Sol, tidig morgon och att ta av ett gips

Klockan ringer och Morgonpasset i P3 sätts på på radion. När man vaknar kvart i 7 på morronen som student (som har svårt att gå upp i tid) blir man (jag) lite chockad.
Men när jag sen finner mej själv promenerandes upp för Svingen i morgonsolen som trots höst är varm mot kinden kan jag inte låta bli att njuta. Och herre ge va mycket folk det är som cyklar och promenerar så tidigt! Efter över 4 år har jag liksom glömt hur det är att varje vardag kliva upp tidigt och ta mej till skolan/jobbet som börjar kl 8.

Bla bla, iaf, varför ja va uppe var för att ta av gipset. Det var absolut inte en lika trevlig upplevelse som jag trodde att det skulle va. Ömt, inte kunna räta ut armen och inga muskler kvar var inte så sköj. Men luft mot huden har aldrig varit så skönt! Kände syret t o m genom hooden. Och mina små armhårstrån jublade!

Nu ska jag till sjukhuset igen för att få se röntgen plåtarna och få höra en läkare som säger a) att det har växt ihop fint och att jag nu ska börja använda den b) att det ser för jävligt ut och att ja behöver gips i 2 veckor till c) att jag behöver en akut operation eftersom det har växt ihop fel.

Mn lilla robotarm och jag kommer om 24 min få veta om vi kan bli vi igen, eller om armen fortfarande ska vara ett dött ting som hänger vid min kropp. Spiieennandä