Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv; som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Om exakt en månad bär det söderut, mot ursprungsstaden, föräldrar och julstök.
Ett kort stopp kommer att äga rum i Göteborg ett dygn för Eddie Izzard, Mathilda-och-inspektion-av-magen-besök och förhoppningsvis en kram med Elof.

Jag längtar, men inte alls så extremt och panikartat som tidigare år. Mer på ett annat sätt. Mer intensivt kanske. Mer pågrund av att jag saknar personerna, mindre av att jag vill komma härifrån och är trött på mörkret. Knappt alls därför faktiskt. Det ser jag som mycket positivt.