At last!

Äntligen har vi fått internet hemma, efter 4½ veckas jävla slit. Och nu när vi bara ska va här i 3½ vecka till så är det väl lika bra att säga upp det rå på en gång. Dom lär ju fan undra... Först ringer vi stup i kvarten och är as sura över att vi aldrig får internet, och sen när vi väl får det, ja då vill vi inte ha d längre.
Må så vara. Tänker inte betala ett öre i onödan (sa den 70-åriga kärringen som sitter på en halv miljon men ändå tjatar om hur fjuttig hennes pension är).

Det är bra annorlunda, att bo med två från klassen. Det funkar bra men det beror nog mycket på att vi runt kvällstid knappt pratar med varandra utan sitter med varsin dator. Kan gå flera timmar utan att vi ens yttrar ett ord till varann. Lövely om man frågar mej. Men det är det ingen som gör så då svarar jag ändå.

Lånade böcker på stadsbibilioteket idag. Hade inget lånekort så var tvungen att skaffa ett nytt. Efter att den lite annorlunda mannen i kassan hade skrivit in alla mina uppgifter sträckte han fram ett vitt litet papper och en grön penna och bad mej skriva ner den kod jag ville ha. Det stod några precis bakom mej och tryckte så jag plitade diskret ner den kod jag ville ha och liksom föööste över pappret till mannen över disken så de inte skulle se. "Tack" sa han och började knappa in koden samtidigt som han sa "koden ja, då ska vi se, tvåååå, fyyyyra, står det fem? ja feeeem" och så vidare. Tack, det var en bra och diskret tanke men det funkade inte så bra i praktiken...

Nu ska jag krypa till kojs och försöka göra mej lugn inför morgondagens intervju som nog kommer bli en rysare... Har en känsla av att hen jag ska snacka med kan bli förbannad över de lite mer jobbiga och icke PK frågor jag tänkt ställa... Men ilska kan va bra, då kan man få mer information än om personen bara är artig och man är snäll mot dom... Läskigt som satan är det iaf...

Internet in da hooousaaa! fy fan va götta!

Skön lirare

Intervjuade en snubbe idag i medelåldern som såg ut som att han tyckt om sprit och kanske punk när han var ung, men idag hade tryckt in sig i en svenssonvilla me hund och hela skiten och bytt ut spriten mot bärs. Och det där med bärs tror jag han gilla för det var en skön kagge han hade! En sån där jag-ställer-glaset-på-magen-och-den-står-kvar skön mage liksom. Gillar´t!
Han gillade även sin egna röst och sina tankar, och jag gillade med hans fina röst och tankar så jag lät han hållas iaf en timme innan jag faktiskt började ställa de frågor jag hade tänkt. Men det var trevligt och jag fick te och det stod kaka på bordet. Dock vågade jag inte äta av kakan eftersom jag är uppfostrad så att man tar inte förräns man blir erbjuden. Han åt kaka. Min mage knorrade men jag åt ingen. Vågade inte ens titta på den.
Nä men det var skönt med en härlig lirare, och han gör nog ett bra arbete med kidsen han träffar.
Ja just det, när jag kom dit så skulle jag ringa när jag hoppade av bussen så skulle han komma o möta mej. Det gick väl fram en signal sen svara han "Hej Emma med svart mössa och hörlurar i ena handen och du tittar åt vänster". Lite läskigt, vilket jag även påpekade vilket han tyckte var väldigt roligt uppenbarligen. Så det var ju tur att han inte var en läskig gubbe ute i förorten, vilket ens ack så för rädda hjärna annars kan hitta på inom loppet av 1 hundradel när hjärtat tickar på helt utan anledning. Det är det som är det underliga med den här stan. Luften är liksom för syrefattig eller nått så kroppen reagerar konstigt och man ser mördare, rånare och våldtäktsmän i gamla gubbar som går med rullator. Underligt.