höstigt

Löven utanför mitt fönster börjar blandas av färgerna grönt, gult o orange. Tack och lov är det inte björkar, då hade de varit gula för länge sen. Jag sitter här me tröja och luva på, huttrar lite. På en bricka bredvid mej ligger rostade mackor, en me smält honung den andra me från värmen svettig ost. En riktigt stor kopp te som fortfarande är för varmt för att kunna drickas, står på svalning, och det är så där riktigt höstigt att värma händerna runt en kopp. Jag hörde på radion imorse att i Umeå går solen upp kl 6 på morron och ner kl 19. Det går snabbt nu. Och snabbare blir det. Men precis nu, exakt i detta ögonblick med mitt allt svalare te och mina snart uppätna mackor, känns det nästan lite...mysigt! Det kommer ändras, det vet jag, när mörkret liksom tar över. Men just nu är det helt ok. Det gäller bara att försöka stanna kvar i den känslan så länge det bara går. Alltså kommer det få bli en jäkla massa mackor och te och tända ljus och pläd över benen inom den närmsta tiden... Men det låter ju inte helt fy skam.