men ikväll blev det plötsligt för mycket av nu, då, kansken och Placebo.
Men snart försvinner det igen. Snart har glömskan över känslan tagit över och då kommer bara en liten aning ligga kvar under huden strax till vänster ovanför revbenen. Men den kan man hantera, så det går bra. Och trots att jag vet att om jag bara slutar så kommer det försvinna för nu. Men istället höjer jag volymen, Placebo med världens vackraste människa som sångare dundrar ut ur mina högtalare och håller kvar allt. Kan inte bestämma mej för om jag är ensam som glad eller ledsen. Det enda jag vet är att detta handlar om den lilla Jag som dyker upp då och då, likt kurragömma i kroppen, och visar på att den biten finns kvar. Så att jag inte helt glömmer. Det kommer jag inte, jag lovar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar