Fina flickor

Flickor/tjejer/kvinnor som gör sig söta och "fina flickan" aktig genom att fnissa sött, spela underlägsen och vara så där normativa och fina gör mej frustrerad.
Jag gick på en HBK-match i somras på Örjans Vall i Halmstad, och medan jag stod där på läktaren konstaterade jag att mängden tjejer som patrullerade fram och tillbaka framför läktaren var hur många som helst! De gick där i par, sippade på sin läsk och försökte se ut som att de letade efter någon. Vi som stod på läktaren fattade ju direkt vad de egentligen gjorde. De gick och spanade på denna enormt snubb-täta-arena, såg oerhört söta ut och fnittrade oskuldsfullt. Eller som när jag var och lirade biljard. Vid bordet bredvid var det två tjejer och två killar som spelade. Det som utspelades där var så fascinerande att jag knappt kunde koncentrera mej på mitt eget spel. Tjejerna böjde sig låååångt över bordet så deras små stjärtar putade fint, de "missade" och gjorde sig förmodligen sämre än de egentligen var. Fnittrade och konstaterade hela tiden hur sämst de var på biljard. Killarna däremot var snabba i rörelserna, försökte se ut som att de var hur jävla king på biljard som helst, hade nån tävling killarna emellan om vem som var bäst och helt enkelt spände sina muskler inför tjejerna. Uppenbarligen så funkade det ju. Flirtandet var så igång att de till slut nästan inte spelade alls, utan mest höll på med sänka sig själva så där sött (tjejerna) eller hunkade sig som fan som värsta gorillahanen som visar musklerna för flocken (snubbarna).
Vad är det som har lärt oss tjejer att genom att vara nästan totalt försvarslösa, genom att gå fram och tillbaka framför killarna istället för att själv ta kontakt som en självsäker person, genom att sänka oss till en nivå där killarna får kontrollen, att på så sätt får vi även ragg? Vad är det som skrämmer killarna med en rolig, självständig, brutal tjej? En tjej som har kontroll, som vet vad hon vill, som säger vad hon tycker, som sätter idioter på plats. En tjej som bresar på benen när hon sitter, som har häng på brallerna, som rapar och fiser, som är skön härlig och sig själv. Vad är det med det som är så skrämmande? Jag skulle tycka det vore sjukt jobbigt att träffa en snubbe som spelade någon annan, som försökte vara till lags, sa det jag ville höra, var huur gullig som helst och som var så rädd att göra bort sig att han hellre stände av sig helt. Det skulle göra mej så oerhört nervös! Och jag förstår inte vad skillnaden är för en kille som träffar en sån tjej... Det heterosexuella spelet som vi lärt oss sen vi lärde oss gå. Flickor är rosa, pojkar är blå.
Nä, åt helvete med det där. Hellre lever jag ensam hela livet än att behöva sänka mej till en sådan nivå. Och jag ska fan börja adoptera alla dessa småtjejer som är på väg åt fel håll. Jag ska dra upp dom från fina-flickan-träsket, låta dom gå en ful-o-förmycket-tjej-skola där de lär sig allt jag kan (nåja det går la ganska fort, som Bagera sa) och låta världen få veta att det är så här alla människor egentligen är. Ja, det är mitt mission i livet. Där har vi det! Jag behöver aldrig mer fundera över framtiden. Skönt.
Nu ska jag hoppa in i duschen, raka bort allt hemskt och skamfullt hår på kroppen, bli fräsch och fin, ta på mej min klänning som jag måste vara försiktig i hur jag sitter och sminka bort min bleka hud. Ha en fin lördag!