I en tid...

.. då saker måste prioriteras, då kanske det är fel att skriva blogg, att känna hettsen över att försöka vara intressant, fundera ut saker folk skulle bry sig ens det minsta om, ständigt kolla bloggtoppen så att iaf någon ensam liten varelse läser...
Det kanske är dags att sluta sända radio så jag slipper sitta och panikskriva på söndagar och måndagar, känna en gnolande stress o panik under veckorna att ja måste hitta saker ja kan prata om. I ofs är världen helt sjuk, så inspiration får man ju lätt. Men det är det där sista, att tänka ut hur jag ska kunna vidare utveckla detta störda, så folk pallar lyssna på det. Vet inte om jag pallar mer.
Kanske är det dags att sluta vara så förbaskat bitter, ta sig i kragen och göra nått åt saken istället för att bara anse att allt är världens och samhällets fel. Inse att jag kanske har en liiiiten del i det hela att ja inte pluggar som jag ska, städar som jag bör, tränar som jag måste, äta vettigt som kroppen kräver. Visst är mycket av det samhällets fel, men bara till en viss gräns. Efter det är det faktiskt min så att säga "fria vilja" (haha, sicket skämt) som styr.
Varför skulle detta räcka att lägga av med när jag även skulle kunna sluta med att bry mej så förbannat över små saker..? Jag skulle lika gärna kunna, nu när jag ändå är inne i förändringens tid, sluta vara trevlig mot folk jag inte bryr mej om, sluta försöka få saker att gå ihop som ändå inte kommer fungera, sluta mäta mej runt magen eftersom jag är dömd att ha en liten plutmage som vissa ändå gillar (kanske inte jag, men andra, och det är ju DET som är det viktiga.. lärde ja mej på högstadiet).
Jag skulle kunna sluta beklaga mej på hösten och istället acceptera att jag inte kan göra nått åt att solen snart kommer dö. Jag skulle kunna börja ta till vara på det jag vill, på det jag tycker om, på det som betyder saker. Sluta göra saker bara för att folk förväntar sig att jag ska göra det, tycka det, säga det, vara så. Åt helvete med alltihop. Åt skogen med blogghets, radiostress, pluggångest, samhällsproblematik man ändå inte kan göra nått åt, bitterhet och skit.
Det är ingen positiv tid som väntar. Istället är det en "gör det du bör och du kommer må liiiite bättre....kanske" tid som kommer.
Det är iaf värt ett försök.. eller?