Romantiskt fuckad?

Jag börjar undra vars all min romantik-törst kommer ifrån.
Sitter och slötittar på Stolthet & Fördom då jag inser att det är det där jag vill ha..
Vett och etikett. Avhållsamhet och intriger. Och tillslut denna enorma förälskelse och romantiska slutscen där de två älskande inser hur stark deras kärlek är.
Usch, det är ju så sockersött fint att man mår lite illa.
Men jag vill ha det där. Ankan utanför min dörr med ett snöre i som leder till en kalas-picnic i en park med levande ljus och champagne, som i Jallajalla.
Jag vill ha små brev under kudden, jag vill ha uppvaktning, jag vill ha sommar och båtturer ut till små öar där man ligger på en filt i solen hela dagen och bara myser.
Rosor och sån skit kan dra dit pepparn växer.
Jag vill ha den romantik min pappa ger till min mamma. Vardagsromantiken som plötsligt bara är där. Inte för att man måste utan för att man vill. För att man tänker på den andra. För att man bara måste.
Jag vill ha soundtracket i huvudet när man går hand i hand.
Detta kommer inte ske. Jag är förstörd av film-romantiken. Och livet kommer bli en besvikelse.

Om inte.....