Röda rummet

Att sitta i Röda rummet och försöka läsa ger en mycket mer än bara akademisk kunskap. Man får även en väldigt klar bild över hur folk mår och i vilken årstid man befinner sig.
Överallt runt om mej nu sitter folk och snörvlar, nyser, hostar, andas högt p g a igentäppta näsor och huttrar till. Man kan känna att folk är lite rastlösa och mår inte så bra eftersom ett ständigt ljud av hur folk skruvar på sig, vilket innebär att tyg mot tyg som gnids mot varandra och detta ger ett ganska irriterande ljud, är konstant. När det är så här tyst som det är i Röda rummet så blir alla små små ljud så himla påtagliga, och om man inte kan hålla total koncentration på läsningen utan istället börjar lyssna efter dessa små irriterande ljud, ja då är man körd. Man hör, förutom de ljud jag redan räknat upp, hur folk häller upp kaffe (detta gör en kissenödig) går runt (vilket betyder att man kan höra om den har klackar eller mjuka skor) drar och flyttar stolar (visar på rastlöshet och obekväm sittställning) och ett ständigt prassel från böcker, anteckningsblock och plastpåsar med medtagna mackor eller dylikt. Ibland kommer det även in folk som omöjligt kan viska verkar det som. Folk med riktig basröst som viskar, men som i mina öron bara blir ett jobbigt muller. Och så finns det såklart människor som sitter och skriver på sina datorer, som jag gör nu, och som man hör det här jobbiga klipperi-klappret ifrån...