Ja, igår slutade med att ja for hem till systeryster, la mej i hennes säng och fick ligga där. Inte ensam och inte i sällskap, så där perfekt som man behöver ibland.
Och nu är jag här igen. Ska laga middag, mysa och ha det bra tillsammans ikväll med... Behöver det just nu märker jag. Märkte det speciellt när jag hörde mej själv säga att jag vill rymma från världen och det skitsamhälle vi lever i och som jag inte vill vara en del av. Att jag inte vill vara med och återskapa allt dåligt som man inte kan låta bli att återskapa om man ska kunna fungera som en "vanlig" människa bland andra och inte verka vara en totalt idiot och särbarn. Och jag kände ända in i själen hur mycket jag bara vill åka någonstans, vara någon annanstans där livet är enkelt, där man kan läsa de böcker man vill för att man vill och inte måste, där man kan lära sig det man vill utan press och måsten och där man kan ta hand om sig själv och ha de där "riktiga" samtalen som jag någonstans hela tiden går och väntar på. Vad de skulle handla om har jag ingen aning om. Men jag har en stark känsla över att de samtalen finns där ute någonstans och bara väntar på mej.
Det är inte så sköj när allt man gör, säger, känner och tänker känns tomt, meningslöst och bara helt jävla värdelöst. Att ingenting betyder något för någon. Att man bara går runt och klagar och beklagar sig en massa utan att faktiskt göra nått åt saken. Att med sin jävla piss attityd även göra allting 10 tusen gånger värre än vad de faktiskt hade behövt vara. Så jäkla värdelöst!
Ja, blä, det är en sån period i mitt liv. Då jag inte vet vad sanningen är, men känner att jag inom mej vet det, och det kommer göra ont att få ut den. Det är jobbigt att ta reda på en massa saker om en själv. Men ibland är det verkligen nödvändigt, även om man måste förvirra andra människor på vägen och kanske till och med såra dom man tycker om... Aldrig kul... Men what the hell, kanske det enda rätta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar