torsdag 5 mars 2009

Bildbevis

I ca 7 veckor har, som nämnts tidigare här, en viss Hund med stort H någorlunda regelbundet gått förbi här med sin "husse" aka kidnappare. Läs nedan för närmre förklaring. ("Nya hundäään bevis" och "En helt vanlig torsdagseftermiddag")
Idag, när jag precis gått in efter att ha suttit i solen, gick han förbi igen! Och denna gång tog jag mej i kragen, sprang ut medan Linnan skrek "skynda däääj!" och tog kontakt.
Jag försökte hålla ögonkontakt med hundäään hela tiden medan jag frågade "husse" lite nonchalant om jag möjligtvis kunde få ta ett kort på hundäään eftersom jag "tycker den är så himla söt" (kunde ju inte säga att jag fattar att dom har kidnappat den och att jag vill ha bildbevis på att den existerar för er som inte tror på oss).
Självklart körde "husse" med rena mind gamet genom att två gånger säga "jag hör inte vad du säger" så jag var tvungen att fråga 3 gånger!! (jag menar, hur tydligt kan det bli att dom jävlas med oss???!!)
"Husse" sa iaf ja, och jag sprang in och hämta kameran. Möter Linnan i hallen som även hon är på väg ut. Vi är ju två om denna saken och det var viktigt att hundäään fick känna att vi båda var där för den.
Vi klappade, hälsade och bara för syns skull pratade vi så som man gör med 1) små bebisar och barn om man nu gillar såna och 2) söta små djur som katter och hundar och annat ratigt som jag dock inte bryr mej om. Vi pratade alltså på bebisspråk. "hääj hundäään åh va siiööt du iieee" typ.
Den KASTADE sig mot oss helt överlyyycklig över att äntligen få träffa oss och den ville verkligen inte gå någon annanstans än in till oss!
Efter fotografering, klappning och många "åh va siiiöööt du eeee" senare var den tvungen att gå.
Men innan vi stängde dörren, när vi såg hur "husse" var tvungen att slääääpa hunden bort i kopplet (vilket vi tyckte han gjorde alldeles för brutalt!) kunde jag ana en liten blinkning med ena ögat, som ett "tack, då vet jag att någon bryr sig om min situation och att min kamp inte har varit förgäves", från hundäään. Detta värmde mitt gamla skrumpna hjärta.
Här är den, den finaste hund ja nånsin sätt.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Ååååååhhhhh!!! Nu är det bara att göra upp en plan på hur ni ska söva ner "husse" för att få ett grepp om vovväääään, alternativt lej nån lömsk typ av alla miljoner som smyger runt i S-tälje och kidnappa tillbaka na!

*Emma* sa...

Planer har vi flera stycken som vi har arbetat fram under dessa veckor.. Dock är vi fortfarande osäkra vars den bor! O vi vet inte om vi kommer hinna ta reda på det innan vi far :/