Nu jävlar anamma har första dagen för C-uppsatsen kommit.
Och här sitter man. Som ett lite för hårdkokt ägg i en för liten kopp utan någon som e hungrig. Helt värdelös alltså.
57 dagar kvar, sen ska den vara inlämnad. JA, jag stressar gärna upp varenda liten cell i kroppen och de bedövade hjärncellerna med att räkna ner tills det är över. Inte mitt liv utan tiden jag hade på mej. Tycker jag e bra.
Jag känner hur det liksom finns en energi i kroppen att börja skriva, läsa, analysera. Ska bara komma underfund med hur man får fram den där energin också, för som det ser ut nu sitter jag mest och bara stirrar lite framför mig. Linnans ord ekar i mitt huvud "det är en process, är en process, en process, process, cess, ss, s...". Okej rå, låt gå för idag. Dum-hjärna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bara på den så det ryker. Vänta inte utan använd energin som du ju faktiskt har. Den finns där det märker man i ditt inlägg på dagens blogg.
Puss
Pa
Skicka en kommentar