Jahapp

Jag visste att livet var lite väl okomplicerat.. Man ska inte tro det utan att ha rannsakat sin egna hjärna först ordentligt! Där gömmer sig nämligen oftast en hel del klurerier som man egentligen går runt och funderar över, men som man, när man ska känna efter hur man mår, trycker undan så man snabbt kan glömma dom och inte lägga med dom i beräkningen på må-skalan.
Helvete me

Sol idag igen i Ume, fan vikken tur. Det underlättar en hel del att vakna när solen skiner in genom fönstret. Sen att man ändå ligger kvar i sängen i 1½ timme o funderar... ja, det känns liksom ok.

Jag kan inte bestämma mej för om ja ska gå på seminariumet imon eller inte.. Nästan ingen kommer gå dit, och då kommer en automatisk reaktion i kroppen som säger att man har ett visst ansvar rent samvetsmässigt så inte läraren kommer sitta där själv och INGEN kommer. Usch va hemskt. Men det ligger ju faktiskt inte på mitt ansvar, det är ju inte så konstigt att det blivit så att ingen går. Dessutom är det inte riktigt mitt ämne, funktionsnedsättning och bemötande som en kombo. Men jag har ju läst o allt.. ja, vi får la se.

Igår fick jag o ett par andra frågan "säger ni `könsroller`?" "Mjaa...?" svarade vi osäkert eftersom det kändes lite som en kuggfråga från läraren.. "Jamen det kan man ju egentligen inte säga eftersom roller är något som man väljer på scen t ex medan en könsroll är något du inte direkt kan välja utan mer eller mindre automatiskt hamnar i".
Jaha, tack för den. Då fick man sitta där och känna sig asdum för att man använt "roll" i sitt vokabulär. Kunde hon inte bara ha sagt vad hon ville direkt? Var hon tvungen att fråga oss först så man avslöjade sig att man var en dum jävla humanist. Faneh