Vaknade upp bredvid en sovande Linnan och insåg att jag inte hade städat köket något alls innan vi drog ut igår. Så fastän ja bara sovit typ 4-5 timmar gick jag upp och städade. Och jääävlar vad folk hade grisat ner. Alltså, jag vet att inte jag heller brukar ta hand om det jag stökat ner hos folk efter förfest... ja menar, bjuder man så får man la skylla sig själv liksom. Men det jag vart som irriterad över var att det känns som att det aldrig hade sett ut så om det hade varit "hemma" hos någon, d v s inte i korridor. Att det på något sätt är legitimt att skita ner och grisa runt extra mycket bara för att man sitter i ett korridorskök... DESSUTOM var det nån idiot som hade slått sönder en Corona-flaska, plockat upp de största bitarna, och sen struntat i det. Inte sagt nått till mej, inte fixat det. Så när ja trampade omkring där i endast sockar på fötterna (ja, jag hade kläder i övrigt) förstod jag hur nära det var att ja trampat i glas och skurit upp hela fötterna så att de hade kunnat bli helt trasiga och Linnan hade hittat mej i en platt hög på golvet helt utan blod och ingen som hört när ja ropat på hjälp och mitt liv hade varit över och Linnans sorg stor. Ja, det var ungefär så jag såg det hela framför mej. Vem fan tar inte hand om sånt efter sig? Nä, förbannad det e vad jag blev. Men men, tog upp allt, städade bort alla flaskor, burkar, glas, gamla chips o snus och lämnad utslaffsad övergiven jordgubbstårta, och gick sen o la mej igen bredvid den sovande vännen som knappt märkt jag varit borta.
Sen har ja typ legat där. Linnan for, jag log kvar. Jag blev hungrig, värmde det som var kvar av den gamla falafeln ja köpt natten innan, gick o la mej. Låg där o hade ångest över att jag borde städa hela korridoren, gå ut me sopor o tomglas, skriva radiomanus inför imon, läsa boken inför morgondagens debatt, fix mitt rum efter festen, iaf borsta tänderna. Men låg kvar. Med djup ångest. Lätt värt.
Men nu har ja fått lite gjort. Har tyyyp städat korren men inte gått ut me sopor o sån skit. Har skrivit manus men är inte klar. Typ det. Fortfarande inte borstat tänderna, och nu är det ju bara ett par timmar tills ja ska gå o lägga mej, så nu känns det ju ovärt som fan.
En typiskt söndag helt enkelt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har en viss ågren för att jag inte hjälpte dig med städning, vad fan tänkte jag med liksom. Jag är en fruktansvärd människa morron tid. huaaa...
Imorrn blir det "det måste vara käärnfamilj", med händerna uppsträckta i luften och ögon som rullar lite sådär religiöst ala tala i tungor stuk...
Äsch men hörrö, du sov ju som en liten trött... ja, nått. Hur lugnt som helst o d vet du.
Det vart ju tyvärr inte så mycket av den saken..saknade de uppsträckta händerna o falla ner i religiös-koma och skrika obscena saker. Men va ska man göra liksom..? Vi vann ju ändå.. ellö?
Skicka en kommentar