torsdag 15 oktober 2009

En sån där knäpp dag då man inte riktigt vet nått alls

idag önskar jag att jag hade magisk kraft så att alla mina önskningar och befallningar skulle gå i uppfyllelse. Och inte på ett "då hade jag köpt en helt ny garderob och SEN gjort världsfred"-sätt utan mer....:

Jag hade samlat alla personer jag mötte och stötte mej med när jag var en sämre (eller, inte sämre kanske, bara en annan och svagare) emma än vad jag är idag.

Jag hade tackat vissa personer för deras tid och engagemang i mitt liv, vissa hade jag bett om ursäkt till och andra hade jag skällt ut. Fast de flesta hade jag nog tackat ändå.. Jag har funderat de senaste dagarna på alla snubbar som varit mina nära vänner som jag plötsligt blivit blixtförälskad i och sedan lagt all skuld och skam på dom och deras val och beteenden.

Jag har funderat på alla vänner och ovänner (som i icke vänner men inte ovänner som i "jag gillar inte dej") vars liv jag har tvingat mej in i, eftersom jag i stundens hetta ansett att det ska ha legat i deras intresse att faktiskt vara med mej och vilja veta vad jag tycker om saker och ting.

Jag hade bett om ursäkt för alla de gånger då jag på fester blivit ledsen bara för att jag har alkohol i kroppen och ett sorgset sinne som jag måste dela med mej av, och därför helt enkelt bara i just den stunden försökt att hitta varför jag är ledsen och då egentligen hittat på nått som passade precis då... Alltså inte direkt sant. Mycket för att få uppmärksamhet men mest för att jag inte haft möjlighet att hantera vad kroppen har försökt att säga.

En sån dag är det idag. Och det är bara lunch.
Att vara sjuk gör en småsnyftig och lättmanipulerad. Kul att gå till hjärnskrynklaren idag haha.
Och appropå det... Det är så roligt att folk i allmänhet blir obekväma av att jag säger att jag går hos en terapeut. Många anser eller har lärt sig att det ska vara nått skamligt, något man hyschar om och som man har för sig själv.
Nischt I say
Jag berättar ju inte för folk i allmänhet vad det är jag o min skrynklare pratar om, inte ens de allra närmsta vet allt, för de ska inte veta allt.
Men faktumet att jag går dit är nått vem som helst kan få veta. Intressant vilka ämnen som gör folk obekväma. Och vad anledningen egentligen är.

Ja, jag är en HYSTERIKA
uj uj uj

Inga kommentarer: