Tågresa

Efter min helvetesfärd me väskor o skit t centralen (som dock blev i en taxi), var det då dags för tågresa. Att resa med SJ är ofta spännande när man inte åker X2000 eftersom standarden kan vara lite sisådär..
Igår var den sådär.
Centrimetarna mellan mej och sätet framför mej var ungefär en halv armslängd. Bordet som satt på ryggen på sätet åkte ständigt ner, varav jag hela tiden satt och tryckte upp det eftersom annars ytan att kunna röra magen så mycket när man andades knappt existerade. Dock var det så att varje gång jag tryckte upp mitt bord åkte grannens ner. Hans upp, mitt ner. Så höll vi på, och varje gång gnisslade borden väldigt härligt. Till slut tyckte jag situationen var ganska rolig, och vänder mej då mot honom och ler så där "haha, inser du hur fruktansvärt bittert-roligt detta är?". Men det gjorde han inte. Han inte ens tittade på mej, och leendet existerade inte ens i ena mungipan. Kul o hamna bredvid en totalt humor-befriad människa! Trångt som fan, säkert 35 grader varmt eftersom värme elementen av nån jävla anledning är på i augusti, och säkert de senaste fem personernas skräp i den tunna tunna skräppåsen bredvid mej så det luktar så där konstigt och unket. Är man trött på dessa gamla tåg kan man fälla sätet så att den bakom en totalt kvävs. Dock är graden på den lutningen ett totalt skämt, ca 1 grads skillnad från sittande till så att säga "halvliggande", dvs egentligen bara vanlig sittställning. Detta betyder att somnar man så åker huvudet naturligt framåt vilket i sin tur gör att man dregglar helt extremt mycker på hela sin tröja. Man vaknar med ont i nacken eftersom huvudet åkt fram och tillbaka och flugit runt som en dåre. Rumpan sover vidare eftersom man suttit helt knäppt i de 10 sekunder man kunde sova. Står det "Fönsterplats" på ens biljett när man hämtar ut den brukar man bli lite glad. Dock ska man icke förivra sig. I mitt fall igår betydde "fönsterplats" nämligen en fet vägg där folk hängde sina blöta jackor, och dessa dinglade fram och tillbaka in i mitt ansikte i takt me tågets rörelser. Den vita pappersgrejen som är vid huvudet på ens säte sitter där för att tåget ska vara lite mer fräscht, och dessa byts ut ungefär en gång i halvåret. Om man har riktig otur (hej emmas liv) har den åkt av helt, så håret fastnar i de där kardborregrejjerna som sitter där istället = enorm smärta varje gång man rör på huvudet. Självklart somnar grannen efter ett tag vilket betyder ingen som helst yta att ta sig ut på till toaletterna, och eftersom man är så sjukt artig väcker man honom heller inte. Man sitter därför helt still i 30 minuter eftersom ångesten över att kissa ner sig ifall man rör på benen de minsta är stor. När grannen väl vaknar och man äääntligen tar sig t toaletterna, har där varit någon äldre herre som vägrat sätta sig ner när den ska uträtta sina behov. Därför är det urin över halva golvet och hela toaletten. Äldre herres skak + tågets skak är ingen bra kombo. Med risk att bli en enda stor blöt fläck innan man hunnit till en annan toalett måste man stanna på denna smittriskozon. Dock finns det såklart inget toalettpapper att torka av det värsta med. Summan av detta blir att i halvhuk-läge försöka pricka rätt medan tåget åker genom en skarp sväng vilket i sin tur innebär att man ramlar omkring där inne som en vante med total fokus på vart ens lilla stråle hamnar. Man rör så lite som möjligt på denna lilla yta och tvättar sen händerna i ungefär 15 minuter. Öppnar dörren och tänker "äntligen ute!" men inser då att det står en person efter en i kön, och man förstår då att den personen kommer tro att det var JAG som har svinat omkring där inne.. Skämmas. Därför går man tillbaka till sin helvetesplats bredvid den humorbefriade killen, trycket in sina ben och bara hoppas att man snart är framme...
Ja, tåg-resa a la Emma.