Ja fan, är det inte det ena så är det d andra.
Självklart behöver jag komma tillbaka på riktigt för en gångs skull t Umeå just den helg då miljarder människor ska resa från sthlm t Umeå. Därför sitter jag här nu, lite villrådig o funderar på vad fan jag ska göra egentligen.
Jag har en standby biljett, men det är typ 9 pers före mej i kön, alla flyg, tåg, bussar, ja säkert t o m jävla hyrbilar eller gemensamma-promenad-gäng-t-umeå är fulla och det finns inte en chans att jag kommer kunna komma hem idag.Om ja inte hostar upp drygt 2000 spänn vill säga. Alla med pengar kan självklart ta sig vart dom vill i världen. Vi lite fattigare får mest titta på medan de andra går på planet...
Att ja inte kommer med planet betyder också att jag får pröjsa 100 spänn på resa t Bromma o tillbaka. Samma summa imorgon... skoj skoj
Dessutom betyder detta att ja inte kan sända radio ikväll. Andra veckan i rad. Det är fan inte bra.
Ångesten och irritationen e på jävligt hög nivå här just nu. Jag vill ställa mej och skrika, men att göra det på en flygplats kan innebära att man blir antingen nerbrottad eller skjuten. Så istället andas jag djupt, räknar till 10 och inser att det är sånt här som händer.
Välkommen till verkligheten Emma, allt löser sig inte alltid.
Jävlaskitpissfandjävulskaphelvete
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hoppas du kom med, och skrik inte för guds skull. Det kanske blir som den gången min mamma åkte med min kusins leksakspistol i handbagaget, det kom vakter springandes och så. Haha!
Och nä, allt löser sig inte... även om de flesta brukar säga det. Men det är verkligheten, ibland gör det ont och man blir arg och så.
Sånt där är lätt hänt, när man har usel framförhållning... :-)
Skicka en kommentar