Sanningsmedveten?

Det är ganska intressant fenomen det här med blogg.
I min värld finns det oerhört blandade människor som läser här. I stort sett alla vet vem jag är och träffar mej mer eller mindre regelbundet.
De jag träffar nästan varje dag kan ibland kommentera på bloggen, men vi nämner nästan aldrig varandras bloggar i det vardagliga pratet..
Mina föräldrar läser här ibland och jag har förstått att det finns en risk (chans?) att mina morföräldrar även kan släntra in här o tjuvläsa lite ibland.
Mina vänner och min syster läser här, och det finns ett par personer som jag kanske bara träffat någon gång eller bara vet vem det är som även läser.
Allt detta gör att jag begränsas oerhört mycket vad jag kan skriva om. Jag menar, alla vet ju mer eller mindre precis hur jag är, men det är inte alltid nått man pratar om.
Mina föräldrar vet t ex att jag är ganska brutal i mitt språk ibland, att jag tycker en massa saker som kan kännas som tabu-ämnen men som för mej känns helt naturligt att prata med mina vänner om.
Mina vänner kan nog bli förvånade ibland över hur censurerad jag är eftersom de möter en annan person på fikarasten.
Min syster blir nog aldrig särskilt förvånad.

Frågan är hur jag ska göra? Var ska respekten börja och sluta, och för vem?
Jag skulle kunna skriva om saker här som vissa absolut inte skulle vilja veta, eller ens läsa. Jag skulle kunna diskutera vad jag tycker om korta sexuella relationer som händer på krogen exempelvis, eller hur jävla jobbigt det är att ha PMS när det regnar och är mörkt, eller hur mycket jag just nu skulle behöva en fysisk relation med någon bara för att lugna ner mej o s v.

Men det gör man ju liksom inte. För hur mycket vill man lämna ut sig när man nu är offentlig? Och som jag skrev häromdan, man måste vara medveten om att alla kan läsa detta på helt olika sätt, kan tolka in saker som jag inte ens menar. Att bara för att jag har skrivit texten så äger jag inte den. Det gör det hela problematiskt. Och vad skulle jag vilja uppnå genom att skriva om saker som jag vet folk skulle bli lite generade av att läsa? För mej skulle det bara återigen bli någon slags tonårs-revolt som jag inte riktigt behöver. Men ibland blir det även problematiskt eftersom jag kan fundera över saker som jag inte vågar skriva om här, man vill ju inte fucka upp sin relation med hälften av alla jag känner.

Ja, men en viss ändring det kanske kommer bli. Pallar ni inte med trycket eller känner att ni alltid måste kommentera att jag är bra, eller känner att ni måste säga att "det gör inget" eller "det där du skrev, var det verkligen sant?" eller nått liknande, sluta då läsa snälla. Jag skriver ofta saker bara för att jag just då tänker det, ofta med en enormt stor ironi i det hela eller en distans som kanske inte alltid går fram. Jag kanske kommer skriva om hur jag krökar, snusar, hånglar, är vaken hela nätterna, struntar i plugget, äter bara pizza eller inget, hur jag funderar på att dra, försvinna från jordens yta, dra hem nån från krogen, dra upp nån till ume, eller bara en sån skitsak som att jag faktiskt äntligen har kommit på hur livet fungerar och vad det går ut på, trots att jag förmodligen inte alls det gjort det. Ja, jag kanske kommer börja skriva om sånt. Kanske inte.
Ja detta blogginlägget sög ju, men ändå. Ni kanske förstår. Det är en förändring som pågår här inne i denna kroppen, och var den slutar vet jag inte än. Jag bara förvarnar på att det är knasigheter pågång, men bra sådana tror jag! Förändring e fan bra skit. Detta inlägget var inte det. Men skitsamma. Häj!