Sitter och lyssnar på Sufjan Stevens.
Hela dan har jag haft en underlig känsla i bröstet. Så där så man inte vet om man ska börja storgråta eller om man ska ta en promenad och se på vackra människor utan att dom vet om det.
Jag har inte gjort nått av det. Istället har jag bara suttit och kännt efter och undrat vilket det ska bli. Nu är dagen slut och kvällen har kommit hit. Inget har blivit gjort, sagt eller tänkt.
Det är nått som är i vägen för att jag ska kunna bli glad. Allt känns så där råjävligt och jobbigt just nu som det kan göra ibland. Ja, jag hör mej själv och det jävla lipandet, men det är bara så det är. Nått man får anamma och försöka göra nått kreativt av.
Dock går det där med kreativiteten inte så himla bra. Jag sitter fast i den här obekväma fåtöljen stirrandes på en dator som förstör mina ögon och värmer upp mina lår på ett onaturligt sätt där den ligger och guppar i mitt knä.
Det finns ingen lust för nått. En stark vilja men ingen energi till ork eller uppfinnesrikedom som kan berika mitt liv och min kropp med ny kraft.
Skuggan breder ut sig likt ett alldeles för stort moln så man knappt litar på att solen kommer komma fram igen på ett par dar. Men riktigt så illa är det inte, det vet jag. Dock gör känslan av molnet att inga nya vedklabbar slängs på den nu allt mer falnande elden. Jag orkar inte ens va lessen, irriterad eller bry. Det blir bara nån slags halvpanik i kroppen jag inte kan få ut.
Jag sätter alldeles för hög tillit till Umeå att det skulle vara där jag blir mig själv igen. Kan nog vänta mej en besvikelse i detta faktum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Systeryster! Du kanske helt enkelt skulle komma hit och hälsa på NU! Även om här inte är så varmt ännu så skulle det kanske muntra upp dig. Komma bort lite, få en vecka med nya perspektiv på liv och vardag. Vi ryms väl i en 90-säng? Vi kan åka till döda havet och flyta, där är varmare än här! Jag kan bjuda dig på kneffe, lära dig säga ögon näsa mun på arabiska, vi kan dricka te med mynta och mängder av socker, gå på palestinsk teater, klappa getter, kasta dregel-boll, vad vi vill! Om 1½ vecka är du klar i Södertälje, då har jag varit här i två veckor...då kan jag ta emot besök! Har vi en deal?
Ojoj vad plötsligt det kom! men ja, kanske, det kanske inte är en sån jävla dum idé ändå! 90-säng e la inga problem! Blir varmare då! Kneffe? Palestinsk teater låter ju fabolous (eller hur d stavas)! Hmm, får ja ett par dars betänktetid? Så kan ja höra me mor o far om ja kanske kan få låna en slant...
Jag blev utbjuden av min palestinska mamma (kocken har tagit mig som sin dotter och säger att om en av hennes söner bara varit fria hade hon bankat vett i honom och fått han att gifta sig med mig) på kneffe idag. Det är vit idil-ost som är söt, typ friterad, med nåt frasigt gött på. Mumma! Traditionell arabisk efterrätt kak-aktigt.
Skicka en kommentar