Sluta Emma!

Att vara en person som hela tiden känner sig hotad när någon är bättre, snyggare, smartare, mer pk på ett bra sätt, skriver bättre, är roligare osv osv. Att känna sig hotad av vänner man gillar, att man inte kan vara på en fest där det finns en sjukt charmerande och härlig person utan att flippa i övercharmeringhet och överhärlighet så att det blir så där mycket att ingen pallar med en.

Jag vill verkligen kunna skriva att jag inte är sån, men det vore lögn. Och det är så fruktansvärt tragiskt. Att jag inte kan slappna av i mej själv tillräckligt mycket, utan måste kompensera min redan bra personlighet bara för att jag tycker någon annan är bättre (ja, jag skrev precis att jag hade en bra personlighet... chockerande, inte sant?!). Att känna press över att imponera, vara bäst, vara omtyckt. Va fan liksom. Och att ena stunden känna att man måste vara bäst medan man i nästa inte bryr sig ett skit, det är väldigt förvirrande.
Och bara för att några säger att mitt radioprogram är bra så tänker jag plötsligt att jag kanske skulle kunna jobba med d i sommar. Jag menar, vakna upp tjejen! tror du på riktigt att du skulle kunna få jobb på typ P3 eller nått bara för att du råkat sända 6 st helt ok program?! Herre ge. Så jäkla sorgligt.

Och idag åker Linnan och Malen till sthlm. Jag vill ocksååå!! Just nu går ingenting riktigt bra. Just nu vill jag bara ha roligt och inte göra nått vettigt. Just nu vill jag ha sommar med 100 000 på fickan så ja bara kan lira omkring. Just nu vill jag ha festival, varm gräsmatta, bara fötter och öl. Jag vill ha bra musik i bandare, vänner runt omkring mej och inget planerat förutom fest och chill i 70 timmar. Jag vill ha sommar, fräknig näsa och sandstrand. Jag vill ha ingen press, ingen stress och ingen skola. Jag vill ha sthlm, uteservering och Vita Bergs parken.
Istället får jag sol men ingen värme. Jag får inga pengar, ingen tid, press och stress och skola. Jag får ensamhet, stökigt rum och ingen mat i kylen. Jag får ångest, blöt gräsmatta och endast mej själv och mina tankar.
Jag klarar inte ett år till..