Att ligga nerbäddad i Linnans soffa, henne vid fötterna, hennes syster i fåtöljen. Alla nerbäddade o trötta.
1½ liter coca cola var, lasagne som Linnan gjort och dålig 80-tals film på tvn.
De lite sega chipsen som finns kvar från gårdagens fest inom räckhåll, håret ruffsigt i nacken och bakiskroppar som avslöjar var man kommer ha ont i senare ålder.
Skratt, bakis-stön och svaga livsinsikter.
Det är då jag lever. Det är vid sådana tillfällen man vet var man är i livet. Inget är för litet att beklaga sig över, inget är för stort för att prata om.
Jag gillar mina vänner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oj, du har redan tagit bort inlägget? hmm, ja, jag hann iaf läsa det. O d va väl en aning till missuppfattning, det kanske du förstod själv också, och därför tog bort det..?
verkligen. jag gillar min vänner med. mycket. o jag gillar att fisa i symbios en dekadent söndag...
Skicka en kommentar