Yssa!

Hittade precis en blogg skriven av en snubbe (hur i hellskotta skulle jag kunna veta att det var en snubbe?) som verkar helt sinnessjuk (aha, därav känslan att det skulle av en snubbe..)
I bloggen skrivs det om en massa hemskigheter som den här personen menar att den har gjort.. Och det finns ingen som helst förklaring till om det skulle vara sant eller inte. Är det en mördares och misshandlares memoarer jag läst, eller bara någon som vill provocera?
Jag menar, det finns ju en massa knäppskallar där ute som skulle kunna skriva en sån blogg.. Men det finns oxå en massa knäppskallar som inte skriver. Vilket är värst?
Och är det inte hemskt att jag satt och läste några inlägg?
Jag gillar inte när den där rysningen längs ryggraden kommer, som vid skräckfilm, sådana bloggar, obehagliga bilder eller bara att komma hem en sen natt o taklampa inte fungerar och man måste gå längst in i det nattsvarta rummet för att tända en lampa och man är mer eller mindre beredd att det ska läggas en kall och fuktig hand på ens axel.
Fantasi kan vara himmelsk, men också helvetisk.

Jag har börjat ifrågasätta saker och ting. Sånt man inte riktigt vill ifrågasätta men som man ändå gör. Kan vara nyttigt, men ibland även bara självdestruktivt.

Och som jag och systern talat lite om men ändå inte: Vad kan jag skriva här och inte? För vem skriver jag egentligen? Och vad är dess syfte?
Egotripp vid skön kommentar?
Uppmärksamhetskåt?
Uttömmande?
För att det är roligt?
Måste fundera på saken. Och om det är nått av ovanstående kanske det ändå är värt...

Idag var jag häxa i tidningen. haha. Och jag har fixat lampan!
J verkade behöva uppmärksamhet och jag gav honom det. Sen gick han.