måndag 4 augusti 2008

uttömning

Redan imorse vid tveskjärten i väskan som gav mej rysningar sa dagen till mej att idag skulle det bli en sån dag. En sån där dag av rysningar och smått illamående. Busschauffören tittade argt på mej trots för en gång skull giltligt busskort som jag fått av en turist. Regnet öser ner och det ser ut som höst ute med grått och mörkt redan vid kl 18. Kylskåpet är som vanligt tomt. Telefonen är tyst på min lediga dag. Bilderna jag fört över från kameran från min sommar i sthlm vittnar om en sommar med alldeles för mycket jobb och för lite bad. Umeå med höst och mörker närmar sig med storstegen. Mina träningsskor ligger alldeles för oanvända i hallen. Den mörka utväxten skvallrar om för lite tid i solen. De tre halvlästa böckerna vid sängen visar hur mycket jag ville men inte orkade. Arne utan batterie sen hultsfred som står i hallen är ett bevis på för lite parkhäng. Mitt humör skulle idag passa sig i slutet på oktober, inte början av augusti. Och jag är alldeles alldeles ensam.

1 kommentar:

Anonym sa...

Du är aldrig ensam Emma, jag tänker på dig hur ofta som helst och därför är min skugga strax bakom dig.
Puss från skuggan Pa.