Rädda Joppe

Jag har kommit fram till exakt vad och när mitt liv fuckade upp sig.
När jag var riktigt riktigt liten, runt 4 år, var jag galet pedantiskt. Ja, du läste rätt. Emma, jag, var en riktigt pedant. Fråga min kära mor om du inte tror mej. Jag tyckte det var underbart att städa och ha det fint runt omkring mej. Det var så viktigt och härligt att städa att jag till och med kommer ihåg känslan av det.
Sen någon gång slirade det till. Jag blev slarvig, började ha stökigt och jag brydde mej plötsligt inte längre när varje sak inte var på sin plats.
Varför?
Jo, det är det jag har kommit på. Jag kom att tänka på barnprogrammet "Rädda Joppe, död eller levande" där pojken som var ägare till denna lilla tygmullvad hela tiden la Joppe på konstiga ställen eller tappade honom oerhört olägligt, och att han sedan när han märkte att Joppe var borta blev helt gaaalen! Pojkens mamma, eller i senare program mammans pojkvän som försökte imponera på mamman, fick då bryta upp från sitt liv, ta farliga risker och försöka få tillbaka borttappade Joppe.
Hur kan jag då koppla detta till min stökighet?
JO! Eftersom pojken hela tiden kunde bete sig hur som helst och hela tiden tappa bort Joppe och det ändå löste sig till slut, Joppe var ju t o m vid liv när han kom tillbaka, så lärde jag mej att konsekvenserna inte skulle bli så farliga ändå av att lägga saker på fel plats. Att det ändå snart skulle komma någon och hjälpa mej och ordna upp saker och ting. Jag lärde mej att även om jag till och med tappade bort saker så skulle en vuxen sedan kunna ställa saker till rätta!
Därför idag, 15 år senare, tappar jag fortfarande bort saker.
Damn you pojke för att du var så bortskämd! Damn you Joppe för att du alltid kom tillbaka! Och damn you mamman som alltid lydde ditt bortskämda barns minsta vink bara för att du var rädd att han annars skulle ta skada av skillsmässan du uppenbarligen gått igenom!! Det är "Rädda Joppe" barnprogrammets fel att jag idag inte har det fint runt omkring mej och att Jennys bok är spårlöst försvunnen.
"Rädda Joppe, helst död"
Fan vad skönt det är att alltid hitta någon annan att skylla saker på..