Jag är trött som en gnu och ganska stressad över min uppsats, men vill trots detta stanna kvar. Jag har vant mej vid kulturen och har träffat så många underbara människor! Dessutom har jag ändå inte träffat alla som jag ville av fridas vänner, så ytterligare en vecka vore bra. Men men, nu är det inget att göra. Jag måste hem för att ordna med uppsatsen innan inlämning på fredag.
Eftersom jag valde att stanna fyra dagar till här stannade vi längre i Nablus än vad vi hade planerat. På onsdagen for åkte vi med Mina på en av hans "arbetsresor" till utkanten av Ramallah och åt hemma hos en av hans anställda och även runt till en del andra ställen. Torsdagen var vi medbjudna till någon fancypancy tillställning mellan Nablus och Jenin där högt uppsatta personer i de två städerna sågs. Det var Palestinsk folkdans och ett band som lira. Precis som överallt annars blev folk helt fascinerade av mej o syrran, så vi blev hela tiden fotograferade. Både i smyg och av personer som kom fram och fråga om det var ok. Människor stod på flera meters avstånd och glodde i ett par minuter och vek inte undan med blicken även om vi tittade rakt på dom... Känner sig som apa i bur, och precis som apan vänjer man sig efter ett tag.
På fredagar är det muslimers lediga dag, så därför for vi med Mina och en taxichaufför till Jericho och Döda Havet. Chaffisen blev vår nya kompis men pratade typ ingen engelska. Jobbigt att veeerkligen vilja prata med någon men inte kunna!
Jericho är en av världens äldsta städer och den stad som ligger lägst i förhållande till havsnivån i hela världen. Detta betyder öken och otroligt varmt! 40 grader ungefär, i skuggan vilket det inte fanns mycket av. Efter det som sagt Döda havet. Mina hade lovat oss att vi skulle komma in på en Israelisk strand så att det var ok med bikini. Men precis som mycket annat som lovas här så blev det självklart inte så. De israeliska vakterna till den stranden ljög för oss både om priset och om hur länge det var öppet så att vi inte skulle vilja komma in med våra Palestinska vänner. Därför struntade vi i det och gick 50 meter bort till den Palestinska stranden.. Det enda som skilde dom åt var 3 meter högt stängsel, och den israeliska stranden var verkligen strand och fin medan den andra var stenig, skräpig och svåråtkomlig...
I vilket fall, det fick bli bikini trots muslimsk strand vilket kan jämföras med att jag på en svensk vanlig strand skulle gå helt naken och sitta med särade ben.. det är ungefär lika kontroversiellt. Och vem hade inte stirrat hemma då?! Därför lite obekvämt... Men Mina och chaffisen var jätte gulliga och hjälpte oss så mycket de kunde med praktiska saker som att hämta handdukarna när vi gick upp och sånt.
Döda Havet var fantastiskt!!! Ingen som har inte har varit där kan förstå hur det är att inte kuna sjunka. Trots att jag inte bottnade kunde jag stå rakt i vattnet och flyta som en kork. Vi smetade in oss i den berömda leran och blev lena som bebisar.
Bla bla bla, kan inte berätta allt här, då blir detta blogginlägg huuur långt som helst. I korthet
*Döda Havet - Fantastiskt!
*På vägen hem - bilen gick sönder i öknen, överhettad, kom hem till slut
*Lördagmorgon - lämnade Nablus och for med en organisation för funktionsnedsatta till Tulkarem och ett slags semesterställe med pool och grejer. Där brände jag mej eftersom jag inte tänkte på att axlarna aldrig har varit i solen sen jag kom hit pga ständig skjorta eller långärmat. Dock inte så farligt som jag har varit med om innan.
Efter Tulkarem for jag o Frida hit till Ramallah. Hem till hennes vän Rabah med familj. Världens gulligaste men energikrävande ungar!! Fick en ny bästis nämligen den 8 (snart 9, väldigt viktigt!!!) åriga Roha. Där sov vi en natt och spenderade nästan hela dagen igår. Så himla mysiga och vänliga människor, precis som de flesta i det här landet.
Igår eftermiddag träffade vi en person frida tidigare intervjuat och hennes kollega kom även dit till kafét. Detta möte var bra för mej eftersom den sortens prat vi hade där kring Gaza, Palestina, Israel och ockupationen etc inte har varit så aktuellt.. Iaf inte på det sättet. Dessa ämnen lämnar aldrig människors vardagliga tal, men dessa två personer hade en speciell analytisk förmåga som jag uppskattade väldigt mycket.
Efter den tre timmar långa fikan for vi hem till en annan av systers vänner nämligen Widad. Där spenderade vi kvällen igår och det var väldigt avslappnat. Skönt att halvglo på tv samtidigt som man nästan vardagspratar med folk. Ett litet andningshål i all intensitet. Dock blev det såklart tal om muren som nästan ligger vägg i vägg med deras lägenhet. På andra sidan muren börjar byarna in till Jerusalem, den plats många vill åka till men nästan ingen kan. Check points och skit, och igår, samma dag som vi var hemma hos dessa människor, hade ena sonen blivit stoppad i check pointen, blivit förhörd och visiterad huuur länge som helst så att han kom försent till jobbet. Jävla bajs israeler.
Så, idag. Vi for in till Ramallah, träffade Omar som har massa små personer inne i kroppen som pratar med honom. Låter underligt? Är underligt, men härlig människa och teaterfjolla ut i fingerspetsarna.
Efter mötet med Omar gick vi hit till kafét. Och nu sitter jag alltså här. Ikväll ska vi ta oss förbi check points och skit in till Jerusalem för att spendera sista natten där själva innan jag far imon förmiddag tillbaka till Sväje. Som sagt både tråkigt och skönt. Har verkligen inga pengar kvar efter allt farande och speciellt inte efter Döda Havet upplevelsen som kostade mer än vi hade räknat med...
Svårt än så länge att summera resan. Kommer nog behöva ett tag hemma för att kunna göra det. Det enda jag direkt kan säga att informationen på UD:s hemsida att det skulle vara farligt att åka hit, att man inte ska nämna att man är svensk pga Muhammed-bilderna och all annan information är rena rama skitsnacket. Visst, det är inte totalt säkert! Det är militär överallt, du ska förbi nervösa israeler i check points som står med laddade K-pistar och sånt. Men att avråda västmänniskor att åka hit är så barnsligt att jag blir förbannad. Detta är ett underbart land med mycket problem. Det kan upplevas hemskt och förtryckande och är det också i många avseenden, men man får aldrig glömma att den svenska kulturen och den arabiska är totalt skilda.
Masalam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar