Plugg-less

Ja, nu e ja fan less på riktigt.
Jag sitter mest och stirrar på min text på datorn och hatar den. Jag hatar min text, jag hatar mina informanter, jag hatar klassbegreppet, jag hatar Bourdieu, jag hatar universitetet, jag hatar akademiskt språk, jag hatar mej själv för att jag inte bara kan producera, vara duktig, skriva, tänka klart, ha mer karaktär.
Jag vill få in feministiskteori men vet inte om jag klarar det på det sätt som jag vill.
Jag vet vad jag vill men kan inte formulera det.
Ångest, kallsvettingar och en ständig ilska ligger och gror i mina vener och jag blir återigen så där barnslig att jag känner för att lägga mej på golvet och skrika.
Sommaren är så nära nu med flytt till sthlm, med festival och nuppfota i park på söder.
Men jag är inte där än.
Först måste jag avsluta detta. Först måste jag producera text. Måste få det klart.
Och om en sketen B-uppsats är så här jobbig, hur kommer det då bli med C-uppsats?
helvetes skit vad jobbigt det ska vara dååååååå!!!!!!

Ja, idag är inget glamoröst. Idag är det bara jobbigt och skiiiit tråkigt att leva och vara student.
Som Malen sa: Den här uppsatsen känns som ett långsamt skjut.
Väl talat min vän, väl talat