Tvångs mys!!

Träffade Mini från Halmstad idag. Så jäkla knäpp känsla när någon som liksom inte borde vara i den här stan plötsligt bara står utanför Indiska!! Han, hans flickvän och jag gick o käkade på Bishop Arms. Gott men otrevlig personal..
Sen tog jag bussen hem eftersom det regnade o sånt.. va så himla mätt också!
Det var då tvångsmyset kom.
När jag stod o väntade på bussen satte ja på min i-pod, Coldplay. I ett naffs blev jag så himla gólycklig och ville bara le åt alla som gick förbi.
När jag sedan satte mej på bussen tänkte jag den fantastiska och oegoistiska tanken att alla som satt i min närhet ju borde få höra denna fantastiska mysiga musik som lös upp det mörka regniga Umeå, så jag höjde till max.
Och, ja, så här i efterhand så vet jag ju själv hur mycket man bara hatar den som sitter med högmusik på i bussen så att man bara hör diskanten och kanske lite sång o så blir man knäpp i huvudet eftersom man kanske inte ens gillar den jävla musiken o den bara fortsätter och fortsätter och det är lååååång väg hem.
Men då brukar det ju vara nån jobbig hiphop, trance eller nåt annat jobbigt. Jag menar, detta va ju trots allt Coldplay!!
men men, jag fick inte de fantastiska leenden jag först tänkte att jag skulle få. Och då är det ju försent att sänka! för då tänker jag att alla andra tänker att: Haha, visste väl att det bara va showoff och att hon egentligen inte alls ville lyssna så högt, och nu orkade hon inte mer minsann, rätt åt henne jävla jobbiga brud!!!! (Obs, <-- nån som e på ganska dåligt humör)
Så där satt jag med sprängande musik o en hemsk tanke på att ja nu jävlar har jag ordentligt med tinnitus (eller hur det stavas)...
När jag gick av bussen och ingen såg mej sänkte jag lite, men LOG för att visa hur lycklig jag va som lyssnade på så fantastisk musik!!
suck
ville ju faktiskt bara väl..
och kanske, kaaaanske det var någon som också satt och njöt.
Jag hoppas iaf det