Dejt me systrarna Edlund

Ny hemkommen, rosig om kinden o trötthet i blick.
Vi var och såg "Män som hatar kvinnor" och ja, det var faktiskt det bästa svenska jag någonsin sett! Shit pommes!
Dessutom i sällskap av bill o bull systrarna Edlund som köpt dricka till mej. Finingar.
Dock många gånger svårt att hålla sig för skratt. När man har så extremt många internskämt tillsammans är det ibland svårt att inte börja fnissa även i de mest allvarliga situationer.
T ex:
*scen beskrivning*
Allvarlig man står och berättar hur han lidit i 40 år eftersom han inte kan komma över mordet på sin systerdotter (brorsdotter?) till en nyfiken men smått förvirrad reporter (Blomqvist). Mannen är överklass-borgar-blått-blod-äldre-snubbe.
Detta medför att han låter preciiiis så som vi brukar låta när vi leker "Lidingö speciaaaale" ungefär :Jäasåå min ehhh vän, tala ur skägget gosse! Britta ska inte ha gjort perfääään alldeles i eeehh onödan!" (svårt att skriva hur det låter)
Ett ögonkast på Linnan i denna allvarliga scen är = fniss.
viskar "Blåååehhklocka!" men lämnar det sedan där med risk att förstöra alla andras bioupplevelse.
Ett par sådana tillfällen till gavs från vita duken. Men försökte att inte fånga dom.
Dock storasyster Edlunds kommentar på slutet när övertröttheten även hade kickat in, lite förvirrad "sitter han i fängelse nu?" gjorde att det rann över. Sittandes med starka nypor runt näsan för att fnissandet inte skulle pysa ut, biostolen skakandes av kraften från mina axlar som ruskades i en enorm fniss-attack och ett lägg-dövörat-till-mot-edlundsarna tyckte jag att tiden gick oerhört långsamt och jag försökte att få nytt fokus på filmen. Hemskt hemskt hemskt men mycket roligt. För oss.

Japp, mycket bra kväll, och härligt att få se Ume på natten. Var riktigt längesen.