmar lämnar min o systerns buss Umeå, mot Sundsvall sen tåg mot sthlm o därefter tåg mot gbg.
Strax efter 9 på kvällen är vi framme, och då blir det t o fara direkt till hotellet.
Väl där slänger vi bara av oss våra grejer och drar tillbaka in till stan och vår dejt med Räfven-folken. Kalas hela natten för att dagen efter åtnjuta en hotellfrukost vilket var alldeles för längesedan.
Runt 12 kommer vi att checka ut, ta oss in till stan där jag kommer att förbereda mig inför nästa dejt med eminenta vännen elof.
Strax efter detta kommer jag att möta den nu sannerligen på tjocken-vännen Mathilda.
Ett par timmar kommer sannerligen att flyta förbi kvickt denna eftermiddag. Dock, när kvällen nalkas och middagen blivit intagen kommer jag och min kära storasyster att ta oss till Skandinavium och föreställningen med Eddie Izzard, vilket jag har längtat efter sedan sommaren 2005. Han har mycket att leva upp till.
2 timmar senare ungefär kommer, om vädret tillåter, vår kära mor som vi inte träffat på över 4 månader att sitta i en bil i närheten för att plocka upp oss och köra oss allesammans till Halmstad och föräldravåningen i centrala stan. Där kommer en far och två katter spänt sitta och vänta precis innanför dörren.


Jag ser mycket mycket fram emot att snart få gå och lägga mig så att dessa två fina dygn, ja båda faktiskt eftersom jag älskar att åka tåg, kan få sin början.
South of Sweden here I come

Norrland jag förlåter dig

Det är runt - 20 grader här idag, klarblå himmel (eller mer vit, vid den här årstiden tappar himlen sin färg lite i nåland) och pga kylan har snön har fått det där knarrande ljudet när man går på det. Då gillar jag Umeå, jag gillar vintern och jag gillar kylan. När man kliver upp och det ser ut så här utanför sitt fönster så förlåter jag mörkret, hösten och novembermånad för att ha testat mina gränser återigen.



Och nu, när allt är så vackert, luften är himmelskt klar och man snart kommer att kunna snöra på sina nya hockeyrör (Japp, köpte jag på senaste loppisen! Bye bye tönt-tjej-skridskor me jävlig tagg), ja då ska man fara ner till södra Sverige där ruggigheten bor.
Folket där borde komma upp hit och fira jul istället

This one goes out to Linnan & Malen. För hösten, för trubbel, för bärande axlar och för det rätta sagda när det behövs

Jag har tappat halva min identitet, min röst fungerar inte

Det är nu sant. Jag kan typ inte prata, och skulle säkert inte FÅ göra det heller om jag hade gått till en läkare och hon skulle sagt vad jag ska göra för att bli frisk... "prata inte" hade blivit svaret.
Ursäkta men
fan fan fan
Jag pallar inte detta. Hostar som en kärring som rökt i 50 år och snorar som en 2-åring på dagis. Vad gör det mig till för nått? Ett stort paket bestående av äckel.

Jag hatar att inte känna mej helt 100. Att undra om folk drar bort huvudet från mej för att jag luktar skit eller ifall de bara är rädda att bli smittade. Att vakna efter 10½ timmars sömn, inte känna mej utvilad och inse att min tunga förvandlats till en läderbit. Tack täppta näsa för det. Dessutom, hoppar inte hjärtat lite konstigt ibland?

En hypokondriker utan medicin är som en knarkare utan sin sil. Stirrig, sjukt medveten om sin kropp, analyserande och hyffsat nojig över att det snart kommer att gå åt helvete

Rapporteringarna från Köpenhamn och arresteringarna av demonstranter har lite ojämn information. Detta klipp ur Miami Model säger nog för mig

Man ska passa sig att uttala sig om saker om det inte är så att man var där...

Se dokumentären Miami Model, oavsett vad du anser om polisbrutalitet, demonstranter, kravaller och "polisens rätt att försvara sig".

Har ett erkännande jag måste göra... offentligt....

Idag är det den 14 december. Det betyder att det var den 13 december igår. Alltså Luciadagen.

På högstadiet, under alla de lussekonserter vi gjorde där på skolan, alla de gånger det blev supervarmt i luciatåget eftersom alla ljusen snodde syret, alla de gånger jag satte mig ner under själva framträdandena eftersom jag höll på att svimma, det var lögn. Jag har alltid avskytt att bara försvinna i en grupp av människor när jag står på scen. Så att sätta sig ner mitt i en sång var mitt sätt att få den uppmärksamhet jag ansåg mej förtjäna. Folk blev ju liksom oroliga över de levande ljusen, de långa håren och en person som bara försvinner i mängden. Och sen när hon, alltså jag, dök upp igen andades många ut av lättnad. Det hade gått bra. Ja, såklart, jag mådde ju toppen hela tiden.

Jävla skitunge till att hålla på. Tur att man har växt upp numera.

Att beklaga sig som fan med många jävla svordomar (ursäkta, svärord menar ja ju)

Efter en faktiskt riktigt bra helg var humöret på topp både igår kväll och i morse trots den tidiga timmen kvart i 7. Det var visst nån jävel som vid schemaplaneringen tänkte att samlingen människor KA T7 som vid varje lektionsdag börjat först kl 13 nu plötsligt skulle gå 8 - 12. 8- 17 på onsdag (dan efter personalfesten på NH, fuckin congratts).
Men alltså, trots tidig timma var humöret bra, fick en lugn morgon och kände mej trots få timmars sömn de senaste 3 dygnen väldigt utvilad.
6 timmar senare ville jag slå någon. Helst mig själv.
Företags ekonomi.
Fattar ni inte så skriver jag det igen:
Företags ekonomi
Detta satans påhitt! Min hjärna tänker etnologi, humanism, kvalitativt och "det finns ingen sanning inga svar"! Inte jävla ränteskrifter, amorteringar och annat skit! JAG FATTAR DET INTE! och det är väldigt tack vare vår hyffsat opedagogiska lärare som vi haft. Merci för det.
Efter över en timme var vi fyra nervvrak som höll på o mörda varann. Skämten var inte ens kul längre och den ironi inför vår livssituation vi annars gemensamt brukar kunna småfnissa åt blev nu till klump i magen, stress-symptom magknip och en sån jävla irritation i kroppen att armarna sprätte till ibland.

Det jävligaste av allt är dessutom att vi inte hade kommit längre med uppgiften när vi gav upp än vad vi hade när vi börjat.

Mitt jullov kommer bestå av förberedelse av föreläsning på kunskapsmässan, policydokumentsanalys, förberedelse inför D-uppsatsen och seminarieuppgift. Fy ***** va sköj. Dessutom kommer jag garanterat att bli sjuk.
Livet, d e kul d. Precis som vädret

All lessenhet och all tråkighet och all "jag kommer aldrig att.." och all dålighet är nu borta! Denna låten blir FREDAG HELA VECKAN låten ikväll

Dumdag

Vakna och det första jag kom på var att jag hade glömt att lägga till kontaktuppgifter till mig i min ansökan till ett viktigt jobb. Inte det första man vill komma på när man öppnar ögonen, man la ansökan på lådan igår och det var sista sökningsdag idag. Så fick ringa ett hyffsat pinsamt samtal sen.

Efter det har dagen bara fortsatt på samma sätt. Inställda möten, pissiga sanningar om sig själv och en labil jävla känsla i kroppen som skriker att allt kommer att gå åt helvete. Ja, jag är kanske en smula dramatisk men va fan, låt så vara. Det är en ådra i mig jag sen länge har accepterat.

Jag missköter även den enklaste jävla uppgift. Förmodligen eftersom den är pinsam, understimulerande och tidsödande. Och nä, det är inte bara o göra när hela kroppen skriker "fuck iiiiiiiiiiiiiiiiiiiitttt!!!!!!!!!!!!!"

Känns iaf bra o veta att jag ikväll ska få stå i DJ:båset, dricka drinkar (atkins-drinkar = sprit o ramlösa... not nice men fan d e ju iaf alkohol) o spela kick ass musik. Den jäveln som kommer och önskar nån jävla r´nb kommer fan få veta att den lever idag. Jag känner det i magen.

Sist men inte minst, här kommer ytterligare en låt som förmodligen jag är lite ensam om att verkliten verkligen gilla, och det är lite pinsamt att det är från samma album sen sist. Men fuck it. Idag är den mer talande än någonsin, och endast inför mej själv. Den är inte ett statement för någon annan!!! OBS OBS!!!!!

Snodd idé men min alldeles egna önskelista (och JA jag vill ha det jag önskar mej trots att det kanske känns lite tråkigare att ge bort)

Emmas önskelista (inkluderar även önskningar jag önskat mig sen jag var runt 3 år, vilket är en tradition. Och runt jul är det nazi-traditionist som gäller)

1) Att tomten ska komma
2) En Sodastreamer
3) En Fjällräven-rygga, gärna mossgrön eller silvergråaktig
4) Pussel... kanske ett räcker.. Svårt när det är samma ord i singularis som i pluralis. Så: Ett pussel
5) En vit jul (i Halmstad?! Hahahaha)
6) En klädköpar-dag på stan inklusive fika och en himla massa strötimmar (om vi har lust, annars skiter vi i d, handlar det vi ska osså går vi hem till lugna vrån.. kan me funka)
7) Sällskapsspel! Gör inget om ja spelat det förut. Det ska va skoj
8) Dvd-boxen av Hayao Miyazaki. Finns två olika. Roligast den med Totoro, men den andra går också bra.
9) Andra dvd-boxar. Me like
10) En almanacka! Nu jäklar ska jag strukturera upp mitt liv!
11) En årsprenumeration på nå bra fanzine
12) Att Guldnos är snäll hela julen

Jag tror jag stannar där, på det gyllene talet 12. Känns bra på nå sätt.
Där har ni den ialla fall! 2009 års önskelista by Emma.

Snart snart snaaaaart är det dags. Inte ens bara 12 dagar kvar tills jag och syster sätter oss på bussen söderut, till gbg, ett dygn där och sen hem till mamma, pappa, Pricken och Snusan. Jag längtar nu

En favorit scen alla kategorier när det gäller film, som även ger en lite styrka att våga säga det där man inte gör pga PK-verkligheten

Dock måste jag påpeka att jag har andra "fuck-you-kategorier" än Edward Norton. Idén är däremot fantastisk. PK-verkligheten finns av en anledning, men ibland får det fan vara någon jäkla gräns... Speciellt när slutklämmen är att den som mest ska dra åt helvete är en själv

Min idiotiska livsfilosofi

"Gör inte idag det du kan göra imorgon"

Och på grund av detta sitter jag i skiten imon.

Tjofadderlittanlango!