Media-tortyr

Det som hänt i Finland berör mej oerhört illa… Att en ung människa går in på sin skola och gör nått sånt, kan planera det hur länge som helst, hinna tänka igenom det en miljard gånger, och ändå gå in och bara göra det. Jag undrar om han någon gång tänkte att ”nä, det här va ju en jävligt dum idé” och tänkte skita i det. Att en ung människa tar livet av sig själv när den mår fruktansvärt dåligt är galet tragiskt och hemskt, och det händer alldeles för ofta att de ser det som enda utvägen. Sjukt tragiskt, men på något sätt mer förståeligt. I alla fall om man jämför med att gå in och skjuta människor man känner, känna glädje över det, och sen skjuta sig själv. 10 personer, 10 unga människor i Finland, borta. 100 tals sörjande, berörda, förstörda.

Och pressen gottar sig. Media skriver, äckligt rika chefsredaktörer och ägare av tidningar tjänar pengar på en tragedi. Några äckliga experter får uttala sig. Man gör kartor över skolans område och byggnaden, visar var personerna stod och hur han gick. Var människor blev skjutna. Och det är hemskt att det säljer. Att människor vill sitta trygga i sina små hem och oja sig över de stackars finnarna. Att man kan sitta där och vara lycklig över att det inte var sitt eget barns skola, att man själv inte var där, att man inte kände killen som skjöt. Sen kan man vända sida i tidningen man köpt på sitt Ica-nära, och välja vad man vill veta om världen här näst. Råkar det vara fler utrikes sidor med bilder på hur ett par kineser försöker restaurera ett hus efter den stora jordbävningen i de sydliga provinserna, 14 personer har dött och återigen är det 100 tals berörda, förstörda människor som nu dessutom inte har några hem! Nä, detta vill man ju inte läsa om när man sitter där mys pys i sin fåtölj me en pläd över benen och dricker te och äter honungsmacka. Så vad göra? Ja, det är ju bara att byta sida, bläddra ett blad. Eller om man läser på nätet, skrolla ner lite grann. Så slipper man se eländet!

Ja, för varför ska man läsa om sån tragik när man istället kan läsa om hur bokmässan slår nya rekord. Att böcker säljs mer och mer och mer och mer och alla bara äääääälskar att köpa böcker, konsumera mera och gå hem med en tung bokkasse så man med gott samvete kan fylla sin bokhylla med nya, fräscha, oöppnade böcker… som man aldrig kommer läsa. För vi har aldrig köpt så mycket böcker, vi har aldrig haft så mycket ledig tid, men vi har aldrig heller läst så lite och varit så stressade. Men böcker, jävlar vad vi köper böcker! Men skulle man inte vara intresserad av det kan man ju läsa om John McCains vicepresident kandidat och om hur hon får hand-påläggning mot trolldom och häxkrafter. I och för sig hände det för 3 år sen, men det spelar ju ingen roll. Allt som händer i USA är ju så otroligt spännande och underhållande! Varför kolla på serier som Glamour på tv när man kan få det i tidningarna? När fantasin finns i det verkliga livet! I och för sig en bra bit härifrån, men att veta att det inte är någon regissör som suttit o skrivit ihop det, utan att det istället är faktiska människor som lever på det sättet, som lever det liv man själv skulle vilja ha, som gör allt det där galna, glamorösa, härliga, ja spännande livet som man alltid har önskat sig, då är det svårt att låta bli att läsa om det.

Eller om Runar gjort nått galet igen, som att gå o gifta sig och vilja skaffa barn och vara så där härligt kristen och galen och störd. Ja, man kan ju inte låta bli att fascineras! Eller läsa om hur man kan bli kompis på myspace me sina Idol-favoriter, så att man kanske kan bli så där kompis med dom på riktigt typ, bara man stalkar dom tillräckligt väl. Och då kanske man kan få komma med i tv! För att få komma med i tv är typ min största dröm ever! Att få synas och kunna vara så där kul som han Björn kan vara, så där så alla till slut älskar en så där mycket som typ bara jag förtjänar! Och alla skulle tycka att ja va typ galet snygg, och sen skulle jag få min egna myspace sida helt kraschad av alla som ville bli vän med mej, eller kanske till och med människor som vill bli tillsammans med mej! Och då skulle ja kunna leva på det typ resten av livet, och jag skulle få komma in på krogar och restauranger helt gratis, och folk skulle läsa om mej i skvallertidningar och se bilder på mej där jag försöker gömma mej bakom min hunk till snubbe, som behandlar mej som skit men det gör inget för alla brudar vill ju ha honom, men jag har honom och det är det enda viktiga. Spelar ingen roll om han gör mej lycklig, för bara tanken på att jag är med honom gör mej lycklig och…

va? Vad sa du? Att jag började med den knäppa snubben i Finland, och att jag nu har bytt ämne?
Vad menar du med snubben i Finland? Vem är det?