I behov av bråk

Det är underligt hur kroppen kan bestämma helt hur man beter sig.. Någon liten mini del i mej är i stort behov av att bråka så där ordentligt med någon. Få stå och skrika o vara arg o bara göra av med den där ilskan som ligger och bubblar under huden. Jag har ingen egentlig anledning, bara någon slags trottsunge som behöver få utlopp o som inte har fått det på 2-3 månader förutom i småtjaffs som inte räknas.
Jag undrar om trottsungen någonsin kommer försvinna. Just nu är allt bra, livet flyter på och jag har en bra sommar. Så varför denna vilja att bråka o bli arg? För att få känna starkt över något? För att få känna att man lever? Jag har faktiskt ingen aning måste jag säga..
Idag var det ytterligare en som trodde att jag var flata för övrigt. Det stör mig inte jätte mycket förutom det faktum att folk går runt och dömmer ut människor direkt efter deras egna förutfattade meningar. Och de blir alltid galet förvånade när ja säger att jag är straight, men brukar även förklara att ja inte lägger någon värdering i sånna grejer och att ja inte blir kär i ett kön utan i en person. Men efter halva den meningen brukar ja ändå redan ha tappat dom.. Jag blir liksom direkt mindre intressant när de inte kan tala "flat-språket" med mej o de inte längre kan fråga de där frågorna de verkar ha.. Ja inte fan vet ja.
Imon blir det ledighet, häng i park o bärs för mina sista pengar. Lätt värt!

Fick skissen idag för övrigt. På vad och från vem kommer jag avslöja senare hähä