At last!

Äntligen har vi fått internet hemma, efter 4½ veckas jävla slit. Och nu när vi bara ska va här i 3½ vecka till så är det väl lika bra att säga upp det rå på en gång. Dom lär ju fan undra... Först ringer vi stup i kvarten och är as sura över att vi aldrig får internet, och sen när vi väl får det, ja då vill vi inte ha d längre.
Må så vara. Tänker inte betala ett öre i onödan (sa den 70-åriga kärringen som sitter på en halv miljon men ändå tjatar om hur fjuttig hennes pension är).

Det är bra annorlunda, att bo med två från klassen. Det funkar bra men det beror nog mycket på att vi runt kvällstid knappt pratar med varandra utan sitter med varsin dator. Kan gå flera timmar utan att vi ens yttrar ett ord till varann. Lövely om man frågar mej. Men det är det ingen som gör så då svarar jag ändå.

Lånade böcker på stadsbibilioteket idag. Hade inget lånekort så var tvungen att skaffa ett nytt. Efter att den lite annorlunda mannen i kassan hade skrivit in alla mina uppgifter sträckte han fram ett vitt litet papper och en grön penna och bad mej skriva ner den kod jag ville ha. Det stod några precis bakom mej och tryckte så jag plitade diskret ner den kod jag ville ha och liksom föööste över pappret till mannen över disken så de inte skulle se. "Tack" sa han och började knappa in koden samtidigt som han sa "koden ja, då ska vi se, tvåååå, fyyyyra, står det fem? ja feeeem" och så vidare. Tack, det var en bra och diskret tanke men det funkade inte så bra i praktiken...

Nu ska jag krypa till kojs och försöka göra mej lugn inför morgondagens intervju som nog kommer bli en rysare... Har en känsla av att hen jag ska snacka med kan bli förbannad över de lite mer jobbiga och icke PK frågor jag tänkt ställa... Men ilska kan va bra, då kan man få mer information än om personen bara är artig och man är snäll mot dom... Läskigt som satan är det iaf...

Internet in da hooousaaa! fy fan va götta!