Efter kaos

kommer trötthet.
Måndag på stadshuset, men jag har tagit mental-söndag.
De konkreta tankar jag får blir snabbt diffusa och jag kan inte hindra dom från att fladdra vidare ut i glömskans rymd.
Istället sitter jag och gungar på min stol, lyssnar på Svenska akademin och skulle kunna tänka mej en 5 timmars fika med de närmsta där man får fastna med blicken mitt i ett samtal och försvinna ut i en tillfällig dimma utan att någon skulle tycka man var värdelös.
Jag tänker på min vän som behöver någon, och jag kan inte vara där.
Ibland är man inte tillräckligt bra för alla. För alla som man vill vara bra för.
Hjärtklappning utan kaffe
Svarta fjärilar i magen utan nervositet.
Smittad av förvirring, smittad av en resa för djupt in i kärnan. Där det är omöjligt att finna klippa utan hala aljer. Och ändå klamrar jag mej fast, vägrar släppa trots önskan om att kunna.


Allt blir bra. Allt kommer bli bra. Det har jag bestämt.