Ofeministiskt

Om man hela tiden försöker att inte göra så som man vet är typiskt manliga och kvinnliga normer och könsidentitet, blir det då inte egentligen efter kön fast åt fel håll på ett annat sätt?
Hmm, känner att denna tanken inte är riktigt klar i mej själv än, därför risk för fett schizoblogg-inlägg som kommer bli ofärdigt, men skit i det.. jag funderar bara lite så här precis innan ja ska somna..
Det jag menar är:
Om man menar att "du som kvinna har ju faktiskt diskat nu tre dar i rad, och det är ju typiskt helt enligt könsrollerna, så därför tar jag disken ikväll"
Då blir det ju fortfarande att man lever efter könsrollerna på nå sätt. Självklart är det bra att man öppnar upp sina ögon för sin relation och när man kanske bara går på autopilot och kommer på när man lever efter könsroller man inte vill ha. Men genom att påpeka att man kanske gjort och levt efter något typiskt könsrolls-aktigt så lever man ju även efter att kön spelar så himla stor roll, och att man måste då "jämna ut" könsrollerna så de åter igen blir jämlika..
Det jag försöker säga är att jag gör, vill och tycker ju saker, och att dessa saker inte har så mycket med vilket kön jag har (hoppas jag). Jag vill ju se på människor efter deras egenskaper, kulturella tillhörighet och därmed en viss identitet oavsett om vi snackar etnicitet klass eller nått annat som påverkar den i dens vardagliga liv, vad den tycker om saker och ting, hur den väljer att leva. Inte efter kön. Jag vill inte gilla en snubbe bara för att råkar ha det motsatta mellan benen än vad jag har. Jag vill ju gilla den personen för att den personen är precis just så som den är.
Jag blir så förtvivlad när kön spelar otroligt stor roll, även i feministiskt arbete eftersom det egentligen bara till viss del handlar om könet i sig själv. Det d annars även handlar om är ju att man inte ska bli diskriminerad enligt kön. Hur menar jag då att det inte bara handlar om kön? Jo, jag menar att de tillskrivna egenskaperna och tillräckligheten man även tillskrivs sitt kön då egentligen inte handlar om kön.. hmm.. nu håller jag inte riktigt med mej själv längre, haha, men strunt samma...

Det jag försöker förklara för mej själv är tror jag att, som jag skrev ovan, jag inte gillar när motverkan av könsroller blir så påtagliga i mitt vardagliga liv eftersom man då bara ser könsrollerna och inte att jag kanske råkar gilla att diska. Jag tror det är farligt att bli för rädd när någon råkar göra mer av det ena än den andra, när man försöker vara så jämlik att man inte ser att man faktiskt kanske gillar att pyssla med olika saker i hemmet, oberoende på kön. Jag råkar faktiskt gilla att diska, men jag finner ingen direkt njutning i att laga mat alltid, jag hatar att städa och att tvätta är det tråkigaste jag vet. Jag har strykt en tröja på 2 år, jag råkar gilla musik och film, politik och svåra frågor över knasiga dilemman som ja kan gå och fundera över. Detta gör mej till Emma...
Och detta gav mej egentligen.....inget alls. Men så kan det vara ibland.