fredag 30 januari 2009

Hos Elof

Sitter i Uppsala hos Elof, dricker bärs och lyssnar på Lee Perrys senaste platta, som är helt sjuk men kul. Anders är med här. Sweet som tusan och trivs som fisken i.. Ja ni fattar.

Har en massa citat från serien jag fått skickat till mej av Linn som jag just i mini-dimmans tillstånd så klart inte kan komma på..Men skit i det, just nu spelar det ingen roll. Det citat som nu i ett par dar och som just nu kom till mej är

"If they don´t like it, fuck them"

Kan på ett väldigt simpelt, enkelt och ihopsatt sätt vara bland det bästa jag hört. Ett citat man vill påminna sig själv om när man står där och darrar i undran om man verkligen duger, har presterat tillräckligt bra eller folk gillar en så mycket som man hoppas. Jag gillar´t verkligen så där super mycket som bara en tragisk person som behöver ett citat för att förstå den enkla summan av kardemumman behöver.

Uppsala alltså.. En stad som för mej alltid kommer innebära koppling till Valborg 2008. Spännande att komma hit när det är taskig snö och 0 gradigt. Schysst att komm hit när Elof bor här, mannen som representerar så mycket Umeå att jag knappt fattar vars jag är. Och dessutom i sällskap av Anders som en före detta regissör till mej i Umespexet. Ja, tillvaron kan vara underlig, och fruktansvärt underbart fantastiskt härlig

torsdag 29 januari 2009

Skratt på fel ställe

Satt på en gruppintervju idag med 5 ungdomar. Vi satt och prata om lite allt möjligt som hade med den stadsdel som dom bodde i och göra.
En sa nått i stil med "det blir bara värre och värre ju äldre man blir". Självklart hade hon sagt saker precis innan det som jag inte hade uppfattat, och eftersom jag var lite nervös och trött började jag skratta.
När jag nu lyssnade på diktafonen hör jag hela hennes mening. Bla bla bla det blir bara värre och värre ju äldre man blir. Emma som skrattar så där hjärtligt från magen i typ 1½ sekund. Där märker man att jag inser att det hon precis sa inte var ett dugg kul eftersom ingen annan ens drog på munnen. Jag tystnar oerhört snabbt, och hon forsätter att prata.

Jag förlåter mej själv för detta oerhört pinsamma och felaktiga. Hoppas dom gör likadant.

onsdag 28 januari 2009

He e som så

sitter i Stadshuset och väntar på att en person jag ska intervjua ska komma hit. Blir alltid lite pirrig innan jag mött personen, men alltid när jag tagit den i hand och satt mej ner så är jag lugn som en filbunke. Man har ju koll liksom (höhö, hjomenvisst)

Är på ett mer eller mindre ständigt dåligt humör.. Inte bra. Men det har sin naturliga förklaring, så jag tror det snart går över.

Imon kl 8 på morronen (!!!) ska jag vara på Ronnaskolan och göra en gruppintervju med elever där, och sen även en person som jobbar där. kl 8!!!! Med tanke på att jag försov mej i morse så e man ju lite nervös...

Imon kommer Bergmans modern till schtään, eller, sthlm, igen. Ska möta upp henne då och gå på My fair lady. Sweeeet!
Och på fredag far jag till Uppsala och ska hänga o kramas med Elof hela helgen. Längtar ordentligt.

Man är inte riktigt van vid att ha en så här planerad vecka. Brukar bli lite mer si så där som man känner fört. Icke sa nicke.

Enough

tisdag 27 januari 2009

Praktiskt skit

Har inte iktigt kommit igång än. Gjort en intervju o har more to come, men man känner ändå en viss stress.
Varför är det då inte mer gjort, kan man fråga sig..

Jo, allt jävla praktiskt skit strular hela tiden och har gjort nu i en vecka. Den arbetsplats vi blivit lovade finns typ inte, de datorer vi skulle ha fått existerar inte, internet i lägenheten är inte ordnat och i brist på tid och ork försöker vi fixa det själva, diktafoner fanns inte så har fått köpa, telefon har vi fått men måste fixa kontant kort själva, busskort fick vi be om osv osv.
Man blir lite less.
Idag när jag och Linn satte oss på den arbetsplats vi fått berättat för oss att vi kan sitta på, ja då visade det sig att så ju inte alls var läget. Där satt nämligen folk som jobbade med sekretessbelagda ärenden. Vi blev hänvisade till "en farbror på andra våningsplanet" (vem som nu i helvete använder ordet "farbror" till någon som inte är 5 år och sitter i blonda söta pippilotter, gubbjävel) som sen visade sig vara fel.

Ja... Allt jävla praktiskt skit, den irritation som bara växer och det faktum att vi inte har någonstans att arbeta ostört med internet och allt som hör där till, detta har gjort att alla arbetsuppgifter inte är helt enkla att bara göra. Jag hoppas fan att allt skit löser sig inom 2 dagar, annars kommer jag få ett nervöst sammanbrott, och detta kommer INTE gynna den relation vi har i vår lilla 2:a.

Men ehh, ja, annars är det ju himla skoj med praktik.

torsdag 22 januari 2009

More to come...

...men en lite snabb uppdatering..

Sitter just nu på ett hotellrum i Sthlm. Mammsen är uppe i arbetsform tills imon, så for in bara över kvällen för att träffa henne en snabbis. Mycket mys.

Igår kom jag fram till att man ju faktiskt är kick ass på kulturanalys. När man snackar med "vanligt folk" (ursäkta alla ni som ser er som sånna) så inser man hur jääävla grym man är. Och för första gången sen jag började KA tänkte jag "men helvete, jag KAN ju det här!! Och jag är grym på det!!" Kändes skönt.

Att bo ihop med två personer man inte även delar kött och blod med är intressant, men det går bättre än vad jag trodde. Och när man då dessutom lägger till att vi suttit och stirrat på varandra sen i lördags utan tv eller internet och ändå inte mördat varandra så blir man ju positivt inställd till resterande tid MED internet. Kan nog bli bra skit.

Nu ska mammsen bjuda mej på finkäk på restis. Gillas.
Kommer bli fler uppdateringar nu och oftare när internet klaras ut och in i lägenheten. För den som är intresserad. Vill säga typ 2 pers. Men wtf. Härrå!

måndag 19 januari 2009

Södertälje

Inge internet, ingen tv, inga pengar, blöt småflings snö, inget lokalsinne = ständigt vilse och SL som kollektivtrafiks ägare.

Detta blir nog bra så småningom.

Sitter på stadshuset nu och skriver... Hoppas på att få fixat internet i lägenheten. Vad ska vi annars hitta på i vår skrala 2:a?!

Stay positive!!! Staaaaaayyyyyyy

fredag 16 januari 2009

On a cold winters Day, Will you let me romanticize,

Dagen:
Vaknade, syster vaknade och kom in till min skrubb. Skedade under täcket och halvt sov halvt småpratade o fnissade.
Gick upp, såg det var 23 minusgrader och klarblå himmel, åt frukost, gjorde varmchoklad, klädde på oss supervarmt.
Tog lånepulkan, packade den full me skräp och gick till konteinern.



Hittade en liten backe som vi åkte ner för tre gånger. En gång på ett gupp så vi flög en halvmeter. Skrattade så mycket att känslan blev den samma som när man var liten, hade termobyxor, långt till närmsta toalett och nästan skrattkissade ner sig. Dock hände denna gång ingen sådan olycka.

Gick till affärn på sjukhuset, köpte nybakade kanelbullar, tog av mej flispolon och svor åt den eftersom den var för varm. Gick ut till pulkan som väntade utanför. Promenerade en liten bit och satte oss sedan i solen på den uppochnervända pulkan, drack varm choklad, åt en bulle och myste.




Klättrade upp för en backe, satte oss i pulkan och for iväg.



Gjorde samma sak igen och igen och igen tills vi var nöjda och trötta. Sakta promenad hem, rosiga om kinderna och väldigt lyckliga.

torsdag 15 januari 2009

Tacka fan för singellivet

Eller, personen jag tackar i rubriken kanske är fel. Men kraft i mening går före nån fjant moral.

Vid matlagningen ikväll slog det mej att det inte är underligt man är singel och lycklig. Stod där bredvid syster, flamsade och tramsade och kramades hela tiden eftersom jag far lördag morgon och vi insett hur länge vi kommer vara ifrån varandra.

Tragiskt nog men sjukt fint så är det så här:
Är det någon jag skulle kunna tänka mej att leva resten av mitt liv tillsammans med, så är det hon. Den sexuella biten skulle man få fixa via någon stadig kontakt någonstans eller vid desperat ensamhet gå ut på krogen o dra med sig nått offer hem.
Men allt annat får jag med henne: det intellektuella, kärleken i ren form, skrattet, diskussionen, bråken som inte är farliga, liknande intressen, musiken, stoltheten, förståelsen... Jag kan fortsätta räkna upp alla de egenskaper man letar efter hos den man vill vara med. Det är ju hon! Mitt eget kött och blod, den underbaraste människan som vandrar på denna jord och som jag på riktigt skulle dö för. "Tills döden skiljer oss åt" skulle inte vara så skrämmande längre förutom det faktum att vi en dag kommer skiljas åt av just den orsaken.

Det sjuka var att medans jag stod och funderade på detta tyst när vi lagade mat sa hon nått i stil med: Är det någon jag skulle kunna leva resten av livet med, så är det du.
And the odds of that is....? Fanns inget vi hade nämnt tidigare som kan ha fått oss att börja tänka på det. Det var bara en helt vanlig enkel vardagssituation, och ändå tänker vi samma.
Det kommer bli det värsta med praktiken, att vara så länge borta från henne!

Ja, poängen är poängterad. Älskade älskade syster, mitt allt.

tisdag 13 januari 2009

Pist, så jävla pist

När lärare tar sig befogenheter de inte har. När de bara kör över folk, inte låter folk pröva själva utan bara tänker på sitt eget och programmets bästa trots att man är bra. När de tar ens forskarplanering, säger att den är bra men "behöver ett par justeringar och ändringar vilka är markerade röda och blå" och ens text sen ser ut som en jävla sammansatt valvaka med Sossar-töntarna och Moderat-jävlarna, då är det fan inte ok. Speciellt inte när det man faktiskt, faktiskt(!), skrivit är tillräckligt bra!

Den här mannen har jag smått bråkat med i över 2 månader nu. Jag har beklagat mej, förklarat min ståndpunkt och ifrågasatt saker. Jag har fått svar och varje gång har jag gått därifrån med tanken att "nu blir det nog bättre". Och vad får man? en jävla jenkar-flagga rakt upp i ansiktet när man öppnar filen.

Det här är inte hans uppdrag. Mej o mina studievänner är de enda han behandlar på detta sätt. Han kommer knappt ens titta på de andras planer eftersom han inte lägger sig i deras praktikplatser. Det är nämligen det som egentligen är poängen. HAN SKA INTE LÄGGA SIG I!!!!!

Jag har bara en sak att säga:

Dra åt helvete jävla auktoritet maktmissbrukar gubbe

måndag 12 januari 2009

Pinsam

Det är dags för mej att sluta tävla med folk som inte ens vet om att vi tävlar. Jag är den där jobbiga personen som börjar gå snabbare när någon annan försöker gå om. Som kan få för mej att jag ska hinna dricka upp min kopp te innan sällskapet gör det, trots att jag bränner mej. Läsa fler sidor o snabbare än mina grannar på biblioteket vilket gör att jag inte hinner förstå vad jag läser.

Dessutom måste jag sluta med att känna mej personligt förolämpad när någon vän säger att en kändis är snygg. För ett tag sen sa en vän att De Maggio, or what´s her face stavar sitt namn, var så där riktigt söt och charmig. Idag såg jag ett program där hon medverkade, och jag var galet avis på henne och tyckte inte ALLS det att hon var nått speciellt... Vilket hon självklart är. Hon fnittrade fint, var bedårande och rolig! Den jäveln.

Nu har jag tänkt försöka sluta drömma om att en halvkändis kommer bli tillsammans med mej, inse hur fantastiskt jävla rolig jag är eller hur grym jag är på scen, använda sin halvkändishet till att få ut mej på scen, och sen kan ja dumpa denna B-kändis när jag har tagit mej upp. Inte så att jag vill vara kändis! Bara det att jag vill få folk att förstå vilken fantastisk personlighet jag har.. Och det gör man ju så klart bäst i media genom att bli intervjuad i Vecko Revyn, få delta i Bingo Lotto med Lotta och sitta i publiken på alla jävla galor och bli förnedrad.

Ja, det är skönt att komma ut lite så där pö om pö och då och då o hitan o ditan o hej och hå. O inte alls ångestladdat sen ett litet tag när jag trycker på "Publicera inlägg" och inser att jag bara målar på en tragisk bild över mej själv. Men va fan. Och hur i helvete kommer det sig att en dansk får en Guldbagge precis i detta ögonblick på tv!!!?? Det är för i helskotta en svensk gala.. i ofs svensk film, men wtf.

lördag 10 januari 2009

Ja ibland...

... är livet coolt och sjukt överraskande.

Från galet förkyld hemmakväll till bärs o partaaaaj på Verket.

Ibland blir man chockad över sin egen dumhet. Men nu får ja inte tänka mer på det utan måste fara för att möta upp mina vänner som jag snabb-förfestat med via webcam. Sjukt fina e dom.

onsdag 7 januari 2009

hitan ditan o här

Efter två sköna lugna dagar i Halmstad som ensambarn for ja då till stockstan. Hängde me Nathalie, mötte upp malen på födelsedan. Visste inte vad vi skulle hitta på på dagen, så vi gick t Harry B James för att planera över en öl. Det blev 3 och inget hittepå, vilket var miiinst lika bra. For t söder o mötte upp folk som kom o käka på den bästaste indiska restaurangen som finns där incidenten "Alltså, tjejen före mej i kön var inte heeelt ok i magen" från Nathalie medan ja gör "jag skär av mej halsen" rörelsen eftersom den omtalade tjejen sitter på en vad vi anar är en dejt typ 1½ meter bort. Hela VÅRT bord knäcker sig och kan inte sluta skratta i ren panik o ångest. Fullständig tystnad vid bordet bredvid. Sedan vart det Vampire lounge me drinkar, bärs o shots i en salig röra, stillasittande dans och en jäkligt trevlig stämning.
Nästa Kvarnen där malen i vanlig ordning ramlade på vägen dit, slog upp knät och därför haltade resten av kvällen. Dryg bartender som ville ha leg trots vakter i dörren och inhängd väska me leg i i garderoben. Mellanstadiedisco musik och underligt folk.
Dan efter for ja tillbaka t Umää med nattbuss. Inte det coolaste jag gjort i livet, men helt ok. Mitt i ingenstans på en rastplats halv 2 på natten träffar jag Linnea som jag såg senast 5 sekunder i sthlm i somras medan dörrarna t t-banan stängdes. Ganska otippat.

Hemma. I skrubben. Min säng, min kudde, mitt täcke. ZZZzzzzzz
Helt körd i huvudet, har tenta att lämna in på fredag som ja varken börjat på eller läst nått till. Blä blä bläbläblä

Som alltid skönt att komma hem, men har haft två riktigt bra veckor! Så är väldigt nöjd med det så kallade jullovet och födelsedag. Tack alla ni som vatt me och gjort det till d.

fredag 2 januari 2009

Störd 1½ timme

13.45:
Syster ska fara.
- Jag börjar med bli redo att fara hem till skrubben, sa en liiite men inte super avis jag till lillasyster
- Ja men gör det da! Åk me!
- Njaaaaa, sa en nu tvekande syster.

14.00:
- Jo men det är klart det fixar sig! Planka från gbg! Det värsta som kan hända är att du blir avslängd.
- Hmm, ja det låter ju jävligt lockande.. Ståendes i mörkret mitt i skogen 10 mil från närmsta stad i 15 minusgrader.
- Äh, sååå blir det ju klart inte!
- Det fattar la ja määä! fräste den stressade lillasystern.

14.05:
- Hmm, ja kanske skulle följa me ändå.. eller, inte kanske... aaawwrrg va jobbigt!!
- ja men följ meee!!

14.12:
- Jag börjar packa ifall ja bestämmer mej för att följa me.
- Jaaa!! Jaaa!! Ja gör det så kollar jag upp alternativ o sånt, sa en superpeppad storasyster.
- Nämen ska du verkligen....? sa en smått orolig mamma.
- Jaaa rå, det är ingen fara. Hon fixar detta (peppad storasyster)

14.16:
*packa packa packa under sjukt stressig situation där tåget går om 44 minuter*
- Aaaaarrgh jag kan inte bestämma mej!! Men fan, det värsta som kan hända är ju faktiskt att ja får köpa en sån där dyyyr tågbiljett o åka vidare. O bästa knepet är ju att gömma sig i bagageutrymmet ovanför dörren!
- Hmm, utrymme mindre än du tror kära lillasyster, men kanske!
- Men... men.... (mor som inte förväntat sig hejdåandet i form av stress o en helvetes massa spring)
- Hur i HELVETE ska ja få ner allt efter julklapparna!! det går aaaaldriiiiig!

14.22:
- Emma, nu måste du typ bestämma dej. Gö DÄ gööö DÄ göööö DÄÄÄ!!!
- arrg argg argg argg arrrgg.. *paus* JA! *klapp i händerna i ren panik* JAG GÖR DET!
- Men........men.....me...? snyft

14.40:
- Nu åker vi! Nu måste vi fara!! Har du med dej allt?
- Kolla nu badrummer en gång till..... (lugn far)
- Jaaa jaaaa (stressad ungdomsrevolts röst)

14.40 och 55...PIP...
- Hej då!!
- Men.... men... (mor som nu mer än snyftar)
- Åh mammsen! Puss!! Hej då!!

*bilfärd till tågstation*

*framme på tågstation*
14.55:
- Hmmmmmmmmmm
storasyster:
- Vad?
Lillasyster igen:
- Hmmmmmmm

14.57:
*ståendes på perrongen*
Lillasyster:
- Hmmmmmmm

14.59:
*Tåg rullar in*
- Näääääeeeh, jag SKA till Stockholm! Jag åker på söndag istället! Jag har ångrat mej.
*suck från storasyster fast med stort leende*
- Okeej okeej, vi ses i Umää! Hej då!!
*lillasyster o far unisont*
- Heej dååå!

15.10:
*ringklockan på dörren ringer.. (no shit).. Mamman öppnar*
- Nämään!!
- hej hej, jag ångrade mej... igen...

Snipp snapp snut, så var den lite längre än en timme stunden slut.

torsdag 1 januari 2009

1 januari 2009

Jag är skeptisk. Det nya året kommer inte bli ett Emma år. Jag känner det i hela kroppen.
Jag är ingen slav under horoskop, men jag vart ändå lite hoppfull när jag förra nyår fick reda på att 2008 skulle vara Stenbockens år.
Med tanke på hur det gick undrar jag hur fan detta året ska bli.
Kanske träffar jag ingen. Kanske går det sämre i skolan. Kanske vet jag ännu mindre vad jag vill göra i framtiden.
Eller så blir det helt tvärtemot.
Eller... så man gör det till... Vilket inte är ett bra alternativ med min attityd.


Nyårsafton va coolt iaf. Hemma me mor, far o syster, åt 3-rätters, drack "champagne" och grogg o lirade spel som var så hysteriskt roligt så det blev asflabb från samtliga så hårt att mamma satte chips i halsen o började hosta så kraftigt så hon fes, så nyår kan man inte klaga på. Dessutom vaknade jag mer fräsch en nyårsdag än vad jag har gjort sen jag blev tonåring. Så jävla gött faktiskt.

dock halsont o helt jävla körd i huvvet som man blir när man börjar bli sjuk. Men inte fan ska jag bli sjuk, jag ska ju t sthlm på söndag!! Egentligen skulle ja ha åkt imon men eftersom att ALLA MINA JÄVLA NUMMER försvann på juldagen så har jag bara Nathalies o Mcus nr i sthlm, o förstnämnda ska jobba hela helgen. Därav söndag. 2 dar i sthlm.. suck.
I ofs. Ena dan är årets bästaste dag.
Längtar som attan