söndag 18 maj 2008

Ujuj vilken natt!

Ja, vad ska man säga? Var ska man börja?
Hårfix hos Linnan med sällskap av Malen. Förfest hos Elof me vattenpipa och massa trams-prat. Cykel i hög fart ner till stan. Gömma alkohol inför efterfest under en trasig lampa på bakgård. In på Plaza. Folk folk folk överallt. Kultiration börjar lira. Bra, men inte därför man är där. Paus och folk folk folk.
Sen.
Sen började det. Denna tillställning som var anledningen att man var där.
Bengan med säker blick men darrig hand presenterar stolt Umeås, Norrlands, Sveriges bästa reggae-folkmusik(hur man nu ska benämna dom)-band, Glesbygd´n.
Ljudet från de 600 människor som var där var öronbedövande när bandet på scenen visar sig.
Lillasyster längst fram beredd me kamera och leende och dansanta fötter.
Storasyster med trumpeten i högsta hugg och ett ansikte som sken av lycka.
Sång, musik, känsla - allt klaffade och allt var underbart. Fötterna var aldrig still, folk dansade som galningar, lyckan tog över bitterheten och inget hjärta dunkade så där vanligt utan istället i takt till musiken.
Folk sjöng, kramade främlingar, dansade och skrattade. Ja, folk skrattade av lycka!
När storasyster spelade solo var inte lillasysterns ögon torra. Handen for upp t hjärtat på automatik och stoltheten var enorm. Ingen, absolut ingen har gjort mej så stolt förut över att jag är den jag är. En galen stolthet över att vi har samma kött och blod. Att vi är 2 och att vi är 1.

Efterfest på Verket. Folk folk folk. Främlingar kom fram och sa att jag hade vatt grym på scen. "Ehh, jaha, tack, jag ska hälsa min syster det" svarade jag de första 4-5 gångerna. Sen blev det "Tack, det var grymt. Hoppas du gillar´t". Vi är ju ändå som samma.

Systrarna på promenad hem kl 6. Skrattandes, berättandes, mysandes, hungriga och trötta. Hem och göra pizza på en spik med falukorv och kassler. Sittandes framför ugnen bredvid varandra och tittar på vår mat som pyser där inne. Sittandes i halvtystnad i soffan ätandes och nöjda, trötta. Sömn sömn sömn. Liggandes bredvid varandra, fortfarande fnissandes och bred halländska. Man sover så skönt bredvid trygg människa.

1 kommentar:

Anonym sa...

Emma, du är ju helt fantastisk när du beskriver dina känslor under toppenkvällen och man blir ju bara så vaaarm när man läser om er avslutning på festnatten det måste väl vara första gången ni bakat pizza till frukost eller?
Jag är jättestolt över er båda två.
Pa