I bloggar man läser får man alltid en redogörelse på lördagar o söndagar om hur hård gårdagskvällen var. Hur förfesten spårade ur, hur mycket bärs/vin/sprit som rann ner längs strupen, både på utsidan o insidan, hur personen sakta men osäkert tog sig hem, antingen till själv eller någon annan, och sen vaknade upp med ruffsigt hår smink under ögonen och en så torr tunga att den skulle kunna falla i bitar...
Ikväll ska jag star warsa me Elof, äta kakor och dricka läskeblask. Jag kommer förhoppningsvis somna hyffsat tidigt och vakna upp fräsch, kry och utvilad.
Problemet är dock att jag känner en stress av att jag missar saker. Att alla är ute o har det så förbannat kul. Likt när man var 15, hade varit hemma på helgen, och alla satt på skolan sen och pratade om allt suuuperkuuul som hade hänt i helgen, som man inte hade en aning om eller kunde vara delaktig i.
Men herre ge, jag är 22 år nu! Och jag ska träffa en av mina bästa vänner. Och vi kommer ha det supermys. Jag brukar ju vara med ute, och imon är det fest som jag ska deltaga i. Men hur jäkla tragiskt är det inte med denna stress? Denna känsla av tvång och en stark vilja av att vara med..
det e fan pinsamt. Tragiskt. Inte alldeles så farligt som jag skriver det...
Och vännen, man KAN börja meningar med "och" eller "men" som du ser här ovan.. Bara så du vet. Jag kommer fortsätta göra det trots att ja vet att du hatar det. Ha!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hahaha. Jag hatar inte när andra människor gör det, men det svider i mig när jag gör det själv för att det sitter i sen svenska lektionerna på mellanstadiet=)
:)
Fast jag kan faktiskt bli ganska nöjd över lördagar som är precis som du beskriver, den där känslan av att vakna utvilad är ju helt fantastisk!
Veckat: Ja visst är det väl underbart att vakna fräsch och utvilad! Det är just det som är problemet, man måste liksom välja.. Life is a bitch
Skicka en kommentar