...nu snöar det.
Klockan är 02.39. Lyssnar på Sting.
Känner mej lite labil, på ett sånt där sorgligt och fint sätt.
Trädet utanför mitt fönster är nu vitt, och glittret fortsätter att falla. Fint
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Livet genom ett nålsöga, genom min ironi, genom ett behov av att få vara bitter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar