Busshelvetes resa

Till slut i natt stängde jag av datorn och försökte istället lyssna på lugn musik så ja skulle bli trött. Gick inte så jäkla bra.
Någonstans på vägen gick det på en white trash brud och satte sig preciiis bakom mej. Dödens puff kom ständigt till mej i form av ingrodd gammal röklukt och billig parfym. Hon tryckte ständigt upp mitt ryggstöd så att mitt huvud for upp o studsade tillbaka, och hon verkade inte ens märka eller bry sig om vilket. Trots den sena timmen talade hon jämt och ständigt i telefon med nån på knacklig hemsk engelska och sa varje gång i slutet på samtalet "aj miss jo, aj löv jooo". Och inte bara det att hon talade ofta, det var högt oxå! Gäll...hemsk...röst...med äcklig gammrök andedräkt så ja var tvungen att dra upp palestina schjalen över näsan för att kunna andas.
Runt 3 tiden började jag bli halv groggy och somnade. 30 min senare vaknar jag av att white trash bruden bakom mej skriiiiker "fy faaan va d gör ont i rööööven!! Jaha, och vart e vi på väg då? Till Dyseldorf?! Fan va folk va tråkiga här då! Vi är på väg till Dyseldorf!!"
Ett kvävt men bestämt "sssccchh" for över mina läppar samtidigt som jag vände mej om. Satte mej åt rätt håll igen då hon fortsätter "Ooooj, ska man va tyyyst?! Vad händer annars, blir man utslängd här i ingenstans kanske... Nähe, va fan" "Men va tyst nu RA!" väser jag utan att hinna tänka efter och märker att all den irritation jag kännt över hennes buffande i mitt ryggstöd o hela hennes uppenbarelse kommer ut i ett par stakkato ord. "Men va faaaan, så kan man ju inte göra! Hallå! Så kan man ju inte säga!" mumlar nått och sen halvt för sig själv men tystare "vad ska jag säga nu rå?... du, förlåt, jag drömde, jag pratade i sömnen".
Halvt jävla less och med en stark vilja att slänga ut bruden med mina egna händer säger ja halvtrevligt "det är lugnt" men tänker "håll käften nu brudjävel innan jag hoppar på dej".
5 min senare sover bruden vidare, utan problem, och börjar dessutom snarka. En annan är ju klarvaken, får åter igen sätta på Ipoden, kl är 4 på morron, jag har sovit i en halvtimme och det är 2 timmar kvar innan jag är framme i sthlm, 3½ innan sängen i Södertälje.
När jag väl är hemma har jag varit vaken i 22 timmar, knappt ätit nått på 15 timmar och möts av ett tomt kylskåp.
Livet kan va bra härligt ibland