Häng i Halmstad och söndagsutflykt. Vi for säkert en 4-5 mil för att åka till ett supermysigt fikaställe och te-bod som ligger mitt ute i skogen. Gött som attan.
På vägen hem bestämde vi oss för att plocka blåbär och leta efter kantareller i skogen. Superhärligt att traska omkring, känna mossdoft och äta nått litet blåbär.
Efter ett tag hoppa vi in i bilen och for vidare. Vi satt alla där i godan ro när jag plötsligt "aoush" och det stack till precis vid musen. Pritty obehagligt och handen for direkt ner för o känna vad det kunde ha vatt för nåe. Och nått satt där. Eller snarare någon. En äcklig liten jäfla parasit!! Även kallad fästing!
Arrghhrksd fy fan va diskussting! Och självklart i mitt sällskap ren o skär paniiiik! Jag blev som en liten fem-åring o skrek "arrhg va äckligt!! aaaaAAAaargh va äckliiiigt!! AAAARRRGGHH VA ÄCKLIGT!!" eftersom ju mer ja tänkte på att den satt där, desto vidrigare tyckte jag det var. Det hela slutade med att vi fick stanna bilen vid kanten av vägen, mamma fick kliva ur bilen och medan jag tittade åt ett annat håll ryckte hon loss den med en rysning.
Efter det kliade det på mej överallt. Mamma hittade en liten på sin hand som sprang omkring. Senare hittade vi en till på henne som satt i pannan.
Vi hann inte mer än hem förrän jag o pappa stod i underkläder och undersökte varandras ryggar, armhålor, knäveck efter dessa små fruktansvärda djur. Morsan tyckte vi var hur töntiga som helst, men skit samma. Tack o lov hitta vi inga fler. In i duschen, skrubba hela kroppen och trots detta kliar det på mej fortfarande.
Jag, tönt? Jajjemen, men i såna här situationer har jag ingen självironi eller självrespekt. Ingen skam, bryr mej inte ett skit vad andra tycker. Paniken tar över och äcklet stegrar sig.
Skog e skoj. not
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar